Joakim Winborg, Högskolan i Halmstad, är trött på fixeringen kring venture capital. Tillskott av externt kapital framställs – i
undervisningen, i media och av forskare – som den enda möjliga finansieringslösningen, menar han. Under föreläsningen fnuttPengar är inte alltid lösningen – alternativa finansieringslösningar för nya företagfnutt passade han därför på att presentera andra metoder.
– De senaste 20-25 åren har samhällets intresse förskjutits från att prata om stora företag och deras betydelse för den ekonomiska utvecklingen, till att prata om små och nya företags betydelse för dynamiken i ett samhälle. Nya företag leder till nya idéer, innovationer, nya produkter och nya jobb, sa ekonomie doktor Joakim Winborg.
Såväl inom forskningen som i den allmänna debatten har de problem som ett företag möter, under sin utveckling från affärsidé till etablering, varit i fokus under flera år. Det har konstaterats att det existerar ett finansiellt gap: de små och nya företagen har svårt att få långsiktig extern finansiering, och dessutom har de högre finansiella kostnader jämfört med större, mer etablerade företag.
– Diskussionen kring det finansiella gapet har mest handlat om utbudssidan i form av finansiärerna. Vi vet hur banker, riskkapitalbolag och affärsänglar bedömer nya företag. Men i väldigt lite forskning studeras problemen ur företagens perspektiv: hur ledningen uppfattar möjligheterna och hur de löser finansieringsbehov.
Winborg tycker inte att det är speciellt konstigt att utbudssidan hamnat i forskningens fokus. Antagandet har ju varit att problemet beror på bristande utbud av kapital till små och nya företag, och därför har forskningen och debatten, och även de statliga insatserna, koncentrerats till den frågan. Men antagandet är felaktigt, anser han.
Informationsassymetri och kostnader
Vilka är då orsakerna till det finansiella gap som föreligger? Joakim Winborg ser tre förklaringar. För det första råder informationsasymmetri. Det vill säga att företagsledningen har bättre kunskap om det egna företaget och potentialen hos affärsidén medan finansiären har bättre information om marknaden och branschen på aggregerad nivå. För det andra saknar nya företag – naturligt nog – historia. De har inget fnutttrack recordfnutt att visa upp för finansiärer, och detta gör bankerna motvilliga. För det tredje har finansiärerna högre relativa kostnader för de små och nya företagen.
– Småföretagens finansieringsproblem antas av politiker, debattörer och forskare sätta käppar i hjulet för företagen när de ska skaffa resurser. Detta eftersom det grundläggande antagandet är att resurser kostar pengar. Det stämmer till viss del, men då bortser man ifrån att det faktiskt finns smarta sätt att komma över resurser till låg eller ingen kostnad, konstaterade Joakim Winborg.
Aktiviteter kräver resurser
Den traditionella synen på finansiering är att företaget är ett flöde av aktiviteter: produktion, distribution och marknadsföring är några exempel. Aktiviteterna kräver resurser: de skapar behov av lokal, utrustning och kompetens. Behov som, enligt det dominerande synsättet, enbart kan tillfredsställas med hjälp av interna och externa finansiella medel. Men i sin avhandling pekar Winborg på en rad alternativa lösningar, så kallade finansiella bootstrappingmetoder. Han får stöd bland annat i en amerikansk undersökning.
– Undersökningen visar att en grupp mjukvaruföretag i snitt klarat sig i fem år utan externt kapital. Förvisso med tillskott av internt kapital, med främst genom att använda mycket kreativa finansieringslösningar.
Balansräkning utan belastning
Finansiell bootstrapping handlar exempelvis om att kompetensutveckla eller marknadsföra sig till låg eller ingen kostnad, eller att låna andras utrustning. Företaget utnyttjar då andra styrkor än det finansiella kapitalet, och den finansiella belastningen blir låg eller obefintlig. Winborg har inhämtat empiri genom en enkät till 260 svenska småföretag och genom fallstudier, främst på företag i teknikparken vid Högskolan i Halmstad.
– Ett exempel på finansiell bootstrapping fann jag i ett tio år gammalt avknoppningsföretag. Det utvecklar produkter för industriautomation och arbetar mycket mot den japanska marknaden. I dess tidiga utveckling kan man peka på en rad intressanta lösningar på resursbehov. En är att företaget – genom sin teknologiska och sociala kompetens och med kundens goda vilja – fick lyfta in sitt varumärke och sin nyutvecklade produkt i kundens tidning utan kostnad. Tidningen trycktes i 100 000 exemplar och översattes till tolv språk.
– Ett annat exempel är ett företag som löser två typer av resursbehov på samma gång. Det vände sig till en av sina kunder, ett storföretag, och erbjöd sig att göra reklam för det i sin monter mot att storföretaget betalade konferens- och mässkostnaderna. I och med detta vann det lilla
företaget storföretagets legitimitet – något som aldrig kunnat köpas för pengar – samtidigt som det slapp betala för det egna deltagandet i konferensen.
