Inse fakta – det finns bara en Bill Gates. Det var ett av professor Kelly Shavers budskap till Estradpubliken 9 mars 2005. För att fler ska våga ta steget till eget är det viktigt att se bortom stereotyperna och de ouppnåeliga idealen, menade han.
Kelly Shaver är professor i psykologi vid College of William & Mary, USA. Han är också en av medlemmarna i ESBRIs vetenskapliga råd och har besökt Sverige och Estrad flera gånger tidigare. Den här gången lydde föreläsningstiteln Santa Claus, Easter Bunny… and the Entrepreneur? Myths and realities on entrepreneurial behaviour.
– Jag hoppas att ni inte förväntar er att få se jultomten, tandfén eller påskharen här i dag. Det kommer nämligen inte att hända. Däremot kommer jag att prata om stereotyper, myter och sanningar om människor som väljer att starta företag, sa Kelly Shaver.
För att värma upp publiken började han med en frågelek i två delar. I den första delen gällde det att slå experten, det vill säga Shaver själv. I den andra delen gällde det att svara rätt på sex olika påståenden om entreprenörer.
– Som ni vet är jag amerikan, alltså tror jag på pengar som en motivationsfaktor. Vinnaren får 500 kronor. Om det blir flera vinnare får ni dela på pengarna.
I den första tävlingsomgången ombads publiken att – så snabbt som möjligt och utan att diskutera frågan med någon – skriva ner namnet på en svensk eller amerikansk, nu levande entreprenör.
– Hur många är vi här inne – 120 personer kanske? Jag slår vad om att jag inte kommer att få 120 olika svar på min fråga. Faktum är att jag inte tror att ni kommer upp i mer än ett dussin olika entreprenörsnamn, sa Kelly Shaver.
Likartade svar
Därefter visade han först en lista med närmare 20 amerikanska namn, och sedan en med lika många kända svenska entreprenörer. Bland de amerikanska entreprenörerna fanns exempelvis Steve Jobs, Ray Kroc och Martha Stewart. Bland de svenska fanns Ingvar Kamprad, Carin Lindahl och Bert Karlsson. De deltagare som hade lyckats namnge en entreprenör som INTE fanns på listan kvalificerade sig till den andra deltävlingen. Det visade sig vara 6-7 personer.
– Nu ska ni få se sex påståenden om entreprenörer. Skriv ner om ni tror att de är sanna eller falska. Svaren kommer jag sedan att redovisa successivt under föreläsningen, och i slutet vet vi om vi har en vinnare.
De sex påståenden som Shaver ställde upp var följande:
Jämfört med andra människor är entreprenörer…
1. … mer intresserade av pengar
2. … i större behov av att ha kontroll
3. … mer riskbenägna
4. … mer intresserade av att få uppskattning för det de gör
5. … mer benägna att följa familjetraditionen
6. … mer benägna att förvänta sig framgång
För att förklara spelets upplägg och förekomsten av stereotyper och myter kring entreprenörskap redovisade Kelly Shaver sedan resultat från olika forskningsprojekt.
– Hur kan jag komma undan med så få entreprenörsnamn på mina listor? Det beror på några grundläggande processer som förklaras i teorier om social kognition.
– När vi utan förvarning måste tänka ut något snabbt tar vi det som är mest tillgängligt. Kanske blir det något som vi har läst om i morgontidningen, eller något som vi nyss har tänkt på eller pratat om. Så fungerar hjärnan.
När Shaver bad publiken att namnge en entreprenör var urvalet litet, för det finns inte så många välkända entreprenörer.
– Jag har kört den här leken i USA många gånger, och hittills har jag aldrig behövt betala! Publiken kommer sällan upp i ett antal svar som täcker ens halva listan.
