Sprider forskning om innovation, entreprenörskap och småföretagande.

Sprider forskning om innovation, entreprenörskap och småföretagande

Många entreprenörer vill inte bli stora

Åse

 Karlén

Professor Per Davidsson invigde Estradläsåret 2003-2004 med sin föreläsning om ”Entreprenören och tillväxtdilemmat” 25 september. Forskare och politiker utgår ofta ifrån att alla företag strävar efter tillväxt, men Davidsson visade att de flesta företagare saknar både vilja och förmåga att växa. Han menade vidare att företagarnas tillväxtoro är befogad. Konsekvensen av tillväxt är inte alltid positiv, och dessutom svår att förutspå.

Många entreprenörer vill inte bli stora– Tillväxt i små och ägarledda företag var en gång i världen ämnet för min doktorsavhandling, och det är något som återkommit i de flesta forskningsprojekt jag hållit på med, inledde Per Davidsson som är verksam vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping.

Davidsson började som doktorand vid mitten av 1980-talet. Han slogs då av det faktum att i stort sett alla national- och företagsekonomiska teorier såg tillväxt, och viljan att växa, som något självklart.

– Men när jag tittade mig omkring i min omgivning såg jag nästan inga småföretagare som var jätteangelägna om att optimera tillväxten. De drevs inte i första hand av den ekonomiska rationaliteten, och de såg heller inte ut att ha potential att växa.

Per Davidsson fann krocken mellan teori och praktik intressant, och eftersom empiriska studier på området saknades beslöt han sig för att själv studera detta. Med sin avhandling kom han sedan att utmana teorierna som sa att alla småföretag kunde, ville och borde växa. Under föreläsningen redovisade Davidsson resultat från en rad forskningsprojekt, och han kopplade dem till en modell över företagets tillväxtmöjligheter som han utvecklat.

– Det normala för ett litet, ungt och fristående företag är att inte växa. De flesta företag föds små, lever små och dör små. Och det är inget fel i det! Ofta föds och förblir företaget litet för att det i affärsidén inte finns någon inneboende potential för särskilt mycket tillväxt. Det är ett vanligt småföretag som servar en lokal marknad, som ger en försörjning till företagaren och en vettig produkt eller tjänst till kunderna.

– Vad som är lite mer bekymmersamt, kanske inte för företagaren men för samhället, är att det ibland finns potential för tillväxt – men företagaren vill ändå inte växa. Det här med tillväxt drar inte bara med sig fördelar utan det för också med sig saker som företagaren är tveksam till. I vissa fall har företagaren också fog för att vara tveksam.

Pengar ingen patentlösning

Utifrån den tillväxtmodell som låg till grund för föreläsningen presenterade Per Davidsson några scenarier. I det första scenariot konstaterade han att om företaget är litet, ungt och fristående med potential att växa så är det ofta bristande resurser som gör att tillväxten uteblir. Det kan då röra sig om både finansiella och mänskliga resurser.

– Ofta säger man att ”bankerna måste bli lite mer riskvilliga och låna ut mer pengar till småföretagen”. Eller att ”vi har en icke-fungerande venture capital-sektor, vi behöver mer externt riskvilligt kapital”. Det här är en modell som funkar ibland, men det är ingen patentlösning för alla företag.

Om resurser tillförs i ett företag som har tillväxtpotential, och där företagaren vill växa, kan resultatet bli tillväxt.

– Då blir företagaren, riskkapitalisten och Göran Persson glada, konstaterade Davidsson.

När tillväxten fått fart blir företaget kanske större än sina konkurrenter inom en viss nisch eller på en viss ort. Det ger skalfördelar och marknadsdominans, vilket ökar lönsamheten och tillväxten ytterligare.

– Enligt det här tänket har vi fått en positiv spiral. Men det finns orosmoln på himlen, för när man blir stor blir man också trög. Företaget blir mindre innovativt, och mindre benäget att komma med nya fräscha idéer som behövs för den fortsatta expansionen.

Att tillföra externa resurser för att få företaget att växa kan alltså fungera i vissa fall, men det förutsätter att företagaren är villig att ge upp en del av ägandet. En annan modell som, enligt Per Davidsson, funkar ibland är att ta vara på litenheten.

– Även om de flesta småföretag inte är så ruskigt innovativa och tillväxtorienterade så finns det något bra med att vara liten. I genomsnitt växer små företag snabbare än större företag, och i förhållande till vad de satsar får småföretagen ut mer innovationer. Småföretagen är flexibla och hittar på grejer. En del entreprenörer är fenomenala på att med små resurser hitta fram till marknaden och ha en nära relation till kunderna.

