Ny generation ryska entreprenörer

Följande text publicerades även i Entré nr 1, 2010:

Utländska investeringar i Ryssland utgör fortfarande en bråkdel av utländska investeringar i östeuropiska länder. Men det finns en ny generation företagare, utbildade på handelshögskolor av västerländsk modell i Ryssland, som skulle kunna ändra på det. Det menar Oksana Green, som doktorerar på en avhandling i sociologi.

– Utan nätverk går det inte att göra affärer i Ryssland, säger Oksana Green. Men det finns aktörer man kan samarbeta med.

Oksana Green har gjort en fältstudie av handelshögskolor i St Petersburg, och deras studenter. Platsen är särskilt betydelsefull eftersom det är en traditionell port mellan Ryssland och västerländsk kultur.

Västerländska modeller för handelshögskolor var från början inte anpassade till den ryska kulturen. Fallstudier och problemlösning fick anpassas till specifikt ryska förutsättningar, och även studenterna fick anpassa sig till undervisningen.

Många studenter som söker sig till handelshögskolorna i Ryssland kommer från familjer som hade chefspositioner i det gamla Sovjetunionen. De är uppvuxna med en syn på ledarskap som innebär att ingen har rätt att ifrågasätta chefens beslut. Studenterna tycker ofta att de själva är viktigare än alla andra på skolan. Träning i lyhördhet och samarbetsförmåga har införts för att ge dem en möjlighet att hantera problemlösning och lagarbete på mer västerländskt manér.

Krisen 1998 ändrade mycket i Ryssland. Den gamla sovjetskolade generationen tvingades inse att det fanns en poäng i att ha systematiska affärsplaner. Oksana Green beskriver det som att det skedde en stor professionalisering, och i och med det blev en ny generation västskolade entreprenörer efterfrågade.

– Man kunde inte göra affärer på måfå längre.

Det kanske mest kontroversiella i Greens forskning är ställningstagandet att entreprenörskap inte är något nytt i Ryssland.

Enligt henne fanns det, till skillnad från vad många tror, företagande i Ryssland under Sovjettiden. Bara inte i den mening man kanske formellt skulle kalla entreprenörskap – enligt västerländsk ekonomisk terminologi.

Och just det informella, ibland illegala, företagandet som hittills fått lite uppmärksamhet i västerländsk forskning, har medfört att gängse ekonomiska modeller inte riktigt har kunnat appliceras på den ryska utvecklingen efter Sovjetunionens fall.

Oksana Green sätter situationen i det post-sovjetiska Ryssland i samband med en fixarmentalitet, ”blat”, som kan spåras tillbaka till tsartiden. Under Sovjettiden använde man sitt nätverk för att få tag i de resurser som stod till förfogande, och för att komma åt resurser som man i bristsamhället Sovjetunionen normalt inte hade tillgång till. Människor kunde använda sina arbetsplatser för att tjäna svarta pengar på sidotjänster, eller arbetade svart övertid för att sälja produkter för privat vinning.

Denna ekonomi av utbyte och gentjänster försvann inte i och med kommunismens fall: gamla partimedlemmar i chefsposition blev oligarker som plundrade statskassan. Många fick uppleva att även om allt gick att köpa, betydde den sneda fördelningen av den nya rikedomen att gamla nätverk för att skaffa varor och tjänster fortfarande i vissa fall var livsnödvändiga. Det finns en hel generation som både har vuxit upp i det gamla Sovjet, och kommit ut i arbetslivet i det nya marknadsanpassade Ryssland.

Oksana Green poängterar att den nya generationens entreprenörer är en resurs av kontakter och nätverksförmedlare som företagare i väst skulle kunna göra affärer med i större utsträckning.

– Det finns många utbildade företagare som pratar samma språk som väst, men som samtidigt kan anpassa sig till hur man gör affärer hemma.

Hon anser att de nya entreprenörerna har en intressant förmåga att kombinera förståelse för västerländska affärsmodeller och kunskap om lokala förutsättningar.

– Väst har inte tagit den resursen på allvar, konstaterar Oksana Green.

För mer info: oksana.shmulyar@sociology.gu.se———–