Charles Edquist är professor vid Lunds universitet. 9 mars 2004 föreläste han under rubriken fnuttInnovationssystem och interaktivt lärande – hur får vi fler svenska innovatörer?fnutt Han började med att poängtera vilken genomslagskraft innovationssystemsansatsen har haft.
– I dag inser både små och stora företag att de måste placera in sig i ett större sammanhang.
Det systemiska sättet att se på innovationer startade i den akademiska världen, men spreds sedan snabbt till policyfolk. Till slut nådde det även företagarna.
– För femton år sedan fanns inte ordet fnuttinnovationssystemfnutt på något språk. Sedan dess har det spritts som en löpeld; inom akademin, men ännu mer inom policykretsar. I Finland har man använt det här sättet att tänka för att designa innovationspolitiken i tio år.
– VINNOVA betyder ju Verket för innovationssystem. Det är ganska ovanligt att en akademisk ansats eller teori leder till startandet av en ny myndighet, konstaterade Edquist.
Föreläsningen byggde på Charles Edquists kapitel om innovationssystem i den kommande boken The Oxford Handbook of Innovation (Oxford University Press, 2004). Det finns ingen slutgiltig definition av begreppet fnuttinnovationssystemfnutt, men Edquist presenterade i alla fall sin syn på saken. Han redogjorde också för kunskapsläget inom området.
– Varför är innovationer så oerhört viktiga? Nu ska jag sammanfatta en hel hyllmeter åt er, så slipper ni läsa de böckerna. Enligt tillväxträkenskaperna förklaras den långsiktiga produktivitetstillväxten till ungefär en fjärdedel av mer kapital per anställd. En fjärdedel förklaras av bättre utbildning. Resten – hälften – förklaras av restposten.
Kunskap i garaget
Med fnuttrestpostenfnutt menade Charles Edquist summan av olika kunskapsmässiga framsteg; teknologisk kunskap, företagsledarkunskap och organisatorisk kunskap.
– Det spelar ingen roll var den här kunskapen vuxit fram. Det kan vara i ett garage, på ett stort forskningsinstitut, inom ett företag eller på ett universitet. Det viktiga är att kunskapen som sådan inte bidrar till ökad produktivitet. Den måste ut i företagen, in i produktionen, och det sker genom innovationer.
– Om hälften av tillväxten har sin grund i innovationerna, och en fjärdedel i bättre utbildad arbetskraft, innebär det att tre fjärdedelar av den långsiktiga tillväxten förklaras av saker som har med kunskap att göra. Det är därför vi talar om den lärande, eller kunskapsbaserade, ekonomin numera, sa Edquist.
Innovationer kan sägas vara nyskapelser av ekonomiskt värde. Enligt Joseph Schumpeters teorier är innovationerna så kallade fnuttnya kombinationerfnutt. Med det menas att kunskapen bakom innovationen inte behöver vara helt ny – det räcker med att existerande kunskaper kombineras på nya sätt. Innovationerna kan delas upp i nya produkter och nya processer.
– Men produkter kan också bli processer i en andra inkarnation. När ABB producerar en ny industrirobot är den en produktinnovation. Om Volvo sedan använder den för att svetsa är den en processinnovation. Samma pryl kan spela olika roller, men det är ändå fruktbart att dela upp dem i produkter och processer – bland annat när man vill titta på innovationernas effekter på sysselsättningen.
– Processinnovationer leder nästan alltid till att jobben försvinner, medan produktinnovationer leder till att nya jobb skapas. De två olika typerna av innovationer har alltså motsatta sysselsättningseffekter.
Produkterna kan delas upp i varor och tjänster, och processerna kan vara teknologiska eller organisatoriska. Charles Edquist menar att varorna och de teknologiska processerna länge har varit för starkt betonade.
– Tjänsterna, som utgör tre fjärdedelar av ekonomin, och de organisatoriska processerna har hamnat i skymundan.
Produkter kan också delas in i låg- mellan- och högteknologiska. De sistnämnda skapar både tillväxt och sysselsättning.
– De högteknologiska branscherna är intressanta ur innovationspolitisk synvinkel, men också ur välfärdssynvinkel.
Utvecklingen, spridningen och användningen av innovationer påverkas av en rad faktorer. Tillsammans bildar de innovationssystem. Edquist har en klar uppfattning om vad innovationssystem är – och inte är.
– Innovationssystemsansatsen handlar om vad som påverkar innovationerna. Ansatsen handlar inte om deras effekter på tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning. Det utesluter inte att innovationerna har dessa viktiga effekter, men själva ansatsen handlar om vad som driver fram, eller hindrar, dem.