Det finns stereotyper som täcker in vilka entreprenörerna är, hur de blir som de blir och vad de förväntas göra – och stereotyperna är vitt spridda. I vårt dagliga liv använder vi oss av kognitiva modeller. De kan förklaras som en sorts genvägar, fnuttreglerfnutt som avgör hur vi ska bete oss i olika situationer. Stereotyperna är en del i detta, och de talar om hur vi bör förhålla oss till entreprenörer. Enligt Kelly Shaver är det alltför många som känner till entreprenörsstereotypen, och det vill han förändra.
– Jag pratade för ett tag sedan med en journalist på en amerikansk tidning om entreprenörskap. Jag sa: fnuttVet du vad? Entreprenörer är faktiskt inte särskilt intresserade av att tjäna pengarfnutt. Han svarade: fnuttVa? Det har ju vi trott länge?fnutt så jag sa: fnuttJa, och ni har haft fel hela tidenfnutt.
Djupt rotade myter
I takt med att medierna fortsätter att reproducera stereotypen hamras den in mer och mer hos allmänheten.
– Varifrån kommer entreprenörer? Jo, från allmänheten. Nu börjar vi närma oss det verkliga problemet: folk som kan tänka sig att starta företag känner till stereotypen. Och människor som redan är entreprenörer känner också till den.
– Nästan värst av allt är att – och det här är det inte många som vet – forskare är också vanliga människor! Det betyder att vi också tror på den entreprenöriella stereotypen.
En av Shavers käpphästar inom forskningsvärlden är glorifieringen av djupintervjuer som undersökningsmetod. För det första, menar han, bör alla intervjuer gå på djupet. Annars är det väl ingen vits med dem? För det andra anser han att intervjuarna ofta ställer ledande frågor. På så vis får de fram svar som passar det de redan fnuttvetfnutt – nämligen det som stämmer med stereotypen.
– Det är till exempel stor skillnad på att fråga: fnuttHur gick det till när du startade ditt företag?fnutt och att fråga fnuttStartade du företag för att tjäna en massa pengar?fnutt.
Kelly Shaver exemplifierade också med att han skulle kunna fråga sina minderåriga studenter om de har varit ute och festat i helgen. Om han gör det med myndig stämma får han förmodligen helt andra svar än om han frågar på ett mer avspänt sätt.
– Som forskare kan man producera de resultat man vill ha utifrån hur man ställer frågorna.
Historien upprepar sig
Dåliga djupintervjuer gör att entreprenörerna svarar det som förväntas av dem. Därmed berättar de alla samma historia – som kanske ligger ganska långt från sanningen.
– Tänk också på hur det går till när en entreprenör söker finansiering hos ett venture capital-bolag. Han eller hon skickar in en affärsplan som är skriven som den förväntas vara skriven. En receptionist tar emot den och kontrollerar att företagets inriktning stämmer överens med venture capital-bolagets. Ibland får kanske en nyutexaminerad ekonom kolla försäljningsprognosen som, hör och häpna, allt som oftast liknar en hockeyklubba i formen.
– Problemet är att samtliga affärsplaner och prognoser ser likadana ut. Vad har då riskkapitalisten att gå efter när han eller hon träffar entreprenören? Tja, motivationen, ambitionen, drivkraften, intelligensen… men vänta ett tag! Det är ju inga finansiella faktorer. Det är psykologiska faktorer – som riskkapitalisten inte är kvalificerad att bedöma. Och då är det lätt att använda sig av stereotypen som visar hur en entreprenör fnuttbörfnutt vara.
Shaver konstaterade att det är mycket möjligt att världen har gått miste om fantastiska innovationer bara för att entreprenören inte passade in i mallen. På samma sätt kan policymakare som tror på stereotypen vara helt fel ute. Om de tror att entreprenörers främsta drivkraft är pengar försöker de kanske öka den entreprenöriella aktiviteten genom att sänka skatterna. Kelly Shaver menade att detta nog inte är rätt väg att gå.
