Jämställdhet för tillväxt

Följande text ingick även i temat ”Kvinnors företagande” som publicerades i Entré nr 1, 2011:

Allt fler kvinnor driver företag. Men fortfarande dominerar männen i den här världen. Siffran varierar beroende på undersökning, men i runda slängar 22-28 procent av Sveriges företag drivs av kvinnor. Fler företagande kvinnor skulle innebära ökad sysselsättning och ekonomisk tillväxt. Här finns en outnyttjad potential, och satsningar görs på många håll för att öka kvinnors företagande. Det är också en fråga om jämställdhet och demokrati – även om det inte alltid kommer fram i debatten.

Regeringen satsar 100 miljoner per år på kvinnors företagande. En del i satsningen är forskningsprogrammet ”Forskning om kvinnors företagande” som finansieras via Vinnova. Programmet har en budget på 30 miljoner kronor och sträcker sig mellan hösten 2008 och våren 2011. Huvudmålet är att bidra till tillväxt genom att röja undan eventuella diskriminerande hinder. I programmet finns även ett jämställdhetsmål och ett kunskapsmål.

-Tio forskningsprojekt var med och delade på Vinnovas miljoner. Ett av dem leds av Carin Holmquist, professor vid Handelshögskolan i Stockholm och en auktoritet inom området kvinnors företagande i Sverige. För henne är det inte minst en fråga om demokrati.

– Kvinnor utgör halva befolkningen. Men hela näringspolitiken och strukturen kring företagande är omedvetet uppbyggd för män och för branscher där framförallt män verkar. Kvinnor ligger utanför normen och möter därför större utmaningar än män.

– Snedfördelningen drabbar inte bara kvinnodrivna företag, utan alla som avviker från normen. Många nya företag inom nya branscher har svårt att passa in i det nuvarande systemet. Det är till exempel ganska nytt att vi ser tjänsteföretag som något värt att satsa på, säger Carin Holmquist.

Därför, menar hon, är det bra att det finns olika typer av korrigerande policyåtgärder – som till exempel Tillväxtverkets ambassadörer för kvinnors företagande. Insatserna behövs, tills kvinnors företagande ses som lika normalt som mäns.

– Men på längre sikt tror jag inte på att bygga könssegregerade system. I längden handlar det i stället om att få med ett genusperspektiv i all företagspolitik. Detsamma gäller för forskning om företagande. Alla studier behöver givetvis inte ha ett extremt genusfokus, men det bör i alla fall finnas med.

Tidigare forskning, som till exempel det Esbri-anknutna Dianaprojektet, har visat att kvinnor har svårare än män att få lån och annan finansiering till sitt företagande. Projektet som Carin Holmquist leder, där även Erik Wetter ingår, handlar om detta och har fått namnet ”Hur påverkas bedömningar av risk och förmåga i nya företag av entreprenörens kön.”

– Det finns flera förklaringar till att kvinnor inte får lån i samma utsträckning som män. En kan vara att de inte söker lån i samma utsträckning. En annan att de hindras av attityder hos till exempel bankpersonal.

Holmquist och Wetter har gjort en studie där 357 studenter och professionella kreditgivare har fått bedöma fiktiva låneansökningar.

– Vi ser inga belägg för att kvinnor skulle bedömas annorlunda än män när de söker finansiering. Könet hos dem som bedömer ansökningarna betyder faktiskt mer än könet hos dem som blir bedömda. Kvinnor är mer positiva till både män och kvinnor i sina kreditbedömningar.

Även om de inte finner något stöd för att kvinnor och män behandlas olika, har Holmquist en del råd till dem som fattar besluten.

– Banker är ofta väldigt konservativa. Jag önskar att de kunde utbilda sin personal mer i hur man tänker affärsmässigt och utmanar omedvetna fördomar, och inte bara i hur man räknar på säkerheten för ett lån.

– En viktig policyåtgärd är det här med förebilder. På sikt kan det förändra attityder, bekämpa fördomar och ge stärkt självkänsla till kvinnor som driver företag. Det skulle man kunna jobba mer med.

Samtidigt menar hon att attityder och fördomar är svåra att upptäcka, och tar tid att bli av med.

– Som kvinna gäller det att ha en bra affärsidé och en bra produkt som folk vill ha. Då kommer det gå bra för företaget, och man tjänar mycket pengar. Då får man också respekt. Och får man inte respekt, så har man åtminstone sitt företag och sina pengar, säger Carin Holmquist.

