Föreläsningen 8 november bar titeln fnuttLärande och entreprenörskapfnutt. Talade gjorde professor Bengt Johannisson, Växjö universitet och professor emeritus Dale Meyer från University of Colorado at Boulder, USA. Föreläsningen tjänstgjorde också som avslutning på årets Utbildningsworkshop.
ESBRIs Utbildningsworkshop är ett årligt återkommande evenemang om Lärande och entreprenörskap. Därför föll det sig naturligt att den Estradföreläsning som även låg som avslutande programpunkt för årets upplaga handlade om samma ämne. Professor Bengt Johannisson, som också deltagit i workshopen, inledde.
– När vi pratar om lärande och entreprenörskap finns det anledning att belysa ett antal frågor. Varför är svenska barn lika lekfulla och kreativa som vilka barn som helst i världen, men svenska universitetsstudenter, i motsats till sina amerikanska kollegor, oförmögna eller ointresserade av att starta företag?
– En annan viktig fråga, som främst riktar sig till forskare, är varför både svenska och amerikanska forskare är så bra på att dramatisera siffror och ord om entreprenörskap, men så dåliga på att involvera sig i samhället utanför universitetet? Jag kommer att ge ett exempel på hur detta kan göras här i dag, sa Bengt Johannisson.
Han menade att vi måste inse att entreprenöriell kunskap inte kan skapas inom universitetets väggar. Det kan inte göras i klassrummet. Vi måste kliva över den gräns som finns mellan universitetet och samhället.
– Vi forskare representerar universiteten och den typen av kunskap om entreprenörskap. Vi tror ofta att vi forskar genom att förändra vardagligt språk till ett akademiskt språk. Men jag tror att akademisk kunskap inom entreprenörskap skapas när lärare och studenter inom området ser lärandet i sig som en entreprenöriell process. Lärande måste vara ett kreativt organiserande av både ord och handlingar.
Interaktiv forskning
Han berättade vidare om en studie från 1990-talet där han studerade alla svenska universitetsprogram inom fältet. Det mest uppskattade inslaget i utbildningarna var möjligheten att kombinera akademiska studier med praktik i företag eller andra organisationer.
– Ett annat sätt att få insikt, speciellt när man studerar entreprenörskap, är genom att försöka komma närmare dem man ska studera. Det innebär att först lyssna till personen, och sedan inse att kunskapen skapas i relationen mellan dig och den andra personen.
– Jag tror också att om du verkligen vill ha de här insikterna måste du lämna din roll som akademiker och inse att du måste hänge dig som människa för att komma under ytan på dem du pratar med. För att förstå entreprenörskap måste du alltså lämna din roll som akademiker.
All typ av forskning som involverar dialog med andra människor är interaktiv. Det betyder enligt Johannisson att inom exempelvis så kallad narrativ, eller berättande, forskning måste du inse att personen kommer att berätta historien annorlunda för dig som forskare än de skulle för en kollega. Dialogen skapas av två personer och det du får ut genom den här forskningen är ett resultat av en interaktiv process.
En annan slags forskning som har använts mycket i Sverige är aktionsforskning. Med det menas att forskaren involverar sig i en förändringsprocess, att forskaren blir en resurs för dem som har initierat förändringen.
Den här sortens forskning är relativt stor i Sverige. Här finns till och med en organisation, SIRA, Swedish Interactive Research Association, för interaktiv forskning.
– Jag har lärt mig mycket genom den här typen av forskning. Men för att verkligen förstå entreprenörskap är mitt argument att man måste förstå de inledande villkoren: vad startade det hela? Som forskare är det svårt att vara på plats när ett företag skapas. Du träffar alltid entreprenören när något redan har hänt. Jag bestämde mig för att det enda sättet att verkligen lära mig om entreprenörskap var genom att initiera en egen entreprenöriell process. Det har jag kallat för fnuttenactive researchfnutt, sa Johannisson.