Snälla företagare växer ihjäl sig

Företagandet handlar om att skapa värde, men alla företagare klarar inte av att prissätta det värdet. Davidsson menade att ”snälla” företagare kan gå i konkurs om efterfrågan blir alltför våldsam.

– Företag som inte tar betalt för det värde de skapar kan växa ihjäl sig. Det är inte det vanligaste, men det händer.

– Om man i stället skapar en massa värde och själv tar hand om en del av detta blir man lönsam. Då händer två saker: för det första får man egna medel för att finansiera tillväxten. Man behöver inte skuldsätta sig eller avhända sig ägarmakten. För det andra blir man lite kaxigare som person.

Det sistnämnda gör att små, tillväxttveksamma företagare börjar känna sig duktiga och därmed mogna att ta sig an lite större uppgifter. De har alltså lyckat tillskansa sig såväl ett finansiellt kapital som ett förtroendekapital. Men det gäller för företagaren att inte bli en ”fat cat”, utan att fortsätta verka innovativt.

Per Davidssons första studie inom tillväxtområdet var hans avhandlingsstudie. Han började då med att titta på befintlig forskning om småföretagstillväxt.

– Det fanns inte så mycket, men om man letade reda på det som fanns och la de studierna på varandra så insåg man att det, teoretiskt sett, inte var världens mest avancerade forskning.

I den empiriska forskningen som redan fanns föreslogs en hel rad faktorer för att förklara företags tillväxt. Det var bland annat sådant som hade att göra med företagarens familjebakgrund, utbildning, branscherfarenhet och ledarskapserfarenhet. Personlighetsvariabler som prestationsmotiv och riskbenägenhet var andra faktorer som föreslogs, liksom egenskaper hos företaget, branschen, kunderna och kapitalbasen. Slutligen fanns också geografiska och makroekonomiska faktorer.

– Om man lägger sådana här faktorer ovanpå varandra ökar ju bara förvirringen. Man måste i stället förstå vad detta betyder, och det försökte jag göra i min doktorsavhandling. Dels sorterade jag det teoretiskt, och dels studerade jag det empiriskt.

Förmåga, möjlighet och behov

I sin avhandling konstaterade Davidsson att alla faktorer som påståtts eller visats ha med tillväxt att göra kan ses som aspekter av tre övergripande faktorer. Den första faktorn är företagarens eller företagets förmåga till tillväxt. Den andra faktorn handlar om de externa möjligheterna att växa, det vill säga egenskaper i miljön: exempelvis branschen eller regionen. Den tredje faktorn är behovet av tillväxt. Om det inte är nödvändigt att växa är det inte självklart att företagaren väljer tillväxt, även om han eller hon har möjlighet att göra det.

– Men egentligen agerar man inte på de objektiva förhållandena, utan på sina uppfattningar om de objektiva förhållandena. Upplevd förmåga, upplevda möjligheter och upplevt behov skapar alltså mer eller mindre tillväxtmotivation, och tillväxten blir därefter.

Givetvis är de faktiska förutsättningarna också viktiga. Verkligheten hinner oftast ikapp den företagare som tror sig kunna växa trots att de externa möjligheterna saknas.

– Av de tre faktorerna var behovet av tillväxt, och det subjektivt upplevda behovet, viktigast. Det framgick av min empiriska studie, men just denna faktor var den mest eftersatta i teorin.

”Dynamiken i svenskt näringsliv” heter en annan studie som Per Davidsson refererade till under föreläsningen. Det är en undersökning som han gjorde i två omgångar under 1990-talet tillsammans med Leif Lindmark och Christer Olofsson.

– Vi studerade utvecklingen dels 1985-1989, och dels 1990-1994. Det innebar att vi fick med väldigt olika konjunkturlägen i de här studierna.

”Dynamiken i svenskt näringsliv” är en totalundersökning av alla svenska arbetsställen. Den bygger på samkörningar av SCB-data från olika register och årgångar. Tillväxt är ingen huvudfråga i studien som handlar mer om nyföretagandets regionala variationer och betydelse. Ett av resultaten är att nedläggning och krympning av arbetsställen gör att det varje år försvinner ungefär 300 000 jobb. SCB-statistik om genuint nyföretagande visar att det årligen skapas cirka 40 000 nya jobb.

– Glappet här emellan, 260 000 jobb, måste åstadkommas genom tillväxt i existerande företag – annars är vi på väg i rejäl utförsbacke. Det här med tillväxt i företag är alltså ett väldigt viktigt problem på samhällsnivån.

