Högpresterande forskare nyttiggör mest

Följande text publicerades även i Entré nr 3, 2011:

Forskare som publicerar sig mycket och ägnar en stor del av sin arbetstid åt forskning, är också mer involverade i nyttiggörande. Det visar en ny studie från forskningscentrumet Circle. Seniora forskare är mest aktiva i att sprida sin forskning utanför akademin.

Studien publiceras i Science and Public Policy (nr 6, vol 38, 2011) och har klara policyimplikationer – kommersialisering av forskning är ett hett debatterat ämne just nu. Jonas Gabrielsson har, tillsammans med Caroline Wigren-Kristofferson och Fumi Kitagawa, drivit projektet med fokus på högpresterande forskare och starka forskningsmiljöer.

För att kvala in som högpresterande i studien skulle man ha minst fyra vetenskapliga publiceringar de senaste tre åren, och forska 50 procent eller mer av sin totala arbetstid.

– Våra resultat visar att de högpresterande forskarna ägnar mer tid åt nyttiggörande. Då pratar vi om nyttiggörande i ett större perspektiv, om att sprida sin forskning, interagera med omgivningen och delta i samhällsdebatten på olika sätt. Inte bara om att registrera patent eller starta företag, även om det såklart också inkluderas, säger Jonas Gabrielsson.

Studien bygger bland annat på en enkät, som ursprungligen genomfördes av Caroline Wigren-Kristofferson och Clas Wahlbin, med cirka 10 000 respondenter från svenska högskolor och universitet.

I undersökningen gjordes även intervjuer med personer som är kopplade till så kallade starka forskningsmiljöer.

– I de starka forskningsmiljöerna verkar det finnas en växelsamverkan mellan forskning och nyttiggörande. Genom att samverka och involvera sig i debatten förbättras forskarens synlighet, och därmed även chanserna att få extern finansiering.

Men att ha mycket forskning i tjänsten är få förunnat.

– Man ska nog vara glad om man lyckas få 25 procent forskning och 75 procent undervisning. En del erkänt duktiga forskare kan ha i princip full finansiering, men det handlar inte om den genomsnittliga universitetsläraren.

Att kunna ägna mycket tid åt forskning är ett tecken på att forskaren är bra på att dra in egna medel. Forskare har numera i praktiken ett eget finansieringsansvar.

Ett exempel: När Jonas Gabrielsson på heltid var knuten till Circle, som är en av Lunds starka forskningsmiljöer, hade han 50 procent av sin arbetstid betald genom centrumet. Han ägnade alltså halva sin arbetstid åt de program som finansieras av exempelvis Vinnova. Gabrielsson valde att undervisa cirka 20 procent, tid som Lunds universitet står för genom sitt utbildningsuppdrag. Han var sedan själv tvungen att hitta finansiering till resterande 30 procent av sin heltidstjänst.

– Men det är få som har samma situation som Circle. Det normala är att börja med 100 procent undervisning och sedan jobba sig till utrymme för forskning genom att söka externa medel.

Det finns en del skevheter i resultaten. Till exempel är det klart fler män än kvinnor som nyttiggör sin forskning. Jonas Gabrielsson menar att det bland annat har att göra med att fler män sitter på seniora positioner inom akademin. Det handlar också om vilket vetenskapsområde man tillhör. Områden som naturvetenskap, teknik och medicin, som domineras av män, har större forskningsbudgetar, och därmed mer forskningstid.

– En annan skevhet är ålder. Ju äldre man blir, desto mer involverad är man i nyttiggörande. Det har att göra med karriärstegen. När man har nått högre positioner får man ofta mer forskningsfinansiering och blir därmed synligare.

Jonas Gabrielsson upplever att det hos forskare finns en frustration kring det här med nyttiggörande, även bland dem som befinner sig i starka miljöer. Det poängteras ofta hur viktigt det är att kommersialisera och nyttiggöra forskningen, men det finns inga resurser för att jobba med det.

– Vi får pengar till forskning, men inte till kommunikation och nyttiggörande. Och det saknas rutiner för hur man gör. Det är inte helt lätt att bara sätta sig ner och nyttiggöra.

– Detta är definitivt något att titta närmare på framöver för att kunna förbättra samverkan mellan akademin och övriga samhället. Inte minst för forskare som inte är seniora, säger Gabrielsson.

Kontakta jonas.gabrielsson@circle.lu.se———–