28-30 maj 2004 var ESBRI värd för forskarnätverket Diana Internationals andra årliga möte. Fyra av forskarna bjöds in till Estrad 27 maj för att tala om finansiering av kvinnors företag. Tillsammans gav de en bild av forskningsfronten på området i USA, Tyskland och Nya Zeeland.
Dianaprojektet startades 1999 av de amerikanska professorerna Candida Brush, Boston University, Nancy Carter, University of St Thomas, Elizabeth Gatewood, Indiana University, Patricia Greene, Babson College och Myra Hart, Harvard University. Under 2003 utvidgade Dianorna och ESBRI projektet till nätverket Diana International där forskare från hela världen ingår. Deras gemensamma nämnare är intresset för forskning om kvinnliga företagare och riskkapital.
Fyra Diana International-medlemmar bjöds in till maj månads Estrad som hade titeln fnuttExploring Growth Financing for Women Entrepreneursfnutt. Två av dem tillhör också Dianas innersta krets. Den ena, Patricia Greene, berättade om bakgrunden till Dianaprojektet, och vilka forskningsresultat som har framkommit hittills. Hon inledde sin del av föreläsningen med frågan som startade det hela, nämligen: fnuttVarför växer inte kvinnors företag i samma utsträckning som mäns företag?fnutt
– Vi fem som senare drog igång Dianaprojektet brottades med denna fråga varje gång vi strålade samman på en konferens någonstans i världen. All statistik pekar på att kvinnor startar fler och fler företag – men de tenderar att förbli små, oavsett om man mäter storleken i antal anställda eller omsättning. Vi ville förstå varför det är så, sa Greene.
Växtvärk i kvinnoägda företag
För att visa på kvinnors företagsamhet använde hon pinfärska siffror som tagits fram av Center for Women”s Business Research i USA.
– 28 procent av alla företag i USA är majoritetsägda av kvinnor. Det motsvarar 6,2 miljoner företag som anställer 9 miljoner människor. Vi talar alltså om en avsevärd del av ekonomin.
– Dessutom ägs ytterligare 18 procent av företagen av en man och en kvinna tillsammans. Sammantaget innebär detta att nästan hälften av företagen i USA ägs, åtminstone till hälften, av en kvinna.
Mellan åren 1997 och 2002 startade ett stort antal amerikanska kvinnor egna företag. Företagen växte, men inte lika mycket som företagen som startades av män. Detta faktum fångade Dianornas uppmärksamhet.
– Företag med mer än 100 anställda växte med 44 procent under treårsperioden 1997-2000. Och företag som tjänade mer än en miljon dollar per år under samma period växte med 32 procent. Så visst växte de, men de var fortfarande mindre än de mansägda företagen.
För att ta reda på varför kvinnors företag växer i mindre utsträckning än mäns, beslöt sig Diana-forskarna för att börja i andra änden. De valde därför att studera kvinnoägda företag som
uppvisade hög tillväxt, och som fått finansiering via venture capital-företag.
– Vi visste att få företagare får venture capital, och av dem som får det är extremt få kvinnor. Genom att titta på denna specifika grupp ville vi lära oss mer om hur företagarna tänker kring tillväxt.
Diana-gruppen spårade alla investeringar som gjorts sedan 1957. Kartläggningen visade att kvinnoägda företag hade tilldelats någonstans mellan 3 och 7 procent av den totala mängden venture capital.
Nästa steg i forskningen blev att plöja litteratur. Dianorna letade fram alla artiklar i vetenskapliga tidskrifter som handlade om kvinnliga entreprenörer och/eller venture capital. De hittade ungefär 300 stycken, och sammanfattningar av dessa artiklar finns i den annoterade bibliografin Women Entrepreneurs, Their Ventures, and the Venture Capital Industry (ESBRI, 2003).
Dianaprojektet syftar till att forska om både utbuds- och efterfrågesidan. Data om kvinnliga företagares efterfrågan på venture capital har hämtats bland annat från National Foundation of Women Business Owners. Dessutom har Dianorna intervjuat företagare som har kvalificerat sig för att delta i Springboard Forum, en mötesplats där företagare och finansiärer matchas. För att skaffa mer information om utbudssidan kartlade Dianorna könsfördelningen inom den amerikanska venture capital-industrin.
Välutbildade företagare med mixade nätverk
Forskningen har genererat en lång rad intressanta resultat om kvinnliga entreprenörer, deras företag, och venture capitalföretagen. Patricia Greene redovisade några av forskningsresultaten.
– Vi har funnit att USAs kvinnliga entreprenörer är välutbildade. De har goda kunskaper om industrin, liksom om management. Kvinnors tillväxtmål är något lägre än mäns, och de är olika motiverade – men det är även manliga företagare.