I en annan empirisk studie under 1990-talet undersökte Per Davidsson nyblivna företagare. 1994 kontaktade han 7 000 personer. I uppföljningen 1997 hade antalet företagare minskat till hälften, och när de fick frågan om vad de upplevde som de värsta tillväxthindren svarade de ”hård konkurrens”, ”dålig lönsamhet” och ”svag efterfrågan”.

– Samtliga är marknadsskäl, och de är ganska intressanta att ställa mot skälen att starta företag. De är nämligen jagcentrerade.

Kollektiv kraft

Ett annat viktigt resultat, menar Davidsson, är att dålig tillgång till ägarkapital eller lån inte upplevs som de största hindren. Han tolkar det som att de flesta företagen inte bygger på en affärsidé med stor inneboende potential.

– Men de allra minsta företagen, som inte är så flashiga, är oerhört viktiga för ekonomin som skapare av nya jobb, och drivkrafter till den regionala välfärdsutvecklingen. De är så himla många, och kollektivt utgör de en viktig kraft i ekonomin.

I studien ”Företagare i vardande” försökte Per Davidsson och hans kollegor fånga upp företagsstarter medan de pågår, och sedan följa dem över tiden.

– Som forskare vill man ha ett slumpmässigt urval för att kunna generalisera, men det är inte så lätt att dra ett slumpmässigt urval av pågående företagsstarter. De finns inte i något register direkt. Vi började därför med att ringa upp ett mycket stort antal individer och i princip fråga: ”Är det till att vara med företag?”.

Genom att ställa ett antal frågor kunde forskargruppen identifiera de personer som var involverade i en pågående företagsstart. För att kvalificera sig som ”företagare i vardande” räckte det inte med att bara ha funderat på att starta företag. ”Överkvalificerade” företagare, det vill säga de som redan etablerat sina företag, gallrades också bort. Till slut återstod en grupp blivande företagare vars mödor följdes över tiden. Tillväxt är av naturliga skäl ingen huvudfråga – respondenterna har ju ännu inte fått igång sina företag – men studien visar ändå på en del intressanta resultat kring deras tankar om tillväxt.

– Ett fascinerande resultat är att ju tidigare i processen vi fångat dem, desto mer sannolikt är det att de inte svarar på frågor om tillväxt över huvud taget. De har nämligen inte funderat så mycket på det, så de kan inte svara.

Två procent av de företagare i vardande som undersökts förväntar sig att ha tio eller fler anställda efter ett år. Sex procent tror att de kommer att ha det efter fem år. Per Davidsson kommenterade att siffrorna är låga, men att det kanske inte är så konstigt. Det går ju att engagera folk i företaget utan att anställa dem.

– Men om man istället tittar på omsättningen ser man att ambitionerna är låga där också. 70 procent förväntar sig att ha tre miljoner konor eller mindre i omsättning efter fem år. När vi ställde attitydfrågor visade det sig att 13 procent vill växa så mycket som möjligt medan 81 procent föredrar att behålla företaget i hanterbar storlek.

– Detta har undersökt i USA också. Man har ju bilden av att amerikanska företag är mer tillväxtorienterade, och det är de faktiskt men det är ingen våldsam skillnad. Exempelvis vill ungefär 19 procent av de amerikanska företagarna i vardande växa så mycket som möjligt. Det är inte en artskillnad, utan bara en gradskillnad, konstaterade Davidsson.

Majoriteten vill förbli små

Företagens skepticism mot tillväxt verkar hålla i sig. En uppföljningsstudie av nystartade företag visar att av dem som har överlevt de första tre åren har bara fem procent en omsättning på sex miljoner kronor eller mer. En majoritet av dessa företag, 58 procent, uppger att de gärna vill förbli små även om det finns tillväxtmöjligheter.

– Alla företagare är inte tillväxtnegativa, men de som är det dominerar över de tillväxtorienterade.

Per Davidsson återkom till sin avhandlingsstudie då han redovisade vad småföretagare upplever som viktigt för sin trivsel – eller otrivsel – och som kan påverkas positivt eller negativt av expansion. De åtta viktigaste punkterna var: arbetsbelastning, arbetsinnehåll, anställdas trivsel, privatekonomiskt utfall, överblick och kontroll, oberoende, krisöverlevnadsförmåga samt kvalitet i produkter och service. Kring alla dessa punkter fanns en osäkerhet som småföretagaren måste brottas med.