Teoretiskt gräl
När innovationssystemsansatsen började utvecklas hade olika forskare olika syn på vad som påverkar innovationssystemen, det vill säga vilka som är de viktiga determinanterna. Den akademiska diskussionen har Charles Edquist försökt komma ifrån.
– Det är ju ingen idé att gräla teoretiskt om vad som är viktigast. Det enklaste sättet att komma runt det är att betrakta det som att ansatsen handlar om alla determinanter som påverkar utvecklingen, spridningen och användningen av innovationer. Det är svårt att utesluta några determinanter utan att ha exakt kunskap om hur viktiga de är.
Man kan prata om innovationssystem i olika kontexter; i ett land, inom en region eller globalt inom en viss sektor. De nationella innovationssystemen myntades först, därefter blev det populärt att tala om regionala och sektoriella innovationssystem.
– Alla tre är relevanta, men man kan ju fråga sig varför i herrans namn den här ansatsen har spridit sig så snabbt. Jag ska ge några skäl till det, sa Edquist.
– För det första sätter ansatsen innovationerna och lärprocesserna i centrum – till skillnad från många andra teorier som betraktar innovationerna som något som kommer utifrån och fnuttstörfnutt.
– För det andra har innovationssystemsansatsen ett holistiskt synsätt. Den handlar om helheten – inte detaljerna. Dessutom har den ett tvärvetenskapligt perspektiv. Det är inte bara ekonomi som är viktigt, utan även politiska och sociala processer. De samverkar i systemen.
Innovationsprocesser är evolutionära
Det kan ta lång tid för en innovation att bli verklighet. För Losec tog det 30 år. Charles Edquist jämförde innovationssystemens evolutionära processer med Darwins. Innovationerna skapar mångfald, och överlevarna väljs ut genom selektionsprocessen.
– Om man har ett evolutionärt synsätt går det inte att tala om optimalitet. Det går inte att säga att ett visst innovationssystem är optimalt, och det går inte ens att beskriva hur ett idealt system skulle kunna se ut.
Inom innovationssystemen finns en växelverkan som skapar interaktivt lärande. Edquist exemplifierade med en av sina tidigare studier som visade att hälften av företagarna i Östergötland har gjort produktinnovationer under de senaste tre åren. På frågan om de har gjort det själva, eller tillsammans med andra, svarade hela 76 procent att innovationen genomfördes i samarbete med någon annan organisation.
– Innovationer uppstår i gränsytor mellan organisationer, och även i gränsytor mellan kunskapsområden. Där sker det mest intressanta: de nya kombinationerna.
– Det här är relevant för att förstå innovationsprocesser. Det är också viktigt om man vill bedriva innovationspolitik, eller om man arbetar med innovationsstrategier på ett företag. Man måste söka samarbeten på olika sätt.
Resultaten bekräftas av studier i bland annat Danmark, Norge, Österrike och Spanien: det verkar som att ungefär tre fjärdedelar av innovationerna kommer ur samarbeten mellan organisationer. I de flesta fallen sker samarbetet mellan ett företag och dess kund, men innovationer kan också vara resultatet av samarbeten mellan konkurrenter. I högteknologiska, kunskapsintensiva, branscher finns också samarbeten mellan företag och universitet eller andra forskningsorganisationer. Det interaktiva lärandet är, enligt Charles Edquist, grunden i innovationssystemen.
– Ett annat skäl som bidragit till ansatsens snabba spridning är att den hanterar både produkt- och processinnovationer, inklusive deras undergrupper. Det är inte bara prylar som är viktiga i dagens samhälle, utan också mjuka saker.
– Slutligen, innovationssystemsansatsen betonar institutionernas roll. Med det menar jag spelregler som till exempel patentlagarna.
Flummiga begrepp
Efter att ha gått igenom ansatsens starka sidor övergick Edquist till de svaga.
– Det finns en begreppslig vaghet, eller flummighet. Ordet fnuttinstitutionfnutt är ett sådant exempel på vaghet. Det kan betyda väldigt många olika saker.
– En annan svaghet är att det ofta är svårt att identifiera systemens gränser.
Svagheterna gör att Charles Edquist kallar innovationssystemsansatsen för just fnuttansatsfnutt. Den är inte en formell teori, för den ger inga exakta utsagor om relationen mellan viktiga variabler. Frågan är om ansatsen bör utvecklas till en teori? Om detta tvistar de lärda.
– Det råder en kontrovers i det internationella forskarsamhället. Kontroverser är ofta bra, de leder till polariseringar och diskussioner. I den här frågan säger en del att det är bra att det är lite luddigt, för det är kreativt och man kan använda ansatsen på många olika sätt. Vidare menar de att man inte ska överteoretisera.
