Estradföreläsningen 23 maj 2012 gick under namnet ”Matiga innovationer – Om potentialen inom svensk livsmedelsindustri”. Den hölls av teknologie doktor Märit Beckeman och ekonomie doktor Magnus Nilsson, båda från Lunds universitet.
Märit Beckeman inledde föreläsningen med att berätta om sin över 30 år långa bakgrund inom livsmedelsindustrin, i Sverige, Tyskland och Schweiz.
– När jag kom tillbaka till Sverige började jag forska. Jag var intresserad av hur det fungerar mellan olika aktörer när det gäller att få fram nya produkter, sa Beckeman.
Hennes forskning handlar om att identifiera hur Sverige utvecklade en modern livsmedelssektor efter andra världskriget. Beckeman är speciellt intresserad av förpackningsindustrin. Skillnaderna mellan då (kring 1945) och nu (2000-talet) är stora. Bland annat saknas den gemensamma vision som tidigare fanns inom industrin.
– Det finns inget förtroende mellan aktörerna i industrin i dag. Det är överhuvudtaget ett väldigt begränsat kedjeperspektiv hos de olika aktörerna.
Statistik visar att bara 10-20 procent av nya produkter överlever på hyllan. Innovationer inom livsmedelsindustrin uppstår ändå eftersom produkterna har en begränsad livstid. Dessutom vill företagen skapa nya marknader och användningar. Det uppstår möjligheter baserade på ny kunskap, nya teknologier och ny lagstiftning, inte minst inom EU. Dessutom finns det önskemål från konsumenter, kunder och samhället.
Enligt Beckemans forskning har industrin i dag begränsade aktiviteter kring synlig ny teknik men det pågår ändå en del osynlig utveckling för att möta trendande krav som hållbarhet och kostnadskontroll. Förpackningsleverantörer utvecklar sina produkter själva, eller tillsammans med kunder. De är innovativa men många av dem känner inte till speciellt mycket om konsumenternas behov.
– Jag känner starkt för livsmedelsbranschen eftersom det globalt är den största användaren av förpackningar. Dessutom visar en studie att de flesta, hela 73 procent, anser att det är förpackningen som styr när man bestämmer sig för att göra ett inköp, sa Beckeman.
Nytt efter kriget var främst frysta livsmedel, självbetjäning, färska livsmedel och en ökad förekomst av hem med dubbelinkomst. Det vi i dag kan ta lärdom av från den här tiden är hur tekniska innovationer kombinerades med sociala, kulturella och politiska förändringar där utvecklingen styrdes av passion och övertygelse.
– Förändringen kom eftersom det fanns ett ackumulerat behov i landet. Det fanns ett ökat krav på bekvämlighet och man var mycket inspirerad av USA som efter kriget var det land som alla betraktade. I södra Sverige uppstod spontant ett kluster och nätverket Djupfrysningsbyrån etablerades. Några företag som ingick i klustret var Elektrohelios, Findus och KF.
– Djupfryst mat är till exempel en tjänsteinnovation, men även en teknik där man själv kan ta sina bär och sina grönsaker och stoppa in dem i frysen. Eller i dagens läge, spara sitt överskott så att det inte blir något svinn.
Beckeman har intervjuat representanter från handeln, producenter och förpackningsföretag om dagens innovationer. Då framkom bland annat att en innovation kan möjliggöra att existerande produkter används på nytt sätt och på nya marknader. De kan även bryta traditionella mönster. Men alla var inte överens om vilka produkter som ska kallas för innovationer.
– Oatlys havrebaserade produkter var det enda exemplet som alla tre aktörerna spontant kom fram till var en innovation. Livsmedelsförpackningsindustrin nämnde även Proviva.
Andra exempel från Sverige är den helt nya processen Micvac och Gooh-sortimentet från Lantmännen. Nya eller radikala förpackningssystem och material är Ecolean och Billerud Fibreform. Nytt inom förpackningar är bland annat Lantmännens Gogreen som säljs i kartongburken Tetra Recart.
– Nestlés Nespresso-system är inte svenskt, men det är en radikal innovation som produkt, system och inom försäljning. Jag vill påstå att det är en marknadsdrivande innovation. Andra exempel har varit Tetrapak på sin tid, Starbucks och så vidare.
