25 procent av världens befolkning är asiater under 18 år. Ändå fortsätter företagen att tillverka produkter för vit, medelålders medelklass. Alf Rehn menar att det är hög tid att tänka om. På Estrad argumenterade han också för en revitalisering av forskningsfältet entreprenörskap, innovation och kreativitet – som för länge sedan har slutat ställa de obekväma frågorna.
Alf Rehn är professor i företagets organisation och ledning vid Åbo Akademi, samt innovation och entreprenörskap vid KTH. Han går under namn som fnuttföretagsekonomins enfant terriblefnutt och fnuttden där jobbiga killenfnutt. 12 februari 2008 gästade han ESBRIs Estrad för att prata om fnuttEntreprenörskapet och det oväntade – Kreativitet som möjlighet och problemfnutt.
– Jag skulle kunna stå här och prata om franska filosofer jättelänge, men ni skulle bli så uttråkade. Därför har jag lovat att låta bli. Jag har också en fäbless för att vara elak mot entreprenörskapsforskare, men jag ska försöka lägga band på mig, sa Alf Rehn.
Filosoferna lyckades han undvika, men forskarkåren fick en och annan känga under föreläsningen. Det var oundvikligt – Rehn bedriver trots allt fnuttmotvallsforskningfnutt mot rådande entreprenörskapsforskningsideal. Många av hans forskningsintressen genom åren har provocerat, och han strävar ständigt efter att uttala de frågor som annars inte ställs.
– Det finns en enorm entreprenörskapsdebatt bland akademiker, policyskapare, politiker och medier. Man kan knappt öppna en tidning utan att hitta en rad påståenden om entreprenörskap, kreativitet och innovation: om hur viktigt det är, och om att vi måste stödja det. Entreprenörskapsforskningen har bidragit med en hel del av dessa påståenden.
– Jag hamnade i entreprenörskapsforskningen för att jag tyckte att det var så förbaskat roligt att vända på saker och ting. Men jag märkte ju att folk blev jättearga, och skärrade, när jag gjorde det.
– Från ena sidan kom alltså påståenden om hur viktiga innovativa regioner är. Och på andra sidan stod jag och frågade: fnuttVarför det?fnutt och fnuttTänk om entreprenörskap bara är båg?fnutt Inte för att jag trodde att det var det, men jag trodde på att uppmuntra forskare att tänka så. Att gå runt att säga att innovation är viktigt är bara floskler, det låter som Göran Persson på tomgång!
Rehnlärig ifrågasättare
Alf Rehn menar att entreprenörskap, innovation och kreativitet har blivit sådana allmänt adopterade begrepp att de har förlorat sitt innehåll. Amerikanska innovationspräster sjunger kreativitetens lov inför de hänförda massorna, som inte tänker på att ifrågasätta fnuttsanningarnafnutt. För egen del kan han dra paralleller till filmen Monty Python”s Life of Brian. När talkören skanderar fnuttWe”re all individualsfnutt konstaterar Rehn fnuttI”m notfnutt.
– Ungefär så känner jag mig i de här kretsarna. Jag tycker inte att entreprenörskap eller innovation är dåligt, men jag vill testa vad som händer inom ett kunskapsfält när man börjar ifrågasätta basala saker.
– Dessutom har jag märkt att entreprenörer och innovatörer inte känner igen sig i de teorier som forskarna producerar. Jag pratade till exempel med en entreprenör som kan betraktas som Finlands salladskonung. När jag frågade honom om han var en fnuttopportunity seekerfnutt svarade han med ett finskt fnutthä?fnutt
Alf Rehn önskar att forskningen skulle kunna utveckla ett sätt att prata om entreprenörer så att entreprenörerna själva känner igen sig. Enligt honom kan entreprenörskapsfältets status liknas vid en sorts låst balansakt, eller en återvändsgränd. Det gör att han inte riktigt kan hålla sig från att reta entreprenörskapsforskarna.
– Busiga ungar som jag, känner att här kan man faktiskt bråka lite! När det finns tydliga, klara och uttalade maximer om vad entreprenörskap är, kan vi ställa till med karneval.
Rehn konstaterade tidigt att hans kollegor inom företagsekonomin hade en förkärlek för att fnuttstudera plåtfnutt: allvarliga saker som bilar, bioteknik och medicinsk teknik. Han tyckte att det verkade fint, och dessutom fick de ju pengar från Vinnova. Men samtidigt såg han att det fanns intressantare branscher, som i vissa fall dessutom är betydligt mer lukrativa.