– Jag menar tvärtom att man bör ta saker för vad de är. Finns det problem ska man se dem som utmaningar, och jag menar alltså att den här ansatsen är underteoretiserad. Man bör och kan utveckla den teoretiskt, sa Edquist.
Själv försöker han göra det genom att ta ett steg tillbaka och ställa frågan fnuttVad är ett system?fnutt
– Systemteorier säger att system består av konstituerande element. Komponenter, och relationerna mellan dem, formar en helhet.
– Ett annat krav är att systemet ska ha en funktion, det ska uppnå något. Man måste också kunna identifiera gränserna för systemen – annars är det besvärligt att analysera dem.
Om man applicerar de generella systemteorierna på innovationssystemsansatsen ser man att de flesta är överens om att organisationer och institutioner är de viktiga komponenterna. Däremot finns viss oenighet kring vad som är en organisation, och vad som är en institution. Enligt Charles Edquists mening är organisationer skapade av människor, och de har ett visst syfte. Till organisationerna hör exempelvis företag, universitet och olika myndigheter. Institutioner är inte aktörer, utan spelregler som till exempel lagar, vanor och rutiner.
– Rutiner finns överallt, vi lever under dem. Vi behöver inte bestämma oss för att borsta tänderna varje morgon, det ingår i rutinerna. Och det underlättar ju livet att man inte måste fatta beslut om allt.
Fåordigt om aktiviteterna
Under de första tio åren av innovationssystemsansatsens liv diskuterade forskarna mest organisationerna och institutionerna. Däremot pratade de inte om vad som faktiskt skedde i systemen.
– Självklart är innovationssystemens huvudfunktion att utveckla, sprida och använda innovationer. Men det finns mycket som påverkar detta. Jag har försökt identifiera systemens viktiga aktiviteter: det som påverkar innovationsprocesserna.
Edquist fann tio olika aktiviteter som han presenterade utan inbördes rangordning. Enligt honom har man större chans att förstå hur innovationerna utvecklas om man fokuserar på dessa aktiviteter.
– Den första aktiviteten är forskning och utveckling, att skapa ny kunskap. Huvudsakligen handlar det om naturvetenskap, ingenjörsvetenskap och medicin.
Forskningen sker delvis i offentliga organisationer, och delvis i privata. I Sverige sker nästan fyra femtedelar av forskningen i företag, och bara en femtedel inom universiteten och högskolorna. Charles Edquist exemplifierade med Ericsson, som även under telekomkrisen satsade mer på forskning och utveckling än vad staten gjorde.
– År 2002 spenderade Ericsson 29 miljarder, mot statens 20.
– En del hävdar att detta leder till instabilitet i systemen. Företagen kan ju drabbas av kriser eller flytta utomlands. När Pharmacia gick ihop med Upjohn försvann forskningen i Uppsala.
Kompetensutveckling – utbildning och träning – är den andra viktiga aktiviteten. Utan utbildad arbetskraft blir det inga innovationer. Skapandet av nya produktmarknader framhöll Edquist som den tredje aktiviteten.
– Ett företag som har en ny produkt vet ju inte om det finns någon marknad. Det gamla exemplet är att man på 1950-talet trodde att det skulle finnas efterfrågan på 4-6 datorer i världen.
– Här spelar det offentliga en ganska viktig roll. Det finns något som kallas teknikupphandling, och det har använts flitigt i Sveriges innovationshistoria. X2000, starkströmsöverföringen och AXE är några exempel på offentliga organisationers beställningar av saker som inte finns. Därmed har de varit kravställare, men samtidigt utgjort marknaden.
Miljö- och hälsoregleringar kan också fungera som skapare av produktmarknader. Dessutom sker fnuttspontanafnutt utvecklingar där företag blir marknader för varandra.
Kvalitetskrav sporrar
Den fjärde aktiviteten handlar också om efterfrågesidan, som enligt Charles Edquist är försummad inom innovationsforskningen.
– Att ställa kvalitetskrav är en aktivitet som sporrar innoverande producenter. Det kan också ske mellan företag, till exempel om ett företag lägger en order på fem miljoner telefonbatterier med en viss effekt och vikt. Då finns ett intresse hos andra företag att utveckla ett sådant batteri.
Aktivitet nummer fem är att skapa de organisationer som måste finnas, för om det kommer nya produktområden behövs nya organisationer. Aktiviteten rymmer bland annat entreprenörskap, intraprenörskap och nya forsknings- och policyorganisationer.
