Att blanda in igelkottar i en föreläsning om entreprenörskap kan ju vid första anblick verka lite konstigt. Men det var i alla fall just vad Kevin Hindle gjorde på Estrad 17 september 2008. Föreläsningstiteln var ”What’s theory worth in the real world? – About three recent developments in entrepreneurship research”
foto1h -Kevin Hindle är professor i entreprenörskap vid Australian Graduate School of Entrepreneurship, Swinburne University of Technology i Melbourne, Australien. Han har också själv varit både entreprenör och riskkapitalist, så lite kött på benen borde han ha när han utnämner de tre stora frågorna inom entreprenörskapsområdet: utvärdering, omgivning och utbildning.
Så, hur kommer igelkotten in i det hela? Tanken kommer från den grekiska poeten Archilochus, via filosofen Isaiah Berlin, och innehåller en jämförelse mellan en räv och en igelkott.
– Räven kan en massa olika saker. På alla språk sägs räven vara listig, den hittar på olika saker för sin överlevnad. Igelkotten kan bara en sak: rulla ihop sig. Vi forskare tvingas vara rävar, vi måste kunna och hålla på med en mängd olika saker. Jag har varit mer räv än många andra, och kunnat lite om en massa olika saker. En dag tröttnade jag på det och ville bli igelkott i stället. Då får man hålla på med de stora sanningarna, sa Kevin Hindle.
De tre stora sanningarna inom entreprenörskap är alltså, enligt honom, utvärdering, omgivning och utbildning.
– Det absolut viktigaste för att lyckats som entreprenör är att kunna utvärdera möjligheter. Och man måste göra det i samklang med den omgivning man befinner sig i. För att vi ska få fler entreprenörer är det viktigt med ett system för utbildning inom entreprenörskap. Det systemet bör då fokusera på de två förstnämnda punkterna.
– Men allt börjar i utvärderingen – det är stjärnan i showen. Entreprenörer hittar, utvärderar och exploaterar ekonomiska möjligheter i ny kunskap. Det handlar om att få något att hända. Och för det behövs en väl utvärderad plan.
Här finns också en av skillnaderna mellan en förvaltare och en entreprenör. En förvaltare ser till att en existerande affärsmodell fungerar, medan en entreprenör måste hitta på nya affärsmodeller för att skapa ekonomiskt värde i möjligheterna.
Koll på omgivningen
Sanning nummer två är omgivningen. Den består av flera nivåer, från makro till mikro. Som entreprenör måste man anpassa sig till alla dessa nivåer. Lite som en trädgårdsmästare, menade Hindle: man vårdar sin blomma – företaget – till exempel genom att vattna och byta jord. Till viss del kan man alltså påverka omgivningen. Men man är också alltid beroende av de större perspektiven: hur vädret blir, bland annat.
– Om man inte har koll på omgivningen när man håller på med entreprenörskap – eller med entreprenörskapsutbildning – kan man lika bra lägga ned. Annars slösar man bara bort sin tid. Du kan vara världens bästa läkare, men om du måste operera i ett sönderbombat sjukhus får du det svårt.
Som entreprenör måste man ta hänsyn till vilken infrastruktur som finns tillgänglig, landets lagar och institutioner, demografi, humankapital och sociala nätverk.
Samma sak gäller utbildningar i entreprenörskap: det finns inte ett bästa sätt att göra som funkar världen över, man måste anpassa utbildningen till omgivningen. Men Kevin Hindle kunde i alla fall ge ett råd kring hur man inte ska göra:
– Designa inte en entreprenörskapsutbildning enligt den traditionella handelshögskolemodellen, där man första året läser marknadsföring, organisationsteori, redovisning och finansiering. För att sedan gå vidare med valfria kurser, lite juridik och senare strategikurser.
Lägg ned ekonomprogrammen
Han kom också med ett ganska radikalt förslag till sina egna chefer:
– Det bästa man skulle kunna göra på mitt universitet är att stänga ner alla ekonomprogram, inklusive det jag har byggt upp, under två år och fundera på vad vi egentligen behöver. Fast det är nog inte så troligt att det kommer att hända.
– Det finns en tanke om att alla som studerar entreprenörskap ska ut och starta företag. Men det finns faktiskt även annat att göra inom det här området, man kan till exempel bli rådgivare och hjälpa andra att starta företag.
Kevin Hindle har också intresserat sig för entreprenörskap inom urbefolkningar. En del säger att det inte finns entreprenörskap bland dessa folkslag, men det gör det visst, menade Hindle.
– Hjältarna i deras berättelser är helt klart entreprenörer! Jag tror att de här drivkrafterna är något fundamentalt i oss människor.
– Columbus var den första entreprenören: han visste inte vart han skulle, när han var framme visste han inte var han var, när han kom tillbaka visste han inte var han hade varit. Och han gjorde allt med andras pengar.
För mer info: khindle@swin.edu.au
—
