Läsårets första Estradföreläsning ägde rum 3 oktober. Det var Lars Kolvereid från Handelshögskolan i Bodö som föreläste under rubriken: fnuttVem vill bli entreprenör? – Vem försöker och vem lyckas?fnutt. Han presenterade data från en rad olika studier.
Professor Lars Kolvereid intresserar sig för vilka som har lust, och inte lust, att starta företag. Vilka är det som har lust, men ändå inte försöker starta företag? Vilka är det som försöker men inte lyckas? Vilka är det som lyckas starta företag, som till och med växer och så småningom anställer andra människor? Dessa frågor, och många andra, berördes under föreläsningen.
– Efter att ha studerat nya företag blev jag intresserad av att studera vad som händer innan företaget startar – alltså etableringsprocessen. Vad sker när folk startar företag och vad är det som gör att de över huvud taget blir intresserade av att starta företag? Hur gör de när de startar företagen? Det handlar alltså om begynnelsen på en entreprenöriell karriär, sa Kolvereid.
Han har bland annat undersökt hur stor andel av den totala arbetsstyrkan som är självständiga näringsidkare i olika OECD-länder. Fokus ligger på om en person väljer att vara egen företagare eller anställd. Varken Sverige eller Norge når särskilt långt upp på topplistan över andelen egenföretagare.
– 1989 övertog Norge jumboplatsen av Sverige. I den här statistiken dominerar de fattiga länderna, medan de rika ligger i botten. Trenden över tid visar att ett lands ekonomi går från att vara jordbruksorienterat till att bli industrialiserat. Och när det har blivit tillräckligt industrialiserat sker en ökning i andelen egenföretagare.
En sådan ökning skedde först i USA – i slutet av 70-talet kom en brytning i kurvan där. I Sverige fick vi en brytning 1989 och i Norge först 1997.
Många förklaringsmodeller
Vad är det då som gör att vi väljer en karriär som egenföretagare respektive som anställd? Enligt Kolvereid har ett antal möjliga förklaringsmodeller testats i olika studier. Demografiska förklaringar som kön, ålder och tidigare erfarenhet från egenföretagande är vanliga. Om man har en familjemedlem eller någon i vänskapskretsen som har drivit eget företag brukar också lyftas in.
– Många märkliga saker har studerats, som till exempel om det är troligare att förstfödda barn blir egenföretagare. Det har skrivits artiklar om det, men inget stöd har funnits. Även många psykografiska förklaringsmetoder, som till exempel inställning till risk, prestationsvilja samt inställning till att hantera tvetydigheter, har studerats genom åren.
Geografi är ett annat område där forskarna har sökt efter förklaringar. Blir det fler entreprenörer i urbana eller rurala miljöer? Får vi fler entreprenörer när arbetslösheten ändras, eller när det finns fler rika människor i ett område? Politisk hållning har också studerats. Man har till exempel funnit att socialistiska väljare i mindre grad än konservativa väljare startar företag.
– Alla de här faktorerna är problematiska av flera anledningar. Det första problemet är att de har en väldigt låg förklaringskraft på frågan om vem som startar företag. Det är också för mycket osäkerhet inbyggt i förklaringarna – jag vill gärna ha lite säkrare resultat. Ett annat problem är att förklaringarna behandlar människor som svarta lådor, de ser inte in i folk. Det sista problemet är att förklaringarna har få implikationer. Vi kan inte förändra folks kön eller ålder. Det är bättre att skapa modeller som har praktiska implikationer, där vi kan gå in och se vad som bör göras för att fler företag ska startas.
– Då kommer vi in på begreppet intentioner. Intentioner är det psykologiska begrepp som ligger närmast människans faktiska beteende. Det ger en bättre prognos än till exempel attityder, förebilder och demografiska faktorer. Det inkluderar även motivation, som måste ingå i studier av det här slaget, sa Kolvereid.
Förutsättningar för att använda intention som förklaring är att beteendet är planlagt, att individen, i alla fall delvis, har kontroll över beteendet samt att intentionen är specifik i innehåll och tid. Det är alltså inte tillräckligt att fråga om någon till exempel har för avsikt att donera pengar till välgörande ändamål. I stället bör man fråga om de har avsikt att donera pengar till Röda Korset i år. Då är frågan specifik både i innehåll och i tid.