– Kvinnor tenderar att ha mer blandade nätverk, bestående av både män och kvinnor. Män har mest män i sina nätverk. Det betyder att om alla på venture capital-företagen är män – och du är kvinna – kan det vara svårare för dig att få venture capital.
Greene konstaterade att man ofta får höra att fnuttkvinnliga företagare är verksamma inom sektorer där företagen inte växerfnutt, och att detta är sant. Men, de flesta manliga företagarna återfinns också inom tjänstesektorn.
– Vår forskning har även visat exakt hur liten andel kvinnor det finns i venture capital-industrin: 10 procent. Något som verkligen förvånade oss var att under perioden 1995-2000, då venture capital-industrin växte som mest, ökade andelen män i industrin mycket mer än andelen kvinnor.
Att kvinnornas representation i venture capital-industrin de facto sjönk innebar att chanserna att få venture capital minskade för kvinnliga entreprenörer, förutsatt att nätverksteorierna stämmer.
När de första fem Dianorna insåg att det fanns fler forskare runt om i världen som var intresserade av samma frågor som dem, grundade de Diana International tillsammans med ESBRI. Diana International utgör en plattform där frågor om kvinnliga företagares finansiering lyfts fram. Genom att mötas varje år skapas en gemensam, internationell forskningsmiljö.
– Totalt är vi 40 forskare från 19 olika länder. Forskare från 14 länder är här i Stockholm för att delta i helgens möte, sa Greene.
Fokus på fnutthurfnutt
Den andra fnuttursprungs-Diananfnutt som föreläste på Estrad var Nancy Carter. Hon gick in mer i detalj på den forskning som Patricia Greene introducerat.
– Hittills har vi mest forskat om fnuttvarförfnutt, närmare bestämt: fnuttVarför får kvinnliga företagare i USA en sådan låg andel av kapitalet?fnutt
– Nu börjar vi koncentrera oss mer på frågan fnutthurfnutt. Vi har funnit att det finns kvinnor som får venture capital, även om de är få. Hur gjorde de, och hur skiljer sig deras entreprenörskap från mindre framgångsrika kvinnor? Vi vill ta reda på om det finns olika finansieringsstrategier, sa Carter.
Diana-forskarna har studerat olika vägar för entreprenörer att själva finansiera sina företag till en början, att skära ner på utgifterna eller öka effektiviteten till samma kostnad. En sådan minimering av kapitalbehovet kallas fnuttbootstrappingfnutt. Till bootstrappingmetoderna räknas bland annat leverantörskrediter, att utnyttja personliga kreditkort och att låna pengar från familjemedlemmar.
– Genom att använda olika bootstrappingmetoder kan företagaren vänta med att träda ut på den externa kapitalmarknaden. Ju större fördröjningen blir, desto bättre position kan hon eller han tillskansa sig gentemot en extern finansiär.
En fnuttbootstrappandefnutt företagare kan börja bygga sitt koncept, utveckla produkten eller tjänsten, och uppskatta kundernas efterfrågan innan hon eller han vänder sig till finansiärerna. Det skapar ett försprång i förhållande till andra företagare.
Dianorna var intresserade av att ta reda på vilka bootstrappingmetoder som användes, om olika metoder användes i olika perioder, hur intensiteten varierade och om vissa bootstrappingmetoder var mer framgångsrika än andra. För att skaffa mer information intervjuade de 92 entreprenörer som kommit olika långt i sitt företagande. Samtliga var verksamma inom IT-branschen. Hälften av företagen riktade sig mot konsumenter, och hälften mot andra företag. 54 procent hade globala tillväxtplaner och 75 procent hade grundats av personer med tidigare erfarenheter av att starta företag.
– Befintlig litteratur indikerar att bootstrapping hör ihop med fyra faktorer: produktutveckling, affärsutveckling, minimering av kapitalbehov och att möta de kapitalbehov som ändå uppkommer. Vi fann i stället sex faktorer, för vi ansåg att två av litteraturens faktor behövde delas upp ytterligare.
– Bootstrapping för att minimera kapitalbehovet är i själva fallet två faktorer: det handlar om att minimera kostnader dels för människor och dels för saker. Till fnuttsakerfnutt räknar vi exempelvis inventarier, material och utrustning. Kostnader för arbetskraften kan minskas genom att till exempel ha timanställda i stället för att heltidsanställda.
– Den andra faktorn som kan delas upp i två är den som handlar om att möta kapitalbehov. Å ena sidan kan bootstrapping vara att få tillgång till närståendes resurser, till exempel att låna av familj och vänner. Å andra sidan kan det handla om personliga lån från banker och andra finansiella institutioner som entreprenören har svaga kopplingar till. Det är något helt annat, slog Nancy Carter fast.
