Läsårets sista Estradföreläsning hölls 1 juni och hade titeln fnuttKommersialisering av universitetsforskningfnutt. Professor Åsa Lindholm-Dahlstrand, Högskolan i Halmstad, berättade bland annat om teknikbaserade företag och om olika sätt att kommersialisera forskning.
Varför ska vi bry oss om teknikbaserat entreprenörskap? Med denna något provocerande fråga inledde Åsa Lindholm-Dahlstrand sin föreläsning.
– Nya teknikbaserade företag (NTBF) får mycket uppmärksamhet i media. Det finns en tro att de ska rädda jobben och frälsa oss alla från en ond framtid. Ligger det någon sanning i detta? Ja, vi vet att ny teknik är avgörande för ekonomisk tillväxt, och att den spelar en stor roll i den internationella handeln. Vi vet också att det är nya företag som kommer att skapa en stor del av de framtida arbetstillfällena, sa Åsa Lindholm-Dahlstrand.
NTBF handlar ju om både ny teknik och nya företag. Alltså borde de spela en viktig roll i ekonomin.
– Jag håller absolut med om att NTBF är viktiga för förnyelse. Men det är svårt att säga om de är viktiga i ett större perspektiv. Vi vet nämligen inte tillräckligt om de här företagen, eller om de är tillräckligt många för att göra någon större skillnad för ekonomin som helhet.
Nya och små företag bidrar till ekonomisk tillväxt på flera sätt. Dels skapar de oftast ett arbetstillfälle i själva etablerandet. När de små företagen expanderar leder det givetvis också till tillväxt. Sedan har vi också tillväxtföretagen, eller gasellerna, som är de som får mest uppmärksamhet.
– Det här är hjältarna, de som ska rädda oss. Men vi har ganska få gaseller i Sverige. Dessutom har vi ganska få nya företag över huvud taget i Sverige. Nu vill vi ändra på det, vi vill skapa fler nya företag och framförallt fler gaseller, sa Lindholm-Dahlstrand.
Det finns ett antal initiativ för att göra detta i Sverige. Några handlar om att kommersialisera och nyttiggöra forskning från akademin. Frågan är då om förbättrad kommersialisering av universitetsforskning kan ge underlag för framtida tillväxtföretag.
Ambitiösa företag viktiga
I en amerikansk undersökning delas företag upp i fyra olika grupper med avseende på grad av tillväxt och innovation. Den första gruppen är den så kallade ekonomiska kärnan. De här företagen har låg tillväxt och låg innovationsgrad. Det är också här de flesta företag finns, som till exempel frisörer och restauranger. Motsatsen till dessa är de glamorösa företagen, som både är snabbväxande och har hög innovationstakt. En tredje grupp är de ambitiösa företagen, som har hög tillväxt, men inte så hög innovationstakt.
– Glamorösa företag är trevligt, och några behövs för att skapa tillväxt. Men det finns fem gånger fler ambitiösa än glamorösa företag. Så även om de glamorösa växer snabbare och är mer innovativa, spelar de ambitiösa företagen betydligt större roll för ekonomin som helhet.
Den sista gruppen företag är uppdelad på två undergrupper. Det handlar om företag som är innovativa, men ändå inte växer. Uppdelningen ligger i varför de inte växer. För en del beror det på interna skäl, som viljan att växa.
– Den andra gruppen är de som vill växa, men inte hittar de resurser som behövs. Från policyhåll är det denna grupp vi behöver göra något åt, exempelvis genom att skapa mer såddkapital. Om vi lyckas, kanske en del av dem kan bli så kallade glamorösa företag.
I Sverige har vi en stor grupp företag i den ekonomiska kärnan. Vi har också en ganska stor grupp ambitiösa företag, som Ikea och Hennes & Mauritz. Även så kallade corporate spinoffs, avknoppningar från privata företag, hamnar ofta under gruppen ambitiösa företag.
– De får ofta med sig en idé från moderföretaget, men det är inte säkert att de skapar nya innovationer. Om vi tittar på våra universitetsavknoppningar hittar vi dem ofta bland de företag som är innovativa men ändå inte växer. Min tro är att det i många fall beror på interna skäl. Kanske är det en forskare som startar ett företag, men inte nödvändigtvis vill växa.