– Kommer man att få jobba mer om man blir större, eller delegera mer och jobba mindre? Får man jobba mer med sådant man tycker om eller fjärmas från det man gillar? Får man mer pengar i fickan eller inte? Och får man bättre eller sämre koll på vad som händer i företaget? Företagarna spred sig över hela skalan, från dem som trodde att det skulle bli mycket bättre till dem som trodde att det skulle bli mycket sämre av tillväxt.

Sammantaget, över alla dimensioner, var det något mer negativa förväntningar än positiva. Mest negativa var förväntningarna kring krisöverlevnadsförmågan: nästan halva urvalet trodde att det skulle vara mycket svårare att överleva en kris om företaget var dubbelt så stort. På just denna punkt visar dock forskningen på det motsatta – kriser hanteras bättre i större företag. Trots detta anser Per Davidsson att företagarnas oro i många fall är berättigad.

– Det hänger nog ihop med att företagaren tänker ”Om vi blir större så får jag sämre koll på allting, och om jag har sämre koll går det förmodligen åt helvete”.

Viktigt bevara det familjära

De anställdas trivsel är den variabel som starkast påverkar företagarens tillväxtvilja. Det är alltså väldigt viktigt för de flesta att värna om det lilla företagets familjära atmosfär.

– Företagarna vill kunna vara informella, de vill att alla ska synas och att alla ska vara viktiga. Alla ska kunna samlas kring ett kaffebord och lösa problemen.

Davidsson konstaterade att flertalet studier pekar på att man ofta får jobba mer och hårdare i små företag men att detta vägs upp av ”mjuka värden”. Trivsel med arbetskamrater och meningsfulla arbetsuppgifter är ett par sådana värden som företagaren kan vara ovillig att offra för tillväxtens skull.

Men alla företagare är givetvis inte negativt inställda till tillväxt. Har de dessutom potential att växa kan ett tillskott av externa resurser sätta fart på tillväxten. Per Davidsson poängterade dock att det inte behöver vara så.

– Jag vill inte missförstås nu: det är väldigt viktigt med riskapital och affärsänglar, och jag tror att vi behöver både ett ökat utbud och mer professionalism. Men det är inte så enkelt som man ibland föreställer sig!

– Man tänker kanske ”Jaha, det finns en massa tillväxthungriga småföretag – pang, då öser vi på med lite externa resurser så blir det bra”. Men i en uppföljning av nystartade företag säger 77 procent efter tre år att de inte vill öka belåningen för att möjliggöra tillväxt. Det är en ganska stor majoritet.

Davidsson menade vidare att riskkapitalbolagen har varit ganska duktiga på att expandera förlustaffärer. En sådan tillväxt ser man däremot sällan när företag investerar egna medel. Riskkapitalbolagen är också tämligen ointresserade av de flesta företag, vilket kan medföra att valet av branscher att investera i är väldigt snävt.

– Riskkapitalisternas uppgift att identifiera de bärkraftiga idéerna är oerhört svår. Det finns även skäl att anta att de företagare som är minst säkra på sin egen idé och förmåga är de som är mest angelägna om att växa på andras kapital.

Negativ dynamik

Att tillföra externa medel kan ge upphov till olika negativa dynamiska effekter. Till exempel kan företagarteamets motivation eller flexibilitet påverkas. Byråkratiseringen ökar när ytterligare en intressent finns med i bilden. Riskkapitalet kan också leda till att organisationskulturen förändras: från att ha varit smart, marknadsorienterat och resurssnålt tänker företaget mest på att uppvakta finansiärerna.

– Företaget lär sig att vända sig till finansmarknaden, i stället för till kunderna. Från finansmarknaden kommer pengarna i stora block, de kan räcka till en svart BMW och kaviar och grejer! Och när man lekt färdigt med pengarna kanske det finns mer att hämta.

– För mycket pengar för tidigt kan vara ”kulturellt” farligt, sa Per Davidsson.

Han betonade att det finns tillväxtmöjligheter i alla miljöer. Det gäller bara att företagaren är lite kreativ. Genom att lyssna till kundernas behov går det att bli framgångsrik utan tillskott av stora externa medel. Detta även under dåliga konjunkturer.

– Tänk er en riktigt jävlig situation för att växa: småhusbranschen under tidigt 1990-tal. Det var lågkonjunktur och samtidigt drogs vissa räntesubventioner in. 90 procent av branschen försvann. Men inte ett företag i Stockaryd, trots att orten varken har stambana, flygplats eller E4. Det fördubblade i stället sin omsättning.

