Föreläsningen 15 oktober hade den något provokativa titeln ”Nätverkande i mindre företag – Lönsam affär eller resursslöseri?”. Det var upp till föreläsarna Mats Westerberg och Håkan Ylinenpää från Luleå att reda ut begreppen.
Håkan Ylinenpää, professor och föreståndare för ämnet Entreprenörskap vid Luleå tekniska universitet, inledde med en kort presentation av sitt ämnesområde.
– Vi representerar ett forskningsämne som är ganska nyetablerat i Luleå. Som ni vet finns det många profeter runt om i landet som har lite olika idéer om vad entreprenörskap är. För oss handlar det om företagsamhet och särskilt om företagsutveckling som baseras på innovativa produkter, tjänster, produktionslösningar eller sätt att organisera verksamheten, sa Håkan Ylinenpää.
– Vi har en särskild plats i våra hjärtan för de mindre företagen. Men vi kliver också upp på systemnivå.
Ämnet för dagen var alltså nätverk. Ylinenpää började med att ställa sig frågan vad nätverk är. Och svaret är givetvis att det kan vara en mängd olika saker.
– Om man gör, den inte särskilt innovativa, resan in i Nationalencyklopedin, får man svaret att nätverksbegreppet förekommer i många sammanhang. Det kan handla om datorer eller om massmedier. Det kan också handla om de nät av sociala relationer som människor omger sig med.
– Men är det här egentligen något nytt? Eller varför pratar alla om nätverk i dag? Det fanns säkert nätverk och samverkan långt tillbaka, för att nedlägga ett byte till exempel. Jag läste själv nyligen en bok* som analyserade hela världshistorien ur ett nätverksperspektiv.
Ylinenpää menade att företag går samman i nätverk i allt större utsträckning. Det har bland annat med kunskapsekonomins intåg att göra. Företag outsourcar mer och mer, och specialiserar sig samtidigt på ett avgränsat område. För att klara av den dagliga verksamheten ökar därför behovet av kontakter med andra företag.
– En annan förklaring är IT-utvecklingen. Den nya tekniken har möjliggjort nätverkande på ett helt annat sätt. Ett exempel är ju att den här föreläsningen filmas och kablas ut över hela Sverige.
Många teorier som passar
För att ge oss lite bakgrund till ämnet, gick Ylinenpää sedan igenom några av de olika teoribildningar som ofta förekommer i samband med nätverksstudier.
– Det finns en helt egen teoribildning kring nätverk. Men det finns också en hel del andra teorier som kan vara till hjälp i arbetet med att förstå nätverk. Vilken eller vilka teorier man använder beror på vilken ansats man har, och på vad man vill studera, sa han.
Några av de olika teorier som berör nätverksstudier är resursbaserad teori, transaktionskostnadsteori och utbytesteori.
– Även motivationsteori kan vara bra om man är intresserad av aktörernas incitament till att delta i nätverken. En institutionell teori kan ge svar på hur man når legitimitet genom olika samarbeten. Evolutionsteori kan vara på sin plats om man har ett mera dynamiskt perspektiv på nätverk och hur de utvecklas. Lärandeteori är bra om man är intresserad av hur lärande sker i nätverkskonstellationer.
– Vi pekar på det här för att visa att nätverksforskningen är representerad inom många olika områden. I forskningen kan man sedan kombinera de olika verktygslådorna så att det passar in på det man ska studera, sa Ylinenpää.
Ekonomie doktor Mats Westerberg förtydligade:
– Det är lite som inom entreprenörskapsteorin. Vi ser nätverk som ett fenomen och använder teorier från olika områden för att förstå detta fenomen, sa han.
Vilken typ av teori, eller kombinationer av teorier, forskarna använder beror bland annat på vad inom nätverksområdet de är intresserade av. Är det nätverkets funktion som är i fokus? Eller är det aktörerna som ingår i nätverket man intresserar sig för? Eller är det kanske nätverkets struktur eller prestation studien inriktar sig på?
Nätverk på fotbollsplan
Hur ser då det optimala nätverket ut? Ja, det beror på ett antal olika faktorer. Bland annat på vad man ska ha nätverket till. Här visade Ylinenpää hur man kan placera in olika nätverk på en skala: De som i huvudsak gör saker rätt, och de som i huvudsak gör rätt saker.
– Olika nätverk ser väsentligt olika ut. Att vara orienterad mot att göra saker rätt är som att vara ett samspelat fotbollslag. Spelarna är alltid på rätt plats, men de kanske inte är särskilt innovativa i sitt spel. Att göra saker helt rätt kan däremot vara av största vikt i andra fall, som när man bygger en ny motor till Volvo till exempel. Då måste man göra helt rätt, annars blir någon förbannad.
