Sprider forskning om innovation, entreprenörskap och småföretagande.

Sprider forskning om innovation, entreprenörskap och småföretagande

Sök

Välfärdsstaten motverkar entreprenörskap

Jonas

 Gustafsson

Går det att kombinera höga skatter med goda villkor för tillväxt? Det var huvudfrågan när Professor Magnus Henrekson, Industriens Utredningsinstitut, och ekonomie doktor Jesper Roine, Handelshögskolan i Stockholm, besökte Estrad.

Välfärdsstaten motverkar entreprenörskapRubriken på föreläsningen 29 november var fnuttEntreprenörskap i välfärdsstatenfnutt och baserades på en uppsats av Henrekson och Roine som publiceras i fnuttHandbook of Entrepreneurship Policyfnutt våren 2006.

Jesper Roine inledde med en snabb genomgång av svensk tillväxthistoria, eller som han själv uttryckte det: fnuttSveriges ekonomiska historia på 37 sekunder.fnutt

– I ett hundraårsperspektiv har Sverige haft en fantastisk ekonomisk utveckling. Åren mellan 1870 och 1970 var Sverige ett av de länder i världen som växte snabbast. Som bekant har det inte gått riktigt lika bra efter 1970. En del poängterar att Sverige fortfarande är relativt rikt, framför allt när man tittar på olika välfärdsindex. Det stämmer, men det är också så att på lång sikt finns det en mycket stark koppling mellan ekonomisk utveckling och välfärdsmått. Att halka efter på sikt är ett problem, och av den anledningen bör vi bry oss om tillväxt, sa Roine.

Vad är det då som skapar ekonomisk tillväxt? Jo, en grundläggande och mycket förenklad nationalekonomisk modell visar att tillväxt skapas genom att vi kombinerar arbetsinsatser och kapital. Kapital kan här delas upp i fysiskt kapital respektive humankapital. Roine menade vidare att en bred definition på teknologi är på vilket sätt arbete och kapital kombineras.

– Ofta när det pratas om teknologi, så tänker vi på någon sorts high tech eller naturvetenskapliga aspekter. Men det är viktigt att notera att i den här typen av definition är teknologi mycket bredare än så. Innovationer i termer av organisationsstrukturer eller hur man delegerar är också teknologi i den här bemärkelsen.

Output, eller ekonomisk aktivitet, är en funktion av arbetsinsatser, fysiskt kapital, humankapital och teknologi. Tillväxt får vi när det sker en positiv förändring i output. Det betyder att tillväxten drivs av mer investeringar, ökat sparande, mer fysiskt kapital, investeringar i utbildning, expansion av humankapitalstocken och bättre teknologi.

– I den här typen av modell kan man ta reda på hur stor andel av tillväxten som kommer från olika delar, exempelvis hur viktigt är ackumulation av fysiskt kapital relativt något annat. Problemet är att det sägs väldigt lite om vem det är som bestämmer hur mycket vi ska utbilda oss, eller hur mycket vi ska spara eller uppfinna, sa Jesper Roine.

Fokus på drivkrafter

Modern tillväxtekonomi fokuserar på drivkrafterna bakom sparande, investeringar, utbildning etc. Det som blir nyckeln är incitamenten att exempelvis arbeta, ackumulera kapital och uppfinna. Frågan är då vilka effekter olika aspekter av välfärdsstaten har på de här incitamenten.

– Till och börja med vill jag slå ett slag för vilken central roll en väl fungerande stat har för att det ska finnas en ekonomi över huvud taget. Det är slående om man tittar historiskt, och även mellan länder i dag, att saker som säkra äganderätter och effektiv byråkrati utan tvekan är de starkaste indikatorerna på hur det kommer gå för ett land.

– Ibland får man känslan av att diskussionen kring exempelvis negativa skatteeffekter handlar om att staten helt ska avskaffas. Det finns mycket som tyder på att det inte är någon bra idé. Många av de saker som staten gör är extremt viktiga och totala förutsättningar för att vi ska kunna ha ekonomiska transaktioner över huvud taget.

Men Roine menade att det är svårt att säga om ett visst välfärdsprogram har positiva eller negativa effekter på tillväxten. Många hävdar till exempel att sociala skyddsnät med höga ersättningsnivåer gör det mindre attraktivt att arbeta. Därmed har ett sådant system dåliga incitamentseffekter och är dåligt för tillväxten. Sedan finns det andra som menar att det är precis tvärtom: höga ersättningsnivåer gör att folk vågar ta risker och kanske starta ett företag.