-Många har haft stora förhoppningar på att avregleringen av traditionellt kvinnodominerade branscher som vård, skola och omsorg ska leda till fler företagande kvinnor. Professor Elisabeth Sundin vid Linköpings universitet, även hon en auktoritet på området kvinnors företagande i Sverige, har intresserat sig för ämnet. Tillsammans med docent Malin Tillmar leder hon projektet ”Kvinnors företagande i spåren av offentlig sektors omvandling” inom Vinnovas forskningsprogram.

I projektet ingår flera delstudier. Ett av dem handlar om lagen om valfrihetssystem, lov, som reglerar det som i dagligt tal brukar kallas för kundvalsmodellen. I den kommun där forskarna inledde sina studier fanns förväntningar på att lagen skulle gynna de små företagen, i synnerhet de som drivs av kvinnor. Men så har det inte blivit.

– Om målet var att privatisera delar av den offentliga sektorn har man lyckats. Men om målet var att öka kvinnors företagande har man inte lyckats. Resultatet är ganska deprimerande: få kvinnor, få småföretag. Det är de stora jättarna, som Carema och Attendo, som kniper kontrakten, säger Elisabeth Sundin.

– Vi har sett det tidigare, och ser det nu igen. När en kvinnodominerad bransch avregleras ökar andelen män i den. Företagandet i sig verkar dra till sig män. Så en avreglering kanske inte blir som man tänkt sig ur genussynvinkel. Politikerna har säkert fortfarande som mål att få in småföretag och kvinnor. Men det här verkar inte vara sättet att nå de målen.

– När man bokstavligen lägger ut en hel marknad på en och samma gång, är det inte så konstigt att det är de etablerade företagen som dominerar den marknaden. Att tro något annat är orealistiskt.

Så, vad kan man då göra om viljan trots allt är att fler kvinnor ska starta företag inom de här branscherna? Elisabeth Sundin menar att det beror på hur cynisk man vill vara. Om man massavskedar kvinnor inom offentlig sektor, kommer troligen nyföretagandet öka. Men är det verkligen det vi vill?

– Vi har aldrig haft så högt egenföretagande som under 1930-talskrisen. Men jag tror inte det är så många som ser det som en positiv ökning, säger Sundin.

Och det finns inga enkla, konkreta policyåtgärder för att komma till rätta med problemen, menar hon.

– Det finns så många olika mål inbakade i främjandeinsatser för kvinnors företagande. Genom att öka kvinnors företagande vill politikerna förbättra jämställdheten, minska arbetslösheten, öka integrationen och bidra till den regionala dynamiken. Det går inte att uppfylla alla de målen samtidigt.

-Ett annat ämne det pratas mycket om för tillfället är generationsskiften i företag. Hur ser det ut för kvinnor på den fronten? Det har professor Leif Melin och ekonomie doktor Cecilia Bjursell från Cefeo, ett forskningscentrum om familjeföretagande och ägande vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping, undersökt i projektet ”Föreställningar om kvinnor som familjeföretagare – hinder för kvinnors övertagande vid ägarskiften.”

I ett av delprojekten har de kartlagt mediebilden kring kvinnor i familjeföretag.

– Två huvudtyper syns i medierna. Dels de kända kvinnorna som tagit över ett familjeföretag, som Antonia Ax:son Johnson och Cristina Stenbeck. Här ligger fokus tyvärr nästan lika mycket på deras kändisskap som på deras företagande. Sedan finns bilden av den kraftfulla företagaren, som exempelvis Inga-Lisa Johansson, vd för säkerhetsdörrföretaget Daloc. Hon har blivit känd för sitt framgångsrika entreprenörskap, vunnit priser och hyllats för tillväxttakten i företaget sedan hon tog över, säger Leif Melin.

– En tredje dimension som tas upp i medierna är samspelet mellan familj och företag. Det är ju aktuellt för alla som driver företag, men nämns oftast när det handlar om mindre, kvinnodrivna företag. Flera artiklar speglar hur det egna företagandet är ett sätt för kvinnor att hantera familjelivet.

Melin och Bjursell har också gjort en intervjustudie med kvinnor som tagit över, eller är på väg att ta över, ett familjeföretag, samt fallstudier i några av dessa företag. I många fall när kvinnor tar över är de det enda barnet. Eller det finns i alla fall ingen son i familjen.

– En del i den äldre generationen är såklart medvetna och har inga problem med att en kvinna tar över. Men förvånansvärt många har en gammaldags syn på företagandet. En företagare är en man, helt enkelt. Det synsättet lever kvar i större utsträckning än vi trodde.