– Hur är det till exempel med make up? Smink är dyrt och utgör en ansenlig del av ekonomin. Marknaden för manlig make up växer för närvarande med 300-400 procent per år. Leksaker och sex är två andra intressanta industrier.
– Kan vi inte titta på lite mer lättsinniga saker? Eller måste allt handla om svåra ord som fnuttregionfnutt och fnuttsystemfnutt? Jag har försökt ägna min korta karriär åt att hitta andra uttryckssätt, sa Alf Rehn.
Okreativ kreativitet
Efter denna inledning presenterade han föreläsningens tre övergripande teman: fnuttkreativitet i dagfnutt, fnuttenkelhet i morgonfnutt respektive fnuttdet osägbarafnutt.
– Man skulle kunna tro att forskningsfälten kreativitet och entreprenörskap är intimt sammankopplade, men det stämmer inte längre. Kreativitetsforskare och entreprenörskapsforskare lever nästan skilda liv. De deltar i olika konferenser, och publicerar sig i skilda journals.
Vad betyder egentligen kreativitet? Alf Rehn reflekterade kring Joseph Schumpeter och metafysik.
– Schumpeter är många forskares husgud, han är den mest omdiskuterade men kanske också den mest missförstådde. Han var en briljant stilist – verksam på den tid då nationalekonomer skrev vackert – och en man med ett sunt självförtroende. Hans ego får dagens forskare att verka väldigt ödmjuka.
Den unge Joseph Schumpeter lär ha sagt till sin mor att han ämnade bli världens främste nationalekonom, ryttare och älskare. På sin ålders höst tvingades han erkänna att han bara hade lyckats inom två av tre områden: fnuttJag var alltför rädd för hästarfnutt.
Inom nationalekonomin formulerade Schumpeter bland annat teorin om entreprenören som innovatör – den som tar in fnuttden kreativa förstörelsens kastvindarfnutt.
– Det låter onekligen tjusigt, men egentligen förklarar han inte kastvindarna närmare än att fnuttdet kommer en kreativ impulsfnutt.
Rehn menade att det är lätt att studera allting kring en företagsidé, men att dagens forskare stöter på samma problem som Schumpeter.
– Skapelsens gnista är flyktig och därför svår att studera. Så är det fortfarande! Kanske är det bara att acceptera faktum: ett företags tillblivelse är ett abstrakt metafysiskt problem. Det går inte att fånga med vår teoretiska apparatur.
– Problemet är att utan det ögonblick då något nytt skapas blir det inga innovationer, och inget entreprenörskap. Det innebär att vi i forskningen bygger våra slott på ett ögonblick som är svårt att fånga. Och kring teorierna byggs större, politiska och mediala konstruktioner. Jag har börjat fundera i termer av fetischering, sa Alf Rehn.
Mao, Putin och påven
2007 utnämndes till innovationsår i många länder, däribland Ryssland och Kina. Vladimir Putin gick ut och förklarade att kreativitet och innovation ska driva Ryssland vidare. När Rehn intervjuade en kinesisk kommunistpamp förklarade denne glatt att fnuttinnovation är nästa logiska steg i den kommunistiska revolutionenfnutt. Till och med påven menade att det var dags för Vatikanen att innovera sig själv, bland annat genom resultatstyrd lönesättning.
– När Mao, Putin och påven talar i kreativitetens namn undrar jag vad som har hänt i världen. Finns det någon som inte vill vara kreativ? Och om alla pratar om det – är det särskilt kreativt och innovativt?
Oscar Wilde har sagt att fnuttEverything popular is wrongfnutt och Mark Twain var inne på samma linje: fnuttWhenever you find yourself on the side of the majority, it is time to pause and reflect.fnutt Alf Rehn håller med.
– En stor del av det vi entreprenörskapsforskare sa började låta unket. Som skåpmat. Herregud, Göran Persson!
Begreppen entreprenörskap, innovation och kreativitet har enligt Rehn blivit fnuttmeta-brandsfnutt. I takt med att allt mer inordnas under dem, urholkas begreppen. Till slut finns det inget som inte är entreprenöriellt, innovativt eller kreativt kvar. Därmed har ursprungsbetydelsen helt gått förlorad.
Ett exempel på detta är, enligt Rehn, när Forbes Magazine rankar den amerikanska detaljhandelsjätten Wal-Mart som det åttonde mest nytänkande företaget. Och detta på grund av att de på några kundparkeringar har testat en ny typ av asfalt som släpper igenom regnvatten.
