Sprider forskning om innovation, entreprenörskap och småföretagande.

Sprider forskning om innovation, entreprenörskap och småföretagande

Innovation är nyckeln till regioners framgång

Åse

 Karlén

Estradläsåret 2004-2005 drog igång 8 september 2004. Då berättade professor Per-Olof Berg om den hårdnade konkurrensen mellan olika europeiska regioner och om den ökade fokuseringen på vetenskapsbaserade innovationer. Olika regioner tillämpar olika strategier för att bli innovativa och entreprenöriella – med skiftande resultat.

Föreläsningen inleddes av ESBRIs vd Magnus Aronsson. Han hälsade alla välkomna och konstaterade att föreläsningsserien Estrad nu gick in på sitt åttonde verksamhetsår.

– Det här är den sjuttioförsta Estrad som ESBRI anordnar sedan starten hösten 1997. Det är väldigt glädjande att se att det fortfarande finns ett stort intresse för våra öppna föreläsningar, sa Aronsson.

Innovation är nyckeln till regioners framgångDärefter introducerade han läsårets första föreläsare: professor Per-Olof Berg. Han är vd för Stockholm School of Entrepreneurship (SSES) – den organisation som ESBRI sedan hösten 2002 arrangerar Estrad i samarbete med. SSES startade genom en donation från Familjen Perssons stiftelse och har fyra lärosäten i Stockholm som ägare: Handelshögskolan i Stockholm, Karolinska institutet, Konstfack och Kungliga tekniska högskolan.

– SSES är ett bra exempel på de nya regionala allianser som bildas för att samla högskolekrafterna och främja entreprenörskap och innovativitet, sa Berg.

Tuff regional konkurrens

Föreläsningens rubrik var fnuttStrategier för regionalt entreprenörskap och innovationfnutt och Per-Olof Bergs första punkt på agendan var den hårdnade konkurrensen.

– I dag är det hårdare konkurrens mellan olika regioner, särskilt mellan olika storstadsområden. Det här gäller både nationellt och internationellt.

Berg berörde tre typer av konkurrens: om tillväxt och tillhörighet, om synlighet och om kompetens.

– Europa är fullt av regioner, och de har fått en ny roll inom EU. Den regionala nivån har lyfts fram eftersom den, sett ur EUs perspektiv, är lättare att organisera än den nationella nivån. Regioner som Mälardalen och Östersjöområdet finns representerade i Bryssel, men de har också börjat skaffa representationskontor på andra håll – exempelvis i St Petersburg.

– Regionerna är föränderliga och det sker en glidning av gränser. Strängnäs, där jag själv bor, ingår till exempel i sex olika regionala sammanhang. Det ger en komplicerad bild. Det viktiga är inte definitionen av regionen, utan identifikationen.

Ett annat exempel är att Stockholm dels identifierar sig med robotdalen i Västerås, dels med Uppsalas biotekniska miljö. Nätverk av regioner växer fram spontant.

– Se bara på Öresund. Där fick man en horisontell totempåle i form av bron mellan Malmö och Köpenhamn.

Bananer och päron

Genom olika kartbilder visade Per-Olof Berg hur regioner delas in efter tillväxt och tillhörighet. Exempelvis finns en fnuttblå bananfnutt som böjer sig från mellersta England ner över Europa. En annan bananformad indelning sträcker sig bland annat över Spanien, Frankrike och Italiens kuster.

– Det var med stor frustration som vi i Skandinavien kunde notera att vi inte fanns med i det europeiska band där tillväxten skedde. Den stora lyckan kom under den tid då jag var professor i Köpenhamn. Då ritades den blå bananen om till ett grönt päron, och vi hamnade precis i skaftet! Det innebar att Köpenhamn tillhörde den fnuttinre kretsenfnutt av europeiska regioner.

– Det finns också ambitiösa försök att själv skapa tillväxtregioner. 1995 togs det fram en fnuttsuperellipsfnutt över södra Östersjöområdet. I dag försöker Stockholm och Mälardalen aktivt konstruera en axel mellan Stockholm, St Petersburg, Helsingfors och Tallinn. Även Exportrådet vill skapa fnuttde nya möjligheternas landfnutt i Östersjöregionen.

Om man vill förstå regioners möjligheter att utveckla entreprenörskap och innovationer måste man betrakta dem i sitt strategiska sammanhang, menar Berg.

– Många av oss tror att kampen under de närmaste fem-tio åren kommer att stå i Östersjöregionen. När St Petersburg med sina 50 universitet börjar röra sig kommer det att hända saker.

Städer vill vara stora

Storstäder och deras kringområden är av central betydelse för utvecklingen. De städer som inte syns och hörs försöker konstruera storhet för att få ökad uppmärksamhet.