– Entreprenörskap är centralt när nya branscher växer fram. Om det kommer nya produkter i gamla branscher finns ju redan producerande företag, men i nya branscher är det ofta nya företag som ska ta fram produkterna.
– Nästa aktivitet är nätverkande, genom marknader eller på andra sätt. Det inkluderar interaktivt lärande mellan organisationer. För 15-20 år sedan visste vi inte hur viktigt nätverkandet är, så det är ett exempel på ett framsteg inom innovationsforskningen.
Den sjunde aktiviteten är att skapa och förändra institutioner. Edquist refererade till den svenska debatten om det så kallade lärarundantaget.
– Universitetslärare äger personligen resultatet av sin forskning om den kan patenteras. Det debatteras om lärarundantaget är bra för att kommersialisera universitetskunskapen, eller inte. Jag vill påstå att ingen vet svaret på den frågan.
– I Sverige och Finland har vi lärarundantag, i Storbritannien har de aldrig haft det. I Danmark och Tyskland har de nyss avskaffat det, medan det nyligen har införts i Italien. Det finns alltså ingenting att lära av den internationella praktiken. Det finns inga studier av de konkreta empiriska effekterna av lärarundantaget, men ändå fattas det beslut om det.
Inkubatorverksamhet utgör den åttonde aktiviteten. Det är viktigt för nya företag inom nya produktområden.
– De stackars ingenjörsprofessorerna och ingenjörsdoktoranderna är ofta förvirrade. De vet ju inget om ekonomi, juridik eller bokföring, så de behöver hjälp.
Aktivitet nummer nio är finansiering. Det innefattar bland annat offentlig såddfinansiering, formellt venture capital och informell finansiering via affärsänglar. Den tionde och sista aktiviteten är olika typer av konsultverksamhet, till exempel kunskapsintensiv tjänsteproduktion.
– Listan över aktiviteter är inte slutgiltig. När vi vet mer vill vi kanske förändra den; dra ifrån, lägga till eller strukturera om, sa Charles Edquist.
Lärande på tre sätt
Innovationssystemsansatsen fokuserar på tre sorters lärande. Innovationsverksamheten i sig klassas som en typ av lärande. Forskning och utveckling är en annan, och kompetensutveckling en tredje.
– De tre typerna förutsätter varandra i hög grad, men de studeras nästan aldrig i ett sammanhang.
Detta ämnar Edquist ändra på tillsammans med sina kollegor på CIRCLE. Det är ett forskningscentrum som startats upp i Lund med stöd från bland annat VINNOVA.
– På CIRCLEs program står att studera de tre typerna av lärande, och relationerna mellan dem. Vi räknar med att vi kommer att vara 15 personer om ett halvår.
Under sin föreläsning talade Charles Edquist mycket om behovet av forskning kring aktiviteterna inom innovationssystemen. Samtidigt ville han inte förringa aktörernas betydelse – det är ju de som utför aktiviteterna, utifrån de restriktioner som institutionerna utgör. Relationerna mellan organisationer och aktiviteter är också intressanta, menade han.
– Forskning och utveckling utförs huvudsakligen på företag, men också på universitet och andra forskningsorganisationer. Det är alltså en aktivitet som utförs inom ett antal olika organisationer.
– Om vi tittar på det från fnuttandra hålletfnutt och utgår från ett universitet, så sysslar det inte bara med forskning och utveckling. Där finns också utbildning och den tredje uppgiften: att samverka med det omgivande samhället.
Man kan också forska om relationer mellan komponenter: mellan olika organisationer, olika institutioner, eller mellan organisationer och institutioner.
– Det händer att man snöar in på marknadsinteraktionen, och tror att allt sker över marknaden, men så är det inte. Mellan organisationer finns också annan interaktion.
– Mycket av samarbetena mellan företag i innovationsprocesser bygger på förtroende. Det är svårt att kontraktsfästa sådana här verksamheter, de försvinner mellan fingrarna.
Svårhanterlig kunskap
Några exempel på icke-marknadsinteraktion är konkurrens, transaktioner och nätverkande. Lärande och kunskap är ett område för sig.
– Kunskap har ett egenvärde, men en ökande del av kunskapen har också ett ekonomiskt värde. Men produkten kunskap är svår att hantera. När jag ska köpa kunskap vet jag inte vad jag ska betala, för jag vet inte vad det är jag ska köpa. Om jag hade vetat det hade jag ju inte behövt betala någonting.
– En annan fascinerande egenskap hos kunskapen är att den inte förbrukas eller slits ut när den används. I stället utvecklas den.
Regleringen av kunskapsutnyttjandet, via exempelvis patentlagar och lärarundantaget, påverkar individers incitament att utveckla ny kunskap.