Inom industrin finns ett ökat intresse för nya förpackningar och material, ett mer horisontellt samarbete och en ökad konsumentinsikt. Men allt tar tid.
– Att industrialisera en produkt tar lika lång tid och kostar minst lika mycket som att utveckla den, sa Beckeman.
Några viktiga trender inom livsmedel är hållbarhet, naturlighet (helst färska, lokala, närodlade, ekologiska livsmedel utan tillsatser), mer differentierade produkter, fler basprodukter och varor som gärna får vara traditionellt svenska.
Men vem är det då som driver utveckling och innovation inom svensk livsmedelssektor i dag?
– Förpackningsproducenterna i Sverige är faktiskt ovanligt duktiga. De driver material- och förpackningsutveckling allmänt, inte bara för Sverige, och har möjlighet att driva innovationer tillsammans med livsmedelsproducenter. Handeln driver egna varumärken, differentierade produkter och förpackningar. De anser dessutom att producenterna borde driva mer radikal utveckling.
Beckeman gav även en del personliga reflektioner och förslag kring vad som skulle kunna förbättras. Hon föreslog att livsmedelsindustrin, med hjälp från oberoende expertis, ska skapa kriterier för en serie hållbara produkter. Kriterierna bör sedan revideras kontinuerligt. Industrin borde även involvera media tidigt för att kommunicera kring sin utveckling
– Jag tycker att man ska identifiera projekt för hela kedjan. Alla skulle vinna på att ha en gemensam vision och långsiktighet, även globalt inom exportområdet. Dessutom borde man utvärdera möjligheter att ha samma priser per produkt, oberoende av storlek och typ av butik, som man gör i England. Vi måste öka transparensen kring kostnad och kvalitet i kedjan.
– Dessutom bör branschen bli bättre på att utnyttja de coopetition-möjligheter som finns. Med det menas att man kan hitta möjligheter inom ett område där man kan samarbeta, till exempel med ny teknik, och när man sedan utvecklat klart kan man konkurrera igen i varsin riktning.
Ett av Beckemans förslag är att identifiera trender hos yngre konsumenter, eftersom branschen varit dålig på det. Det skulle vara en början till att hitta fler innovativa lösningar.
– Jag tycker att man borde involvera förpacknings- och systemleverantörer mer, samt undersöka om multinationella företag är intresserade av att samarbeta med nationella och lokala företag för ömsesidig nytta.
Beckeman, som ofta tycker att shopping är tråkigt, har även idéer om hur man kan göra det roligare och intressantare att göra sina inköp.
– Varför gör man inte ett nyhetsrum i köpcentrum och butiker, där man samlar produkter från de senaste veckorna och gör det jättekul att gå dit? Så att konsumenterna inte kan undgå att vilja gå dit och utforska.
I undersökningen framgår att människor som arbetar multinationellt säger att det bara finns ett sätt att få ner kostnaderna, och det är att titta på hela kedjan.
– Nu är det upp till aktörerna i värdekedjan att se till att det blir en förändring. Det finns vissa tecken på ett skifte från kostnad till värde. I alla grupperna var det några som sa: ”Jag önskar att vi kunde hjälpa de andra lite mer’”, och det tycker jag är positivt. Redan pågår det ju en del samarbeten inom egna varumärken, sa Märit Beckeman.
Efter hennes presentation berättade Magnus Nilsson om innovationssystem i livsmedelssektorn.
– Livsmedel definieras ofta som en traditionell, lågteknologisk bransch, men i själva verket händer det väldigt mycket. Vissa delar bör snarare definieras som högteknologiska, som till exempel functional foods, genmodifierade livsmedel, nya förpackningslösningar och nya processtekniker, sa Nilsson.
I en studie av storföretag i USA framgår att man tidigare gjort stora satsningar där man anställt hundratals forskare för att utveckla nästa radikala innovation inom företaget.
– Det visade sig att de ändå kunde bli utkonkurrerade av mindre företag, som använder externa resurser som universitet och andra företag i sin utveckling. Den öppna ansatsen till innovation gör att de kan konkurrera även med kapitalstarka företag. Det är bakgrunden till systemsättet att se på innovation.
