Invandrarföretagare tjänar sämre än sina svenska kollegor

Följande text publicerades även i Entré nr 4, 2006:

Inkomstskillnaderna mellan olika företagargrupper är stora. Infödda företagare tjänar till exempel betydligt mer än företagare med utländsk bakgrund. Det visar Pernilla Andersson i sin doktorsavhandling.

Avhandlingen Four Essays on Self-Employment består, som titeln avslöjar, av fyra uppsatser om egenföretagande. Alla har en kvantitativ ansats och baserar sig på bland annat registerdata från SCB.

I den första uppsatsen studeras relationen mellan verklig inkomst och – en statistiskt framräknad – förväntad inkomst bland män födda i Sverige. Vilken grupp blir i störst utsträckning egenföretagare: de som tjänar över, under eller i nivå med sin förväntade inkomst?

– De som tjänar över och under sin förväntade inkomst är mer benägna att starta eget än de som ligger i nivå med sin förväntade inkomst, säger filosofie doktor Pernilla Andersson, Institutet för social forskning vid Stockholms universitet.

– De med låg lön kanske är besvikna, de blir egenföretagare för att förbättra sin situation. De som tjänar mer än sin förväntade inkomst borde ju egentligen välja att fortsätta som anställda, kan man tycka. Men på grund av den sammanpressade lönestrukturen i Sverige ser de troligen en möjlighet att få det ännu bättre.

Företagare är nöjdare

Nästa steg var att undersöka hur bra det går för de olika grupperna. Inkomst, omsättning och antal anställda används som mått på framgång.

– De som är duktiga som anställda, det vill säga ligger över sin förväntade inkomst, lyckas också bäst som egenföretagare. De tjänar mer, har fler anställda och högre omsättning än de som ligger under sin förväntade inkomst. En intressant reflektion är att Sveriges sammanpressade lönestruktur alltså kan leda till att fler högpresterande individer väljer att starta företag – som dessutom går bra!

Den andra uppsatsen handlar om egenföretagarnas välbefinnande. Här använder Pernilla Andersson intervjudata från 1991 och 2000. Hon har fokuserat på dem som var anställda 1991, men hade gått över till egenföretagande 2000.

– Det tydligaste resultatet är att egenföretagare är nöjdare med sin arbetssituation än anställda. Inga skillnader hittades när det gäller det allmänna välbefinnandet i livet.

Hon påpekar att det är svårt att visa på den kausala effekten i den här typen av studier. Är det de som mår bättre som väljer att bli egenföretagare, eller mår de bättre för att de blir egenföretagare? Hönan eller ägget, alltså.

Invandrare riskerar arbetslöshet

I den tredje uppsatsen jämförs inkomstskillnader mellan olika grupper av egenföretagare.

– Invandrarföretagare tjänar betydligt sämre än sina infödda kollegor. Resultatet är mycket tydligt, även om man konstanthåller för till exempel bransch. Skillnaderna i inkomst mellan företagsgrupper är till och med större än motsvarande skillnader bland anställda.

– Störst är skillnaderna för icke-västliga invandrare. Det är också större skillnader mellan invandrare och infödda i de lägre inkomstskikten än i de högre, konstaterar Andersson.

En förklaring, menar hon, kan vara att invandrare är beredda att acceptera en lägre inkomst. Det har att göra med att alternativet för en invandrare ofta är arbetslöshet, medan det för en infödd svensk är anställning. En annan möjlig förklaring är diskriminering.

Den fjärde uppsatsen handlar om utträde ur egenföretagande. Vilka grupper lämnar företagandet och vad gör de i stället?

– Även här finns stora skillnader mellan olika grupper av egenföretagare. De infödda som lämnar egenföretagandet går ofta över till en anställning. De icke-västliga invandrare som lämnar egenföretagandet blir i stället arbetslösa, säger Pernilla Andersson.

För mer info: pernilla.andersson@sofi.su.se———–