– Jag frågar alltid studenter om de har funderat på att starta eget. När jag ser deras ansiktsuttryck förstår jag att de tänker: fnuttFå se nu, entreprenörer… Richard Branson… Bill Gates… kan jag bli som dem? Nä. Jag ska nog satsa på att bli anställd i ett av de stora konsultbolagen iställetfnutt.
– Och när forskarna går ut och studerar entreprenörer berättar de alla samma historia. Det är lite som med tonåringar: fnuttJag ställer inga frågor som du inte vill svara på, om du låter bli att berätta sånt som jag inte vill hörafnutt.
Svårt bedöma eget beteende
Hur bör man då bära sig åt för att lära sig något om entreprenöriellt beteende? Enligt Shaver ska man akta sig för retrospektiva studier. Det är ingen idé att fråga grundarna till företag som redan är med i telefonkatalogen eller företagarorganisationen om hur de startade. De vet alldeles för väl vad du vill höra.
– Det finns hur mycket forskning som helst som visar att det är svårt att bedöma sina egna attityder och beteenden. Det som etablerade entreprenörer berättar är trevliga historier – och de måste behandlas just som sådana. Entreprenörerna är inte medvetna om vad de gör. Det är bara så vi fungerar när vi ombeds att berätta om något som hände för flera år sedan. Vi använder de erfarenheter vi har tillskansat oss sedan dess och berättar en historia. Och ur en psykologisk synvinkel kan vi inte lita på dessa historier.
Ett annat vanligt forskarfel är att inte inkludera representanter från minoritetsgrupper. Om man vill göra en studie om amerikansk företagsamhet duger det inte att studera studenter på Harvard University. Då missar man till exempel stora grupper av invandrarföretagare.
Kelly Shaver rekommenderar alla forskare att inkludera både öppna och slutna frågor i sina formulär. När man ställer en öppen fråga som: fnuttVarför startade du ditt företag?fnutt får man en uppsjö olika svar. Dessa måste kodas och hanteringen kan bli mycket komplicerad.
Det är också viktigt att ställa följdfrågor, exempelvis för att ringa in kulturella skillnader. Såväl amerikaner som nya zeeländare svarar ofta att de har startat företag för att kunna kontrollera sin egen tid bättre. Men till skillnad från amerikanerna menar nya zeeländarna att kunna hålla nere antalet arbetstimmar och att inte behöva jobba på helgen.
I mitten av föreläsningen fick deltagarna en bensträckare med kaffe. Efter den vidtog vad Shaver kallade fnuttden trista, akademiska delen av föreläsningenfnutt. Under denna redovisade han resultat från en longitudinell studie: US Panel Study of Entrepreneurial Dynamics (PSED).
– PSED låter som en sorts sjukdom och, tro mig, studien är väldigt smittsam. Jag fick den 1995 och jag är inte botad än…
Företag i vardande
Forskarna som genomför PSED är intresserade av att fånga in personer som är på gång att starta företag. Därför började de med att ringa upp 64 622 slumpmässigt utvalda individer och fråga fnuttÄr du, ensam eller tillsammans med andra, i färd med att starta ett företag?fnutt. Därigenom kunde de identifiera både potentiella entreprenörer och potentiella intraprenörer.
Efter ytterligare uppföljning utkristalliserade sig en grupp om ungefär 800 företagare i vardande. Dessa undersöktes vidare, och jämfördes med en kontrollgrupp om 400 individer som inte var på gång att starta företag. Några av dessa resultat utgjorde facit till den andra omgången av tävlingen som Kelly Shaver utlyste i början sin Estradföreläsning. Han diskuterade därför vart och ett av de sex påståendena utifrån PSED-resultaten.
– Är entreprenörer mer intresserade av pengar? Nej. När vi jämförde manliga och kvinnliga företagare i vardande med män och kvinnor som inte är i färd med att starta företag fann vi inga skillnader.
