På internationella kvinnodagen 8 mars 2011 arrangerade ESBRI, tillsammans med VINNOVA, en föreläsning om företagande kvinnor. Helene Ahl, Cecilia Bjursell och Carin Holmquist presenterade resultat från sina respektive projekt, som alla ingår i VINNOVAs stora forskningsprogram om kvinnors företagande. Flera av resultaten pekar på att företagandet fortfarande är manligt könat.
Carin Holmquist, entreprenörskapsprofessor vid Handelshögskolan i Stockholm, inledde. Tillsammans med Erik Wetter har hon varit ansvarig för projektet ”Hur påverkas bedömningar av risk och förmåga i nya företag av entreprenörens kön.”
– Behöver vi främja kvinnors företagande? Det är en fråga som vi ställer oss ganska ofta – och svaret är inte givet, sa Carin Holmquist.
Hon menade att man kan bryta ner det i flera frågeställningar: Vad behöver kvinnor som är företagare? Ser kvinnors och mäns behov olika ut? Gör stöden någon nytta? Spelar kön någon roll i värderingen av företag?
– Jag älskar sådana här frågor. Då sätter jag mig ner och funderar som professor Balthazar. Och egentligen är det väldigt enkelt. Det kvinnor behöver är en god affärsidé med en god marknad. Kan Tillväxtverket ordna det…? Har man det så klarar man sig, det glöms ofta bort. Ibland handlar diskussionen mer om hur man kommer åt stöden, än om hur man får företaget att fungera.
Förutom en bra idé och en bra marknad behöver alla företagare, män som kvinnor, resurser. Kvinnor behöver även ett könsneutralt system som inte hindrar dem på olika sätt. Men, påpekade Holmquist, det behöver ju faktiskt män också.
– Jag tycker inte att det är könsneutralt i dag. De flesta regler inom systemet har utformats när kvinnor fortfarande inte fanns på arenan. Min farmor var egen företagare, hon hade sex vävstolar. Men hon räknades som väverska och inte företagare. Systemet är uppbyggt med normen att det är män som är företagare.
Grundbehoven för företagare ser alltså likadana ut för kvinnor som för män. Men strukturerna är fortfarande könade. Kvinnor utsätts för könsspecifika inträdeshinder och motstånd. Det gör att behoven ändå ser olika ut i slutändan.
Gör stöden någon nytta då? Här menade Carin Holmquist att det fortfarande är lite skralt med konkret forskning. Men internationellt sett är vi kända för att ha välfungerande stöd av olika slag, som till exempel rådgivning, ambassadörer och andra speciella satsningar.
– Stöden har haft effekt, framförallt på attityder och synlighet men också i konkreta siffror. Vi har sett en liten ökning i kvinnors företagande de senaste åren, även om det går sakta. Ska vi lägga mer pengar på det här? Ja, det får politikerna bestämma.
– Stöd till kvinnors företagande granskas alltid extra noga. Man får nästan känslan av att vissa tror att kvinnorna shoppar upp pengarna i stället för att använda dem till sitt företagande, sa Holmquist.
I sitt VINNOVA-projekt har hon undersökt om kön spelar någon roll i värdering av företag(are)? Bakgrunden är att många tidigare studier har visat att kvinnor har svårare än män att få lån, och att kvinnor får betala högre ränta på de lån de faktiskt får.
De preliminära resultaten visar att det inte är någon skillnad mellan män och kvinnor när det gäller lånebiten. Respondenterna, erfarna bedömare respektive studenter, fick också uppskatta en rimlig lön till entreprenörerna. Kvinnor gav 41 procent högre lön till kvinnor, medan män gav 6 procent högre lön till män.
– Det är för tidigt att dra några slutsatser, men kvinnor favoriserar alltså kvinnor. Totalt sett gav de erfarna bedömarna 6 procent mer till männen, medan studenter gav högre lön till kvinnor. En förklaring till att kvinnor favoriseras kan vara att det finns en förväntan att de ska få lägre lön och att man därför vill kompensera.
– Det verkar alltså som att könet på den som bedömer är viktigare än könet på den som bedöms, sa Carin Holmquist.