Liknande argument gäller för utbildningssystemet. Vi har låga utbildningspremier i Sverige, något som kan leda till att färre väljer att utbilda sig. Samtidigt är utbildning billigt jämfört med många andra länder, så tröskeln för att kunna utbilda sig är relativt låg.

– Allt blir en fråga om avvägningar. En sak som vi aldrig kommer ifrån är dock att i den mån det finns positiva tillväxtaspekter av de olika programmen, så måste de ställas mot kostnaderna av att ta in pengarna, konstaterade Roine.

– Det är fel att därifrån dra slutsatsen att välfärdsprogram alltid är dåliga. Men vi måste alltid fundera över om vi kan motivera skatteintaget med att det skulle komma ut något som är så fantastiskt bra att det är värt de negativa effekterna. Och hur gör vi det i så fall på bästa sätt?

Roine menade att vi i Sverige har försökt lösa detta med hjälp av skattestrukturen. Vi har haft generellt höga skatter samtidigt som vi har försökt undanta vissa, som vi uppfattar det, viktiga agenter för tillväxten. Typiskt sett har det varit de stora företagen som vi har ansett ska drabbas mindre. Ett exempel är att återinvesteringar i företagens verksamhet beskattas relativt lågt.

Entreprenören i bakgrunden

Det här hänger ihop med 50- och 60-talens syn på entreprenörskap och hur företagande ska organiseras. Tanken var att samhället gick i en riktning där storföretag skulle bli allt viktigare. Därför hamnade entreprenören lite i bakgrunden.

– Kan det här fungera? Kan vi ha ambitiösa omfördelningsprogram och höga skatter utan att det påverkar tillväxten, genom att vi undantar de företag vi identifierar som viktiga? Ja, teoretiskt sett kan det fungera. Om vi tror att snart sagt alla aktiviteter sköts bäst i stora företag på grund av stordriftsfördelarna. Då blir alla små företag, kan man lite elakt säga, bara resursslöseri. Om det är så att all typ av innovationsverksamhet fungerar bättre i stora företag, då är det här också en rätt bra idé.

– Och om vi tror att de företag vi identifierar som viktiga för all framtid kan generera tillväxt, och att tillväxten av nya företag är oviktig. Ja, då är det här kanske en bra idé. Nu är det bara så att vi tror att de senaste 30-40 åren så har flera av de här punkterna, om de nu i någon utsträckning gällde på 50 och 60 talen, blivit allt mindre sanna som beskrivningar för vad som driver tillväxten.

Till exempel är stordriftsfördelarna, menade Roine, betydligt mindre viktiga i tjänstesektorn än i industrisektorn. Det är även långt ifrån uppenbart att innovationsverksamhet skulle skötas bäst i stora företag. Inflödet av nya företag är också dokumenterat viktigt för innovationstrycket.

– Det finns en rad exempel på nya företag, baserade på ny teknologi som inte alls är samma företag som var dominerande för femtio år sedan. Åtminstone i andra länder finns det sådana företag. Humankapital och enskilda initiativ, och till och med enskilda personer, blir av allt att döma allt viktigare. Om något ska undantas är det kanske inte det enskilda företaget utan enskilda personer.

– En rad saker i det vi identifierar som en viktig del av den svenska modellen är baserade på en väldigt specifik syn på vad som driver tillväxt. Den här synen tror vi, och vi har rätt gott stöd för det, har blivit allt mindre giltig de senaste 20-40 åren. I vilken mån den någonsin har gällt kan vi lämna därhän. Vi tror i alla fall att den finns mycket som tyder på att den i allt lägre utsträckning gäller, sa Roine.

Beskattningen är central

Efter Jesper Roines inledning tog professor Magnus Henrekson över stafettpinnen för att prata mer specifikt om hur välfärdsstaten Sverige har påverkat tillväxten.

– Nationalekonomi handlar egentligen om hur incitament eller belöningssystem påverkar hur människor beter sig. En aspekt är hur vi väljer att arbeta. Eftersom människor i Sverige arbetar i större utsträckning än människor i andra länder, trots att vi har höga skatter, drar många slutsatsen att skattetrycket inte spelar någon roll. Men nu börjar det bli uppenbart att om man tittar på rätt ställe så spelar det roll, sa Henrekson.

Han menade vidare att det oftast inte handlar om marginella beslut, utan om vi ska arbeta över huvud taget. Det är svårt att ens ta sig in på arbetsmarknaden och många 25-åringar har inte en enda arbetad timme i den vita sektorn. Och när folk närmar sig 60, börjar de drömma om att kunna lämna arbetsmarknaden helt och hållet.