Människan glöms bort
Ett företags överlevnad beror inte på innovativitet. Det är lika stor risk att misslyckas med ett företag som grundar sig på fnutthigh techfnutt som på fnuttlow techfnutt. Däremot blir de högteknologiska företagen nästan dubbelt så ofta tillväxtföretag. Å andra sidan etableras det ungefär fem gånger så många lågteknologiska företag.
Vad är det då bäst att satsa på? Ska vi satsa på att accelerera innovationen och/eller entreprenörskapet?
– Inom EU pratas det ofta om att nyckeln till framgång är innovation. Följaktligen handlar en stor del av policyn om att öka innovationen. Men hur är det i Sverige? Ja, vi har redan hyfsat stora satsningar på FoU – vi ligger före USA och över EU-snittet. Däremot tillhör vi de sämsta i världen på nyföretagande. Det visar sig bland annat i GEM, Global Entrepreneurship Monitor. Vi hamnar alltid långt ner på deras skala TEA, Total Entrepreneurial Activity, sa Åsa Lindholm-Dahlstrand.
– Så när det kommer till Sverige är jag inte säker på att det absolut viktigaste är att satsa på forskning och innovation. Visst är det viktigt, men vi får inte heller glömma bort entreprenörskapet!
Hon menade också att vi ofta glömmer bort människorna i den här typen av diskussioner.
– Det pratas mycket om innovation, globalisering, konkurrenskraft och policy. Men av någon anledning inte så mycket om människorna. Som tur är har Richard Florida fört in begreppet talanger i diskussionen.
Nyligen gjorde GEM en studie om High-Expectation Entrepreneurial Activity, HEA. Alltså om entreprenörer och företag med stor potential och ambition att växa. Det handlar om ett antal tusen företag i världen. Procentuellt sett är det mellan 0,2-1,6 procent av befolkningen, beroende på land, som är involverade i den här typen av entreprenörskap. Sverige ligger på 0,5 procent medan USA innehar toppnoteringen med 1,6 procent. Sverige ligger alltså inte så bra till här heller.
– De länder som har hög total entreprenöriell aktivitet, TEA, har också ofta hög entreprenöriell aktivitet med stor potential, HEA. Eftersom Sverige är bland de sämsta i världen på TEA, borde vi även ha låg HEA. Men så är det inte. Vi är faktiskt ganska bra på att skapa företag med hög tillväxtpotential – om vi mäter i relation till entreprenörskapet som helhet.
I Sverige svarar tillväxtföretagen, HEA, för ungefär tolv procent av den totala entreprenöriella aktiviteten, TEA. I USA är motsvarande siffra strax över 15 procent – alltså inte så stor skillnad.
– Vi är bra på innovation och avknoppningar i Sverige. Så trots att tillväxtföretagen utgör en relativt begränsad del av den totala entreprenöriella aktiviteten är de viktiga för oss. De motsvarar till exempel 77 procent av det totala förväntade jobbskapandet i nya företag. Det är alltså inte bara kvantiteten, utan även kvaliteten på de entreprenöriella aktiviteterna som spelar roll.
När det kommer till att skapa teknikbaserade tillväxtföretag klarar vi oss alltså ganska bra. Åtminstone om vi ser det i relation till den totala entreprenöriella aktiviteten. Problemet är att vi inte vet om det räcker så långt i det stora perspektivet. Det är trots allt bara totalt en halv procent av befolkningen som är deltar aktivt i tillväxtföretagande.
Privata avknoppar mest
Företag med hög tillväxtpotential skapas ofta av entreprenörer som redan har arbete. Det understryker betydelsen av avknoppningar från olika håll, exempelvis från etablerade privata företag och universitet. Åsa Lindholm-Dahlstrand har undersökt en grupp på ungefär 400 NTBF i Sverige, skapade mellan 1985-1993. Hon studerade bland annat varifrån entreprenörerna kom och varifrån de fick sina idéer.
– Vanligast var att entreprenörerna arbetade i privat anställning och kom i kontakt med en idé som de tog med sig och lyfte in i ett nytt företag. Dessa så kallade corporate spinoffs stod för cirka 49 procent av de svenska NTBF, sa hon.
En mindre del står de direkta universitetsavknoppningarna för. Bara fem procent av NTBF startar genom att en forskare lämnar en universitetsanställning och etablerar ett nytt bolag baserat på sina egna forskningsresultat – alltså det traditionella akademiska entreprenörskapet.