– Apple blir kontinuerligt utsett till det mest innovativa och kreativa företaget. Vad är det för ideologi vi skapar? Och hur begränsar den oss, och vår innovationspotential?
– När vi nu dessutom har ett ämbetsverk som är dedikerat till innovation – vad finns kvar? Hur ska vi kunna bryta oss ur den ideologiskt skapade innovationssystematiken?
Alf Rehn förtydligade sitt resonemang.
– Innovation är dels det som händer där ute, produkter och tjänster, och jag har absolut ingenting emot att studera det. Däremot blir begreppsbilden innovation alltmer uttjatad. I min forskning ser jag en ökad skepsis mot att sälja idén om innovation – inte mot att vara innovativ.
I en situation där alla försöker vara kreativa gäller det att ta sig bort från innovationshysterin. Hitta överraskande sätt att göra affärer.
Det har det tyska bokförlaget Bertelsmann gjort. De flesta förlag ser sina bokklubbar som kvarlevor det inte längre går att tjäna pengar på. Bertelsmann såg en fantastisk möjlighet, bortom de tanter som brukar vara bokklubbens typiska kunder. Genom att etablera bokklubbar i länder som Ukraina och Kazakstan nådde företaget en ny, ung kundgrupp. Därmed blev bokklubben en lönsam affär igen.
– Kanske är det så de smartaste företagarna jobbar i dag. De söker sig tillbaka till nygamla affärsmodeller, återupptar det som andra har lämnat för att det inte var kreativt nog.
Kopiering är kärnan
Att agera okreativt är i dagsläget det mest kreativa. Vi bör göra upp med det vi tror att kreativitet betyder. Det kan illustreras av något så trivialt som kopior.
– Kopian – det icke-originella och icke-kreativa – har inte särskilt mycket symboliskt kapital inom företagsekonomin. Den är simpel, enkel och förutsägbar. Men kopiering är ekonomins kärna, konstaterade Rehn.
När Steve Jobs för första gången presenterade iPhone var det många som genast ville springa ut och köpa den, inte minst Alf Rehn. Men Apple deklarerade att den inte skulle börja säljas förrän om sex månader.
– Bara tre månader efter detta hittade jag iPhone i två olika versioner på en kinesisk marknad. Var de lagliga? Nej. Men det intressanta är att vi alltså lever i en värld där kopian kommer ut på marknaden snabbare än originalet. Dessutom har kopian fler funktioner och kostar en bråkdel av originalet.
På samma marknad fanns en uppsjö av varianter på Apples iPod Nano. Vad innebär då detta – att kineser är onda? Eller att vi måste se över immaterialrättslagarna? Nej, Rehns slutsats är snarare att marknadens spelregler har förändrats.
– Förr innoverade de amerikanska och europeiska företagen, och därefter kopierade pirater deras produkter. I dag vill inte kunderna vänta ett halvår, och då tvingas piraterna innovera själva. Därmed blir det svårt att urskilja vad som är skapande.
Kreativitetens globalisering
Globaliseringen påverkar kreativiteten även på andra sätt. Många företag hävdar att de innoverar för kunden. Men vet de egentligen vilka deras kunder är?
– Jag är den perfekta kunden för de flesta västerländska företag: man, vit, 35 år, lagom heterosexuell, tråkig medelklass… helt enkelt en sådan person som de flesta produkter tillverkas för. Men jag är i minoritet!
– Sanningen är att 25 procent av alla människor på jorden är asiater under 18 år.
Kawaii betyder söt på japanska, och Hello Kitty kan sägas vara en ikon inom den estetiken. Hon är en tecknad katt som har genererat intäkter åt företaget Sanrio sedan 1970-talet. Hello Kitty pryder pennor, väskor, brödrostar och till och med riktiga flygplan.
– När jag undervisar på KTH händer det att jag låter studenterna skriva om Hello Kitty. De undrar förstås om jag har tappat vettet fullständigt – lära ut söthet till ingenjörer? Vad är poängen med att skriva om en serietidningskatt? Jo, era kunder älskar den där katten. För dem är Hello Kitty en central symbol, och de vill se kreativitet som startar i den estetiken.
Barn och barns populärkultur är ett av Alf Rehns många forskningsintressen.
– När jag själv fick barn insåg jag vilken enorm barnekonomi det finns. Tänk bara på Pokémon-korten. Barnen är den framväxande entreprenörsgenerationen, men hur ser de på världen? Det är svårt att förstå för oss forskare.