– Innovatörers nätverk befrämjas i stället av att vara orienterade mot att göra rätt saker. Men det optimala nätverket gör givetvis både rätt saker och gör sakerna rätt, sa Ylinenpää.
Det var sedan Mats Westerbergs tur att angripa ämnet. Han menade att den så kallade utbytesteorin förklarar mycket inom nätverk. Den betonar vikten av att ge och ta, eller reciprocitet, inom nätverk.
– Nätverk handlar mycket om givande och tagande. Man måste både kunna och vilja ge för att delta i ett nätverk. Om du inte kan eller vill ge till andra kommer du, med viss fördröjning, inte att få något tillbaka. Och till slut blir du avstängd från nätverket. Samma sak gäller om du inte kan eller vill ta från andra. Då kommer du inte heller att få något. Om man inte tar något blir man en tom partner och ointressant för de andra i nätverket, sa Westerberg.
– Om man ska nätverka måste man både vara beredd att dela med sig av det man kan och vet, samt att ha viljan och förmågan att lära av andra. Men man måste inte ge tillbaka till samma individ i nätverket som man får något av. Man kan få från en och ge tillbaka till någon annan.
Ett framgångsrikt nätverkandet kräver alltså en hel del av individerna och företagen. Det har därför utvecklats ett nytt begrepp – nätverkskompetens. Vilken kompetens behöver man för att få ut något av sitt nätverk? Sammanfattningsvis behöver man en förmåga att använda mellanorganisatoriska relationer för att skapa egna konkurrensfördelar. Forskarna har kommit fram till fem viktiga områden för att nå dit.
Det första är en förmåga att kunna koordinera gemensamma aktiviteter. Det är också av största vikt att kunna upprätthålla goda relationer med de andra i nätverket.
– Det får inte bara vara business, man måste också kunna hålla goda personliga relationer. Det är precis som i en vanlig relation, om den inte underhålls går den förlorad.
– Ett annat viktigt område är att känna sina partners. Man måste själv veta vart man ska gå om man behöver något. Att inte veta det är som att fiska någonstans där man inte vet om det finns fisk, sa Mats Westerberg.
Att kunna identifiera och bygga upp nya relationer är också viktigt. Om man inte har förmågan att förändra och utveckla sitt nätverk blir det lätt föråldrat.
Det femte och sista området som Westerberg tog upp var att man även måste kunna kommunicera internt. Det är viktigt att sprida information om och från nätverket inom den egna organisationen så att alla medarbetare vet vad samarbetet går ut på.
De här två teorierna, utbytesteorin och nätverkskompetens, menade Mats Westerberg på ett bra sätt förklarar vad nätverk är. De kan även förklara vilka nätverk som blir framgångsrika och varför.
Många små i nätverk
Westerberg gick sedan över till att berätta om en undersökning som forskargruppen från Luleå har gjort. Den grundade sig på en databas från Nutek. Syftet var att ta reda på om och hur små företag nätverkar. Undersökningen visar att 63 procent av företagen med 5-49 anställda var inblandade i nätverk med stadigvarande samverkan. Nätverkande verkar alltså vara något som småföretagare håller på med i ganska stor utsträckning.
Ett annat resultat från undersökningen var att 49 procent av dem som samverkar, gör det med två till fyra företag, medan 40 procent gör det med fem eller fler. Större delen av nätverkandet, 59 procent, sker lokalt, medan 33 procent sker nationellt.
I den här typen av undersökningar är det givetvis viktigt att definiera vad man menar med ett nätverk.
– Vi definierade det som strategiskt nätverkande. Det kan vara med kunder och leverantörer, men det räknas inte om det bara handlar om traditionella affärer. Det måste finnas något mer än bara själva transaktionen. I den här databasen står det att det ska vara stadigvarande samverkan mellan företagen, alltså den ska vara varaktig, sa Westerberg.
Håkan Ylinenpää inflikade:
– Vi kan konstatera att den mytbildning som har funnits kring småföretagare, att de är tjurskallar som inte samverkar, är fel. Siffrorna här pekar på något annat.
Vad är då motivet till företagarnas samverkan? Att få ny kunskap är det som företagarna själva anger som det viktigaste. Även att hitta nya affärsmöjligheter är ett incitament för att nätverka. Andra motiv är att bli mer flexibel och hitta nya marknader. Det handlar alltså mer om offensiva än om defensiva motiv.