– Men sedan finns det också något som jag kallar för indirekta universitetsavknoppningar. Även i dessa baseras företagandet på en idé från universitetet. Skillnaden är att forskaren mellan sin universitetsanställning och det egna företagandet har skaffat sig erfarenhet från annat håll, till exempel genom arbete i ett större privat företag. De här företagen står för tolv procent av Sveriges NTBF. Om man lägger ihop dessa grupper står universitetsavknoppningarna för ungefär en sjättedel av NTBF i Sverige.
Totalt är ungefär två tredjedelar av alla svenska NTBF någon form av avknoppning. Men idéer kan också komma från andra håll. Det kan handla om externa idéer, till exempel från kunder eller leverantörer. Det är också rätt vanligt att kunskap från universitet kommersialiseras av en extern entreprenör.
– Den sista gruppen är de som bygger sitt företag på en egen idé. Alltså den traditionella bilden av uppfinnaren som hittar på något hemma i garaget. Helt egna idéer som kommersialiseras i ett eget bolag står för cirka 20 procent av alla NTBF.
En viktig fråga blir då om de här företagen växer. Ett annat intressant mått är till exempel antal patent som skapas i de olika typerna av företag.
– Avknoppningarna från privata företag, corporate spinoffs, växer snabbare än alla andra typer av NTBF. Efter cirka 15 år är dessa dubbelt så stora som universitetsavknoppningarna, som ofta växer ganska långsamt. Efter ungefär tio år däremot börjar de direkta och indirekta universitetsavknoppningarna att växa ganska snabbt.
Universitetsavknoppningar är överlägsna när gäller att ta fram ny teknik och nya innovationer. De registrerar fler patent än de flesta andra NTBF.
– Universitetsavknoppningarna utnyttjar ofta inte sin innovativitet för att skapa tillväxt. Men de utgör ändå en viktig del i innovationssystemet. De säljer ofta rätten till sina idéer och är därmed viktiga som ett slags forskningsbutiker, konstaterar Lindholm-Dahlstrand.
Externa entreprenörer vinner
Universitetsavknoppningar kommer alltså inte upp i samma tillväxttakt som privata avknoppningar. Är det så att vi i Sverige är dåliga på att kommersialisera kunskap från universiteten? Har vi en svensk paradox?
– I Sverige fokuserar vi nästan bara på direkta avknoppningar. Men kommersialisering av universitetsforskning går även många andra väger. Vad är det som säger att våra forskare måste lämna universiteten och starta företag? Forskare behövs till forskning, och till att utbilda våra studenter som faktiskt är de viktigaste bärarna av kunskap från universiteten.
Ett annat sätt att föra ut forskningsresultat är genom licensering. Detta är stort i USA, men relativt begränsat i Sverige.
– Även de externa entreprenörer som kommersialiserar idéer från universiteten borde tas med i beräkningen.
I Sverige står de direkta universitetsavknoppningarna inte ens för en procent av alla nya företag. De indirekta universitetsavknoppningarna, där någon lämnar en privat anställning men kommersialiserar forskning från universitet, är lite drygt dubbelt så många, nästan två procent. En tredje grupp är de externa entreprenörerna, som ofta lämnar en anställning i stora privata företag och på något sätt får tag på en idé från akademin som de sedan kommersialiserar. Denna grupp är nästan lika stor som de direkta universitetsavknoppningarna.
Hur ser det då ut med tillväxten bland dessa avknoppningar? Ofta säger man ju att den är dålig. Men då hade man inte tittat på de externa entreprenörerna, något som Lindholm-Dahlstrand gjorde i en undersökning nyligen.
– Hoppsansa! De har en oerhört mycket högre tillväxt än direkta och indirekta avknoppningar. De har faktiskt högst tillväxt av alla NTBF. Här finns behov av betydligt mer forskning. Och så länge vi inte vet hur dessa företag skapas, tycker jag att vi ska vara försiktiga med att avskaffa lärarundantaget!
Sammanfattningsvis är alltså nästan 20 procent av alla NTBF olika former av universitetsavknoppningar. Det motsvarar cirka tre procent av alla nya företag. Det här är höga siffror i ett OECD-perspektiv.