– Hur är det då med kontrollbehovet? Det påståendet är också falskt. Entreprenörer är inte i större behov av att ha kontroll än andra.
Män riskerar mer
Det tredje påståendet handlade om riskbenägenhet. Resultaten av PSED visar på en skillnad, men inte mellan entreprenörer och icke-entreprenörer utan mellan män och kvinnor. Män är mer riskbenägna än kvinnor.
Man skulle mycket väl kunna tro att entreprenörer som satsar för att förverkliga sin dröm är i större behov av uppskattning än andra. Så är inte fallet, enligt PSED-forskarna.
– Det här är faktiskt lite lustigt. Entreprenörer bryr sig mindre om att få uppskattning för det de gör än andra.
Shaver konstaterade att resultatet kanske inte är så konstigt ändå. Som anställd tycker man att det är viktigt att ens chefer uppskattar det jobb man utför så att man kan få en bra position inom organisationen. Som entreprenör vänder man ju ryggen åt företagshierarkin och skapar något eget istället.
Också det näst sista påståendet – det om entreprenörens vilja att följa familjetraditionerna – visade sig vara falskt. I själva verket var icke-entreprenörerna mer benägna att gå i sina förfäders fotspår.
Entreprenörer förväntar sig framgång
Det sista påståendet visade sig dock vara sant. Entreprenörer förväntar sig framgång i högre grad än andra.
– Nu är jag nyfiken – är det någon som har haft alla rätt? Inte? Hurra, jublade Kelly Shaver och kysste den femhundring som han alltså fick behålla själv.
Shaver konstaterade att det är extra viktigt att förstå entreprenörers förväntningar om man undervisar, eller fungerar som rådgivare för, blivande företagare. Till viss del handlar det om uppfattningar om sig själv och sin situation som entreprenören redan har. Exempelvis förväntar de sig att företagandet ska ge dem fler positiva effekter än vad andra karriärvägar hade kunnat erbjuda. Men det finns också förväntningar där lärare och rådgivare kan hjälpa entreprenören mot framgång. De undersökta potentiella entreprenörerna svarade till exempel i hög utsträckning att de trodde att deras kunskaper, färdigheter och erfarenheter skulle hjälpa dem att bli framgångsrika som företagare.
– Om vi som är rådgivare och lärare kan ge blivande entreprenörer kunskaper, färdigheter och erfarenheter – som de inte hade tidigare – kommer deras förväntningar om framgång att öka.
Shaver avslutade sitt anförande med att redovisa några slutsatser utifrån PSED-resultaten. Han riktade sig särskilt till rådgivare, potentiella entreprenörer, forskare och undervisare.
– Om du är rådgivare är det viktigt att du känner till entreprenörsstereotypen. På så vis kan du undvika att placera människor i den boxen. Se människor för vilka de är, istället för vilka du förväntar dig att de ska vara.
– Till dig som funderar på att starta ett företag vill jag säga: fnuttInse fakta – det finns bara en Bill Gates. Men låt inte det stoppa dig!fnutt
Akademiker har stort ansvar
Budskapet till Kelly Shavers egna forskarkollegor lydde: fnuttVar noga med vad du frågar, och ännu noggrannare med hur du frågar detfnutt. Vilka frågor som har ställts redovisas i forskningsrapporter och andra publikationer. Hur frågorna ställdes är det däremot inte lika lätt att läsa sig till. Därför är det forskarens ansvar att se till att inte ställa frågor på ett ledande sätt.
– Till er som, liksom jag, undervisar potentiella entreprenörer är den viktiga läxan att försöka öka deras kunskaper och färdigheter. Om de sedan skulle välja att starta företag kommer deras förväntningar om framgång att vara högre medan risken att misslyckas kommer att vara lägre. Vi kommer alla att kunna dra nytta av deras ansträngningar, sa Shaver.
Under och efter föreläsningen ställde deltagarna många intressanta frågor. En handlade om vad vi kan lära av studier av misslyckade respektive framgångsrika företag.