Ökning från låg nivå
Det var sedan dags för Helene Ahl, professor vid Högskolan för lärande och kommunikation, Högskolan i Jönköping, att ta över. Hon ställde sig frågan om jämställdhet och politik för kvinnors företagande går ihop. I VINNOVA-projektet ”Förståelse och användning av genus/kön i stödpraktik: En internationell jämförelse” har hon undersökt hur det ser ut i USA respektive Sverige.
I Sverige har andelen kvinnors företagande länge legat på runt 20-30 procent. I USA låg motsvarande siffra på 1970-talet på under 5 procent. I dag har USA kommit i kapp oss.
– Kvinnors företagande ökade dramatiskt i USA under ett antal år. De framhålls därför ofta som en förebild i hela världen när det gäller politik för kvinnors företagande. Men om man tittar lite närmare på siffrorna ser man att nivån från början var väldigt låg. Ökningen har skett under en period när USA har gått från att vara ett enpersonsförsörjarsystem till att man behöver två inkomster för att försörja en familj.
USA har också genomfört en del åtgärder med syfte att stödja kvinnors företagande, bland annat speciella nyföretagarcentrum för kvinnor i särskilt utsatta områden. Men framförallt har lagstiftningen ändrats. Till och med 1974 var det helt lagligt att diskriminera kvinnor, och till exempel neka dem ett lån på grund av kön. 1988 ändrades lagen som sa att en kvinnas lånehandling även måste skrivas under av hennes make. Efter dessa förändringar ökade kvinnors företagande dramatiskt.
– Det var en fördämning som brast. Men det handlar alltså mer om förändringar i lagstiftningen, än om stöd. Kvinnor fick helt enkelt samma möjligheter som män att starta företag.
I USA har man också ett välfärdssystem som gynnar företagande framför anställning. I Sverige är det snarare tvärtom. Man kan exempelvis titta på hur det ser ut i samband med barnafödsel: I Sverige är många hemma 1? år med barnen och sedan finns dagis till ett överkomligt pris. I USA får man ta hand om detta på egen hand. Många som arbetar måste köpa barnpassning, det kan handla om upp till 40 procent av kvinnans lön. För många är det därför inte hållbart med förvärvsarbete. Företagandet kan då bli ett sätt att kombinera familj och arbete.
– Man kan säga att det amerikanska systemet framtvingar företagande, medan det svenska systemet framtvingar förvärvsarbete.
Olika länders välfärdssystem och familjepolitik spelar alltså stor roll för företagandet. Tyskland tillämpar en så kallad konservativ välfärdsmodell. Landet har bland Europas lägsta andel förvärsarbetande kvinnor.
I den skandinaviska välfärdsmodellen, som Sverige tillhör, tar staten hand om välfärden. USA:s modell brukar kallas för den liberala eller anglosaxiska modellen, och har en mer individuell inriktning.
– I vårt system har individen och staten ingått ett förbund för att vi som individer ska slippa vara beroende av familjen. I det anglosaxiska systemet tycker man att staten är suspekt. Man vill inte att staten ska mecka med sjukförsäkringar, barnomsorg och så vidare. Här är det i stället familjen och individen som har gått ihop för att lösa de här frågorna.
– Sverige är det mest individuella landet i världen enligt World economic survey. Det kan ni säga när det kommer en amerikan och tycker att vi är så kollektiva, sa Helene Ahl.
I USA har politiken för kvinnors företagande i första hand fungerat som ett alternativ till försörjningsstöd. Det finns en generell politik för företagande, men ingen egentlig politik för kvinnors företagande.
I Sverige är jämställdheten underordnad i argumenteringen, det är tillväxten som är viktigast. Om man sedan får jämställdhet på köpet, ses det ju givetvis som positivt. Politik för kvinnors företagande har också varit en del i den offentliga sektorns omvandling i Sverige.
– Genom att kvinnor startar företag inom vård och omsorg ska de lösa sina egna arbetslöshetsproblem, samtidigt som de räddar den offentliga sektorn och gör vården billigare.
– Det är mycket kvinnorna ska göra. De ska rädda glesbygden och den offentliga sektorn. Och driva den civila sektorn. Och göra två tredjedelar av hemarbetet. Om kvinnor ska gör allt detta, vad ska männen göra?