– Ekonomin och juridiken kring det hela är oerhört komplicerad. Det är därför det finns så många patentingenjörer i USA, sa Edquist.
Gränsdragningen mellan olika innovationssystem är också komplicerad. För nationella och regionala innovationssystem finns geografiska gränser. Var ett land tar slut är enkelt att avgöra, men regioners gränser är sällan självklara. De administrativa gränserna behöver inte överensstämma med innovationssystemen. Det fungerar till exempel inte att se Skåne som ett innovationssystem – det är för stora skillnader mellan väst och öst.
Sektoriella gränser är också svårdragna. Ska exempelvis Internet ingå i sektorn telekomsystem, eller ska man bara tala om fast och mobil telefoni? Enligt Charles Edquist är dock gränsdragningen som bygger på aktiviteter den allra svåraste att göra.
– Om vi tar ett nationellt innovationssystem – Sverige – så har vi landgränserna. Men allt som händer inom landets gränser hör ju inte till innovationssystemet. Kakbakning i hemmet är ett exempel på en aktivitet som inte bör räknas in.
– Det finns ett sätt att principiellt lösa detta. Det är genom att säga att fnuttallt som påverkar innovationsprocesserna är innovationssystemetfnutt. Då är jag tillbaka i definitionen av innovationssystem som jag presenterade i början av denna föreläsning.
Inte bara ekonomiska mål
Edquist avslutade genom att koppla sitt resonemang till frågor om innovationspolitik.
– Innovationspolitikens målsättningar är ofta ekonomiska, men de behöver inte vara det. Målen kan mycket väl vara miljömässiga, militära eller sociala.
– Många tror att det inte bedrivs någon innovationspolitik i USA, men det är grundligt fel. Det stora landet i väst har en innovationspolitik som till stor del är militärt motiverad. De offentliga satsningarna kallas inte för innovationspolitik, men i praktiken är de det.
Forskningsavdelningen på USAs energidepartement har en budget som överstiger Sveriges hela forskningsbudget. På delstatsnivå finns program för teknikspridning kring processinnovationer. Stora teknologiska genombrott som flygplan, datormjukvara och datorhårdvara var också militära från början, liksom många biotekniska genombrott.
– I USA är de snabba och duktiga på att sedan lämna över till marknaden. Nästan alla nya branscher har sitt ursprung i offentlig politik.
– Jag var nyligen i Kina, där har de haft en tillväxt på 8-12 procent under femton år. Det är inte så dåligt. De inser att produktivitetsökningen bygger på att folk flyttar från landet till stan. Ungefär som det var här på 1940-, 1950- och 1960-talet, även om vi inte hade så höga tillväxttakter.
För att kunna hålla kvar den höga tillväxten i Kina måste den totala faktorproduktiviteten höjas. Nyckeln till denna höjning heter innovationsprocesser.
– Om tio år kommer 60 procent av världens ingenjörer att vara kineser, sa Charles Edquist.
Skälen att intervenera är, enligt hans mening, innovationspolitikens svåraste problem. Staten ska inte göra det som marknaden och de privata aktörerna klarar av själva. Edquist ser två villkor som han anser bör vara uppfyllda om ett statligt ingripande ska vara lämpligt.
– För det första måste marknadsmekanismen ha misslyckats med att uppfylla de politiskt bestämda målen. Det måste finnas ett problem som inte kan lösas spontant av marknadskrafterna.
– För det andra måste det offentliga, på nationell, regional eller lokal nivå, ha förmåga att lösa eller mildra problemen. Om myndigheterna inte har det är det dödfött från början.
Kraftfulla jämförelser
Tidigare under föreläsningen slog Charles Edquist fast att det inte finns några optimala innovationssystem. Konsekvensen av detta är att det inte finns något ideal att jämföra existerande innovationssystem med. Däremot kan man jämföra olika existerande system med varandra.
– Vi skulle också kunna beskriva ett slags målsystem och sedan jämföra det, men vi vet inte – och kan inte veta – hur ett optimalt system ser ut. Det har med de evolutionära processerna att göra.
– Det viktigaste sättet att identifiera problemen är ändå just jämförelser. Att jämföra olika system har en väldig kraft, det är mycket fruktbart. För närvarande håller jag på att jämföra nationella innovationssystem i tio små länder: Norge, Sverige, Finland, Danmark, Holland, Irland, Singapore, Hongkong, Taiwan och Sydkorea. En av avsikterna är att identifiera styrkor och svagheter i de olika systemen, och därmed kanske hitta problem som bör bli föremål för innovationspolitik.
För mer info: charles.edquist@innovation.lth.se—