Hur går det till när kvinnor ändå blir en del av familjeföretaget? Leif Melin beskriver två olika modeller. Den ena kallar han Pippi Långstrump-modellen. Den beskriver en kvinna som ända sedan barnsben har haft ambitionen att ta över familjeföretaget.

Den andra modellen har fått namnet Alice i Underlandet: Kvinnorna har inte sett det som en möjlighet att bli en del av familjeföretaget, men ändå hamnat där, mer eller mindre ofrivilligt och oplanerat.

– Det finns många historier som visar att Alice i Underlandet-modellen är ganska vanlig. Det innebär att det inte alls är givet att kvinnor uppmuntras att gå in i familjeföretaget. Då är det inte heller så konstigt att många avstår.

Leif Melin menar att genusfrågan bör få större utrymme i diskussioner om ägarskiften. Att skifta ett företag är oftast en komplex process och det behövs en näringspolitik som underlättar denna process, och som även beaktar genusfrågan.

– Visst, nyföretagandet bland kvinnor ökar. Och det är ju jättebra. Men det ger inte en rättvis bild av hur det ser ut för övrigt i svenskt näringsliv. På ägandesidan står det mycket sämre till med jämställdheten.

– Det finns en stor potential här. Många svenska företag står inför ett ägarskifte, konstaterar Leif Melin.

-Det finns också stor potential i det akademiska entreprenörskapet. Åsa Lindholm Dahlstrand, professor vid Högskolan i Halmstad, har undersökt detta närmare i projektet ”Akademiskt nyföretagande: inkubatorer och entreprenörsutbildning för kvinnors företagande”. Till sin hjälp har hon haft Marita Blomkvist, Agneta Hansson, Pia Ulvenblad, Diamanto Politis och Joakim Winborg.

En grundtanke i projektet är att universitetsvärlden är segregerad. Bland studenter dominerar kvinnorna, medan de är klart underrepresenterade på höga befattningar.

– Är det likadant inom det akademiska entreprenörskapet eller lyckas man fånga in kvinnors företagande? Inom akademin finns ju stora möjligheter till lärande som borde kunna förbättra förutsättningarna för kvinnor att driva företag, säger Åsa Lindholm Dahlstrand.

Det första forskargruppen gjorde var att kartlägga Sveriges universitetskopplade inkubatorer. De hittade 44 stycken och undersökte bland annat hur dessa presenterade sig själva på internet. I skrivande stund analyseras materialet ur ett genusperspektiv.

– Det ser väl inte så bra ut, kan man säga.

När det gäller entreprenörskapsutbildningar är det svårare att få fram ett bra underlag. Forskarna har bland annat gått igenom de ansökningar som skickades in till Högskoleverket om att driva så kallad spetsutbildning i innovation och entreprenörskap.

– De här utbildningarna lyckas inte attrahera kvinnor. Det kan bero på att de har en tydlig koppling till äldre inkubatorer vid stora forskningstunga universitet. De yngre högskolorna är bättre på att locka kvinnor.

En annan delstudie har fokuserat på de 21 inkubatorer som ingår i Innovationsbrons nationella inkubatorprogram. De har alla fokus på tillväxtföretag, teknik eller life science.

– Totalt i hela populationen är 14,7 procent kvinnor, en klart sämre siffra än andelen företag som drivs av kvinnor i samhället i stort. Det kanske inte är så konstigt när alla inkubatorer som får finansiering i programmet tillhör de gamla mansdominerade näringarna. Ingen inkubator som har fokus på exempelvis design eller kreativa näringar finns med i satsningen.

– Vi har en nationell policy som ska främja inkubatorer. Samtidigt finns en annan policy som ska främja kvinnors företagande. De här två tankarna verkar inte prata med varandra, det skulle behövas lite mer samordning.

Som tidigare nämnts brukar forskning ofta visa att det är svårare för kvinnor än män att få lån. Det gäller inte i inkubatorerna, här är kvinnorna betydligt mer framgångsrika än männen i att få statliga stöd och lån.

– Inkubatorföretagen som startas av kvinnor överlever också i högre utsträckning än de som startas av män. Ett annat intressant resultat är att ju större andel kvinnor en inkubator har, desto bättre tillväxt får alla företag som sitter där.

– Det som retar mig är att det uppenbart är en jätteresurs som inte tas tillvara här. Det är en samhällsekonomisk dumhet att inte satsa mer på kvinnorna inom det akademiska entreprenörskapet, säger Åsa Lindholm Dahlstrand.

En längre version av denna artikel, och mycket annat material, finns på www.esbri.se/kvinnors

Läs mer om Vinnovas program på www.vinnova.se—