– En av mina absoluta favoritpersoner är min son, som snart fyller 12 år. En dag när jag kom in i hans rum rullade en James Bond-film på hans laptop. Men det visade sig att han inte tittade på filmen – han redigerade den. Han hade importerat den i iMovie och konstaterade: fnuttJag gör den bättrefnutt.
– För en tolvårig pojke är nämligen kyssar och sådant dödtid, så han klippte bort alla scener med flickor i. Det var fullkomligt logiskt för honom att göra. Han förstod inte att produkten var menad att vara låst – han såg den i stället som en kreativ startpunkt.
På samma sätt bygger Rehn junior och hans generation kreativt om skateboards, mobiltelefoner, digital musik och mycket annat. Produkterna plockas isär, delar byts ut och nya, kundanpassade produkter skapas.
– Den generation som växer upp gör saker. Vi har blivit lurade att tro att barnen ska bli passiviserade av video- och dataspel. Jag hoppades till och med att min son skulle bli lite mer passiv, så jag satte honom på en sträng diet av dataspel – men han blev bara ännu mer aktiv.
– För barnen är kreativitet ingenting som företagen gör. Företagen levererar bara produkter som barnen kan vara kreativa kring. En kultur av verktygsbarn håller på att växa fram, och den väntar på att vuxenvärlden ska leverera bättre verktyg. De använder till exempel mobiltelefoner som plattformar att utveckla vidare.
– Kreativitet distribueras allt bredare. Gränserna mellan entreprenör och konsument, innovatör och köpare, suddas ut.
Alf Rehn tror att kreativ konsumtion håller på att bli en central aspekt i ett företags tillverkningsstrategi.
– Forskningen om entreprenörskap har länge haft en fetisch för Entreprenören, och velat veta allt om dennes längd, frisyr, vikt och exakta riskbenägenhet. Fortfarande finns det forskare som ägnar sig åt den typen av frågor.
– Vi måste se kreativitet och innovation som något som inte bara finns inom en viss grupp. Kreativiteten är globalt spridd, och den skapar effekter som vi inte är teoretiskt beredda på. Framtidens utvecklingen kommer att handla om hur vi möter detta.
Knuffa på gränserna
Ett centralt drag i Rehns forskning är att skrida över gränser. Han anser att det är lätt att fastna i företagsekonomiska modeller med streck och ringar, eller den klassiska fnuttfyrfältarenfnutt, men vill i stället försöka ta reda på var vårt tänkandes gränser går.
– Jag knuffar på dem, och ibland blir det övertramp. Först när man märker att det verkligen inte fungerar längre har man hittat en gräns. Fram tills dess är man i trygghetszonen.
– För att kunna utveckla teorier om kreativitet och innovation måste man ut i gränsområdena. När entreprenörskaps- och kreativitetsforskarna ropar fnuttstopp!fnutt vet man att man närmar sig något intressant.
Att studera make up på KTH är lite på gränsen. Till Alf Rehns kollektion av vad han själv kallar fnuttintellektuella handgranaterfnutt hör också forskning om entreprenöriell kriminalitet, liksom om Sovjetunionen där fnuttalla var tvungna att vara entreprenörer för att överlevafnutt.
– Till slut märkte jag att alla trodde att jag var ute efter att irritera så fort jag öppnade käften. Och det finns ju inget tråkigare än en förutsägbar provokatör, konstaterade Rehn.
Därmed gled han över i det andra övergripande temat för föreläsningen – enkelhet i morgon – som bottnar i ett relativt nytt, Rehnskt forskningsintresse.
– En dag när jag läste en entreprenörskapsartikel i en vetenskaplig tidskrift upptäckte jag att jag inte förstod någonting av vad som stod i den. Och jag är ju ändå professor i ämnet! Som jag ser det är det något som har gått snett när entreprenörskapsforskare skriver på det viset.
– Vi är så förtjusta i det komplexa, systemiska och mångfacetterade. Men i stället för att bidra till komplexiteten vill jag utveckla enkelhetsstrategier.
I en av sina studier ville Alf Rehn ta reda på vad chefer och anställda såg som företagets största problem. Det visade sig att vd:ar ansåg att det behövdes mer innovationskraft, och mer kreativitet. Anställda ville helst minska antalet möten, och dra ner på kreativitetskonsulterna.
– Jag följde en anställd under en normalvecka. 32 timmar utgjordes av möten som hon var tvungen att gå på. Alltså hade hon åtta timmar varje vecka som inte var mötestid. Fem av dem gick åt för att äta lunch.