– Det intressanta är inte storleken i sig, utan den synlighet man lyckas skapa. Hultsfred hade aldrig kunnat konkurrera internationellt om att bli ett centrum för musik om inte regionen hade varit så synlig. Det gäller helt enkelt att skapa regionala varumärken.

– Köpenhamn har under många år arbetat intensivt för att bli Östersjöregionens huvudstad. Det handlar inte bara om PR-snack – som huvudstad kommer en hel del av regionens tunga institutioner att förläggas dit.

I konkurrensen mellan regioner är det olika frågor som har lyfts fram under olika perioder. Infrastruktur, miljö och tillväxt är några exempel på faktorer som har använts för att mäta regioners framgång. Enligt Per-Olof Berg har det på senaste tiden skett en vridning i argumentationen och den politiska retoriken.

– Konkurrensmedlet är inte längre bara ekonomisk utveckling per se. Istället har innovationsförmågan och entreprenörskapet i en region blivit de viktigaste konkurrensfaktorerna. Dels handlar det om att locka till sig företag, dels om att skapa en bild – ett varumärke – av regionen eller staden som en växande och blomstrande plats.

Regioner jämförs på catwalk

I dag finns ett tiotal olika sätt att rangordna regioners och städers innovationsförmåga och entreprenöriella aktivitet. Ofta mäts kunskapsgenereringen eller miljöernas kreativitet. Berg refererade till dem som regionernas fnuttcatwalkfnutt där det gäller att vara störst, bäst och vackrast. Två exempel är European Innovation Scoreboard och Global Entrepreneurship Monitor (GEM).

– För några veckor sedan var jag på ett möte med en regeringsdelegation från den holländska regionen Brabant. En av talarna konstaterade: fnuttVi har kommit hit till Sverige av en enda anledning. I alla rankningar av europeisk innovationsförmåga hamnar vi på tredje plats, efter Stockholm och Helsingfors eller Helsingfors och Stockholm. Vi vill lära oss hur ni görfnutt. Det här kan tyckas lite larvigt, men det illustrerar att man faktiskt tar rankningarna på allvar!

Per-Olof Berg nämnde också de statliga satsningarna på innovativa miljöer i Sverige. Vinnovas Vinnväxtprogram är en sådan satsning. Vinnväxt delar ut medel till olika regioner för att på så vis öka incitamenten för klusterfrämjande aktiviteter.

– Två kluster som på detta vis fått statligt stöd är Västerås robotdal och Uppsalas bioteknikmiljö.

Innovationskraften lyfts alltså fram som ett avgörande konkurrensmedel för regioner och länder. Enligt Berg är det särskilt kunskaps- och vetenskapsbaserade innovationer som hyllas, och det innebär ett ökat fokus på regioner med högskolor.

– Om man ska söka EU-pengar måste man nästan nämna Lissabondeklarationen och ERA – European Research Area. I dessa dokument framhålls Europa som en kunskapsregion, men det handlar inte om vetenskap för vetenskapens egen skull. Den måste kunna omsättas i produkter, tjänster och nya företag. Mobiliseringen av vetenskapssamhället i Europa sker bland annat genom bildandet av det europeiska forskningsrådet.

– En annan EU-policy är att varje region ska utformas utifrån de egna förutsättningarna. Det är ganska patetiskt att försöka bygga upp ett nytt Silicon Valley i den svenska granskogen, sa Berg.

Universitet i samarbete

Fokuseringen på vetenskapsbaserade regioner har bland annat lett till flera nya konferenser inom området. Många universitetsorter, däribland York, Peking – och Stockholm , har börjat titulera sig fnuttscience citiesfnutt, eller fnuttvetenskapsstäderfnutt. Ytterligare ett led i utvecklingen är skapandet av universitetsallianser med entreprenörskap som ledord. Detta har skett i exempelvis Grenoble och London.

Mot slutet av föreläsningen redovisade Per-Olof Berg en rad konkreta strategier som städer och regioner använder för att öka entreprenörskapet och innovationskraften. Exemplen hämtade han från Öresund, Stockholm och Helsingfors: tre regioner som har agerat på olika sätt.

– I Öresundsregionen byggde man upp helt nya institutioner. Danskarna hade aldrig accepterat en svensk lösning, och vice versa. Helsingfors byggde upp stora delar av sitt innovationssystem med hjälp av krigsskadestånd.

– I Stockholm finns flera, starkt konkurrerande miljöer med internationell prestige. Nobelinstitutioner som Karolinska och KTH vill inte bli styrda, utan måste få finna egna former. Detta tar tid, men å andra sidan blir det en kraftig rörelse eftersom vi har så mycket att stå på från början.