Småföretagen samverkar kring en mängd olika områden. De arbetar bland annat med produktutveckling och FoU. Det är till stor del EU:s förtjänst, menade Mats Westerberg. Det var den typen av nätverk man kunde få EU-medel till tidigare. Andra områden företagen väljer att samverka kring är marknadsföring och försäljning.
Så till knäckfrågan: Är det lönsamt för småföretag att delta i nätverk?
– De som nätverkar är mer innovativa, proaktiva och riskbenägna än andra företag. Alltså, de är mer entreprenöriella. Här har vi funnit ett starkt samband. Sambandet med tillväxt är dock svagare, sa Mats Westerberg.
I undersökningen studerade de också hur samverkan ser ut utanför företagssfären. Samverkar företag med andra aktörer, som till exempel universitet? Det visade sig fortfarande vara relativt ovanligt. Det är framförallt med andra företag som småföretagen väljer att nätverka.
Frågan är då om de som jobbar med både företag, stödaktörer och universitet lyckas bättre? Svaret var ett tydligt ”Ja”. Ju fler aktörer från olika sektorer som ingår, desto entreprenöriellare blir nätverket.
– Ju fler kockar desto entreprenöriellare soppa, skulle man kunna säga. Det här påverkade också tillväxten. De som jobbar med alla tre sektorer växer mer än andra företag, sa Westerberg.
Men här la han själv in en liten brasklapp: Det är svårt att veta vad som är hönan och vad som är ägget i den här typen av forskning. Det behöver inte vara så att företagen blir mer entreprenöriella för att de deltar i nätverk. Det kan även vara så att entreprenöriella företag är mer utåtriktade och därför i större utsträckning deltar i nätverk.
– Men säkert är i alla fall att det finns en koppling mellan nätverkande och att vara entreprenöriell.
De slutsatser forskarna har kommit fram till är alltså sammanfattningsvis att småföretagaren:
1) inte är en ensamvarg
2) inte bara håller sig på lokal nivå
3) har många motiv och områden för samverkan
De kan också visa att samverkan är kopplat till entreprenörskap, medan kopplingen till tillväxt är svagare. Men det kan helt enkelt bero på att det tar tid innan man får utslag på tillväxten. Ytterligare ett intressant resultat är att sektorsöverskridande samverkan indikerar starka samband med både entreprenörskap och tillväxt.
Nätverk gör företag eljest
Håkan Ylinenpää återtog sedan rodret och berättade om en annan studie som hans forskargrupp genomförde för några år sedan. De ville ta reda på hur småföretag arbetar med kompetensutveckling. De flesta företag deltar i mässor och skickar anställda på kurser.
Högpresterande företag har, förutom detta, regelbundna personalträffar, de arbetar i projekt och håller utvecklingssamtal med sina anställda. De ser också till att rekrytera folk med ny kompetens, inte fler med samma kompetens. Och de arbetar mycket i nätverk.
– Att jobba med nätverkande kan leda till att företaget blir annorlunda, eller ”eljest” som vi säger i Norrland, sa Ylinenpää.
Han tog sedan upp några andra forskningsprojekt från deras avdelning. Kollegan Sari Roininen har i sitt avhandlingsprojekt studerat på vilka sätt kunskapsintensiva företag skiljer sig från andra företag. Närmare bestämt har hon jämfört akademiska avknoppningar med icke akademiska företag.
– Kunskapsintensiva företag är ofta så nischade att de inte har någon lokal marknad. De måste ut på världsmarknaden direkt, och är därför ofta så kallade born globals. De har andra förutsättningar än icke akademiska företag som är mer lokala. Kunskapsintensiva företag har också ett större behov av resurser, och därför av extern finansiering.
Akademiska företag har ofta en mer avancerad företagsstruktur, fler grundare och en professionell styrelse.
– Fram träder bilden av två väldigt olika typer av nyföretagande. Den ena har, just för att den är kunskapsintensiv, en helt annan struktur med helt andra krav på nätverkande. Sedan kan vi ju glädja vänner av vanliga nyföretag med att dessa ofta är lönsamma från år ett. Det är inte de kunskapsintensiva, sa Håkan Ylinenpää.
En annan kollega, Sara Thorgren, har gjort fallstudier av företag i teknikbyar. Detta för att ta reda på hur nätverkande är kopplat till innovation. Hon har visat att företagen är måna om att återanvända sina befintliga kontakter, snarare än att skaffa nya. Mats Westerberg förklarade närmare.