Inom företagsekonomisk och affärsstrategisk forskning finns knappt något skrivet om enkelhet. Inom kreativitetsforskningen finns också förvånansvärt lite, men ett klassiskt exempel är rymdpennan. Under de tidiga bemannade rymdfärderna upptäckte amerikanerna att astronauterna hade svårt att föra anteckningar – tyngdlösheten gjorde att bläcket uppförde sig lite som det ville.
Nasas skarpaste tekniker sattes på att utveckla en rymdpenna, och många miljoner senare var den färdig. Den högteknologiska pennan fungerade utmärkt, och USA skickade ett storsint erbjudande till Sovjet om att även kosmonauterna skulle kunna få använda den. fnuttVi upptäckte också att bläck inte fungerade så bra i rymdenfnutt, svarade de. fnuttDärför skickar vi numera upp blyertsfnutt.
– Exemplet visar hur USA löste problemet innovativt, medan Sovjet funderade ut en enklare lösning.
– Jag har hört att Volvo tillverkas i 65 miljoner varianter. Siffran kan ju innoveras upp till 70, 80 eller 100 miljoner, och så där håller vi på. Men tänk om innovation handlar om att göra tvärtom? Att göra färre alternativ?
Rehn berättade om forskarkollegan Kjell A Nordström som föreslog att det danska möbelföretaget Stokke skulle dumpa 168 av sina 170 produkter.
– Han sa: fnuttSpara TrippTrapp och knäpallenfnutt. Först sa väl styrelsen: fnuttÄnnu en akademiker som går på knarkfnutt, men när de hade tänkt efter kom de på att det faktiskt var just de två produkterna de var kända för – och som de tjänade pengar på.
– Jag säger som Kjell. Varför har ni så mycket saker? Så många olika produkter? Jag saknar verkligen teorier om enkelhet, sa Alf Rehn.
Lycka är att slippa välja
Han har dock upptäckt att det finns företag som har anammat enkelhet som affärsstrategi. Ett är amerikanska In-n-out burger med devisen fnuttOrdering as easy as 1, 2, 3fnutt. Kedjan säljer hamburgare, pommes frites och dryck, punkt slut. Inga sallader, burritos, lökringar, kycklingvingar, eller mozzarellapinnar med barbecuesås.
– På sin höjd kan du få en dubbelburgare om du insisterar. Och kunderna är lyckliga – för de behöver inte välja!
– Tänk bara på när man går till Ica eller Coop för att köpa flingor. Hyllorna är flera meter långa, och man tänker: fnuttFan, jag ville bara ha cornflakes!fnutt Inte ta ställning till mineraler, vitaminer, djungelmüsli…
Pinkberry är ett annat fnuttenkelhetsföretagfnutt. De säljer yoghurtglass i två smaker – original och grönt te – med lite olika tillbehör. Företaget har växt oerhört, och studier visar att kunderna gillar det för fnuttman vet vad man fårfnutt.
– Varför diskuterar vi inte det här med enkelhet mer? Jag menar att det å ena sidan handlar om legitimitet. Det är svårt att vara professor i dag – och här är det meningen att ni ska tycka synd om mig – för det är inte lätt att stå inför publik och medier och säga att saker ska göras enklare! Nej, vi förväntas komma med något seriöst och komplext.
– Å andra sidan befinner sig enkelhet bortom tänkandets gränser. Vi är programmerade att tänka på innovation och kreativitet som fnuttmerfnutt: mer saker, mer funktioner och mer mångfacettering. Det är svårt att vända tänkandet till något så banalt som glass med jordgubbar.
Rehn ställde den retoriska frågan: fnuttVarför finns akademiker överhuvudtaget?fnutt I hans tycke är en av deras viktiga uppgifter att inte komplicera saker ytterligare.
– Akademiker ska inte vara de som håller med. Om det är vad man söker ska man i stället köpa en konsult.
– Nej, akademiker ska vara de professionellt naiva. De ska ställa dumma, obekväma frågor och besvara ideologiska floskler med ett fnuttvarför då?fnutt Att leverera frågor i stället för färdigpaketerade svar gör att diskussionen ändras.
– Det krävs att akademikerna tar sitt uppdrag på allvar, och att vi tillåter dem att faktiskt komma med konstigheter. Utan att automatiskt få stämpeln fnuttflumfnutt!
Make up för män ses som flummigt i dag, och forskare som förespådde Kinas framgång för femton år sedan kallades flummiga då, konstaterade Rehn.