– Det här visar att vi måste tänka lite mer på hur effekterna kan falla ut. På samma sätt är det med entreprenörskapet. Det svenska systemet, med den incitamentsstrukturen vi har, är inte byggt för att entreprenörer via en ny företagsbildning skapar någonting som, om det blir riktigt bra, växer och blir ett av de stora företagen på lång sikt. Och det finns ingen enkel lösning på problemet. Det är inte så att vi kan göra ett alexanderhugg och sedan är allt löst.

Henrekson menade att beskattningen har en central roll i att det ser ut så här, men att fler aspekter spelar in. Som till exempel att lånat kapital är fördelaktigare att arbeta med än eget kapital. Räntor är en avdragsgill kostnad medan utdelningar inte är det. Ett nystartat företag kan inte gå till banken och låna till sina rörelsekostnader. Det kan däremot ett stort företag som har miljarder i intäkter och kan påvisa att det har gått med vinst de senaste 20 åren.

Billigare att sälja

En annan regel som gynnade existerande, stora företag framför nya, är att det i stort sett var skattefritt att sälja sitt företag innan 1976. Det var inte som i dag, med stor reavinstbeskattning. Däremot var det 80-95 procents beskattning på att ta ut pengar ur företaget. Därför slapp du skatt om du sålde till ett existerande storföretag, men om du fortsatte att driva företaget blev du hårt beskattad.

– Ingen av de stora företag som har växt fram i Sverige under efterkrigstiden, som TetraPak, Hennes & Mauritz eller Ikea hade kunnat göra den resan med privata ägare om de inte hade flyttat ifrån Sverige. Antingen permanent, eller under en kritisk period innan reglerna ändrades på 1990-talet. Ett annat sätt var att ombilda till stiftelse, men då äger man ju egentligen inte företaget och man kan inte ta ut pengar för privat konsumtion, sa Magnus Henrekson.

– En annan viktig aspekt är intraprenörskapet. I ett gammaldags, mer hierarkiskt samhälle, var det kanske så att tjänstemän gärna ville vara duktiga personer och nöjde sig med en klapp på axeln. Men i dag är det svårt att tänka sig att nyckelpersoner jobbar inom ramen för storföretag och tar fram nya miljardprodukter men själva bara lyfter sin fasta lön och får en guldklocka. Det skulle framstå som ganska orättvist. Det är det som gör att de människorna startar egna bolag i stället. Det är nästan enda sättet att kapitalisera på det de faktiskt är värda.

Ett annat sätt är att arbeta med optioner. Om det går bra för företaget blir personerna delägare. I början på 1980-talet ändrades lagstiftningen i USA så att företagen kunde ge medarbetare optioner utan att de beskattades förrän vid en eventuell aktieförsäljning. Och beskattningen är högst 20 procent i alla led. I Sverige är det svårt att undvika att optionerna beskattas som arbete med fulla sociala avgifter. Enda sättet att undvika detta är att inte knyta optionerna till anställningen.

– Hela grejen är ju att optionerna knyts till anställningen, men att de ändå beskattas som om man hade varit ägare av företaget. Optioners huvudsyfte är just att premiera tjänstemän som om de hade ägt företaget och varit kapitalister själva. Det var det som var grunden till Silicon Valley-boomen. Den hade aldrig kunnat äga rum utan optioner, eftersom det hade förutsatt att det bara var entreprenörerna själva som blev rika. Därför fick USA ett försteg när de ändrande sin lagstiftning.

– Vi i Sverige måste förstå att optioner inte är till för att ge extra löneförmåner till chefer för börsbolag, utan för att nyckelpersoner i entreprenöriella, nystartade företag ska kunna få ett utfall som liknar det de hade kunnat få om de ägt företaget själva. Jag har försökt säga det här ett antal år, men det är väldigt svårt att nå fram. Man tänker: du är ju anställd, alltså är det inkomst av tjänst, alltså är det 68 procent beskattning. Men optioner är en kraftfull mekanism för att få det entreprenörskap vi förefaller behöva. Alltså måste vi väga in det, konstaterade Henrekson.

Säkerhetsventil för stora

En annan viktig mekanism för entreprenörskap är riskkapitalmarknaden, som helst bör vara nära individerna. I Sverige är riskkapitalbolagen så stora att de inte kan jobba med små projekt. Det lönar sig inte att investera mindre än tio-tjugo miljoner. En annan aspekt är att de riktigt stora inte betalar skatt i Sverige. Eftersom vi har så höga skatter, tvingas vi skapa säkerhetsventiler för att ändå få behålla företagen.

