Stora miljöinnovationer kräver långsiktiga styrmedel

Följande text publicerades även i Entré nr 2, 2017:

Klimathotet hänger över oss alla. För att minska utsläppen av växthusgaser behöver vi tänka radikalt annorlunda. Men vi löser inte problemen genom att bara satsa mer på forskning och utveckling (FoU). Det krävs också institutionella förändringar, visar Hanna Martin i sin avhandling.

Biogas i Skåne, pappersmassa i Örnsköldsvik och kemiska produkter i Stenungsund/Göteborg. Det är de tre teknikområden och regioner som Hanna Martin, Handelshögskolan i Göteborg, granskar i sin doktorsavhandling. Den bygger på ett 70-tal djupintervjuer med nyckelaktörer i de tre regionerna. Martin intresserar sig för de stora, miljömässiga utmaningarna – och vad som krävs för att lösa dem.

– Min avhandling handlar om vilka möjligheter och hinder som svenska regioner möter när de vill satsa på miljöteknik och göra en grön omställning. Jag har fokuserat på hur institutioner, som värderingar, styrmedel och samverkan, hindrar eller driver utvecklingen, säger Hanna Martin.

I en bioekonomi kombineras ekonomisk tillväxt med grön omställning. Men litteraturen om regionala innovationssystem handlar mest om ekonomisk tillväxt – inte så mycket om samhälleliga utmaningar.

– Jag anser att vi behöver förändra vår syn på innovation och regional politik. När vi ser på de stora, miljömässiga utmaningarna måste vi tänka att alla regionala innovationssystem, och de innovationsaktiviteter som genomförs, är placerade i en socioteknisk kontext. Vi gör helt enkelt saker på det sätt som vi är vana vid.

Path dependence, eller stigberoende på svenska, är forskartermen för att vi ogärna avviker från den upptrampade vägen. Det är ju alltid lite besvärligt att ställa om och ge sig ut i okänd terräng. Martin exemplifierar med kemiindustrin som har etablerade utbildningsprogram, styrmedel och en uppbyggd infrastruktur som är svåra att frångå. Men klimatförändringar och andra hot kan leda till att företag och industrier känner press att ställa om, och därmed hittar nya nischer.

– Vi säger ofta att en region är innovativ om den har universitet, stark kunskap inom företag, och flöden mellan dem så att nya och gamla kunskaper kombineras. Men min forskning visar alltså att det också krävs institutionella förändringar på marknaden, i affärsmodellen och i infrastrukturen.

– Egentligen handlar det om att sociotekniska system behöver mobiliseras inom regionen. Aktörernas förmåga att vara kreativa och bryta stigberoendet är väldigt viktig.

I alla de tre fall som Hanna Martin har studerat ville man ställa om till grönare produktion, men regionerna hade olika förutsättningar.

– Biogas i Skåne är en ganska lokal industri. Råvaran samlas in från skånska hushåll och transporteras till en biogasanläggning. Sedan används biogasen som drivmedel i kommunens biogasbussar. Både tekniken, produktionen och marknaden finns alltså i regionen.

Hon poängterar att regional innovation sällan uppstår ur tomma luften. Kompetenser byggs sakta upp i företag och industrier, och med tiden kan kunskaper kombineras på olika sätt.

– Biogasindustrin i södra Sverige uppstod under 2000-talet, så den är relativt ny. Men man kan se att arbetet påbörjades tidigare. Där fanns aktörer som jobbade med naturgas, och andra hade kunskap om att samla in och hantera matavfall. Det fanns också ett bra samarbetsklimat i regionen. Runt år 2000 sökte en del aktörer medel i ett klimatinvesteringsprogram. Sedan insåg de att de alla jobbade med biogas – men inte tillsammans. De ville samlas kring frågorna och skapade ett slags kluster.

– Därefter blev de regionala myndigheterna uppmärksamma på möjligheterna, och skapade en marknad med hjälp av biogasbussar. Man lyckades bygga en värdekedja där både privata och offentliga aktörer ingick.

Anpassningar är svårare att göra i industrier som har många länkar utanför regionen. Då finns gränser för vad som kan göras på lokal nivå; företagen är beroende av nationella, och ibland även internationella, styrmedel.

– Pappersmassaindustrin i Örnsköldsvik är äldre. Aktörerna känner att marknaden ställer om: Användningen av tidningspapper går ner och pappersmassa är inte en så ren industri som de skulle önska. Det finns en stark vilja att samarbeta, experimentera, lära sig saker och våga satsa. De har också fått medel beviljade för att främja teknikutvecklingen.

– Nu har de tekniken mer eller mindre på plats, men hindras av att de inte kan skapa en marknad själva. Styrmedlen är inte tillräckligt långsiktiga och kan inte påverkas i regionen. Det är ett problem att inte veta vad politiken gör på lång sikt: Ett år ger de bidrag till biogas, och nästa år till elbilar. Pappersmassaindustrin kan inte göra stora investeringar förrän de får legitimitet från nationell nivå.

Martin berättar att situationen är likartad inom kemiindustrin i Stenungsund och Göteborg. Det är en storskalig industri som måste tänka om stort.

– Infrastrukturinvesteringar har gjorts, och utbildningsprogram, marknad och styrmedel gör industrin stigberoende.

Regioner som odlar en god samarbetskultur har bättre chanser att lyckas. Det gäller att olika aktörer möts, att de vågar ställa frågor och lära sig tillsammans. Det är viktigt att sätta upp gemensamma visioner och strategier. Ett exempel är Västra Götalands satsning på att vara fossiloberoende till år 2030.

Det är också viktigt att se över kompetensbehov, söka nationella medel tillsammans och försöka påverka politiken.

– När en ny mobiltelefon lanseras finns det direkt kunder som vill köpa den. Men miljöinnovationer har inte samma automatiska marknad. Därför behöver man tänka på andra sätt. Om vi vill klara en grön omställning måste vi bygga upp nya innovationssystem.

– Aktörer i en region vet ofta vad de är bra på, de måste lita på sig själva. Mitt tips är att regionala aktörer aktivt ska söka samarbeten även med branscher som är lite otippade. På sikt handlar det om att ställa om alla industrier, säger Hanna Martin.

Hon menar att Sverige har en fördel i att landet är så litet. Här finns starka nätverk och alla känner till varandra. Och Martin är hoppfull om att de stora miljöutmaningarna kan lösas.

– Jag skulle önska mig en bättre dialog, det skulle skynda på den gröna omställningen. Nationella beslutsfattare bör lyssna mer på vad regionala aktörer gör, och ta bort institutionella hinder för teknikspridning. Jag tror också på att involvera konsumenterna mer. Innovationerna måste hitta fram till dem, och det krävs beteendeförändringar.

– Jag är positiv, jag tror att vi kan lösa samhällsutmaningarna. Men det är frustrerande att höra om all teknik som finns på labb, men som inte kan skalas upp!

Hanna Martin forskar vidare tillsammans med tre kollegor i ett flerårigt forskningsprojekt om livsmedelsindustrins gröna utveckling.

– Projektet relaterar till min avhandling och livsmedelsindustrin är spännande. Den har stor klimatpåverkan. Vi studerar hur efterfrågan på olika produkter påverkar hur företagen innoverar.

– Jag har en deltidstjänst i projektet, men vill också söka mig vidare till praktiken. Jag vill vara en länk till akademin och jobba mer tillämpat med miljöinnovation.

Kontakta hanna.martin@gu.se———