– Men det är inte akademikerna som är flummiga, det är världen som är flummig och konstig.
– En hel del akademiker borde verkligen hålla på med enkelhet och design. I Sverige finns ett fantastiskt kunnande om både hantverk och design, och dessutom kan man få stöd från Vinnova och industrin. Varför inte låta Sverige bli fnuttLandet som gör livet enklarefnutt?
Enkelhet vänder på problemet
I undervisningen märker Alf Rehn att studenterna ofta vill lösa de problem de ställs inför. Ett annorlunda sätt att se på det är att i stället avskaffa problemet: att plocka sönder det tills det inte längre existerar.
– Indiska Tata Motors utvecklar världens billigaste bil. Målet är att få ner priset under 1 000 dollar. Bilen är inte snålast eller har mest funktioner – men den är den enklaste. Tata riktar in sig på ett enormt segment som den övriga bilindustrin har ignorerat.
Det är skickligt, även om det av miljöskäl förstås inte är önskvärt att alla köper bil.
– De flesta företag riktar sig mot den rikaste miljarden människor. Varför skapas inte produkter och enkla lösningar för de övriga fem miljarderna?
– Jag hävdar att vårt tänkande beror på att vi är så inriktade på vita, medelålders män. Vi sätter våra egna skygglappar, som hämmar vårt tänkande. Då ser vi inte möjligheterna.
Alf Rehns tredje tema under föreläsningen var fnuttdet osägbarafnutt – det man inte får prata om. För att ta entreprenörskapsdiskussionen vidare krävs att vi möter de barriärer som hindrar oss från att säga vissa saker.
Ett exempel på en produkt det talas tyst om är Fun Betty: hårfärgningsmedel för könshår. Medlet skapades av en kvinna som upptäckte att vanliga hårfärgningsmedel inte var så skonsamma. Produkten kan fås i flera olika kulörer – bland annat i fnutthot pinkfnutt.
– När jag är ute på företag och berättar om hårfärg för könshår börjar de 60-åriga, manliga vd:arna fnissa. Det är jättesött. När jag säger att jag inte har testat färgen själv, skrattar de ännu mer för det är vad de funderar på.
Produkten är rätt onödig och ämnet lite snuskigt. Det gör att man inte gärna vill kännas vid det.
– Men samtidigt ruskas våra tankegränser om av det osägbara, åtminstone för ett kort ögonblick, sa Rehn.
Forskning för syns skull?
Han anser att det bara är nyttigt att bryta barriärer, mönster och de åsikter vi håller kära. Även – eller kanske särskilt – om man stöter på patrull.
– Jag föreläste en gång på en akademisk konferens om serietidningsbranschen. När jag var klar var det en amerikansk strategiprofessor, som själv intresserade sig för bilbranschen, som kommenterade att jag borde hålla på med något seriöst i stället.
– Mitt svar var att det var han som var oseriös. Jag frågade om han hade sett Marvels marginaler. Serietidningar är kanske inte lika tufft som amerikanska bilar, men de är mer lönsamma.
Frågor om seriositet, legitimitet och rumsrenhet är hela tiden närvarande inom akademin. Rehn menar att sådana aspekter hindrar forskare från att titta närmare på leksaker, tobak, alkohol eller porr.
– Många entreprenörskapsforskare studerar bara det som inte väcker anstöt – och som får dem att se snygga ut. Det är som om zoologerna bara skulle studera söta djur.
– Mig veterligt är jag den enda som har blivit hotad om att bli utkastad från KTH på grund av min forskning. Det är jag ganska stolt över! Det var när jag undersökte framväxten av streaming video inom porrbranschen. Som tur var hade jag två militanta feministiska forskarkollegor, och när de drog sina argument om teknikens patriarkat fick jag vara kvar.
Mänsklighetens historia har alltid handlat om att tänja på gränser. Det enda sättet att utvecklas, som vetenskap, människor och samhälle, är att experimentera. I det ingår att även plocka in det fåniga, sjaskiga, konstiga och explosiva.
– Akademiker måste bli bättre på hugskott och experiment. Teorier är aldrig färdiga, de är alltid tentativa. Och precis som att företagen ständigt utvecklas, måste också tänkandet om företaget ständigt utvecklas.
– Jag efterlyser större acceptans. Vi får inte slå ner det som kommer från oväntat håll, den som säger oväntade saker eller beter sig på ett oväntat vis, sa Alf Rehn.
Se hela föreläsningen som webb-tv
För mer info: alf@kth.se—
