Konkursdrabbade kvinnor startar inte nytt

Följande text publicerades även i Entré nr 2, 2006:

Oftast ser konkursförvaltare ingen skillnad mellan män och kvinnor som går i konkurs med sina företag. Men visst händer det att näsdukspaketet åker fram när konkursförvaltaren vet att en skuldsatt är kvinna. Och kvinnor som drabbas av konkurs startar sällan företag igen.

Konkursförvaltarna är en del av vårt samhälle och en del av det sammanhang där företagare verkar. Deras syn på kvinnor och män som företagare påverkar företagsklimatet för könen.

Maria Axelsson har i sin doktorsavhandling, Ifrågasatta företagare – Konkursförvaltares syn på kvinnor och män som företagsgäldenärer under 1900-talet, studerat konkurser i Uppsala under mellankrigstiden och under tre årtal på 1980- och 90-talen. Det digra materialet har behandlats statistiskt, men visar inga direkta skillnader mellan män och kvinnor – vare sig under den tidigare eller den senare perioden.

Tar konkursen allvarligt

Konkursakterna uppenbarade inga mönster som säkert kan sägas bero på kön. Men Axelsson, numera filosofie doktor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet, har också genomfört en enkät- och intervjuundersökning bland dagens konkursförvaltare. De flesta försökte hävda att de inte upplevde att kvinnor var annorlunda som företagsgäldenärer, men särskilt bland de yngre fanns förvaltare som såg skillnader.

– Både i kommentarerna till enkäten och framför allt i intervjuerna så kommer det fram efter ett tag att det finns skillnader. En konkursförvaltare sa till exempel: fnuttJo, när det kommer kvinnor måste man ställa fram pappersnäsdukar för de grinar alltid.fnutt

Ordningsamma kvinnor

En annan skillnad som förvaltarna pekade på var att kvinnor inte startar företag igen efter en konkurs, medan män ofta gör det. Det kan bero på att kvinnorna tar konkursen mer seriöst, medan männen ser den som ett sätt att sanera bolaget.

Däremot verkar kvinnor inte vara sämre som gäldenärer. I Axelssons intervjuer är kvinnor ordningsamma och vill göra rätt för sig.

– Färre kvinnor går i konkurs i förhållande till hur många som driver företag, så egentligen kan vi säga att företagandet är kvinnligt, säger hon.

– Men nu sticker jag ut hakan. Anledningen till att kvinnliga företagare inte går i konkurs i samma utsträckning som män kan, enligt förvaltarna, bero på att de ofta driver enskilda firmor och att en konkurs då också innebär en personlig konkurs.

Varken konkursförvaltarnas kommentarer eller deras rapporter pekar alltså på några egentliga skillnader.

– Företagsforskningen visar annars att män och kvinnor är så olika hela tiden. I min studie kan jag inte se de här tydliga skillnaderna och då tycker jag att man kan ifrågasätta om det faktiskt är så.

Maria Axelsson vill dock inte säga att tidigare forskning har haft fel.

– Det här är ett bra komplement, konkursforskningen har tidigare varit könsblind. Det som är extra bra för genusaspekten är att konkursförvaltarnas rapporter inte är skapta för att jämföra män och kvinnor. Det gör materialet mindre styrt än exempelvis mina enkäter och intervjuer.

För mer info: maria.axelsson@ekhist.uu.se———–