”Problemen sitter i väggarna”

Följande text publicerades även i Entré nr 2, 2019:

En bråkdel av det offentliga riskkapitalet går till kvinnor:

År 2015 gick mindre än sju procent av det offentliga företagsstödet till företag ledda av kvinnor. Under samma år ägdes och drevs cirka 30 procent av alla bolag i Sverige av kvinnor. Med sin doktorsavhandling ville Aija Voitkane förstå den ojämna fördelningen av statligt riskkapital.

– Innan jag började doktorera var jag omedveten om de jämställdhetsproblem som finns i Sverige. Sverige har ju rykte om sig att vara bra i det avseendet, säger Aija Voitkane som är uppväxt i Lettland

Hon fick upp ögonen för frågan i samband med sina doktorandstudier, då hon ingick i en forskargrupp som studerade genus i samband med fördelningen av statligt riskkapital. Projektet kom till efter en förfrågan från några av de statliga aktörerna, som utifrån sin egen statistik kunde se att fördelningen av kapital inte var jämställd. De ville veta varför.

I sin doktorsavhandling, Under the Surface. Revealing How Gender Imbalance is Created in Governmental Venture Capitalists’ Work Processes, har Aija Voitkane tre huvudfrågeställningar: Hur kommuniceras genus i forskningsfinansiärers externa kommunikation? Hur kommuniceras genus internt? Och, hur konstrueras genus kognitivt av forskningsfinansiärerna?

Den första frågan besvarade hon genom att analysera bilderna på nio statliga företagsfinansiärers hemsidor. Med bilder förmedlas budskap på ett snabbt och ofta omedvetet sätt. Genom att analysera bilderna kan man få en uppfattning om vilka som bjuds in till att ansöka om statliga medel, enligt Voitkane.

– Hemsidorna är det enda material som är tillgängligt för entreprenörerna inför ett ansökningsförfarande. Vid första anblicken är de relativt jämställda – om man bara räknar antalet män och kvinnor på bilderna. Ser man till vad bilderna föreställer, är kvinnor antingen representerade i könsstereotypa roller och miljöer, eller passiva. De sitter eller står – och ler.

Bilderna på män är mer neutrala, de finns publicerade till exempel i samband med turismbranschen som inte är särskilt könskodad. Män framställs i aktiva roller: De hamrar eller jobbar fysiskt. När det gäller bilder på objekt saknades kvinnliga markörer helt. En sko illustrerar skomakaryrket, en hammare kan illustrera metallindustrin.

– Alla objekt representerar klassiskt manliga yrken. Trots att man har försökt skapa en jämställd hemsida finns det fortfarande brister, säger hon.

Avhandlingen är en sammanläggning av fem artiklar. Två av dem har fokus på hur genus konstrueras internt bland finansiärer under bedömningsmöten. Alltså, vilka föreställningar leder fram till hur finansiärer uppfattar mäns och kvinnors olika potential? Voitkane och hennes kollegor har observerat och analyserat finansiärernas bedömningsmöten.

– Kvinnor beskrivs som passiva, män som aktiva. Kvinnor driver företag för sin egen del, medan män vill bidra till samhällsnytta. Kvinnor benämns som ”hon”, medan män omnämns som ”entreprenören” eller ”affärsmannen”. Kvinnor beskrivs som otrygga och blyga, medan män tar för sig. Den vanligaste fördomen är att kvinnor är försiktiga medan män tar risker.

I en tredje artikel tittar hon på hur fördomar konstrueras bland finansiärerna och jämför det med finansiell information från årsredovisningar.

– Vi samlade in årsredovisningar om de bedömda företagen för att se om det fanns stöd för de här uppfattningarna. Men vi hittade inga statistiska skillnader alls. Både mäns och kvinnors företag går bra om de har starka ledare, och tvärtom.

Finansiärerna utgick ifrån att kvinnor inte investerade egna resurser. Sådana statistiska skillnader fanns inte heller.