Förenkling av verkligheten
Enligt Kolvereid består intentioner av attityder, subjektiva normer och upplevd kontroll av beteendet. Med subjektiva normer menas vad folk i din närhet tycker om att starta eget, och i vilken grad du bryr dig om vad andra tycker. Upplevd kontroll är i vilken grad du upplever att du kommer att ha kontroll över en situation som egen företagare. Intentioner påverkas också av om det upplevs som önskvärt och möjligt att satsa på en karriär som egen företagare.
– Det vi är intresserade av här är intentioner att grunda företag, att bli självständig, att växa samt att anställa. Det faktiska utfallet, om en person verkligen startar företag, påverkas av intentionen men också av benägenheten att handla.
En av Kolvereids undersökningar gick ut på att fråga studenter och andra om de skulle föredra att vara egenföretagare eller att vara anställda. Detta kallas för valintention – personen väljer mellan två alternativ.
– Det här är en förenkling av verkligheten. För i en del länder, kanske speciellt i Sverige, Norge och Danmark, kan det vara attraktivt att välja att gå på någon form av bidrag. Det kanske är ett provocerande uttalande, men det är uppenbart att det finns ett sådant val. Men det valet bortser vi alltså från här, sa Lars Kolvereid.
I en undersökning bestod populationen av förstaårsstudenter i Bodö. Resultatet visade att ungefär 45 procent skulle föredra att vara egna företagare medan 38 procent skulle föredra att vara anställda.
– Vi gjorde samma undersökning bland tredjeårsstudenter och då var det betydligt färre som ville bli egna företagare. Vi började fundera på vad vi gjorde med våra egna studenter. När vi undervisade dem i entreprenörskap, skrämde vi bort dem från en sådan karriär? En annan förklaring är att de efter tre års studier hade blivit mer realistiska och inte är fullt så drömmande.
1996 fick Kolvereid och hans forskargrupp pengar från näringsdepartementet för att ställa samma frågor till ett större urval i Norge. Av cirka 10 000 vuxna norrmän svarade ungefär en fjärdedel att de skulle föredra att vara egenföretagare och cirka 65 procent att de hellre ville vara anställda.
Året därpå genomförde de undersökningen igen i Norge och då hade andelen som ville starta eget stigit något. De började också fundera på hur det såg ut i andra länder och hittade ett program – ISSP, International Social Survey Program – som 1989 och 1997 hade frågat folk i olika länder om de skulle föredra att driva eget eller vara anställda. Det visade sig återigen att Norge låg i botten av statistiken.
– I Flash Eurobarometer, med siffror från EU 2000-2004, har Norge inte längre sista platsen. Vi har gått förbi Finland och Sverige. Men man kan i alla fall se att i de skandinaviska länderna är det relativt få som vill ha en karriär som egenföretagare. Island är ett undantag, de ligger på en helt annan plats i statistiken. Om de nu räknas som ett skandinaviskt land.
– Vad säger de här talen? I Norge, Danmark och Sverige är vi väldigt benägna att bli anställda och folk är ganska nöjda med de jobb de har. Det här är något vi måste inse: Vi har gjort det så attraktivt att vara anställd att väldigt få vill offra karriären som anställd för att starta eget.
För att komma åt vad som ligger bakom de här resultaten gjorde Kolvereids forskargrupp en undersökning där utexaminerade civilekonomer fick frågan om de skulle föredra att vara självständiga eller anställda. De tillfrågades också om varför de föredrog det ena eller det andra.
Utmaningen lockar
Några vanliga förklaringar till att vilja bli egen var: för att kunna utnyttja ekonomiska möjligheter och för att nå auktoritet, frihet och självförverkligande. Andra svar var att det var för utmaningens skull, eller för att få vara med i hela processen i motsats till att bli specialister på ett litet område.
Anledningar som uppgavs till att föredra en anställning var till exempel för att få större säkerhet, en mer social arbetsmiljö, mindre att göra, undgå att ta ansvar och möjlighet att göra karriär i en stor organisation.
