Är affärsmisstag nödvändiga för industriell utveckling? Frågan ställdes av professor Gunnar Eliasson och filosofie doktor Dan Johansson, båda från KTH, under deras föreläsning 15 januari. Och de besvarade den själva med ett rungande JA. Förklaringen till det positiva svaret hittas i teorin om den experimentellt organiserade ekonomin.
– Teori är inte ett nödvändigt ont, utan något vi behöver för att kunna prata sammanhängande. Och en teori behöver inte vara matematisk och komplicerad, alla har vi en teori i bakhuvudet när vi säger eller gör något. Den hjälper oss att samla tankar och fakta, sa Gunnar Eliasson.
För att kunna prata om fenomenet affärsmisstag inledde han därför föreläsningen med att redogöra för en teori där affärsmisstag ingår. Traditionell nationalekonomi är inte en sådan.
– Inget ont om nationalekonomin, men i de antaganden som ligger till grund för den förekommer inte affärsmisstag. Man gör helt enkelt inte fel, konstaterade Eliasson.
I den teoribildning han förespråkar ingår fyra komponenter. Teorin förklarar hur tillväxt äger rum på makroplanet, i termer av företagens beteende: exempelvis nyetableringar, entreprenörskap och affärsmisstag.
Livsfarlig okunnighet
Den första komponenten är den kunskapsintensiva informationsekonomin, där det svårmätta kunskapskapitalet dominerar. Utgångspunkten är att affärsmöjligheterna är ofantligt stora. Att möjligheterna är så många gör att aktörerna i denna ekonomi kännetecknas av grav okunnighet.
– Jag skulle vilja säga att normaltillståndet för de flesta inom en konkurrensutsatt företagarvärld är att man är okunnig om viktiga saker som kan dyka upp plötsligt, ställa till med mycket besvär, och till och med äventyra företagets överlevnad.
När man fattar ett beslut gör man i realiteten ett affärsexperiment som testas på marknaden, menar Eliasson. Därmed kommer han in på nästa komponent, som är den experimentellt organiserade ekonomin. Här äger tillväxt rum genom selektion.
– Företagen prövar sig fram och om marknaden är snäll lyckas de. Om de däremot misslyckas ordentligt försvinner de ur bilden.
Eliasson visade hur selektionen går till med hjälp av Schumpeters ”kreativa förstörelseprocess”. Processen börjar med att nya företag och projekt lanseras på marknaden, varpå de existerande aktörerna utsätts för konkurrens. De senare måste då omorganisera sig, hitta på något för att möta den nya konkurrensen. Klarar de inte av av detta återstår rationalisering, som är det sista steget före döden: utslagning och konkurs.
– Detta är ett maskineri som rullar igång inom och mellan företag. När selektionen är effektiv funkar maskineriet bra, och då växer ekonomin.
Minimera misstagen
Två typer av affärsmisstag måste minimeras. Dels handlar det om att misslyckade projekt inte får tillåtas pågå för länge, och dels får inte vinnarna gå förlorade. Men det kan vara svårt att avgöra om ett projekt är misslyckat och bör stängas av, eller om det kan visa sig vara en vinnare, bara det får pågå ett tag till.
– Ju effektivare man är på att stänga projekt, desto effektivare är man även på att missa vinnarna. Det är svårt att veta vad som hänt, för man för inte bok över förlorade vinster. Däremot för man bra bok över kostnaderna.
Nästan borttappade vinnare finns det dock möjlighet att studera, och det finns gott om dem. Gunnar Eliasson gav flera exempel: Ericsson höll på att tappa bort mobiltelefonin, Astra höll på att tappa bort Losec och Microsoft tappade nästan Internet.
– Moralen på marknaden handlar alltså om att knäcka konkurrenterna. ”Döda din nästa”, speciellt om de inte är så bra, och gör det effektivt.
Kompetensblock och socialt kapital
Den tredje komponenten i Eliassons övergripande teori är kompetensblocken, som är en del av den experimentellt organiserade ekonomin. Ett kompetensblock kan förklaras som en organisation av kompetenta aktörer som minimerar kostnaderna för misslyckanden och borttappade vinnare.
Den fjärde och sista komponenten handlar om det moderna men luddiga begreppet ”socialt kapital”.
– I en sådan här strulig ekonomi får företagen finna sig i att trivas, det hör till spelets regler. Men människorna trivs inte riktigt med att slås ut när företagen slås ut, och gör politiskt och socialt motstånd. Då är det viktigt att bygga upp något som gör att människor kan acceptera det strul – de affärsmisstag – som är nödvändiga för den industriella utvecklingen.
