Passion ställs mot förnuft, homo oeconomicus möter homo ludens och det rationella får tampas med det lekfulla. Motsatsförhållandena är viktiga i Daniel Hjorths omskrivning av entreprenörskap. Med utgångspunkt i sin färska doktorsavhandling föreläste han 6 februari 2002 under rubriken Don Quijote – den ultimata entreprenören.
– Hur ska man begripa entreprenörskap? Det är en fråga som intresserar filosofie doktor Daniel Hjorth, ESBRI.
– Frågan om hur entreprenörskap kan förstås verkar akademisk, men den får långtgående konsekvenser. I varje försök att stimulera entreprenörskap är utgångspunkten våra föreställningar om vad entreprenörskap är. Det är en ganska rimlig ansats att ta reda på vad något är, innan man försöker skapa förutsättningar för att detta något ska öka eller minska,
menade Hjorth.
I sin avhandling studerade Daniel Hjorth en före detta statlig myndighet som bolagiserades och som ville bli bra på management och entreprenörskap. Han tyckte att det var svårt att förstå vad som hände inom organisationen utifrån de gängse, dominerande, föreställningarna om entreprenörskap. Hjorth valde därför att gå tillbaka i tiden och se hur vi landade i dagens
uppfattning av vad entreprenörskap är. Med andra ord har han studerat ”resan” fram till den bild av entreprenörskap som förs fram i dag: i den allmänna debatten, i forskarsammanhang, i texter och så vidare.
– När man är på museum och tittar på tavlor är det legitimt att göra sin egen tolkning av vad man ser. Tavlan tillhör ju konsten, och där finns en öppenhet för olika tolkningar. Den öppenheten tillåts däremot inte inom vetenskapen. En avhandling betraktas inte som en tavla, utan ska framläggas enligt vissa fastställda regler.
Helst ska forskaren lyckas skapa ett ”ett-till-ett-förhållande” mellan det han eller hon studerar, och den forskning som produceras. Det som observerats är det som ”ska” stå i boken, konstaterar Hjorth.
– Men det där köper jag inte! När jag försökte använda de dominerande föreställningarna om entreprenörskap så hände det inte så mycket som har med entreprenörskap att göra i min studie. Det föll inte på plats.
Entreprenörskap på nytt sätt
Daniel Hjorth beslöt därför att sätta de dominerande bilderna av entreprenörskap åt sidan och närma sig studieobjektet på andra sätt.
– Jag fann en stor poäng i att vänta med ett ekonomiskt tänkande på entreprenörskap. Man måste bli lite mer lekfull, och lite mindre allvarlig än vad vetenskapen länge velat att man ska vara. Det finns ett lekfullt allvar i att vänta med att tänka ekonomiskt. Och detta bär frukt i form av nya sätt att beskriva, representera och förstå entreprenörskap.
Enligt Hjorths synsätt är entreprenörskap inte statiskt, utan något som är beroende av formen, sammanhanget och tiden. I en historisk exposé med start hos de gamla grekerna beskrev han hur dagens dominerande synsätt växt fram.
– Hos Platon infinner sig den viktiga distinktionen mellan förnuft och passion. Han menar att förnuftet är det som styr det rationella tänkandet, medan passionen driver människor som ”inte vet bättre”. Man kan säga att vetenskapen är en platonsk uppfinning, sa Daniel Hjorth.
– Den stora skjutsen kom sedan med Galileo Galilei som separerade människan från objekten. Matematiken ansågs vara det mest exakta språket för att beskriva exempelvis en himlakropp.
Även hos 1500- och 1600-talsfilosofer som David Hume, Thomas Hobbes och John Locke är distinktionen mellan passion och förnuft central, men de båda krafterna tillåts existera samtidigt. Hundra år senare har dock passionen fått ge vika för förnuftet.
– En del daterar skiftet till Machiavellis ”Fursten” som kom redan 1513. Boken beskriver hur en furste ska hantera sina undersåtar för att öka sin kontroll över riket.
Passionen trängs undan
När förnuftet fick en mer framträdande roll, tvingades passionen tillbaka. Den blev till något som hör hemma i kulturen, och kulturen blev samtidigt en söndagsförströelse, menar Hjorth.
Den fjärde och sista komponenten handlar om det moderna men luddiga begreppet ”socialt kapital”.
– Kulturen hamnar på museum som man besöker med andakt. Nästan med samma sorts andakt som man förr kände i kyrkan, eller om man gick på en examination på universitetet.
– 1992 kulminerar detta i en kraftfull symbol när Gary Becker får Nobelpris i ekonomi. Han får priset för att han lyckats visa att man med ett ekonomiskt tänkande kan förklara alla mänskliga handlingar: giftermål, barnafödande och skilsmässor exempelvis.
Homo oeconomicus – den rationella människan – är därmed den dominerande modell som används för att beskriva människors handlande. Detta trots protester från tänkare som Friedrich Nietzsche och Michel Foucault. Hur står det då till med entreprenörskapet i den här historieskrivningen? Enligt Daniel Hjorth är Machiavellis furste en manager, en som förvaltar och kontrollerar. Management kan sägas vara effektiv förvaltning av existerande resurser. Entreprenörskap handlar däremot om att skapa nya resurser, eller nya mönster av existerande resurser. För att öka entreprenörskapet måste vi skapa rum för rörelse, menar Hjorth.
– Vi måste etablera mellanrum, lekplatser, vita kanvasdukar. Entreprenören frågar ”Vad skulle det kunna bli?” istället för att, som managern, utgå från det som är.