Ett innovationssystem består av alla delar av ekonomin som påverkar innovationen. En underliggande tanke är att utvecklingen inte bara sker inom organisationen, utan över gränserna. Begreppet öppen innovation har kommit starkt de senaste 10-15 åren.
– De centrala beståndsdelarna i ett innovationssystem utgörs av aktörer, nätverk och institutioner. Aktörerna kan delas upp i tre grupper: produktion, kunskapsinfrastruktur och den stödjande strukturen.
Magnus Nilssons forskning på CIRCLE har koncentrerat sig mycket på förhållandena i Skåne. Där har livsmedelsbranschen starka traditioner.
– 25 000 aktörer är sysselsatta i kärnbranscher inom den skånska livsmedelssektorn, med ytterligare ett stort antal inom stödjande och kompletterande sektorer som förpackningsföretag. Det är en något vikande trend, men det gäller generellt för branschen just nu. Ännu mer intressant är det att 25 procent av rikets förädlingsvärde inom livsmedel finns i Skåne, och det ökar.
Även kunskapsinfrastrukturen är väldigt stark i just Skåne, framför allt vid Lunds universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och Högskolan i Kristianstad. Omkring hälften av svensk livsmedelsforskning sker i Skåne. Däremot är den stödjande strukturen inom innovationssystemet i Skåne fortfarande under framväxt.
– I början av 1990-talet började livsmedelsindustrin inse att Sverige skulle gå med i EU, vilket skulle innebära problem att konkurrera som vi gjort historiskt. Man försökte då reda ut hur man skulle kunna stärka Sveriges livsmedelsindustri. Svaret blev att vi måste ha mer interaktion mellan industri och akademi. Det triggade igång ett antal intermediära, stödjande organisationer. Framför allt Skånes livsmedelsakademi men även Öresund Food Network och Ideon Argo Food.
År 2003 fick Skånes livsmedelsakademi pengar av VINNOVA för att under 10 år utveckla en god miljö för industrin. Pengarna har gjort att de växt fram som den primära organisationen.
– Det jag vill lyfta fram är att man måste ta sin utgångspunkt i de faktiska problem som finns i en region. Vilka sektorer är starka och vad behöver de för typ av produktionsfrämjande aktiviteter?
Nilsson gav tre exempel på vanliga problem när det gäller regionala innovationssystem, tagna från tidigare forskning.
– Det första är resursbrist, som är ett problem om man vill bli mer innovativ. Det kan också vara en organisatorisk tunnhet, där det finns en brist på aktörer som kan tillföra resurser. Eller så finns aktörerna, men de kan inte leverera enligt önskemål.
I Skåne är det till exempel brist på humankapital.
– Det saknas inte utbildningar och det kommer ut många duktiga studenter, men de väljer bort livsmedelssektorn. Det är ett funktionellt problem, snarare än ett strukturellt problem, sa Nilsson.
Det andra problemet handlar om fragmentering. Den struktur och de aktörer som finns i en region samverkar inte tillräckligt mycket, eller passar inte för varandra. Därför uppstår inte synergieffekter. Det kan också handla om en brist på förtroende för, och kunskap om, varandra.
Det tredje problemet kallas lock in, inlåsningseffekten. När situationen är låst förhindras förnyelse. Det kan handla om att aktörerna har funnits länge och vant sig vid att bara ha varandra att samarbeta med. Även andra vanor kan bli till hinder för att tänka nytt. Inlåsning uppstår oftare i stora företag än i små, mer flexibla.
– Det finns ingen lösning som passar alla när det gäller att främja innovation inom olika branscher. Man måste utgå från problem, eller möjligheter, och ta hänsyn till såväl strukturella som funktionella aspekter. Koordineringen, även om det inte behöver innebära styrning, är central för att man ska bli framgångsrik på sikt, sa Nilsson.
Magnus Nilssons bok, Innovation och regional omvandling – från kluster till nya kombinationer, finns tillgänglig online.
Mats Lönne, som precis startat företaget Ottos Barnmat AB, var också med på slutet och kommenterade föreläsningen ur en praktikers synvinkel.
Du kan se hela föreläsningen i Esbris webb-tv här.—