– De här säkerhetsventilerna är komplicerade och kräver ofta att företagen redan är kapitalstarka för att dra nytta av dem. Detta leder till att all kreativitet hamnar i de stora företagen och att större delen av den ekonomiska aktiviteten till slut är skattefri. Och då uppnår vi ju ingenting, utom att vi utrotar den verksamhet som inte kan komma undan de höga svenska skatterna.

Något som ytterligare försvårar för riskkapitalmarknaden i Sverige är att de viktigaste sparmotiven är åsidosatta. Vi behöver inte spara till ålderdom, sjukdom eller barnens utbildning – det sörjer välfärdsstaten för.

– Det finns ju givetvis ett plus med att staten tar hand om det här. Men minussidan är att folk inte sparar pengar till en regnig dag. De sparar inte heller till en solig dag när de får en affärsidé, och då blir det kanske inget av idén. Just att ha pengar tillgängliga är det som kan avgöra om företaget över huvud taget kommer i gång. Och en genomsnittlig svensk har i dag en negativ finansiell nettoförmögenhet.

Däremot har vi svenskar ett stort indirekt sparande, via pensionerna. Pengar som kanaliseras bort från individen, in i stora pensionsfonder och därmed bort från entreprenörsmarknaden.

– Alla system är gjorda för att skydda individen från att skaffa sig ett kapital att starta företag med. Det här är ju inte av illvilja, det bygger på den gamla logiken att individen ska vara löntagare i välskötta, stora företag. Då ska vi spara till ålderdomen, men inte behöver vi tänka på att det måste finnas finansiella pengar tillgängliga på gräsrotsnivå, sa Henrekson.

Outnyttjad sektor

Offentlig sektor har åtagit sig att leverera vård och omsorg till medborgarna. Hur mycket de kan leverera hänger på hur mycket skattepengar de får in. Men varje individ vill ju betala så lite skatt som möjligt – en ekvation som blir svår att få ihop.

– Ju mer tillväxt vi har, desto sämre kommer vi uppfatta att vården är i förhållande till vad vi egentligen vill ha. Så det är fel att säga att vi måste ha tillväxt för att ha råd med vården. Det kan låta paradoxalt, men det finns ju inga absoluta behov av vård. Behoven relaterar vi till vår inkomstnivå.

– Här finns en stor sektor där entreprenörer skulle kunna komma in. Men de är utestängda för att det offentliga bestämmer vad de får leverera. Entreprenörer vill ju inte vara i en bransch där de inte själva kan bestämma produkten eller addera värde när de gör någonting som är bättre.

Det offentliga tränger även undan entreprenörer genom hög skatt på arbete. För många tjänsteföretag är inte den största konkurrenten ett annat litet företag. Det är snarare den tänkta kunden som exempelvis kan välja att måla om själv i stället för att anlita en målerifirma.

– Ungefär hälften av all arbetstid är obetalt arbete. Och ju högre skatt vi har på arbete, desto mer subventionerar vi det obetalda egenarbetet och även den svarta sektorn. Som det är nu kan det löna sig mer för en hjärnkirurg att själv lägga om taket på sommarstugan än att bota människor som har hjärntumör. Det är ett extremt exempel, men det här ser vi omkring oss överallt.

Välfärdsstaten medför också att antalet nödvändighetsentreprenörer blir lågt. Vi behöver inte starta företag om vi inte får jobb, vi blir försörjda ändå. En nackdel är att färre får möjlighet att upptäcka att de är bra på företagande. Det minskar också antalet företag totalt sett.

– Vi kan försörja många fler än vi trodde via skattefinansiering. Hela bygder kan överleva fast över 50 procent av den arbetsföra befolkningen inte arbetar. Men på lång sikt blir det ju dödsstöten, eftersom de unga flyttar därifrån. Då finns ingen kvar som kan skapa arbetstillfällen. Så det som på kort sikt är regionalstöd blir på lång sikt regional död, sa Magnus Henrekson.

Sänk ägarbeskattningen

Efter paus fortsatte Henrekson med att konstatera att det givetvis finns entreprenörskap i Sverige trots de förutsättningar som råder. Det finns flera exempel på företag som har lyckats. Men vad har då till exempel Ikea, Clas Ohlson och Hennes & Mauritz gemensamt? Ja, de bygger i hög grad på de svenska betingelserna med hög skatt på arbete. De har standardiserade varor, till stor del tillverkade i andra länder med låga löner och låg beskattning. De har också effektiv logistik och ett lågt serviceinnehåll.

