Näringsliv i glesbygd hämmas av företagsstöd

Följande text publicerades även under temat fnuttRiskkapital/finansieringfnutt i Entré nr 4, 1998:

rubrikhbNäringsliv i glesbygd hämmas av företagsstödklartslut

Det finns inga bevis för att företagsstöd skapar tillväxt eller ett starkare näringsliv i glesbygden. Snarare kan ingreppen hämma en naturlig strukturomvandling. Det är en av slutsatserna i nationalekonomen Fredrik Bergströms kritiska studie av svensk stödpolitik.

Under varvskrisen fick denna 30 miljarder i industristöd, räknat i dagens penningvärde. Samtidigt gick 50 000 svenska företag i konkurs.

– Vad hade hänt om de pengarna aldrig hade skattats bort och istället hade fått stanna kvar i näringslivet? Kanske hade vi då fått en svensk datorindustri istället, spekulerar nationalekonomen vid Handelshögskolan i Stockholm, Fredrik Bergström, som i oktober presenterade och försvarade sin doktorsavhandling Essays on the Political Economy of Industrial Policy.

Syftet med avhandlingen är att undersöka effekterna av det traditionella svenska stödet till företag i svaga branscher eller avfolkningsbygder. Idén om staten som fördelare av kapital till de behövande är naturligtvis väl förankrad i Sverige allt sedan Keynes dagar, men den ger upphov till viktiga frågor. Kan vi exempelvis lita på att det är staten – och inte marknaden själv – som bäst kan identifiera vilka företag som är värda att satsa på inför framtiden? Och klarar sig fattiga stödområden bättre än fattiga län som inte får några subventioner alls?

– Enligt min mening grundar sig besluten om subventioner ofta på en felaktig ekonomisk analys. Har vi för lite kapital i Sverige? Ja, det kan man kanske vara överens om. Politiker tolkar då gärna detta problem som ett fnuttmarknadsmisslyckandefnutt, det vill säga att marknaden inte har fungerat som den borde. Genom att ge stöd ska de hotade företagen överleva tills tiderna blir bättre. Vad de missar är att problemen också kan bero på politiska misstag, säger Fredrik Bergström.

I avhandlingen har han undersökt fyra frågeställningar:
* Hur har den svenska regionalpolitiken påverkat tillväxt och inkomster i olika delar av landet?
* Vilka företag blir föremål för stadigt stöd – och varför just dessa?
* Leder statliga investeringsstöd till mer produktiva företag?
* Leder subventioner till ökad sysselsättning?

Studierna grundar sig på en nationalekonomisk analys och på jämförelser mellan företag som liknar varandra, men där en grupp tillhör bidragstagare och den andra gruppen klarat sig utan industristöd.

– Jag har också gått ner och tittat på enskilda företag för att försöka förklara de resultat jag fått i den makroekonomiska analysen, säger Fredrik Bergström.

Skillnaderna utjämnas

Resultaten går stick i stäv med en rad politiska fnuttsanningarfnutt. Exempelvis finns det inget som tyder på att inkomstskillnaderna inom Sverige skulle öka. Den naturliga trenden, även oräknat regionalstödet, är att skillnaderna utjämnas. Därmed faller ett argument för subventionerna.

– Intressant är också att de företag som subventioneras ofta är stora, och ofta tillhör branscher som uppfattas som kritiska för respektive region. Däremot tillhör de sällan framtidsbranscher, utan snarare näringsgrenar med svaga framtidsutsikter. De här företagen har inte haft svårare att finna traditionell finansiering via banken än de bolag som aldrig fick några subventioner. Anledningen till att de subventioneras är troligen att de haft bättre politiska kontakter och mer resurser att satsa på lobbyverksamhet.

I Sverige finns 140 olika stödformer och inom EU hela 6 000, så visst krävs det resurser för att hitta rätt stödform, menar Fredrik Bergström.

De statliga företagsstöden finansieras av skatteintäkter. Fredrik Bergström tror att kapitalet skulle göra mer nytta om det fick stanna hos konsumenter och företag.———–