Experimentellt lärande
För att lära sig mer om entreprenörskap startade han Anamorfosprojektet. Målet med projektet var att ta reda på hur man med en kombination av konst och vetenskap kan skapa idéer och dra igång processer som leder till regional utveckling. Inom ramarna för projektet genomfördes en konstutställning och 28 seminarier om hur man kan använda konst och vetenskap för att främja regional utveckling.
Johannisson började med att sätta ihop ett team som skulle genomföra projektet. Teammedlemmarna kom ur hans personliga nätverk och projektet tog nio månader från start till mål.
– Det som hände var att de här människorna blev mycket intresserade av projektet, troligen för att det var lite vagt. Om ett projekt är vagt och folk är nyfikna, vet de att de kan bidra och göra projektet mer verkligt. Det var därför lätt att få folk intresserade.
– Vi började genom att testa olika idéer, det var en mycket experimentell lärandeprocess. Vi hade ingen affärsplan, bara en enkel budget för att intressera potentiella finansiärer. Men vi märkte också att en del projektdeltagare gillade att ha en budget. Speciellt konstnärerna ville ha någon form av stabilitet. Det här kan tyckas som något av en paradox, men så var det.
Johannisson menade att han lärde sig en hel del av projektet. Bland annat att entreprenörskap och kreativa processer handlar mer om intuition än om planerande. Han lärde sig också att misslyckande är nödvändigt för framgång.
– Jag skulle till och med säga att du är i fara om du driver ett projekt utan att ha känslan av att det finns en risk att misslyckas. Jag skapade situationer i projektet fast jag blev avrådd. Just för att lära mig att misslyckas, och hur man ska hantera misslyckandet.
– Jag lärde mig också att företagande handlar om skapa identitet. Du gör det för att du vill bevisa dig själv – för dig själv och andra. Jag vill även argumentera för att det som dödar entreprenörskap är likgiltighet, inte motstånd. Till slut vill jag säga att entreprenörskapets ursprung inte ligger i affärsplaner eller i stora löften, det ligger i det vardagliga livet. Om man är mycket framgångsrik, som till exempel Ingvar Kamprad eller Henry Ford, så kan man också förändra vardagslivet, konstaterade Bengt Johannisson.
Hela projektet finns beskrivet i Johannissons bok fnuttEntreprenörskapets väsenfnutt.
Mycket aktivitet
Efter Bengt Johannissons inledande anförande tog professor Dale Meyer över talarstolen.
– Jag är en av de där konstiga varelserna inom entreprenörskapslärande som har fötterna i två läger: jag är både entreprenör och hängiven akademiker. Jag har gjort båda sakerna och jag gillar båda sakerna, sa Dale Meyer.
Mellan 1985 och 2005 ökade antalet universitet och högskolor som erbjuder entreprenörskapskurser betydligt. 1985 hade 253 lärosäten i USA någon form av utbildning inom ämnet, och då handlade det främst om kursen fnuttsmall business managementfnutt. Nu har nästan alla universitet och högskolor minst en kurs inom ämnet: över 1 500 olika kurser kunde erbjudas under 2005.
– Det är alltså en mycket hög aktivitet inom området, och inte bara i USA. Det finns åtminstone 5 000 entreprenörskapsprofessorer i världen. I USA finns 125 000 studenter inom entreprenörskapskurser och ytterligare 125 000 studenter tar kurser i fnuttsmall business managementfnutt. Det finns ungefär 45 akademiska tidskrifter som publicerar entreprenörskapsforskning, och antalet växer.
Dale Meyer ställde sig sedan frågan om entreprenörskapsutbildningar kan frodas i en byråkratisk värld. Själv var han skeptisk och menade att de flesta byråkrater inte är entreprenöriella och att byråkratiska system ofta hämmar entreprenörskap.
– Det finns givetvis undantag, en del byråkrater är mycket entreprenöriella. Jag vill inte måla upp en bild av att jag är någon sorts antibyråkrat. Jag kanske kan göra det här i Sverige, men inte i USA – då kanske de kommer och tar mig, sa Meyer skämtsamt.
