Kunskap föder kunskap i forskningsparkerna

Följande text publicerades även i Entré nr 3/4, 2003:

Företagen som utvecklas i forskningsparkerna befinner sig på olika kunskapsnivåer. Detta påverkar deras möjligheter att tillgodogöra sig ytterligare kunskap, såväl inom teknikområdet som inom management. Forskningsparkerna bör därför differentiera sina erbjudanden, hävdar Marie Löwegren.

Ekonomie doktor Marie Löwegren disputerade vid Lunds universitet i maj 2003 på avhandlingen New Technology-Based Firms in Science Parks – A Study of Resources and Absorptive Capacity. Den handlar om hur teknikbaserade företag använder resurserna i forskningsparken där de är lokaliserade. Resurserna kan delas in i tre kategorier: forskningsparkens faciliteter, universitetsrelaterade resurser och klustereffekter.

Parkens faciliteter är bland annat affärsrådgivning och ledarskapsutbildning. Närheten till universitetet är en resurs då forskningsparkens företag har möjlighet att ta del av nya rön, delta i forskningsprojekt och rekrytera kvalificerad personal. Klustereffekterna uppstår då företagen i parken samarbetar i gemensamma projekt. Dessutom kan företagen dra nytta av forskningsparkens image. Den ger dem såväl synlighet som trovärdighet.

– I början av avhandlingsarbetet gjorde jag fallstudier, och jag såg då att företagen använde resurserna ganska olika. Först trodde jag att det berodde på att de var verksamma inom olika branscher, men när jag följde upp med en enkätundersökning till alla forskningsparker såg jag att skillnaderna i större utsträckning berodde på managementresurserna.

– De företag som rekryterat kompetens utifrån använder andra resurser än de företag som i princip bara består av grundaren. Grundarorienterade företag använder forskningsparkens faciliteter mer än förväntat, medan rekryteringsorienterade företag använder kluster- och universitetsrelaterade resurser mer än förväntat.

Uppsugningsförmågan avgör

Löwegren menar att detta kan bero på ”absorptive capacity”, det vill säga företagens förmåga att absorbera kunskap. I de grundarorienterade företagen bestäms kunskapsnivån av grundarens kompetens. Oftast stämmer den överens med de faciliteter som forskningsparken erbjuder. I de rekryteringsorienterade företagen har extern kompetens rekryterats, och det höjer kunskapsnivån. De har därmed kapacitet att utnyttja klustereffekterna och närheten till universitetet.

– Ju mer kunskap företaget har inom ett område, desto lättare har det att ta till sig mer kunskap inom samma område. Min studie visar att detta inte bara gäller teknisk kunskap, utan även managementkunskap.

Givet att det finns olika kategorier av företag anser Marie Löwegren att forskningsparkerna bör differentiera sina erbjudanden.

– Det är meningslöst att erbjuda rekryteringsorienterade företag affärsrådgivning – istället bör parken underlätta relationerna med universitetet. I de grundarorienterade företagen kan man däremot fokusera på faciliteterna för att få upp deras kunskapsnivå.

Brist på riktiga parker

Kring Sveriges forskningsparker råder en viss begreppsförvirring. ”Teknikpark” och ”research park” är två andra termer som florerar, men några klara riktlinjer om vad en sådan park är finns egentligen inte. Forskningsparkernas huvudsakliga uppgift är att ta vara på idéer från universiteten. Potentiella företag slussas in i parken via en inkubator. Förutom en lokal får de också rådgivning, tillgång till finansiärer och mycket mer. I stora forskningsparker med några hundra företag skapas också samarbetsmöjligheter företagen emellan. Åtminstone borde det vara så.

– I Sverige finns många mindre forskningsparker, samt några som snarare borde kallas ”företagshotell”. Egentligen har vi kanske bara 3-4 riktiga forskningsparker, men vi skulle behöva fler, konstaterar Marie Löwegren.

För mer info: marie.lowegren@fek.lu.se———–