Bootstrapping populär strategi
Undersökningen visade att företagen i genomsnitt använde sig av 5,5 olika bootstrappingtekniker. I mycket unga företag handlar bootstrappingen många gånger om att minimera kostnaderna för produktutveckling och att minska kapitalbehovet genom att utnyttja personliga lån. Dianorna fann också att bootstrappingintensiteten varierade mellan företag i olika åldrar; kanske som en följd av att de lite äldre företagen hade fler valmöjligheter.
– Slutsatsen är att företag använder sig av bootstrapping, men det finns inte någon särskild typ som dominerar. Resultaten visar också att bootstrapping kan vara nödvändigt, men det är inte tillräckligt som ensam finansieringslösning, avslutade Carter sitt anförande.
– Nu flyttar vi fokus från den amerikanska kontexten till den europeiska, konstaterade professor Friederike Welter, verksam vid forskningsinstitutet RWI i tyska Essen, samt vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping.
Hennes del av föreläsningen kretsade kring tyska kvinnliga entreprenörer och deras tillgång till kapital. Under 1990-talet ökade antalet kvinnliga entreprenörer i Tyskland, men fortfarande dominerar männen. Welter betonade att kvinnornas entreprenörskap inte understöds av det tyska ramverket.
– När jag började forska om kvinnors entreprenörskap blev jag väldigt förvånad över att finna att vårt samhällssystem fortfarande stödjer de traditionella kvinnliga och manliga könsrollerna. Östtyskland är lite mer progressivt, men den västtyska modellen har övertaget. Skatte- och familjepolitiken uppmuntrar kvinnor att vara hemmafruar, och män att förvärvsarbeta.
– Ett problem som ofta förs fram när man pratar om kvinnors entreprenörskap i Tyskland är att vi har en bristfällig barnomsorg. Bara nio procent av de tyska barnen går på dagis. Jag menar att detta bara är en del av förklaringen till varför få kvinnor startar företag, men samtidigt är det något som regeringen enkelt skulle kunna åtgärda, sa Friederike Welter.
Manliga stereotyper
Hon har också studerat bilden av entreprenören i Tyskland. Oftast är det manliga stereotyper som förs fram – bilder som potentiella kvinnliga entreprenörer inte identifierar sig med. Dessutom tar alltså många för givet att kvinnan ska ha det huvudsakliga ansvaret för hemmet och barnen.
Sedan några år tillbaka görs vissa satsningar på kvinnors entreprenörskap, men enligt Welters mening finns ingen integrerad politik på området.
– Vid mitten av 1990-talet fokuserade politikerna på företagsstarter i största allmänhet. Först i början av 2000-talet upptäckte de att det faktiskt fanns kvinnor, vars entreprenörskap kanske borde främjas. I dag finns tre federala ministerier som har delat ansvar för de här frågorna. Det har också nyligen skapats en central myndighet som ska koordinera alla aktiviteter som syftar till att stödja kvinnliga entreprenörer.
Till en början var det statliga stödet främst inriktat på företagare i vardande, men numera stöttas också växande företag. Dessutom har en rad tävlingar instiftats, något som Welter tror är viktigt eftersom det skapar fler kvinnliga förebilder.
När tyska företag behöver extern finansiering går de oftare till banken än till venture capital-företagen. Friederike Welter har ännu inte haft möjlighet att genomföra någon större studie om finansieringssituationen, men diskuterade ändå kring entreprenörernas möjligheter att skaffa kapital.
– I Tyskland har vi ett system med fnutthusbankerfnutt, man måste alltså söka lånet hos sin egen bank. Det finns anekdotiska bevis för att kvinnliga entreprenörer blivit diskriminerade på grund av sitt kön, och inte fått låna till sitt företag.
Få kvinnor får riskkapital
Ur det fåtal studier om kvinnliga företagares tillgång till kapital som genomförts kan vissa mönster urskiljas. Exempelvis är det färre kvinnor än män som vänder sig till banken. Av alla tyska små och medelstora företag är ungefär 30 procent av intresse för venture capital-bolagen. Eftersom kvinnor ofta driver enskilda firmor är det få som tillhör denna grupp.
– Är bristen på kapital en kritisk faktor som gör att kvinnors företag inte växer? Frågan är fortfarande öppen. Men man måste också se på hur samhället fungerar. I Tyskland säger systemet att kvinnor bör stanna hemma – ger det verkligen rätt signaler, undrade Friederike Welter.