– Det här är svar från folk med en fyraårig ekonomiutbildning, folk med ledarutbildning. Och så svarar de: undvika att ta ansvar. Det är ganska konstigt. Men det har en viktig politisk implikation. Vad bör vi göra för att få fler att bli intresserade av att bli egna företagare? Jo, vi kan göra det mindre attraktivt att vara anställd. Men det är nog inte en särskilt populär politik, konstaterade Kolvereid.
– En annan väg är att göra det mer attraktivt att vara självständig. Och då kanske speciellt öka säkerheten och reducera arbetstrycket för de egna företagarna. Det kan till exempel göras genom att minska byråkratin kring eget företagande.
Kolvereid poängterar att det hans undersökningar fångar upp är folks föreställningar om att vara självständig och om att vara anställd.
– Själv tror jag till exempel inte att det är mindre socialt att vara egen företagare. Jag tror att det är en föreställning som anställda har om att vara självständig.
Unga vill mest
Nästa steg i undersökningarna var att testa om teorierna höll. Och Kolvereid menade att de hittade stöd för det. Allt fångas upp av de tre variablerna attityd, subjektiva normer och upplevd kontroll av beteende. Andra förklaringar som familjebakgrund, kön och andra demografiska förklaringar har ingen inverkan.
– Det här är intressant, för som vi sa tidigare: vi kan inte förändra folks kön eller ålder. Men vi kan förändra attityder, normer och vi kan lära folk att kontrollera olika situationer. Det kan vi göra exempelvis genom att skicka dem på kurs, låta dem följa en erfaren företagare eller låta dem pröva på egen hand genom att starta en liten verksamhet och lära av sina erfarenheter.
De har också undersökt benägenheten att starta företag i olika åldrar. Lusten att starta eget är störst bland de yngre och sedan faller den med åldern. Men när det gäller etableringsförsök så är det personer mellan 25 och 44 som ligger i topp. Och om man tittar på vem som faktiskt är egen företagare så är det de äldre som hamnar längst upp på listan. Ju äldre du är, desto större chans att du är egen företagare.
– Så egna företagare är en utdöende ras. Lusten att bli egen sjunker ju äldre man blir, medan andelen som verkligen startar ökar med åldern. Äldre personer är erfarna och har kunskap, men de är inte motiverade. De yngre är motiverade men saknar erfarenhet och kunskap, sa Kolvereid.
Det är också en större andel män än kvinnor som säger att de skulle föredra att vara egna. Även bland dem som försöker starta eget och de som verkligen gör det är männen överrepresenterade. Kolvereid har också studerat om utbildning påverkar egenföretagandet, men utan att hitta något klart mönster.
De har även undersökt om politisk hållning har någon inverkan på vem som startar företag. Det har visat sig att det är fler konservativa som säger att de vill starta eget och det är fler konservativa som försöker starta eget, men det är de liberala som verkligen driver eget.
– Det finns även ett klart positivt samband mellan inkomst och försök att starta eget. Det är också de som tjänar mer som verkligen driver företag. Det kan till exempel bero på att egna företagare brukar tjäna lite mer än andra.
– Intressant är också att invandrare i Norge i större utsträckning vill starta företag är infödda norrmän. De försöker även i högre grad än norrmän, men andelen som verkligen driver företag är lika. De grupper som är mest representerade bland egenföretagarna i Norge kommer ifrån Färöarna, Hong Kong och Kina.
En annan intressant jämförelse är mellan egenföretagare som föredrar att vara egenföretagare och de som egentligen hellre skulle vilja vara anställda. Det visade sig att egenföretagare med låg utbildning som tjänar lite skulle föredra att vara anställda.
– Det är ju ganska lätt att förstå, de kanske har någon att jämföra sig med som också har låg utbildning men som tjänar bättre.
Kolvereid har också undersökt hur stor andel av egenföretagarna som föredrar att vara egna och andelen av de anställda som skulle föredra att vara egna i olika länder. Ett kluster bildas av Norge, Sverige, Ryssland, Japan och Frankrike där många företagare säger att de hellre skulle vilja vara anställda. Det är också få av de anställda i dessa länder som skulle föredra att vara sina egna. Motsatt förhållande gäller för Cypern, USA, Schweiz och Italien. I de länderna finns många anställda som hellre skulle vilja vara självständiga och få av de självständiga skulle föredra en karriär som anställd.