Gunnar Eliasson sammanfattade den presenterade teoribildningen genom att konstatera att ekonomins oändliga antal affärsmöjligheter gör alternativen oöverskådliga. Det går helt enkelt inte att bestämma sig för vilken affärsidé som är den ”rätta”, utan företagen måste experimentera.
– Det är en sinkadus om man råkar hitta den rätta lösningen. Man vet inte om det själv, och det gör ingen annan heller. Men vad man än hittar på i affärslivet måste man tro på sin lösning, annars går det inte att fatta beslut och agera med kraft.
– Det enda man kan vara säker på i den experimentellt organiserade ekonomin är att man inte är ensam om att ha den bästa lösningen!
Viktigt ha näsa för affärer
Eliasson redogjorde även för en företagens ”kompetensspec”, bestående av tre delar. Orientering är den första, och i den delen ingår företagarens intuition – näsa för affärer – samt villighet att ta risker.
– Men om man tror på sin grej upplever man det ju inte som att man tar risker. Däremot kan till exempel finansiärer uppleva det som otroligt riskfyllt – de begriper inte hur bra idén är. Detta är påtagligt när det handlar om nya företag, ny teknologi och marknader med få kompetenta venture capitalister.
Den andra delen handlar om selektion, att vara effektiv när det gäller att identifiera och korrigera sina eventuella misstag. Del tre rör driften av företaget: effektiv koordinering och effektivt lärande. Men samtidigt måste alltså misstag vara tillåtna.
– Man kommer aldrig på de verkligt annorlunda grejerna utan ett väldigt experimenterande. Och i det här strulet där var och en prövar sig fram och tror på sitt, får vissa finansiering. Det gäller att se till att processen blir effektiv – det måste finnas gränser, alla kan inte få resurser, menade Gunnar Eliasson, och kom däremot djupare in på teorin om kompetensblock.
Kompetensblock handlar som sagt om att minimera fel i ekonomin, och de består av ett antal kompetenta aktörer. Den viktigaste kompetensbäraren är kunden.
– Det existerar aldrig marknader för bättre produkter än det finns kunder som begriper vad det handlar om, uppskattar produkterna och är villiga att betala för dem. Gränserna för utveckling sätts av kunden, dåliga kunder ska man akta sig för och lämna om man har bra produkter.
Kompetent kapital en bristvara
Innovatören är ytterligare en aktör. Hans eller hennes roll är att vara en teknisk brobyggare som förenar olika teknologier på ett innovativt sätt till en helhetslösning. Därefter kommer entreprenören in i bilden och ser det affärsmässiga i innovationen. Men det är inte säkert att entreprenören har pengar, därför behövs även venture capitalister. Deras roll är att förstå entreprenörens affärsidé.
– Förstår de inte idén, ser de inga möjligheter att tjäna pengar, och då blir det inget av. Därför är inkompetenta finansiärer det värsta som kan drabba innovatörer och entreprenörer, näst efter inkompetenta kunder.
– Min slutsats är att det är brist på kompetenta finansiärer i nästan hela Europa. Den enda marknad som fortfarande har en kompetent venture capital-industri är USA, sa Eliasson.
Det måste även finnas en andrahandsmarknad så att venture capitalisten kan dra sig ur när han eller hon tjänat sina pengar. Slutligen krävs industriell kompetens för att föra upp idén på industriell skala.
– Kompetensblocket måste innehålla alla dessa aktörer, och det räcker inte med en av varje. Det måste vara en varierad bredd, först då kan det lyfta. Men det är inte lätt att fixa till. Det ligger faktiskt mycket i att importera kompetent venture capital, menade Gunnar Eliasson.
Hypoteser om tillväxt
Efter att Eliasson presenterat teoriinramningen var det dags för Dan Johansson att redogöra för praktiken. Han ställde sig frågan ”vilka företag är lämpade för den experimentellt organiserade ekonomin?” och formulerade fyra hypoteser som sa att det förmodligen rörde sig om nya, små, privata och självständiga företag.
Hypoteserna bygger på teorier om att nya och små företag är mer entreprenöriella och flexibla än gamla företag, och därmed mer benägna att förändras och att ta till sig ny teknologi. I privata företag tillsätts ledningen efter förmågan att bedriva industriell verksamhet, medan det i statliga företag kanske är andra kompetenser som värdesätts. Detta kan antas ha effekter på företagets utveckling. Den fjärde hypotesen bygger på att självständiga företag är mindre byråkratiska än sådana som tillhör en koncern. Därmed anses de förra ha större möjligheter att anpassa sig till en föränderlig omvärld.
– Dessutom finns en femte hypotes som säger att omsättningen av företag är bra för tillväxten. Den ramlar ut väldigt naturligt ur teorin om den experimentellt organiserade ekonomin och kompetensblock, sa Johansson.