Öresundsregionen har 3,5 miljoner invånare, 14 universitet och högskolor, fem forskningsparker samt sju befintliga och blivande kluster. Den gemensamma kraftsamlingen på båda sidor av sundet kom i och med bron.

– Utvecklingen har varit starkt konceptdriven. Den bygger på en föreställning om att det finns något som heter fnuttÖresundsregionenfnutt – vi som har verkat där nere vet att så är egentligen inte fallet. Men så länge man tror det, gör man investeringar och bygger upp kontakter. Till slut skapas strukturer och system som får genomslag.

Dubbla uppsättningar

I Öresundsregionen finns en dubbel så kallad triple helix. Triple helix består av tre institutioner: universitet, privat sektor och offentlig sektor. Eftersom dessa institutioner finns i både Danmark och Sverige blir summan dubbel för Öresundsregionen.

– På universitetssidan har man skapat Öresundsuniversitetet med 14 lärosäten och 130 000 studenter. Øresund Business Council samordnar den privata sektorn i både Sverige och Danmark. Dessutom finns Öresundskommittén, ett organ för de offentliga organisationerna på bägge sidor.

– Öresundsuniversitetet, Øresund Business Council och Öresundskommittén bildar tillsammans Øresund Science Region. Fyra kluster – inom bioteknik och medicin, informations- och kommunikationsteknologi, livsmedel och miljö – förs internationellt ut som de tunga områdena.

Satsningarna på IKT, informations- och kommunikationsteknologi, har inneburit att olika företag och organisationer har förlagts till området runt Kastrup. Danmarks radio, IT-högskolan och Operahuset är några exempel.

– Man har även byggt så att små entreprenörer ska kunna flytta dit och bli en del av miljön. Idén är densamma som för Norra stationsområdet i Stockholm: att skapa en klustermiljö för både stora satsningar och små aktörer.

– Sannolikt finns ingen annan region som har lyckats bättre med sin varumärkesstrategi. Öresundsregionen har byggt upp trovärdighet och förankrat innovationsmiljön hos institutionerna, konstaterade Per-Olof Berg.

Finländsk handlingskraft

Helsingfors har inte gjort samma satsning på varumärkesbyggandet. Staden följer istället en policydriven strategi.

– I Finland har man genomfört stora nationella satsningar för att lyfta fram Helsingfors. I visionen för staden slår man fast att Helsingfors är ett forskningsbaserat innovationscentrum. De växer snabbt och är mycket duktiga – jag är livrädd för dem!

– I Finland snackar man inte så mycket, utan fattar istället beslut. De har satt hela sitt innovationssystem under bolaget Culminatum. Det samlar bland annat högskoleområdena, företagsparkerna och de organisationer som stödjer entreprenörskap.

Helsingforsregionen har valt att specialisera sig inom sex områden: digitala medier, genteknologi, mikrosystem, logistik, mjukvara och medicinsk teknologi. De styrs av Culminatum men har lagts ut på olika företagsparker.

Helsingfors har också formulerat en innovationsstrategi i sex punkter. En av punkterna handlar om att identifiera fnutttestbäddarfnutt, det vill säga användarmiljöer som kan vara intressanta för externa aktörer. Per-Olof Berg liknade det vid Stockholmsområdets höga IT-penetration som lockade bland annat Microsoft för några år sedan.

– En annan del i innovationsstrategin är att, i stadens regi, hitta tidiga finansieringssystem. Lyckas de med det är de all heder värda, för det är något av det svåraste man kan ge sig på.

Ytterligare en punkt på Helsingfors innovationsagenda är att utveckla nästa generations forskningsparker.

– Forskningsparkerna låg tidigare långt utanför städerna, men de är på väg att bli mer centrala. De flyttar in på campusområdena, men också till städernas centrum för att hamna så nära näringslivet och marknaden som möjligt.

Fyra kluster i Stockholm

Hur ser då Stockholms strategier ut? Berg räknar till fyra kluster inom regionen. Det första är den så kallade TIME-sektorn där telekommunikation, informationsteknologi, medier och underhållning ingår.

– TIME Challenge Award har tidigare fått stor medial uppmärksamhet, men när IT-bubblan sprack fick ju sektorn också ganska mycket stryk.

I det andra starka klustret – bioteknologi – ingår även Uppsala och Södertälje. Det tredje Stockholmsklustret är miljöteknologi, och det fjärde finansiella tjänster. De två sistnämnda omnämns ofta av staden som områden för stora satsningar.