– Om man är intresserad av att veta hur tillväxt uppstår skulle det ju kunna räcka med att undersöka framgångsrika företag. Men i sådana företag är det ännu större sannolikhet att få höra en friserad historia. Entreprenören har ju företagets rykte att tänka på.
– Man skulle också kunna argumentera att vi kan lära oss mer om framgång genom att studera misslyckanden än genom att titta på framgångsrika företag. Problemet är bara att hitta de misslyckade företagen. De finns inte längre i några företagarlistor eller telefonkataloger, för de kunde inte betala utgiften längre.
Bahamas inget misslyckande
Kelly Shaver diskuterade även en annan aspekt på det hela, nämligen att forskare har försökt kartlägga misslyckanden utifrån om företagen har telefon eller inte.
– De gör förstås ett felaktigt antagande. Anledningen till att ett företag inte längre finns i katalogen kan ju vara att entreprenören har sålt sitt företag för några ziljoner dollar och numera lever livets glada dagar på Bahamas. Det kallar inte jag ett misslyckande.
En annan fråga handlade om hur man kan definiera framgång.
– Det är både ett filosofiskt och ett empiriskt problem. Det beror ju på vem som betraktar företaget. Om vi tar ett familjeföretag som har försörjt en hel familj under flera generationer, och som förmodligen kommer att fortsätta med det även i framtiden. Det har inga externa finansiärer och det genererar inga jättevinster. I mångas ögon skulle nog inte det företaget ses som en framgång, men jag slår vad om att familjen tycker att det är det.
Vissa frågeställare var kritiska till den forskning som Shaver presenterade:
– Nu kan vi alla fnuttfelenfnutt, men hur är det med rätta svaren? Vi vet fortfarande inte hur vi kan identifiera entreprenörer. Har du egentligen fört forskningen framåt, undrade en man i publiken.
– Jo, det tycker jag faktiskt att jag har. Att veta vad som är fel är det första steget i att ta reda på vad som är rätt. Och vi har fått fram data som ifrågasätter entreprenörsmyter som har florerat i åratal. Det är också ett steg framåt, sa Shaver.
– Genom PSED har vi exempelvis också kunnat visa att entreprenörer är hjälpta av att ha entreprenöriella föräldrar. Vi vet inte varför, men det kan bero på att de därigenom får hjälp med pengar, kunskap eller kontakter. Vi ser också att högre utbildning hänger ihop med entreprenörskap. Ett annat resultat är att det är lättare att lyckas som entreprenör om man inte är lika gammal som jag…
50 procent dödkött
Nästa frågeställare undrade om Kelly Shaver hade gjort en liknande presentation för folk på venture capital-bolag.
– Svaret är nej, men du må tro att jag skulle vilja! Jag tror att det skulle påverka hur de beviljade medel. Vet ni hur mycket pengar venture capital-industrin förlorar på sina investeringar? 35 procent i USA! Och ytterligare 15-20 procent kan betecknas som fnuttlevande dödafnutt – de är företag som inte har gått under än, men som ingen tror ska överleva. Om jag var lika dålig på att anta studenter till mina utbildningar så skulle jag inte få hålla på längre. Och jag skulle verkligen inte få en massa pengar för att göra det.
– Investeringsbesluten skulle kunna bli mycket lyckosammare om riskkapitalisterna lärde sig att koncentrera sig på företagen, istället för att stirra sig blinda på om företagaren matchar stereotypen.
Dagens sista fråga lydde: fnuttFinns det något positivt i stereotypen? Kan den kanske fungera som en självuppfyllande profetia?fnutt
– Stereotyper existerar för att det finns en kärna av sanning i dem. Det kluriga är att hålla fast vid entreprenöriella kärnan, men att bortse från allt som omger den, svarade Kelly Shaver.
För mer info: kgshav@wm.edu—