– Företaget gjorde som tillväxtföretag ofta gör, det sökte efter fruktbara nischer och utvecklade sig i stället för att bara konstatera att ”marknaden går käpprätt åt helvete”. Det riktade in sig på två segment. Det ena var lyxigare hus som aldrig varit beroende av subventioner, och det fanns ju svenskar som klivit av i tid och gjort sig en rejäl hacka i slutet av 1980-talet. Det andra var världen utanför Sverige, och där behövde man inte ta några våldsamma marknadsandelar för att fördubbla omsättningen.

Konsten att växa framgångsrikt hänger ihop med en ständig möjlighetsorientering. Med det menas att vara entreprenöriell och ha ögonen öppna för nya möjligheter. En del forskare anser att motsatsen är resursorientering, det vill säga att vara förvaltare och försöka förränta befintliga resurser. Andra menar i stället att motsatsen till möjlighetsorientering är att vara en ”fat cat”, det vill säga inaktiv i största allmänhet. Dessa forskare anser vidare att resursorientering handlar om en förståelse för de egna resurserna, och för potentialen de innebär.

Från schampo till saft

Davidssons nästa exempel var hämtat från ett sådant företag. Det är verksamt inom den kemisk-tekniska branschen och tillverkade tvätt- och diskmedel, schampo och liknande produkter som såldes till lågpris. När företaget upptäckte den nya, växande marknadsnischen sockerfri saft skiftade det fokus. Per Davidsson konstaterade att det egentligen inte ligger så nära till hands att gå från schampo till saft.

– Men är man resursorienterad och förstår sin kärnkompetens så ser man möjligheten. Ny produkt, ny slutkund – men samma kärnkompetens: kemikalier, buteljera, etikettera, stapla på lastpallar och ut till butik!

Davidsson avslutade med att redovisa sina slutsatser för företagare respektive för näringslivsutvecklare och konsulter. Men först utbrast han lättat:

– Det är otroligt skönt att vara forskare och slippa omsätta detta i konkreta åtgärder!

Små, unga och ägarledda företag bör dra nytta av sin litenhet. Visst, de är resursfattiga, men å andra sidan är de också snabbfotade. De har potential att skapa ett betydande avstånd mellan det värde de skapar och sina kostnader för att skapa detta värde.

– Det som kostar massor för ett stort företag att ta fram kan ett litet företag trolla fram med knäna. Det skapar värde, och då gäller det att inte falla i den traditionella småföretagarfällan och bjussa sina kunder på för mycket. Företagaren ska ta hand om värdet som skapas, och sätta en prislapp på det.

– Då blir man lönsam och får det angenäma problemet att ha pengar. Dem kan man sätta i Schweiz och själv åka till Spanien och spela golf. Det gör en del företagare, men så får de mördande tråkigt och kommer hem igen – eller startar ett golfföretag. Så jag tror inte att politikerna behöver vara överdrivet rädda för att företagarna ska sluta vara produktiva för att de tjänar pengar.

Tvärtom får de då, anser Per Davidsson, självförtroende och finansiella muskler. Därmed kan de satsa på fortsatt tillväxt, eventuellt med externt kapital för en extra skjuts.

– Men det är viktigt att behålla en strukturell litenhet! Företaget ska inte bli storföretag alltför snabbt, då förlorar det sin upptäckarförmåga. En stor fråga i detta är att identifiera och kultivera andra människors kompetens. Cheferna måste få blomma ut, kanske i en ägarlik situation.

Den första slutsatsen för näringslivsutvecklare och konsulter löd ”Mer externt kapital är inte receptet för alla”. Enligt Davidsson finns ingen pool av tillväxtbenägna företagare med bärkraftiga idéer som bara väntar på att förses med kapital.

– Tjata inte om tillväxt! Tillväxt är nödvändigtvis inte i linje med företagarens mål, den utgör ett dilemma och den är en genuint svår fråga för företagare.

– Däremot är det inte så himla problematiskt för företag att vara lönsamma. Om näringslivsutvecklare och konsulter försökte hjälpa till med lönsamheten skulle vi få fler företagare med eget kapital och självförtroende att satsa på expansion. Fixar man fler lönsamma företag kommer tillväxten av sig själv.

För mer info: per.davidsson@ihh.hj.se

Missa inte Esbris nyhetsbrev!

  • 1 gång per månad
  • Senaste forskningen
  • Allt om entreprenörskap

Samarbeta med Esbri

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit.

Mest läst

Relaterade artiklar

Sök

Arkiv