Erfarenhet viktigt
Kolvereid har även gjort en longitudinell undersökning där de som svarade ja på frågan om de försökte starta företag år 1996, tillfrågades varje följande år om hur långt de kommit i sin strävan.
– Här ser vi till exempel ingen koppling mellan utbildning och önskan att starta företag. Däremot försöker många med hög utbildning starta företag – de ser många möjligheter och vet hur de ska gå tillväga för att starta företag. Men det fanns inget samband mellan hög utbildning och vilka som faktiskt lyckas starta företag.
Om man ser på dem som för tillfället driver företag finns samband i alla tre grupper – de vill, försöker, och lyckas starta företag i större utsträckning än andra.
– De som redan är entreprenörer är alltså en viktig källa till nyföretagande i framtiden. De vet hur de ska göra för att lyckas.
Även tidigare erfarenhet av företagande har en positiv effekt på att vilja, försöka, och lyckas starta eget. Det talar för att projekt som Ung företagsamhet är bra, menar Kolvereid.
– Det är också nyttigt att starta ett litet företag samtidigt som man är anställd. Kanske kan man hålla på med det på helgerna eller på semestern, och om det blir en framgång kan man möjligen sluta sin anställning. Vi ser också att en ökning i arbetslösheten gör att fler vill starta och försöker starta företag. Men här har vi ingen effekt i om de lyckas eller inte, sa Kolvereid.
I en annan undersökning skickade han tillsammans med några andra forskare en enkät till alla företag som registrerades under fyra veckor år 2002. Det handlade alltså om helt nya företag och en uppföljning gjordes efter 18 månader. De ställde frågor om hur det gick för företaget i dag och om attityder, subjektiva normer och intentioner.
De frågade också hur många timmar per vecka respondenterna arbetade med företaget? Är det så att attityder, normer och entreprenöriella färdigheter påverkar intentionen med företaget? Och är det så att intentionen kan förklara hur mycket tid folk lägger på företaget?
– Resultaten visar klara stöd för ett nära samband mellan normer, attityder och intentioner. Och mellan intentioner och vad folk faktiskt gör är det mycket hög korrelation. Folk gör i stort sett vad de säger att de ska göra. Ska vi hjälpa någon, ska vi hjälpa dem som har klara intentioner.
Kolvereid redovisade också resultat från GEM, Global Entrepreneurship Monitor, vars norska del han ansvarar för.
– Tendensen är att i Europa är det tre länder som är speciellt entreprenöriella: Island, Irland och, glädjande nog för en norrman, Norge. I andra ändan av skalan ligger till exempel Sverige, Tyskland och Spanien. I det här projektet frågar vi minst 2000 personer varje år i varje land: har du försökt starta eget företag, har du gjort något aktivt för att starta företaget, har du tagit ut pengar från företaget. Det handlar alltså om total entreprenöriell aktivitet.
Få vill anställa
Utifrån de data som samlades in skrev Kolvereid, tillsammans med några andra forskare, också en artikel där de funderade över hur stort ett nyetablerat norskt företag är. De ställde två enkla frågor: är det troligt att det här företaget kommer att ge grundaren arbete på heltid, och är det troligt att företaget kommer att ge arbete till andra är grundaren själv.
– Till vår stora förvåning visade det sig att 44 procent av alla nya företag i Norge inte hade för avsikt att bli heltidsföretagare och inte heller att anställa. Så det här är alltså företag som är så små att folk bara arbetar med dem på sin fritid. Sedan är det ytterligare 30 procent som säger att de har för avsikt att skapa sin egen arbetsplats, men inte att anställa.
– Vi har även en grupp på strax under fem procent som säger att de inte ska arbeta i företaget själva, men att de däremot ska anställa. Och det är ju ett intressant fenomen: de startar alltså företag utan att egentligen bli självständiga. Om vi gör det lite attraktivare att bli egen, kan vi alltså få folk att starta företag utan att de för den skull måste sluta sin anställning, sa Kolvereid.