– Ikea är ju fantastiskt väl anpassat till ett land med hög skatt på arbete. Det är inte så konstigt att Kamprad utvecklade den här idén just i Sverige.

Men det går faktiskt att göra en hel del, menade Henrekson. En sak som är lätt att göra är att sänka ägarbeskattningen, särskilt när det gäller reavinster.

– Förmodligen skulle det här inte ens kosta något. De företag som ägs av något av de stora riskkapitalbolagen betalar ändå inga reavinstskatter. Deras vinster faller ju ut i Jersey eller Luxemburg. Det som skulle hända är att inte hela näringslivet skulle vara ägt av organisationer som är registrerade utanför Sverige. En större del av näringslivet skulle i stället vara ägt av privatpersoner som faktiskt är verksamma i sitt lokalsamhälle – och någon av dem kanske kan bli en ny Kamprad.

En annan åtgärd som Henrekson förespråkar är att göra sparandet i pensionsfonder mer flexibelt. Han menar att det borde vara möjligt att ta delar av de pengarna och satsa i sitt eget eller sina barns företag.

– Naturligtvis måste det finnas regler så att det inte gynnas skattemässigt jämfört med om pengarna står kvar. Men folk skulle ändå kunna frigöra en del av pensionspengarna och satsa på något de faktiskt förstår sig på. Det är lättare att ha en informerad uppfattning om att grannen har affärssinne än om en viss fondförvaltare kommer att göra ett bra jobb. Och det är precis den typen av pengar vi behöver i samhället – riskvilligt kapital som finns nära en person som man har förstahandskännedom om.

Ersättningssystemet är ett annat problem i Sverige. Det bör enligt Henrekson bli mer lönsamt att vara anställd. Entreprenörerna får det svårt om det inte spelar någon roll för arbetskraften om den får sin inkomst från ett jobb eller från annat håll, till exempel från a-kassan. Det som kommer i lönekuvertet måste uppfattas som attraktivt i förhållande till alternativet om entreprenören ska ha något att erbjuda. Därför spelar ersättningsnivåer och kontrollsystem också en roll för entreprenörskapet.

– Och sedan är det givetvis så att även om vi bestämmer oss för att det offentliga ska finansiera exempelvis vården, kan vi faktiskt ha en öppen syn på vem som är de bästa producenterna. Då kan vi få en strategi för privat produktion av offentligt finansierade tjänster. En sådan strategi finns inte i dag och då tar vi också bort möjligheterna till entreprenörskap, sa Henrekson.

Svårt rekrytera

Ett annat problem är att det är ett stort åtagande att anställa någon. Den största tillgången för en person som har arbetat 15 år i ett storföretag är just de 15 tjänsteåren.

– Då är man nästan hemma privatekonomiskt, bara man sitter still i båten. Om företaget vill bli av med en, så blir det väldigt dyrt. Det motverkar att folk hoppar av och blir entreprenörer. Men det gör det också svårare för entreprenörerna att rekrytera personer som redan är framgångsrika i storföretag. Då ska ju de hoppa av och kasta sin största tillgång, nämligen tjänsteåren, i sjön.

– De kommer ligga flera miljoner i back redan första dagen på jobbet. Det innebär att en ny entreprenör måste har oerhört mycket att erbjuda i form av delägarskap, hög lön och massa andra sådana saker. Det gör att det blir väldig svårt att komma igång som entreprenör.

Som exempel på ett väl fungerande system nämnde Magnus Henrekson Danmark. De har en stor välfärdsstat och även ett generöst trygghetssystem. Skillnaden mot Sverige är att Danmark har använt trygghetssystemet för att minska åtagandena för företagarna.

– I Sverige har vi lika stor offentlig sektor som i Danmark men enorma, och ökande, pålagor på företagen – till exempel i form av rehabiliteringsansvar. Det räcker inte att vara bra på att leverera möbler, man ska också vara bra på att bota folk från alkoholproblem. Det säger sig självt att det försvårar väldigt mycket för entreprenörskapet, konstaterade Magnus Henrekson.

För mer info: magnus.henrekson@iui.se, jesper.roine@hhs.se

Missa inte Esbris nyhetsbrev!

  • 1 gång per månad
  • Senaste forskningen
  • Allt om entreprenörskap

Samarbeta med Esbri

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit.

Mest läst

Relaterade artiklar

Sök

Arkiv