– Företagen har incitament att fortsätta jobba i samma nätverk. När man har kommit över de första stapplande stegen kan man föra bättre dialoger och förstå varandra bättre. Det kanske inte är så konstigt att man väljer att jobba med gamla kontakter, även om det är innovation man är ute efter. Det skulle vara för riskfyllt att bara jobba med helt nya kontakter, sa han.
– Man kan gå på nitar i nätverk. Till exempel att man ger och ger, men inte får något tillbaka. Det kan leda till att den som ger till slut ger upp. Vi har sett det hända i nätverk vi har studerat. Det finns även tydliga kulturella skillnader.
Håkan Ylinenpää hade ett bra exempel på en sådan skillnad.
– Jag har jobbat en del i Ryssland. Jag hade med en tolk, och frågade i ett företag hur deras nätverk såg ut. De skruvade lite på sig och ville inte riktigt svara. Jag frågade tolken varför det här var så känsligt. Det visade sig att nätverk var lika med maffia. Så det gäller att vara lite försiktig när man använder begreppen, sa Ylinenpää.
Mats Westerberg berättade om ytterligare en kollega från Luleå, Joakim Wincent. Hans avhandling handlar bland annat om hur entreprenörer ”spiller” nytta i sina nätverk.
Resultaten pekar på att entreprenöriella företag behöver nätverk för att komma åt och exploatera affärsmöjligheter. Bästa strategin för att få andra att ge, är att själv börja ge. Genom givandet blir det entreprenöriella företaget nyttigt för sina grannar och de får incitament att samverka.
– De företag som är mer entreprenöriella spiller oavsiktligt nytta i sina nätverk. Det finns en tydlig koppling mellan att medlemmar i nätverk uppfattar andra företag som nyttiga, och att de också uppfattas som entreprenöriella. För att få ut stor nytta av nätverken, är det viktigt att ha entreprenörer i dem, sa Westerberg.
En annan studie från Luleå handlar om nätverkskompetens. Den genomförs av Vinit Parida.
Han visar att nätverkskompetens är en del av småföretagets förändringskompetens och tydligt kopplat till ett utvecklat entreprenöriellt beteende. Nätverkskompetens är också kopplat till bra prestationer.
– Det verkar finnas tydliga bevis för att nätverkskompetens är ett viktigt inslag i småföretagarens kompetensverktygslåda. Att kunna hantera sitt nätverk är alltså en mycket viktig konkurrensfördel.
– Nätverkskompetens är något annat än att nätverka. Att ha kompetensen behöver inte betyda att man verkligen gör det. Det handlar inte om mängden kontakter man tar. Att ha nätverkskompetens handlar snarare om att kunna få in de rätta kontakterna. Nätverkskomptens är ett område som är viktigt och värt att utveckla, sa Mats Westerberg.
Bok med nätverkstema
Det var sedan dags att byta analysnivå och lägga fokus på systemen snarare än på företagen. Håkan Ylinenpää inledde den här delen av föreläsningen.
– Av en händelse har det kommit en bok** på det här området, där jag är en av redaktörerna. Vi är ett antal forskare som har följt VINNOVAs vinnväxtvinnare under en tid.
Vinnväxt är ett program som drivs av VINNOVA för att främja utvecklingen av behovsdrivna innovationssystem. Vinnarna som har följts av forskarna är Robotdalen (Mälardalen), Uppsala Bio (Uppsala), Innovation i Gränsland (Skåne), Process IT Innovations (Norra Sverige), Biomedicinsk utveckling i Västsverige (Göteborg) och Triple Steelix (Borlänge).
Ylinenpää pekade på några nätverksteman som ingår i boken. Författarna lyfter bland annat fram att teorin om regionala innovationssystem gör att regioner blir väldigt viktiga, kanske för viktiga. Det brukar pratas om risken för regional inlåsning.
– Det finns en risk för att det regionala periskopet blir ett tunneelseendeframkallande instrument. Det är ju inte säkert att Sverigegräddan inom ett visst område finns i till exempel Gävle.
Boken behandlar också vikten av att balansera bidrag och belöningar och vilka mekanismer som driver innovationssystemen. Man diskuterar även om entreprenörer verkligen trivs i innovationssystem.
– Vad säger nätverksteoretikerna egentligen? Att man som entreprenör får fler entreprenöriella möjligheter om nätverket innehåller många strukturella hål, alltså mycket som är nytt. Ska man då, för att bygga innovativa nätverk, se till att optimera de strukturella hålen i nätverken? Samtidigt går inte radikala innovationer att planera på samma sätt som andra innovationer. Boken reser ett frågetecken kring detta. Är det här sättet att främja innovationer egentligen optimalt för hur entreprenörer arbetar?, sa Håkan Ylinenpää.