– Vi är bland de bästa i världen på detta, tillsammans med Finland. Vi skapar rätt få nya företag, men många av dessa är universitetsföretag. Personligen tror jag att det beror på lärarundantaget – som Finland nu håller på att avskaffa. Stackars Finland.
Forskning tar tid
Svenska universitetsavknoppningar växer också lika mycket som andra NTBF, om man ser det i ett längre perspektiv. De direkta avknoppningarna växer långsamt i början men efter tio år ökar tillväxttakten rätt ordentligt.
– Det kanske inte är så förvånande. Man tar inte bara forskning och skapar en gångbar produkt av den över en natt. Forskning tar rätt lång tid att kommersialisera, även om det är storföretag som gör det.
– Men som jag sa innan, det allra viktigaste kanske inte är att de direkta avknoppningarna växer. De fungerar även som forskningsbutiker, och andra företag kan använda deras forskning för att växa. Många av de här företagen är nog ganska nöjda med att vara 5-6 personer. De får fortsätta göra det de är bra på och kan sälja sina forskningsresultat till andra. Vi är rätt bra på detta i Sverige, och innan vi har studier som visar något annat bör vi vara lite försiktiga med att säga att dessa företag inte växter.
Lindholm-Dahlstrand menade att de här indirekta tillväxteffekterna av forskningen kan vara betydligt viktigare än direkt företagstillväxt. Med andra ord: det är inte bara forskare som knoppas av, utan även forskning. Licensiering och avknoppningar är bara två sätt som detta kan ske på. Och att mäta effekterna av universitetsforskning, och dess kommersialisering, är svårt.
– För att lära oss mer om detta är det viktigt att inse att innovatören och entreprenören inte alltid är samma person. Det kanske är dags att skilja dessa roller åt lite. Det är inte alltid naturvetare och tekniker är de bästa entreprenörerna. Snarare tvärtom. Det är inte heller deras roll att veta en massa om entreprenörskap och kommersialisering.
Analysera lärarundantaget
Lindholm-Dahlstrand pratade sedan en del om vilka behov hon ser inom policy och forskning inför framtiden. Det första hon tog upp var att vi måste nyansera bilden av den svenska paradoxen.
– Vi måste också analysera lärarundantaget ytterligare innan vi avskaffar det. En sak till vi måste jobba på är såddfinansiering, det kan vara viktigt för att skapa fler gaseller. Såddfinansiering är särskilt viktigt för de företag som vill växa men inte kan på grund av resursbrist.
Men hon menade också att det är viktigt att tänka över hur de här satsningarna bör göras. En del länder, som Holland, har satsat på att öka det generella entreprenörskapet. Andra länder, som Storbritannien, har i stället satsat på en mindre grupp snabbväxande företag från universiteten. Båda dessa länder har varit ungefär lika framgångsrika. För de länder som har försökt göra båda delarna har det gått sämre. De satsar inte tillräckligt med resurser på någotdera.
I framtiden vill hon gärna se fler studier kring skillnaderna mellan olika branscher och tekniker.
– Det behövs också fler studier om externa entreprenörer. Betydelsen av indirekta effekter och forskningsbutiker tror jag också är viktigt att titta närmare på. Internationella jämförelser vill jag också gärna se mer av. Jag vill inte läsa några fler studier som säger att vi är dåliga i Sverige, utan att några som helst jämförelser har gjorts. Vi kan inte påstå att vi är dåliga på något utan att först jämföra oss med andra.
Sammanfattningsvis menade Åsa Lindholm-Dahlstrand att policy måste inkludera och länka samman innovation, konkurrenskraft, internationalisering, entreprenörskap och utbildning.
– Vi måste tänka på hur vi kan accelerera både innovation och entreprenörskap. Och vi får inte glömma bort människorna. Individen måste få ökat fokus, kanske främst på regional nivå. En annan sak vi inte får glömma bort är betydelsen av utbildning, universitet och lokomotivföretag. Det här är viktiga saker och här måste det in insatser. Vi behöver fler högutbildade forskare och ingenjörer, men även högutbildade entreprenörer. Här kommer också immigrationen in. Vi har exempelvis många forskare från USA som kontaktar oss och vill komma hit. Låt dem komma hit nu!
För mer info: lindholm.dahlstrand@set.hh.se—