– Hela den här diskursen utmanar den skandinaviska välfärdsmodellen. Vi går lite mot den liberala modellen. Vi får vara försiktiga så att vi inte förlorar något på vägen, konstaterade Ahl.
Omodern kvinnosyn i familjeföretag
Cecilia Bjursell har, precis som tidigare talare, deltagit i ett VINNOVA-finansierat projekt om kvinnors företagande: ”Föreställningar om kvinnor som familjeföretagare – hinder för kvinnors övertagande vid ägarskiften.”
Hon inledde med att prata allmänt om familjeföretag, som är den vanligaste formen av företag. En vanlig missuppfattning är att alla familjeföretag är små, typ livsmedelsbutiker. Men familjeföretag kan också vara stora företag.
– Många industrifamiljer pratar om sig själva som familjeföretag. Som till exempel familjen Spendrup och familjen Persson. Familjeföretag har några gemensamma kännetecken: de har en aktiv ägare, en långsiktig verksamhet, ofta en ganska stark kultur och de är ägarledda, sa Cecilia Bjursell vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping.
Hur ser det då ut för kvinnor som verkar i familjeföretag? Ja, det finns studier som visar att kvinnan ofta blir osynlig när hon jobbar tillsammans med sin make. Hennes arbete erkänns inte externt, ibland får hon inte ens lön. Samtidigt som hon har en viktig funktion för företaget.
– Det här är givetvis bra ur företagets synvinkel, men inte ur individens. Många familjeföretag jobbar utifrån den gamla tanken att äldste sonen tar över. Det känns omodernt i Sverige i dag, men det fungerar faktiskt ofta så i praktiken.
I projektet har forskarna undersökt hur kvinnor berättar om sitt företagande och sin entreprenöriella identitet. De har kommit fram till att det finns två huvudtyper av kvinnor i familjeföretagen: Pippi och Alice i Underlandet.
– Vi har gett dem två olika metaforiska namn för att förstärka karaktärerna. Men givetvis handlar det ofta om två sidor hos samma person, som kan vara mer eller mindre framträdande, sa Cecilia Bjursell.
Pippi-karaktären går sin egen väg och har ända sedan barnsben vetat att hon en dag ska ta över familjeföretaget. Alice-karaktären hamnar i familjeföretaget mer av en slump. Hon kanske har en annan utbildning, och till och med börjat arbeta inom ett annat yrke.
Bjursell menar att Pippi och Alice är två sidor av den entreprenöriella identiteten som gör att vi kan förstå entreprenörskap som en blandning av det proaktiva, det reaktiva och det kreativa.
– Att bejaka den entreprenöriella identiteten är att bejaka det väntade, det oväntade och framför allt det motsägelsefulla. Vad får detta för konsekvenser i ett samhälle som alltmer efterfrågar formella och standardiserade sätt att göra saker? För skola och utbildning? Politiskt? För individer? Hur kan vi agera för att stötta det entreprenöriella beteendet?
Några iakttagelser från studierna är att familjeföretag fungerar som arenor för lärande. De intervjuade kvinnorna berättade om hur de snabbt socialiserats in i företagandet som livsstil. Men det förutsätter såklart att man inkluderas. Här framträdde också bilden av den motvilliga entreprenören.
– Den klassiska Pippi klarar sig själv. Men hur får vi fler kvinnor att vilja bli företagare? Jag är faktiskt positiv till kvotering. Det är nog inte en så tokig metod om man vill förändra. I vår studie har vi sett att även de som är lite motvilliga faktiskt ofta blir bra företagare.
En annan sak som forskarna upptäckte var behovet av förebilder, något som påpekas ofta. I familjer där mamman var delaktig i företaget kunde man se att det var enklare för dottern att ta steget in i företagandet.
Föreläsningen kommenterades av Liselotte Norén, Mongara, Gunilla Thorstensson, Tillväxtverket och Annika Zika-Viktorsson, Vinnova. Kolla gärna in deras kommentarer och hela föreläsningen via ESBRIs webb-tv.