– Men vi vet alla, och vi klagar alla på, att när byråkrati blir överdriven så kan den vara förödande. Småföretagare pratar ofta om hur mycket tid de måste lägga på att uppfylla olika lagar och regleringar.
Naturlig energi
Meyer presenterade sedan ett franskt ord: fnuttpuissancefnutt. Med det menas att i alla människor finns en naturlig energi. Vi kan släppa lös den här energin eller hålla den inom oss.
– Det behöver inte vara som Bengt sa i början om svenska barn, att kreativiteten hämmas när de blir äldre. Det kanske kan ta ett tag, men det går att förändra. Det är bara att titta på forna kommunistländer som Tjeckien och Ungern, där har det hänt otroliga saker sedan muren föll.
Meyer menar att det som hämmade entreprenörskap och kreativitet i kommunistländerna var just den överdrivna byråkratin och kontrollen över människor.
– Sovjet föll inte på grund av den politiska ideologin, utan på grund av den oerhörda och nedvärderande byråkratin. Byråkrati handlar om regler och om hur vi koordinerar och standardiserar. Är det alltid dåligt? Nej, ett visst mått av koordinerande behövs.
Men något som oroar Dale Meyer är att lärande oftast är en strukturerad process. I sina egna klasser använder han därför en form av kontraktsundervisning. Studenterna får ett förslag på hur kursen kan vara uppbyggd. Sedan får vem som helst som inte gillar upplägget komma med egna förslag på hur undervisningen ska se ut i stället.
– Hur många tror ni kommer med egna förslag? Svaret är tio procent. Och många av dem ångrar sig senare och vill hellre gå tillbaka till traditionell läroboksundervisning. De gillar strukturen. Det här påminner lite om filosofen Fromm som hävdade att vi har en tendens att ge efter för byråkrati och struktur för att vi inte vet vad vi ska göra med vår frihet.
– Byråkratisk utformad undervisning motverkar lärande i entreprenörskap. Det finns ingen kreativitet i den typen av undervisning. Byråkrati är dödsfiende till kreativiteten. Därför är byråkrati också dödsfiende till entreprenörskapet, konstaterade Dale Meyer.
Tror på mentorskap
Efter pausen fortsatte Meyer sitt framförande med att nämna att det finns andra forum än universitet och högskolor för att bedriva entreprenörskapsutbildning.
– Universitet och högskolor har länge varit det primära stället för entreprenörskapsutbildning. Men formell utbildning är inte det enda sättet att utbilda entreprenörer. Det finns även många konsulter som gör bra saker. Att jobba med dem är ofta som att ha ett mentorskap. Jag tror verkligen på mentorer. Jag arbetar mycket med mentorskap inom det entreprenörskapsprogram jag har startat, sa han.
Meyers entreprenörskapskurs heter fnuttProjects and Entrepreneurial Companiesfnutt. Varje kurs har plats för 15 studenter som matchas med olika entreprenöriella företag. Studenterna tilldelas projekt av hög strategisk vikt för företagens överlevnad eller tillväxt, och får delta i managementteamets möten. Studentgrupperna blir sedan ett konsultteam bestående av 15 personer. De får alltså inte bara insikt i hur ett företag startas eller växer, de får även lära sig om 14 andra företag.
– Jag vill att studenterna ska ligga vakna om nätterna och oroa sig över sina projekt. Vi träffas minst en gång i veckan, vanligen oftare. Vi bjuder också in representanter från företagen för att prata om de problem som dyker upp. Jag hänvisar även till bra litteratur när det passar in i undervisningen, men vi gör inga scheman i förväg. Studenterna för dagbok och utvärderar sitt eget lärande i slutet på terminen, sa Meyer.
Lång tradition i Växjö
Därefter var det Bengt Johannissons tur att fortsätta berätta om sin långa erfarenhet från undervisning inom entreprenörskap. I Växjö har de ägnat sig åt att lära ut entreprenörskap i åtminstone 30 år.