Det finns också en liten, men mycket intressant, grupp som vill bli företagare på heltid. En faktor som hör ihop med önskan att bli helt självständig är ålder. De yngsta etablerarna har inte för avsikt att bli heltidsföretagare, och inte heller de äldsta. Det är de i den mellersta åldersgruppen som i högst grad uttrycker att de vill bli heltidsföretagare. De med låg utbildning vill i större utsträckning bli självständiga än de med hög utbildning. Och de som har erfarenhet av företagande sedan tidigare har också i högre grad för avsikt att bli företagare på heltid.
När det gäller avsikten att anställa är män mer representerade än kvinnor. Även de med låg utbildning, de med ledarerfarenhet och de med tidigare företagarerfarenhet uttrycker oftare än andra en önskan om att ha anställda.
– Det som påverkar detta är återigen intentioner. De som har för avsikt att starta ett stort företag växer också i verkligheten. Även tidigare erfarenhet påverkar i vilken grad ett företag växer. Därför är det viktigt att hjälpa de här ungdomarna som startar små företag. Även om det är i väldigt liten skala, så får de erfarenhet och nästa gång kanske de startar något som blir lite större.
Om det finns en likhet mellan företaget och grundarens tidigare jobb så är chansen större att företaget växer. Ett gott råd från Kolvereid till alla grundare är därför: starta företag inom en bransch du kan.
Bra starta i team
En annan viktig fråga är om man ska starta något helt nytt eller något som funnits sedan innan? Forskarna har länge trott att det är bättre att starta något helt nytt, för då slipper man konkurrera med pris. Men enligt Kolvereid är det tvärtom – det lönar sig bättre att starta något som inte är helt nytt. Ska man bli stor redan under första året är det bästa att starta till exempel taxiverksamhet, inte att starta något dramatiskt nytt.
– De helt nydanande företagen växer nog efter hand, kanske om fem eller tio år, men inte första året. Ska man skapa snabb sysselsättning är det inte det man ska satsa på. Att starta i team lönar sig också. I genomsnitt är det två grundare bakom varje företag, men ju fler man är desto bättre går det. I vart fall är det bättre att starta i team än att starta själv.
– De som letar aktivt efter kapital blir större än de som inte gör det. Många säger att de inte behöver något kapital och förklaringen är givetvis att de är så små att de inte behöver pengar. De använder sina egna och familjens pengar i stället.
Kolvereid tog också upp en del praktiska implikationer med sin forskning. Hur kan vi göra så att fler vill starta företag? Det viktigaste, menar han, är att göra det mer attraktivt att vara egenföretagare, exempelvis genom att reducera risken och arbetsinsatsen som krävs.
– En annan implikation är att eftersom de som verkligen har tillväxtambitionen är så få, kan vi hjälpa dem speciellt. Vi kan hjälpa dem som har störst chans att skapa nya jobb, om det nu är det vi är intresserade av. Och det är ju det de flesta politiker vill.
Kolvereid menar vidare att vi kan förändra intentioner, attityder, subjektiva normer och upplevd kontroll genom utbildning och insatser som Ung företagsamhet. Liknande insatser bör göras på alla nivåer – från dagis till högskola. Då får folk erfarenhet och blir bättre på att starta företag.
– Vi bör också utbilda unga. De saknar erfarenhet, men de har lust att starta företag. Och vi bör motivera de äldre att starta företag. De har kapital, erfarenhet och kunskap, men de har inte lust. En förnuftig strategi för en ung person är att hitta sig en äldre partner.
Kolvereid menar att vi bör utbilda och motivera kvinnor. Vi bör också försöka göra något åt att kvinnor som vill starta eget inte utestängs från en entreprenöriell karriär. Det är även viktigt att hjälpa invandrare. I den gruppen finns många som vill starta eget, men inte får till det. De kan ha språkproblem och svårt att få kapital. Många ger upp under vägen.
– Vi ska hjälpa dem som verkligen startar något nytt, som kan bidra till kreativ destruktion som Schumpeter pratade om. Och det gör vi inte som det fungerar nu. Sedan bör man säga åt dem som inte är bra på att starta eget att låta bli. Det är inte en mänsklig rättighet att göra entreprenöriell karriär, konstaterade Lars Kolvereid.
För mer info: lars.kolvereid@hibo.no—
