I fyra fall av fem är det män som får statliga bidrag för att utveckla innovationer. Därmed är det främst män – och mansdominerade branscher – som får chansen att forma vårt samhälle och framtid. Med ett sådant snävt urval finns en risk att vi går miste om viktiga innovationer. Malin Lindberg och Pernilla Alexandersson föreläste om ”Sociala innovationer – för en mer genusinkluderande framtid?” på Estrad 19 november 2014.
Pernilla Alexandersson har sedan barnsben upplevt svårpasserade ”väggar” på grund av sitt kön. Den starka viljan att förändra orättvisor har hon burit med sig sedan dess. I många år jobbade hon ideellt med frågorna. I dag är hon grundare, ägare och vd för jämställdhetsföretaget Add Gender. Och enligt Malin Lindberg, genus- och teknikforskare på Luleå tekniska universitet, är Alexandersson ett skolboksexempel på en social innovatör.
– Sociala innovationer som Add Gender och Rättviseförmedlingen har vuxit fram ur bedömningen att det finns ett socialt behov i samhället, exempelvis att en viss grupp missgynnas. Ofta jobbar de här innovatörerna ideellt inledningsvis, sa Lindberg.
Hon presenterade forskning om vad sociala innovationer är, och om vem som får resurser för innovationsutveckling – och därmed möjligheten att skapa innovationer.
Enligt Lindbergs definition är innovationer nya varor, tjänster eller metoder som har kommit till nytta i samhället. En social innovation är dito som är social i sina medel och/eller mål – som jämställdhetsexperter, Linas Matkasse, hbtq-certifiering och Facebook. Om innovationen är social i sina medel har innovatören inkluderat olika grupper, ofta tänkta användare, i utvecklingen av innovationen.
– Innovationer som är sociala i sina mål bidrar till social förändring. Antingen har man jobbat på ett inkluderande sätt, eller så förbättrar användningen samhället. Den kan också bidra till önskad samhällsförändring, sa Malin Lindberg.
Enligt Lindberg finns fyra typer av makt som formar framtidens samhälle. Tolkningsföreträde – det är oftast män som skapar produkter (även produkter till kvinnor). Det leder till att vissa branscher är självklara att inkludera inom stödet för innovationsutveckling – inkludering. Ofta handlar det om tekniska och industriella branscher. Ideella och offentliga branscher inkluderas inte – det sker en exkludering. Vilket leder till den fjärde formen av makt – resursfördelning. Alltså vem får pengarna?
– I min forskning har jag tittat på vilka som, under en tioårsperiod, fått tillgång till resurserna för innovationsutveckling. 80 procent av resurserna har tilldelats manliga nätverk. I fyra fall av fem har alltså män fått pengarna – och det är inga småpengar heller. Kvinnor får främst pengar från riktade kvinnosatsningar, inte från ordinarie finansiering.
Pernilla Alexandersson bekräftade bilden om svårigheten att få ta del av de statliga bidragen.
– På sex år har vi fått totalt 40 000 kronor. Vi har sökt mycket men det har varit jättesvårt att få finansiering. Vi har känt att det handlar om att vi skriver på ett annat sätt. Forskning, bland annat från Luleå universitet, visar att när offentliga finansiärer beskriver företag/ansökningar som de har gett eller inte gett bidrag till så är 75 procent av informationen om kvinnors ansökningar negativ. För mäns ansökningar är 75 procent av beskrivningarna positiva. Och finansiärerna har dubbelt så mycket att säga om kvinnors utseende och affärsidéer än vad de har att säga om män, sa Pernilla Alexandersson.
Malin Lindberg beskrev att det är vanligt att sociala innovationer betraktas som välgörenhet i stället för att se dem för vad de är – något som förändrar samhällets framtid.
– Vi måste kunna kommunicera vad sociala innovationer bidrar med till samhället, på ett sätt som även talar till de hårdnackade ekonomerna.
VINNOVA har finansierat genusforskning och i de studierna kan man se att produktinnovation inom mansdominerade branscher traditionellt har setts som riktiga innovationer. Och därmed prioriterats.
– Att tunga branscher som teknik och industri skulle vara mer innovativa bygger på antaganden, inte på statistik. Skulle man ha ett sätt att mäta tjänsteinnovation och sociala innovationer så skulle andra typer av branscher bli mer synliggjorda, sa Malin Lindberg.
Sociala innovationer, organisatoriska innovationer och tjänsteinnovationer har tidigare inte uppmärksammats i så stor utsträckning. När samhället har tänkt i termer av samhällsförändring har de naturliga tankeleden varit att innovationer skapar förnyelse, och förnyelse skapar tillväxt. Vilket i sin tur bidrar till välfärden. Den kedjan bygger på att ju fler innovationer vi skapar, desto bättre välfärd. Men på senare tid har bilden av kedjan tagit motsatt riktning.
– Man har snarare frågat sig ”Vad är det för välfärd vi vill ha?” ”Vilka samhällsutmaningar behöver vi lösa?” och ”Vilka nytänkande former och metoder behövs för att lösa dem?” Då blir plötsligt en rad innovationer relevanta. Man får incitament att tänka i termer av sociala innovationer, organisatoriska innovationer och tjänsteinnovation, konstaterade Lindberg.
Pernilla Alexandersson berättade underhållande om sin resa från genusmedveten ung tjej till grundare och vd för Add Gender. Bland annat om dråpliga situationer där människor inte alltid förstår att man tar betalt för att jobba som social innovatör, i hennes fall som jämställdhetsexpert.
– ”När jag lyssnar på dig låter det som att du tar betalt för att jobba med detta”, fick jag höra vid ett tillfälle. Vi är innovatörer och entreprenörer, det ska kunna vara lönsamt. Kunden betalar för min kompetens. Som entreprenörer har vi lönsamhetsfokus, men drivs inte av det. Vi tänker snarare: ”Hur mycket får vi över så att vi kan fortsätta jobba med det här?”
Alexanderssons erfarenhet är att hur konkret man än gör sin verksamhet, och vilka metoder man än använder vid införsäljning, finns det alltid någon som tycker att man ska göra på ett annat sätt.
– Vi har testat oss fram. Vi har presenterat vår verksamhet med siffror och staplar, med kakor, böcker och fotoutställningar. Att jobba med att förändra maktpositioner i samhället, det är ganska svårt helt enkelt. Jämställdhet behöver inte vara konkret för att säljas, men det måste vara tillgängligt, sa Pernilla Alexandersson.
Se hela föreläsningen som webb-tv
Kontakta malin.lindberg@ltu.se, pernilla.alexandersson@addgender.se—