Vilka mekanismer är det som driver triple helix-nätverk?
– Det här är en annan typ av nätverkande som behöver en annan typ av tänkande. Vi hittar inte så mycket vägledning i forskningen. Den säger ungefär: ”om man för ihop de här tre kompetensområdena så blir det positiva spiraler”. Men vadå positiva spiraler? Vad är det som händer i spiralerna egentligen? Handlar det om spiraler, eller är det kanske snarare stafettlopp mot kommersialisering av forskning det handlar om?
Var kommer de olika aktörerna in? I vilken utsträckning är det forskning och offentliga respektive kommersiella aktörer det handlar om? I boken framkommer att ju närmare själva kommersialiseringen man kommer, desto mer ökar intresset bland de kommersiella aktörerna, och desto mer tar de över stafettpinnen.
– Det här är ett sätt att försöka bena upp mystiken bakom triple helix. Så här långt tycker vi att vår modell har en del att säga när vi har studerat olika innovationssystem.
– Jag skulle nästan säga så här, och samtidigt svära i kyrkan: Möjligen finns en risk att man stödjer innovationssystem längre än man behöver. Att man lägger in anabola steroider när det inte behövs, sa Ylinenpää.
Alternativ triple helix
I boken diskuteras också om vi går mot en alternativ triple helix-modell. Den traditionella modellen består av tre cirklar som överlappar varandra: näringsliv, akademi och samhälle. Den alternativa modellen består också av tre cirklar som överlappar varandra, men i stället av: stora företag, småföretag och akademi. Samhället finns här i stället runt omkring de tre cirklarna.
Det handlar helt enkelt om att föra in småföretagen i innovationssystemen.
– När man går ner på analysnivå, träder det här nya scenariot fram. Därför har vi lite ödmjukt tagit oss för att lansera en alternativ triple helix-modell, sa Håkan Ylinenpää.
– Då kan man ju fråga sig om det finns innovationssystem utan några stora företag? Visst finns det innovationssystem där inte de stora lokomotivföretagen finns med. Sedan är ju frågan om det då är innovationssystem eller industriella distrikt vi pratar om. I de innovationssystem vi har följt, har alltid de stora företagen funnits representerade.
Nå – är det då lönsamt för småföretagare att nätverka eller inte? Westerbergs och Ylinenpääs svar är ett rungande: ”Ja, men…”
Nätverkande är ingen “quick fix” – det tar tid att bygga upp ett väl fungerande nätverk. Det krävs nätverkskompetens för att lyckas, annars finns risken att kontakterna bara blir just kontakter. Man måste också vara medveten om att nätverkande är en lärprocess. När man befinner sig i ett nätverk ökar lärtillfällena eftersom man utsätts för fler oväntade händelser. De menade också att som entreprenör ”måste” man nätverka. Det är viktigt att ha entreprenörer i sitt nätverk för att få ett bra utbyte.
Innan föreläsarna var tvungna att hoppa in i en taxi till flygplatsen gav de åhörarna en hemläxa. Vi skulle alla gå hem och kartlägga våra nätverk.
– Nu har Mats och jag jobbat, och ni har mest suttit och haft det mysigt. Uppgiften ni får i hemläxa är att fundera över: hur ser mitt eget nätverk ut? Ta ett papper, placera in er själva i mitten och rita in ert nätverk runt omkring. Fundera över om ni har starka eller svaga länkar till era olika nätverksrelationer. Fråga er själva: Vad är det för nätverk som tjänar mig mest? Är det ett som är inriktat på att göra rätt saker, eller ett som är inriktat på att göra saker rätt? Enligt teorin, kommer olika personers idealnätverk att se olika ut, sa Håkan Ylinenpää.
– Jag rekommenderar att ni tar några minuter och gör det här. Jag säger inte att ni ska skicka in det till Magnus eller Helene, men använd gärna någon minut i afton i brasans sken och fundera på detta. Det som brukar ske är att man hamnar i en lönsamhetsdiskussion. Är verkligen Kalle lönsam i mitt nätverk?
Se hela föreläsningen som webb-tv
För mer info: mats.westerberg@ltu.se
hakan.ylinenpaa@ltu.se
* The Human Web: A Bird’s-eye View of World History. Författare: McNeill & McNeill (2003).
** Regional växtkraft i en global ekonomi. Redaktörer: Staffan Laestadius, Cali Nuur och Håkan Ylinenpää (2007).–
