På tur med entreprenörer

Följande text publicerades även i Entré nr 4, 2011:

Entreprenör är inte något man är. Det är något man blir, i samspel med sin omgivning. Detta är Randi Bredvolds fasta övertygelse. I sin avhandling tecknar hon fem entreprenörers livsberättelser. Alla är verksamma inom den upplevelsebaserade turismen – en bransch på uppgång.

I Randi Bredvolds egen livsberättelse finner man bland annat en företagande far, en fascination för entreprenörer och ett förflutet som studierektor. I rollen som studierektor var hon med och etablerade en utbildning i upplevelseproduktion inom turismindustrin på kandidatnivå vid Högskolan i Lillehammer.

När hon slutligen bestämde sig för att disputera föll sig ämnesområdet ganska naturligt: Hon ville studera entreprenörer inom den upplevelsebaserade turismindustrin. Och hon ville ta reda på hur de uppfattar sig själva i det sammanhang där de befinner sig.

– Att sälja upplevelser är inget nytt. Det gjorde man redan under antiken, för 2 300 år sedan. Men branschen har fått ett fantastiskt uppsving de senaste tio åren, berättar Randi Bredvold.

– Det finns en hel del forskning om hur turister och gäster uppfattar tjänsterna. Däremot vet vi inte så mycket om dem som producerar upplevelserna.

Bredvold identifierade fem intressanta entreprenörer, två kvinnor och tre män. De är geografiskt spridda över Norge, men alla är verksamma på landsbygden. Samtliga erbjuder också olika kombinationer av mat, övernattning och upplevelser.

– Inom turismindustrin är det mycket kopiering, men de här entreprenörerna har skapat genuint nya koncept. Det är unika verksamheter även om de inte bygger på radikal innovation.

Randi Bredvold har genomfört öppna intervjuer där entreprenörerna fått berätta fritt om sin väg till företagande. Hur kom de fram till att de skulle starta eget? Hur ser de på sig själva som företagsledare och som aktörer i upplevelseindustrin?

Vissa startade sin berättelse i barndomen, andra i vuxenlivet. En del berättelser skildrar händelserna i kronologisk ordning medan andra hoppar mellan olika år. Resultatet är identitetsstudier som speglar individens uppfattning om sitt entreprenörskap, men också det historiska, kulturella och sociala sammanhanget.

– Styrkan i en narrativ metod är att man kommer mycket nära studieobjekten. Då får man fram nyanser och detaljer som man hade missat annars. Samtidigt kommer man bort från klichéerna.

– För att förstå entreprenörskap måste man närma sig det som ett socialt och kulturellt fenomen. Entreprenör är inte något man är – men man kan bli det i samspel med sin omgivning. Det bygger sällan på en enskild händelse, snarare på en hel kedja av händelser.

I entreprenörskapsforskningens begynnelse la man mycket kraft på att finna de särdrag som man trodde var speciella för entreprenörer. I dag är de flesta forskare överens om att ingen föds till entreprenör, men att man däremot kan formas till en under livets gång. Ändå lever de gamla myterna kvar, enligt Randi Bredvold.

– Min avhandling kan ses som en kontrast till många norska policydokument om entreprenörskap. I dem kan man fortfarande läsa att ”Vi måste stödja individer med entreprenöriella egenskaper”. På den punkten tror jag att ni har kommit lite längre i Sverige, säger hon.

En annan mytbild är den om entreprenören som en ensam, stark, riskvillig och vinstmaximerande man.

– Medierna vill gärna lyfta fram den typen av entreprenörer och göder därmed myten. Problemet är att många – särskilt kvinnor – har svårt att identifiera sig med den.

I Randi Bredvolds avhandling lever en av entreprenörerna upp till den mytbilden. De andra gör det inte.

– Jag tycker det är viktigt att få fram nyanserade bilder av entreprenörer. Inte minst för dem som sitter hemma med en bra idé, men tror att de inte är tillräckligt risktagande eller kreativa för att göra något av den.

Hon kallar entreprenörerna för ”vanliga människor” och konstaterar att alla hade alternativa försörjningsmöjligheter. Ändå valde de en entreprenörskarriär. Bredvold finner att de drevs av starka visioner. Det kunde handla om att exploatera en affärsmöjlighet, men också om att följa sitt hjärta. Eller att vilja bo på en plats och därför skapa en produkt utifrån den platsen.

– Något som överraskade mig var att de som kallade sig ”småföretagare” i själva verket var de mest entreprenöriella individerna i studien.

– På många sätt betedde de sig inte alls som en ”god entreprenör” ska göra. De tyckte till exempel att nätverkande mest var en belastning. Men i mötet med sina gäster fick de många innovativa idéer.

”Arbetsam”, ”självständig” och ”kreativ” är tre begrepp som ofta återkommer inom entreprenörskapslitteraturen. Även i Randi Bredvolds undersökning dök de upp. Men hon är noga med att poängtera att begreppen har helt olika betydelse för olika individer. Till viss del är det en generationsfråga.

– När jag frågade: ”Är du kreativ?” svarade en entreprenör: ”Ja, det har jag alltid varit. Jag kommer från en konstnärsfamilj.” En annan entreprenör svarade: ”Nej. Bara när jag löser de dagliga problemen.”

– Vi måste vara uppmärksamma på att orden inte betyder samma sak för alla människor, säger Bredvold.

Kontakta randi.bredvold@hil.no

Entreprenörerna i studien

Paul driver ett fjällhotell med kulturhistorisk och lokalproducerad mat, guidade turer på fjället och en rad andra aktiviteter.

Pelle ärvde som 21-åring en nedgången släktgård som han stöpt om till lovordat gårdshotell.

Lise blev stormförälskad i ett hus, köpte det, och bestämde sig därefter för att driva det som gästgård med änglatema.

Sara drev resebyrå i Oslo men tog över sin fars barndomshem på landsbygden. Satsar på upplevelser kring ett stenålderskoncept.

Nils blev övertalad av sin chef att starta företag utifrån de många upplevelseprodukter han skapat.———–