Historien om det som rullar
Managerns ledord ”kontroll” är uppbyggt av begreppen ”contra”, det vill säga ”mot”, och ”rotulus”, det vill säga ”rörelse”. Entreprenörskap är däremot för rörelse, det är historien om rotulus – det som rullar. Entreprenörskapet var länge ganska undanskuffat, såväl i litteraturen som i näringslivet. När det väl dök upp var det i management-skrud, konstaterar Daniel Hjorth.
– Min studie av den statliga myndigheten som skulle omorganiseras pågick mellan 1994 och 1996. Det entreprenörskap som fanns i organisationen var till stor del inspirerat av management.
– Management är förmodligen även den mest framgångsrika litterära genren under 1990-talet. Entreprenörskapets historia befinner sig däremot i marginalen, ungefär som passionen.
Daniel Hjorth visade med svenska exempel att entreprenörskap länge förde en marginaliserad tillvaro: 1990 fanns endast en svensk professur i entreprenörskap. Och 1995 kunde man fortfarande få ut en fil kand-examen i företagsekonomi utan att ha läst en enda poäng entreprenörskap. Att problematisera hur företaget – alltså det centrala objektet för examineringen – blir till ansågs inte relevant. Däremot var kunskapen om hur företaget förvaltades på bästa sätt i högsta grad central för utbildningen. Efter 1995 hände dock mycket. Antalet kurser och program i entreprenörskap ökade, och år 2000 fanns sju-åtta entreprenörskapsprofessorer i Sverige.
Men vad är det för form av entreprenörskap som populariserats de senaste åren? Enligt Hjorth är det en form av ”managerial entrepreneurship”, ett eko av den politik som förts av Reagan och Thatcher. Företagaren anses viktig som sysselsättningsskapare i samhället. Samtidigt ökar antalet fall av utbrändhet.
– Frågan är inte längre varför man startar företag, utan snarare varför man inte startar företag. Många hoppar av universitetsstudierna, och även gymnasiestudierna, för att starta främst tjänsteföretag. Det blir även vanligare att jobba amerikanska tider, till svenska löner.
Nya förhållanden föder nytt språk
Även språket förändras. I engelskan säger man ”rough sleeper” istället för ”homeless”. Även i svenskan har till exempel ”arbetslös” bytts ut mot ”jobbsökande”. Detta tyder på, menar Hjorth, att ansvaret förskjutits från samhället till den enskilda människan. Företagsamma individer antas ha valt den situation de befinner sig i, de får ta konsekvenserna av det eller göra ett nytt val för att förändra situationen.
– Detta dominerade min studie. Den form av entreprenörskap man ville ”managera” fram i den före detta myndigheten handlade bland annat om att de forna tjänstemännen nu skulle bli konsulter. Därmed kunde stora delar av organisationen monteras ned. Konsulterna satt hos kunderna och beställde administration och andra tjänster av internkonsulter, sa Daniel Hjorth.
– Vid 1990-talets slut ville alla vara entreprenörer. Man lånade därför entreprenörskapsbegreppen, men förfalskade dem på vägen. Jag tycker ordet ”manoprenör” bättre beskriver verksamheten i bland annat den organisation jag studerade.
För att betona vikten av att bevara barnet inom oss – odla ”barns-lik-heten”, som Hjorth benämner det – visade han den berömda bilden ur HC Andersens saga ”Kejsarens nya kläder”. Barnet är den enda som är öppen nog att påpeka att kejsaren inte är klädd. En annan litterär gestalt med öppet sinne är Don Quijote, som kommit att bli Daniel Hjorths entreprenörsförebild. För vissa ter sig Don Quijotes ständiga kamp mot väderkvarnarna både patetisk och meningslös, men för Hjorth är det precis tvärtom.
– Om man inte är en Don Quijote kommer man ägna sig åt den HC Andersenska processionen!
Lek i marginalen
Som alternativ till homo oeconomicus föreslår Daniel Hjorth homo ludens, den lekande människan. Homo ludens kan användas för att förklara fenomenet entreprenörskap, och för att förstå utvecklingen i Hjorths fallföretag.
– Det hände väldigt mycket under omorganiseringen, men inte i företagets centrum. Utanför alla möten, konsultinsatser, projektrapporter och officiella dokument skapades däremot en ny verklighet. Jag hade nog inte hittat den om jag inte lärt mig titta i marginalen. Det blev en slags antropologisk modell att följa efter de personer som var verksamma där.
Daniel Hjorths slutsats är att om vi ska framställa entreprenörskapet måste vi lära oss att vänta med ett ekonomiskt tänkande. Vi måste se människan som en lekande och passionerad varelse, i alla fall i lika hög grad som hon är en ekonomisk varelse. Slutsatsen får konsekvenser på flera olika plan. Företagsledare bör enligt Hjorth vara öppna för att det finns en tid för entreprenöriell organisering, och en tid för manageriell organisering. De måste låta det ”onormala” existera parallellt med det ”normala”, och lägga bränslet där det brinner – det vill säga uppmuntra passionen.
Skolorna ska värna om barns-lik-heten, och inte avlära barnen förmågan att vara barn. De bör släppa in kulturen och samtidigt låta varje anställd avsätta minst en kvart om dagen till ”innovationstid”. Politiker och policymakare uppmanades att släppa idén om integration, och istället värna om flerstämmigheten. Heterogenitet är den viktigaste förutsättningen för kreativitet. Politikerna ombads dessutom att sluta stirra på Gnosjö. Lokala kulturer går inte att översätta till andra geografiska platser, menar Daniel Hjorth.
För mer info: mailto:daniel.hjorth@esbri.se.–