– På 70-talet lyckades vi, trots universitetsledningens motstånd, initiera en kurs i small business management. Studenterna var ute i småföretag två dagar i veckan, två dagar i veckan hade de föreläsningar och en dag var vikt för läsande. Tanken var att utbilda folk som kan vara administrativ support till entreprenörer. Studenterna kom direkt från gymnasiet och deras entreprenöriella energi hade inte absorberats av det traditionella akademiska systemet, sa Johannisson.
Under 1980-talet var inställningen att entreprenörskapet skulle nå legitimitet inom den akademiska världen. I Växjö beslutades därför att det tvååriga småföretagarprogrammet skulle bli ett civilekonomprogram.
– Vi fick betala ett pris för den förändringen: programmet blev mer administrativt och fokuserade på planering och rutiner i företagen. Det krävdes för att få det accepterat som civilekonomprogram. Men på 1990-talet försökte vi återigen ändra detta. Vi ville lägga en entreprenöriell dimension till civilekonomprogrammet. Vi försökte i två år, men lyckades aldrig. Det var svårt för studenterna att kombinera att vara managers och att vara entreprenörer. Å ena sidan skulle de tro på planering och rationalitet, å andra sidan skulle de praktisera spontanitet och improvisation. Efter två års tid stängde vi programmet.
År 2000 startade ett annat program vid Växjö universitet: fnuttEnterprising and Business Development.fnutt Här ligger fokus snarare på att träna studenter att bli projektledare inom etablerade organisationer.
– Som ett pedagogiskt experiment fungerar det bra, men det är återigen mycket prat om planering och problemlösande. Det handlar inte så mycket om att exploatera möjligheter.
Löser praktiska problem
En viktig del av entreprenöriella processer är att lära sig hantera överraskningar. En sådan kurs finns på basblocket inom civilekonomprogrammet i Växjö. Det är fempoängskursen Affärsutveckling. Modellen är att studenter i grupper om tre hjälper ett nystartat företag att lösa ett praktiskt problem, som till exempel att göra en marknadsanalys eller att kalkylera på en investering.
– Förra året hade vi en väldigt heterogen grupp, med studenter från många olika länder. Vi satte ihop den med en grupp entreprenörer som gick en kurs i nyföretagande. Sammantaget blev det en mycket dynamisk och komplex grupp. Bara att lösa språkbarriärerna krävde en hel del kreativitet.
I kursen ingår två delar, dels att lära ut formella kunskaper om hur ett företag startas och bedrivs, men också mer entreprenöriella färdigheter. Två moment som enligt Johannisson kräver olika undervisningsmetoder.
– När jag lärde ut hur man gör en affärsplan var jag klädd i mörk kostym och var väldigt formell i min undervisning. När jag sedan skulle undervisa i entreprenörskap gjorde jag förändringen bokstavligen. Jag gick in i klassrummet i min mörka kostym och framför studenterna klädde jag av mig del efter del av kostymen. Under den hade jag på mig en afrikansk dräkt. Sedan berättade jag berättelser från entreprenörer. Hur de gör för att förändra eller skapa företag.
I gruppen ingick några entreprenörer som ville ha hjälp med att internationalisera sina företag. Bland studenterna fanns representanter från flera av de länder som entreprenörerna ville gå in i. Under kursens gång kunde de därför ge konkret support till företagen.
I slutet av kursen fick grupperna sedan presentera sina projekt tillsammans med entreprenörerna. Presentationerna gjordes inför en panel bestående av både praktiker och akademiker.
– Min sammanfattning är att både forskning och utbildning inom entreprenörskap kräver att barriären mellan universitet och samhälle raseras. Jag tror att det handlar till stor del om mentala och sociala barriärer. Sociala i form av att de flesta studenter inte har de nätverk som behövs. Och mentala i form av att många tror att det går att planera fram ett nytt företag. De inser inte att det handlar om experimentellt lärande. Även forskare och studenter måste besöka verkligheten, sa Bengt Johannisson.
För mer info: bengt.johannisson@vxu.se, g.meyer@colorado.edu—