Ett annat exempel innebär att företaget målmedvetet söker efter kunder som behöver konsulthjälp inom områden som företaget självt behöver fördjupa sig i. Den första kunden får därmed finansiera kompetensutvecklingen.
En fråga om etik
Att använda andras utrustning är ytterligare ett exempel på finansiell bootstrapping. Att få göra en testkörning i grannföretagets produktionsanläggning i Anderstorp låter som en småföretagaridyll men Winborg hade även exempel på gränsen till det oetiska. Konsultföretaget som anlitats för att utvärdera mjukvara och sedan använde denna resurs utan att betala för den i ett annat kundprojekt var kanske i tveksammaste laget.
Vad utmärker då företagen som lyckas med finansiell bootstrapping? Joakim Winborg har, tillsammans med professor Hans Landström, studerat svenska företag, nya som gamla och i alla branscher, och finner fyra utmärkande drag. För det första är framgångsrika bootstrappingföretag lokaliserade på mindre orter. En förklaring till detta är kanske att nätverken är djupare där än i storstaden; företagarna träffas naturligt i skolan, i kyrkan, på fotbollsträningen. För det andra är de flesta företagen aktiva inom tillverkningssektorn. För det tredje upplever företagen sällan något finansiellt gap, de har tillgång till långfristig extern finansiering och använder finansiell bootstrapping som ett komplement. För det fjärde uppvisar de relativt sett en högre lönsamhet än företag som inte löser sina resursbehov på ett kreativt sätt.
Traditionella vs alternativa metoder
För företag som tillämpar bootstrappingmetoder ser de finansiella villkoren lite annorlunda ut. Winborg sammanfattade de viktigaste skillnaderna jämfört med traditionell finansiering.
– Den uppenbara skillnaden är vilka medel som används för att komma över resurser. Finansiell bootstrapping flyttar tyngdpunkten från finansiellt till socialt och humant kapital. En annan intressant skillnad handlar om vilken kontroll företaget har över resurserna. Genom sina relationer kan det sägas ha en faktisk kontroll, men företaget har ingen ägarmässig kontroll.
– En annan aspekt är osäkerheten. Vid traditionella transaktioner är villkoren klara: vi vet vad resursen kostar, hur den ska betalas och när transaktionen ska ske. Med finansiell bootstrapping är det osäkert när, om och hur företaget kommer att kompensera för de resurser det fått tillgång till. Slutligen är tillämpbarheten en skiljande punkt. Finansiellt kapital är oberoende av identitet, poängen är att man ska kunna köpa vad som helst, av vem som helst, när som helst. Det sociala kapitalet är däremot kopplat till en viss kontext – t ex den region där företagaren verkar.
Tillväxttakten kan hämmas
De alternativa metodernas särskiljande drag medför givetvis såväl fördelar som nackdelar. Positiva aspekter är att den finansiella belastningen minimeras, företagaren behåller kontrollen och kan fokusera på kärnverksamheten, och man kommer åt specifika resurser som kanske inte kan köpas för pengar. Mer negativt är att företagets utveckling kan hämmas, kontrollen över resurserna är osäker och om förtroenden missbrukas kan relationerna till andra företag äventyras.
Den starka fokuseringen på venture capital och andra externa medel som enda finansieringsväg måste brytas, menar Winborg. Han ser många implikationer av finansiell bootstrapping för företagare, universitets- och högskolelärare och finansiärer.
– Jag har lagt märke till en intressant geografisk och kulturell skillnad vid olika svenska lärosäten. När jag föreläser om detta i Halmstad eller Växjö är studenterna med på noterna från första stund. De har sett sina föräldrar tillämpa kreativa och smarta lösningar i sina företag. Men när jag föreläste vid Södertörns högskola var halva gruppen väldigt tveksam till det jag pratade om. De undrade om företag verkligen betedde sig på det sättet.
– Jag tror att dessa skillnader finns även hos företagare. Många företagare saknar kunskap om alternativa metoder, och de har mycket att tjäna på att inspireras av framgångsrika, kreativa företag i andra regioner. Företagare behöver gå tillbaka till ruta ett och tänka över sina aktiviteter: hur kan resursbehoven lösas på bästa möjliga sätt?
För utbildare och rådgivare är det viktigt att tänka i bredare banor, menar Winborg. Kurser i entreprenörskap är alltför fokuserade på att utveckla affärsplaner som kan presenteras för finansiärer. Finansiärer som är intresserade av nya företag fick också några råd.
– Beakta värdet av alternativa finansieringslösningar för företagets framgång. Företaget är en del av ett nätverk av organisationer och dess position är väldigt viktig – den påverkar tillgången till resurser. Det sociala och humana kapitalet är ofta företagets styrka, sa Joakim Winborg.
textboldFör mer info:klartslut joakim.winborg@set.hh.se.–