– Finansiärerna tror inte att kvinnor behöver lika mycket pengar som sina manliga kollegor. De förutsätter att kvinnors företag inte är lika resurskrävande.

Entreprenörskap som företeelse är manligt kodad. Den uppfattningen skapas och vidmakthålls genom det vi säger och gör – vår kommunikation. I de sista två artiklarna undersöker Aija Voitkane hur offentliga finansiärer tänker om kvinnor och män i finansiella bedömningar.

– Vi säger och tänker saker utan att vara medvetna om hur de hänger ihop med olika föreställningar. Det är till exempel stora skillnader mellan hur vi uppfattar män och kvinnor i samma kontext.

Tidigare forskning har visat att kön har betydelse för vem som får pengar, och att det samspelar med finansiärernas kön. Är det kvinna och kvinna som möts, man och kvinna, eller man och man?

– Kvinnor är faktiskt hårdare i sina bedömningar av kvinnliga entreprenörer vid ansökningsförfaranden. Män är också hårdare mot manliga entreprenörer än mot kvinnor.

Varför det är på det här sättet är oklart. Finansbranschen är mansdominerad och svår att ta sig in i, konkurrensen är hård. Sannolikt försöker de kvinnor som tar sig in i branschen upprätthålla normen för att passa in, menar Aija Voitkane.

– Jag föreställer mig att det skulle vara bra med fler kvinnor bland finansiärerna, för att bryta upp den manliga normen, men jag vill egentligen inte spekulera. Å andra sidan finns det redan lagar och föreskrifter om att det ska vara jämställt och att det inte ska göra någon skillnad om den som söker är man eller kvinna.

Voitkane tycker att det samlade resultatet av hennes artiklar är att det finns en tydlig dualitet i hur män och kvinnor konstrueras hos finansiärerna.

– Kommunikationen kring kvinnor respektive män är väldigt olika. Det leder till att kvinnor hamnar i en sits där de inte kan göra rätt, säger hon.

Om en kvinna som söker kapital agerar enligt den stereotypa bilden av hur kvinnor förväntas vara, så uppfattas hon som svag och ängslig. Men är hon rättfram och tar för sig, då är det inte heller bra. Det uppfattas som konstigt eller avvikande. Kvinnor kan därför sägas ha en dubbelt ogynnsam utgångspunkt.

– De här miljöerna har varit slutna, alla beslut har fattats bakom stängda dörrar. Därför var det unikt att vår forskargrupp fick komma in, säger Aija Voitkane.

Tillgång till finansiellt kapital anses vara en viktig faktor för företags möjlighet att växa. Eftersom kvinnor inte har tillgång till lika mycket kapital som män, kan det i praktiken vara ett skäl till varför kvinnors företag inte växer lika mycket som mäns företag, konstaterar Voitkane.

– Att kvinnor skulle sakna intresse för att växa sina bolag behöver inte stämma.

Sverige har investerat mycket i jämställdhet, både när det gäller forskning och marknadsföring. Och de organisationer som fördelar offentligt riskkapital ska följa en rad nationella regler, liksom EU-regler, som bland annat innebär att de ska arbeta för ökad jämställdhet. Men vilken effekt jämställdhetsarbetet har i praktiken, finns det väldigt lite forskning om, enligt Aija Voitkane.

– Min data visar att problemen inte alltid syns så tydligt på ytan, till exempel på hemsidor. De är djupt rotade i organisationerna – problemen sitter i väggarna. Det handlar om rutiner och normer för hur finansiärerna pratar om entreprenörer och entreprenörskap.

När Aija Voitkane och forskarteamet redovisade forskningsresultaten för finansiärerna var reaktionerna blandade. Några tyckte att de var intressanta och insåg att det behövs förändringar. Andra visade tydligt missnöje.

Kontakta aijavo119@live.se———–