Med företagsomsättning menas antalet nyetablerade och avvecklade företag i förhållande till kundstocken. När varje företag ses som ett affärsexperiment blir logiken: ju fler experiment, desto större sannolikhet att hitta ett lyckat, snabbväxande, företag. Samtidigt är det naturligt att en rad företag kommer att misslyckas, och de måste avvecklas så snart som möjligt.
IT-industrin i fokus
Hypoteserna har testats av Dan Johansson, dels i hans avhandling och dels i en bok han skrivit tillsammans med Gunnar Eliasson. Valet föll på IT-industrin, vilket inte var någon slump utan ett resultat av teoribildningen.
– IT-industrin identifieras som en av de mest intressanta industrierna. Skälet till det är dess starka betoning på information och kunskapsgenerering. Informationsteknologin kan även ses som ett redskap för innovationer.
Hur det stod till med tillväxten – vilka företag som krymper respektive växer – undersöktes i samtliga svenska IT-företag som existerade mellan 1993 och 1998. Att kunna göra en sådan totalundersökning är unikt för Sverige, vilket Johansson betonade.
– Vi har oerhört fina databaser, och därför kan vi göra undersökningar som inte är möjliga i andra länder. Våra databaser innehåller företag i alla åldrar, storlekar, näringar och företagsformer medan man i andra länder har svårt att fånga exempelvis nya och små företag, enskilda firmor och tjänsteföretag.
Vad som räknas som ett IT-företag är olika, beroende på vilken definition man tillämpar. Dan Johansson använder samma definition som Nutek och SCB, och finner att den svenska IT-industrin omsätter 195 000 personer. De är fördelade på fyra företagskategorier: tillverkande IT-företag (däribland Ericsson), nätverksoperatörer (till exempel Telia), datakonsulter och de företag som handlar med IT-produkter.
Småföretagen skapar arbetstillfällen
Undersökningen av företagen analyserades på flera olika sätt, och under föreläsningen redogjorde Dan Johansson för en rad intressanta resultat. Ett av resultaten visar att den första hypotesen stämmer: de små företagen är väldigt viktiga för tillväxten. Sysselsättningsutvecklingen i företag av varierande storleksklasser jämfördes mellan åren 1993 och 1998. I jämförelsen togs ingen hänsyn till nyetablering, och det visade sig att antalet sysselsatta inom IT-industrin de facto minskade med fem tusen personer under femårperioden.
På företagsnivå blir bilden mer nyanserad och därmed intressantare. Minskningen i sysselsättning har skett i de stora företagen, medan de små företagen ökat sin sysselsättning. I storleksklassen 500 eller fler anställda minskade sysselsättningen exempelvis med över 20 000 personer. I de företag som 1993 anställde noll personer hade siffran däremot växt till närmare 14 000 personer 1998.
– En intressant fråga är förstås om de som anställts i småföretagen är personer som hoppat av från storföretagen. För att ta reda på det måste man studera varje enskilt företag närmare, men det har vi tyvärr ingen möjlighet att göra med den befintliga datan, förklarade Johansson.
Snabb tillväxttakt de första åren
Nästa diagram som presenterades jämförde sysselsättningsutvecklingen i nya respektive gamla företag under samma period. Varje år sysselsatte de nyetablerade IT-företagen mellan 2 000 och 5 000 personer, vilket motsvarar ett par procent av den totala sysselsättningen i industrin. 1-2 år efter etableringen växte de väldigt snabbt, för att sedan slå av på tillväxttakten.
– Ett resultat som förvånade mig var att så mycket som en fjärdedel av sysselsättningen i IT-industrin är hänförlig till de företag som etablerats 1993-1998.
– Slutsatsen är att kontinuerlig nyetablering är viktig för sysselsättningen. Vi behöver nya företag varje år.
Svensk politik missgynnar
Ytterligare analyser visar att även de senare hypoteserna stämmer: nya, små, privata och självständiga företag växer verkligen snabbare. Dessutom visar undersökningen att en hög omsättning av företag ökar tillväxten.
– Relaterat till den politik som förts i Sverige de senaste 20-30 åren blir resultatet slående: många inslag har missgynnat de svenska företagen. Näringsfriheten är begränsad, skattepolitiken har gynnat storföretag och arbetsmarknadspolitiken har inte heller gynnat nya och små företags tillväxt.
– Tillväxten på aggregerad nivå är ett resultat av tillväxten på mikronivå, i företagen. Och eftersom den förda politiken missgynnat små och nya företag är det inte så konstigt att Sverige halkat ner från plats 4 till plats 18 på OECDs ”rikemanstabell” mellan åren 1970 och 1998, konstaterade Dan Johansson.
För mer info: eliasson@lector.kth.se eller dan_johansson@lector.kth.se.–