– Det finns ambitioner att utveckla en vetenskapsstad i Stockholmsregionen. Här finns till exempel Karolinska, Handelshögskolan och Stockholms universitet. Det är tunga skolor i Nobelklass som är lokaliserade relativt nära varandra.

– Stockholm är en fnuttbyxficksstorfnutt metropol: jämfört med London eller Barcelona är Stockholm inte särskilt stort. Staden har ett starkt vetenskapligt varumärke, men detta varumärke är tyvärr ganska dåligt exploaterat.

Geografiskt spridda campus

Berg menar att det i Stockholm borde finnas goda möjligheter att utveckla nya idéer i skärningspunkterna mellan olika discipliner. Om en ekonom slår sig samman med en ingenjör, en medicinare och en designer kan spännande saker hända. Hans erfarenhet är dock att det hittills har varit mer snack än verkstad.

Till viss del kan det bero på att den befintliga campusstrukturen inte stödjer samarbeten över gränserna. Karolinska institutet har exempelvis sina campus i Huddinge och Solna, KTH på Valhallavägen, i Kista och på flera andra platser. Detta uppmuntrar inte till möten som kan leda till innovativa affärsmöjligheter.

– Innovationssystemen består av tre nivåer som ofta blandas samman: policynivån, klusternivån och så gräsrotsnivån – studenter och lärare på olika campus.

– Jag tror att uppbyggnaden av lokala innovationsmiljöer är en central fråga. Campusnivån är viktig för utvecklingen av Stockholms innovationssystem.

För närvarande funderar politiker och andra på hur Stockholm skulle kunna bli Europas vetenskapliga och innovativa huvudstad. Enligt Berg finns några förutsättningar på plats, till exempel väger Nobelpriset tungt. Men för att lyckas måste staden bygga starka internationella nätverk, anser han. I övrigt är det svårt att sia om vilka strategier som kommer att visa sig vara lyckosamma i framtiden.

– I likhet med andra strategiforskare tror jag inte att man kan planera fram framtiden. Framtiden är alldeles för snabb. Det går inte att kalkylera fram alternativräntor för olika scenarier. Istället måste vi lära oss att hantera situationer där vi inte vet någonting.

– Det gäller att få fram ett alternativ som så många som möjligt tror på. Ibland är det inte viktigast att göra rätt saker, utan att göra någonting överhuvudtaget, sa Per-Olof Berg.

Skapa trovärdighet och allianser

Den första frågan från publiken handlade om att föreläsningen inte var särskilt uppmuntrande för mindre orter. Hur bör de agera för att kunna hävda sig internationellt? Bergs svar var koncist: fnuttLåtsas att orten är stor!fnutt

– Om man vill skapa trovärdighet för det man tror att man är bra på gäller det att uppträda som stor. Det är lätt att låta besserwisseraktig, men jag kan inte låta bli att imponeras av Hultsfred. Dit har man lyckas få både universitetsundervisning och EU-kopplade projekt. I dag sysselsätter Hultsfred en hel del människor och kan kalla sig ett svenskt musikcentrum.

– Förutom att välja en sektor där man kan bli trovärdig gäller det att gå samman i allianser. Få kommuner klarar sig ensamma i den internationella konkurrensen, sa Per-Olof Berg.

– En annan aspekt är att orter med högskolor och universitet verkar klara sig väldigt bra. Jag tror att det beror på att universiteten säkrar omsättningen på ungt folk. De pumpar in nytt friskt blod varje termin, fortsatte han.

En annan frågeställare undrade hur vi ska få fart på innovationerna i Sverige.

– Det är ingen lätt fråga. Som jag ser det är basen i varje innovationssystem att få till ett stort flöde av idéer. Om man har en tillräckligt bra idé finns det alltid pengar för att utveckla den.

– Det gäller till exempel att få våra studenter att vilja utveckla sina tankar, idéer, produkter och företag. Forskningsresultat måste börja kommersialiseras i högre grad. Om inte forskarna vill ta tag i det själva är det universitetens skyldighet att göra det. Det är viktigare att försöka förändra attityder än att ge sig på skatterna och lagstiftningen.

Per-Olof Berg framhöll också förebildernas roll. Han berättade om sina erfarenheter i Moskva och på Konstfack i Stockholm: i bägge fallen saknade studenterna kopplingen till entreprenörer.

– Entreprenörer och innovatörer får inte ses som något katten har släpat in. De måste ges en central roll i samhället, och den attitydförändringen tycker jag mig börja se, sa han.

För mer info: per.olof.berg@sses.se

Missa inte Esbris nyhetsbrev!

  • 1 gång per månad
  • Senaste forskningen
  • Allt om entreprenörskap

Samarbeta med Esbri

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit.

Mest läst

Relaterade artiklar

Sök

Arkiv