Studenter måste knuffas till handling

Följande text publicerades även i Entré nr 2, 2010:

Föds man till entreprenör, eller blir man det? Frågan är lika sliten som den är gammal. Men, den har bäring på ett aktuellt område: entreprenörskapsutbildning. Om man föds till entreprenör är det kanske ingen idé att satsa stort på företagsam utbildning. Anne Kirketerp menar att det visst är idé, men att det kräver både nya metoder och nya mål. Hennes egen metod går ut på att studenterna knuffas till handling.

Allt fler högre utbildningar skriver in modeord som ”företagsamhet” eller ”entreprenörskap” i sina utbildningsplaner. Men vad gör de egentligen rent praktiskt för att skapa företagsamma studenter? Går det över huvud taget att utbilda i företagsamhet? Det undersöker Anne Kirketerp i avhandlingen Pædagogik og didaktik i entreprenørskabsundervisningen på de videregående uddannelser i et foretagsomhedsperspektiv.

Hennes huvudsakliga forskningsområde är psykologiska och pedagogiska förutsättningar för att utveckla företagsamma individer. På det teoretiska planet vill hon bygga broar mellan pedagogik, psykologi och entreprenörskap. Men hon intresserar sig också för konkreta metoder för att främja företagsamhet i undervisningen.

Kirketerp antar en bred definition av företagsamhet: ”att omsätta kunskap så att den blir till värde för andra”. Hon menar att man kan lära sig företagsamhet genom undervisningen, men att det kräver nya lärandemål och examinationsformer. Det hela handlar egentligen om att handla.

– Att ha idéer är en sak. Det har studenter hela tiden. Det avgörande är att agera och göra något av idéerna. Att handla, göra något, är kärnan i det. Inte i vilken ordning man gör saker och ting. Entreprenörskap är en process, där handling läggs till handling.

– Genom att ställa tydliga och konkreta krav på handling, säkrar man att studenternas intentioner om handling förvandlas till verkliga handlingar. Om detta upprepas, blir handlandet till slut en del av ens personlighet. Då blir man också mer företagsam, säger Anne Kirketerp.

I avhandlingen lanserar hon en egen utbildningsmetod: Skub-metoden. Skub betyder ungefär ”knuffa” på svenska, och metoden handlar just om att många behöver knuffas lite för att förmås att handla. Metoden kan vara till nytta inom alla utbildningsområden menar hon, inte bara inom entreprenörskap.

– Länge var det tillräckligt att utbildning ledde till kunskap och färdighet, men det är det inte längre. Nu är även kompetens viktigt – att kunna använda kunskapen och färdigheterna på nya sätt, och omsätta dem i handling. Det är alltså personliga egenskaper som behöver utvecklas.

Men enligt Kirketerp är det relativt få högre utbildningar som har gjort något praktiskt åt att skapa företagsamma utbildningar. Hon har gjort fallstudier i olika utbildningsmiljöer, bland annat på Babson College i USA, där hon intervjuade lärare om hur de lär studenterna att bli entreprenöriella.

– De ser till att studenterna gör saker. Studenterna får ta kontakt med kunder, sätta upp möten och på olika sätt konkretisera sina idéer. Och de har alltid som krav att det de gör ska ha värde för andra.

– När studenterna får göra så hela tiden, blir handlandet långsamt en del av deras personliga kompetens. Deras personlighet utvecklas.

En annan utbildning som hon har undersökt är Kaospiloterna i Århus. Det är den utbildning i Danmark som har högst andel företagsstarter bland sina studenter.

– Kaospiloterna säkrar systematiskt att studenterna ska ta initiativ, och att de ska ta ansvar för problem i världen. Utbildningen har lika mycket fokus på socialt entreprenörskap som på ”vanligt företagande”. De som har gått där blir bra på att se möjligheter, och på att se var de ska sätta in kraften för att möjligheterna ska bli verklighet, säger Kirketerp.

En tredje fallstudie gjorde hon på Köpenhamns universitet. Där jobbar man bland annat med rollspel. Om studenterna till exempel tycker att det är obehagligt att ringa till okända, får man träna på det tills man kan göra det i sömnen.

– De tränar tills den negativa upplevelsen blir en positiv upplevelse. Om man lyckas med en sak en gång, vill man gärna göra det igen. Studenterna blir beroende av att lyckas och internaliserar långsamt färdigheterna.

Den här typen av utbildning kan vara svår att passa in i de mer traditionella universitetsmiljöerna. Ett sätt kan vara att ha en examen i två delar, en handlingsbaserad och en mer reflekterande.

– Det gäller att lärarna får lov att bedriva undervisning på det här sättet. Det behövs också nya examinationsformer. Handling måste accepteras som examinationsform. Om man lär ut handlingskraft men bara låter studenterna skriva en rapport som examen, ger det ett dubbelt budskap. Vill man säkra ett företagsamt lärande måste man också belöna handlandet i examen. Sedan kan man givetvis kombinera de två. Till exempel genom att studenterna efteråt får reflektera över sitt handlande i skriftlig form.

Hon menar att många nog vill ha för mycket på fötterna innan de går från ord till handling.

– Man måste inte veta allt innan man går ut i världen och gör saker. Då kommer man skjuta på handlandet i all oändlighet. Det gäller för lärarna att övertyga studenterna om att de har nog med kunskap, och att de ska ge sig ut och testa sina idéer. Då kommer världen att öppna sig, konstaterar Anne Kirketerp.

Kontakta akl@aec.au.dk———–