Anne de Bruin var sist ut bland maj-estradörerna. Hon är professor på Massey University, Nya Zeeland, och konstaterade att hon är ganska ensam om att ägna sig åt frågor om kvinnliga entreprenörer i sitt hemland. Därför var hon glad över att få tillhöra det internationella Diana-nätverket.
De Bruins anförande handlade om utbud och efterfrågan på venture capital i Nya Zeeland. Landet har en folkmängd på ungefär fyra miljoner. 97 procent av företagen har 50 eller färre heltidsanställda. Venture capital-industrin är – än så länge – mycket liten och mycket omogen.
– 2002 började staten satsa på tre nyckelindustrier med hög tillväxt: informations- och kommunikationsteknologi, bioteknik och kreativa industrier.
– De kreativa industrierna växte till stor del fram i och med skapandet av filmtrilogin Sagan om ringen, berättade Anne de Bruin.
Statlig fond för investeringar
För att samtidigt få igång venture capital-industrin startades en statlig investeringsfond som kan skjuta till medel i sådd-, start- och tidiga expansionsfaser. År 2002 mottog 39 projekt venture capital, året därpå hade siffran växt till 51. De största investeringarna gjordes inom hälso- och biotekniksektorn.
– Mellan män och kvinnor finns ett entreprenöriellt gap. Kvinnors företagande uppgår till två tredjedelar av männens, och de får ungefär 3 procent av den totala mängden venture capital.
De Bruin har intervjuat såväl anställda i venture capital-företag som kvinnliga entreprenörer. Genom intervjuerna fann hon ett kontextuellt problem.
– Entreprenörerna sa att finansiärerna saknade förståelse för deras forskningsbaserade affärsidéer.
På efterfrågesidan visar dock Anne De Bruins forskning att få entreprenörer efterfrågar venture capital. Det finns en misstänksamhet mot de så kallade fnuttgamarnafnutt (fnuttvulturefnutt capitalists).
– Många kvinnliga entreprenörer är ovilliga att lämna över en del av vårdnaden av sina fnuttbebisarfnutt. Först vill de förvissa sig om att investeraren delar deras värderingar.
– I första hand förlitar man sig på det som i den nyzeeländska GEM-rapporten benämns som fyra F: family, friends, founders, fools. Men jag tycker inte att den fjärde gruppen av informella investerare är särskilt dåraktig – snarare består den av modiga hjältar, sa de Bruin.
Hon ser positivt på den framtida utvecklingen av Nya Zeelands venture capital-industri. Flera kvinnor är verksamma på höga poster inom industrin. De fungerar som förebilder och kan kanske locka fler kvinnliga entreprenörer att söka venture capital. Sektorspecifika initiativ inom exempelvis bioteknikbranschen har också visat sig vara lyckosamma.
– När de kvinnliga entreprenörerna väl blir medvetna om finansieringsmöjligheterna är de mer än villiga att söka sig till dem.
Kvinnor osynliga – inte diskriminerade
Efter den formella delen av föreläsningen svarade föreläsarna på publikens frågor. De Bruin fick då tillfälle att ytterligare utveckla sitt resonemang om den nyzeeländska finansieringssituationen.
– Min studie visar att kvinnliga företagare inte är diskriminerade. Riskkapitalisterna är intresserade av bra företagsidéer – för dem spelar det ingen roll om det är en man eller kvinna som är ägare. Bra projekt får finansiering.
– Resultaten visar också att kvinnliga företagare som är medvetna om alternativen, och vet att de vill ha venture capital, ofta får finansiering. Problemet är att många kvinnor saknar kunskap om riskkapitalet, sa Anne de Bruin.
Patricia Greene passade då på att inflika att de amerikanska forskarna inte heller hade funnit någon könsdiskriminering.
– Man kan inte säga att de kvinnliga entreprenörerna diskrimineras av venture capital-företagen. Det är snarare så att riskkapitalisterna inte ser dessa företagare.
På frågan om det finns några nyckelfaktorer för ett lyckosamt företagande betonade Greene vikten av humankapital – utbildning och erfarenhetsmässig kunskap – men framför allt vikten av socialt kapital.
– Vi har hört flera inom venture capital-industrin säga: fnuttJag har aldrig investerat i ett företag där jag inte kände entreprenören, eller åtminstone kände någon som kände entreprenören.fnutt Det är därför nätverkande och socialt kapital är så viktigt. Om du inte känner någon riskkapitalist, eller känner någon som känner en riskkapitalist, är det väldigt svårt att få finansiering, sa Patricia Greene.
För mer info:
greene@babson.edu
nmcarter@stthomas.edu
welter@rwi-essen.de
a.m.debruin@massey.ac.nz—
