Forskningsintensiva regioner bäddar för innovationer

Åse

Karlén

Publicerad: 28 aug 2004,
12:00 f m
Uppdaterad: 28 aug 2004,
3:29 e m

DELA

25-28 augusti 2004 genomfördes en gigantisk konferens i Stockholm: ESOF 2004. ESOF står för Euroscience Open Forum och konferensen utgör just ett öppet forum där idéer om forskning och teknologi i samhället kan debatteras. Under konferensens första dag stod Stockholm School of Entrepreneurship (SSES) som värd för ett seminarium om Europas innovationskraft. Seminariets sex talare delade med sig av sina erfarenheter av att arbeta med tekniköverföring och akademiskt entreprenörskap i olika regioner.

Professor Per-Olof Berg, tillika SSES vd, inledde seminariet. Han fungerade även som moderator under hela eftermiddagen.

– I dag vill allt fler regioner marknadsföra sig som ”hot spots”. Storstadsregionerna konkurrerar, och inom EU har man identifierat forskningsbaserade innovationer som nyckeln till ökad europeisk konkurrenskraft.

– Över hela världen tas fler och fler initiativ för att skapa forskningsbaserade regioner. Under dagens seminarium kommer vi att få höra mer om regioner som Öresund, Helsingfors och Oxford, sa Per-Olof Berg.

Berg konstaterade att storstadsregioner som vill bli framgångsrika bör satsa på fyra faktorer. De måste, för det första, ha en integrerad universitetsstruktur. För det andra behövs ett antal forskningsbaserade kluster, och för det tredje mekanismer för att producera och kommersialisera kunskapen från forskningen. Den fjärde faktorn är styrande organisationer.

Sundig allians

Seminariets första talare hette Linda Nielsen. Hon är professor vid Köpenhamns universitet och även involverad i konsortiet Øresund Science Region. Titeln på hennes anförande var ”Development of a competitive trans-national multi-cluster innovation region”, en titel som – enligt Nielsen själv – var både ”lång, teknokratisk och imponerande”!

Øresund Science Region arbetar för att skapa en allians mellan universitet och högskolor, företag, myndigheter och andra viktiga aktörer på båda sidor om sundet.

– Øresund Science Region ska realisera Öresundsregionens potential.

– Vi vill samla en kritisk massa, stimulera ny kunskap och underlätta teknologiöverföring mellan länderna, sa Linda Nielsen.

Den dansk-svenska regionen har 3,5 miljoner invånare, 14 universitet, fem forskningsparker, fyra etablerade kluster och ytterligare två-tre kluster på gång. Arbetskraften är välutbildad och Öresundsregionen rymmer många högteknologiska företag, bland annat på det biomedicinska området.

Till Øresund Science Regions uppgifter hör att analysera de egna tillgångarna. Vilka företag finns i regionen? Var finns de? Hur skulle de kunna samarbeta med varandra?

– En annan uppgift är att skapa ett regionalt varumärke som kan attrahera företag, kapital och nya talanger.

– Vi vill också göra studenterna uppmärksamma på det stora antal utbildningsmöjligheter som finns. De ska kunna orientera sig i hela regionen, inte bara i sitt eget grannskap, slog Nielsen fast.

Öresundsbron har varit viktig, såväl ur praktisk som symbolisk synvinkel, för utvecklingen av regionen. Linda Nielsen ser främst fördelar med att bygga en forskningsbaserad region över nationsgränserna, men självfallet finns också kulturella och strukturella svårigheter. Ändå skulle hon inte tveka att utvidga regionen till de baltiska länderna.

– Jag anser att vi har lärt oss en hel del hittills, men fortfarande finns mycket att göra. Öresundsregionen behöver en lätt institutionalisering. Den ska fortsätta att vara flexibel, men samtidigt fokusera mer på innovationer.

Från bondesamhälle till hi-tech

Efter Nielsens föredrag tog Fiona Reid vid, under rubriken ”Making prestigious universities entrepreneurial and innovative”. Hon är verksam vid Oxford Science Enterprise Centre som syftar till att uppmuntra entreprenöriella initiativ hos forskarna och lärarna vid University of Oxford.

– För 40 år sedan var Oxfordregionen en slumrande jordbruksbygd. I dag är bilden en annan. Under 1990-talet ökade regionens högteknologiska sektor med 40 procent per år, sa Reid.

Två universitet, tolv forskningsparker och 1 400 högteknologiska företag bidrar till Oxfords framgångar som forskningsbaserad region. Reid menar att det är universiteten som leder utvecklingen.

– University of Oxfords forskningssatsningar är störst i Storbritannien. Vi är framgångsrikast i landet när det gäller teknologiöverföring. Universitetet är också en viktig arbetsgivare – det sysselsätter 8 procent av regionens arbetskraft.

Universitetets främsta roll är trots allt att examinera ut duktiga studenter, konstaterade Fiona Reid.

– Det finns inget enkelt, linjärt samband från kunskap, eller kapacitet att överföra teknologi, till generering av produkter. Entreprenörskap är kaotiskt!

– Det handlar inte om att skapa ett nytt Hewlett Packard, utan snarare om att återskapa de förhållanden som rådde när Hewlett Packard skapades, sa hon.

Finländsk forskningskorridor

Eero Holstila höll med Reid om att universiteten måste ta täten i den innovativa utvecklingen. ”Can science regions be governed?” undrade han i titeln till sitt anförande. Holstila är vd för Culminatum, ett företag som verkar för expertis inom bland annat logistik, genteknik och mjukvara i Helsingforsregionen. Till Culminatums intressenter hör städerna, universiteten, forskningsparkerna samt en hel del företag och finansiella institutioner i regionen. Tillsammans arbetar de för att området kring Helsingfors ska bli ett världsledande innovationscentrum.

– För tio år sedan nådde ekonomin botten i vår region. Mellan åren 1991 och 1993 försvann 100 000 jobb, berättade Eero Holstila.

– Därefter följde en succéperiod 1995-2001 då många arbetstillfällen skapades inom informationssektorn. Och detta utan EU-stöd!

Frågan är vad nästa fas blir. För att inte behöva återuppleva de magra åren under början av 1990-talet vill Culminatum se stärkta kunskapsbaserade tillväxtkluster, samt en utvecklad regional innovationsmiljö.

– Vi bygger en forskningskorridor som sträcker sig genom hela regionen, och vi samarbetar även med Tallinn, sa Holstila.

Forskningspark med mervärde

Luis Sanz är vd för IASP, en internationell sammanslutning av forskningsparker. Han talade inte om någon specifik region, utan delade med sig av sina erfarenheter av hur forskningsparker kan stödja innovationer. Rubriken på hans föredrag var ”From science parks to metropolitan innovation environments”.

– I dag är kunskap den viktigaste tillgången. Universitetens roll har förändrats dramatiskt – förut var deras viktigaste uppgift att undervisa. Det är inte längre tillräckligt.

– Jag menar inte att vara överkritisk, universiteten ska inte vara slavar under näringslivet. Men de ska vara medvetna om sin roll, sa Luis Sanz.

Begrepp som ”teknikpark”, ”forskningspark” och ”inkubator” används ofta slarvigt. Oavsett vilket begrepp man använder måste parken innehålla mer än bara tjusiga lokaler för att förtjäna sitt namn, menade Sanz.

– En riktig forskningspark ska vara managementintensiv och erbjuda utbildningar. Det ska finnas möjlighet att få hjälp med immateriella rättigheter, såddkapital och riskkapital. Parken bör också innehålla ett laboratorium.

Luis Sanz räknar med att det finns ungefär 600 ”riktiga” forskningsparker i världen, varav 180 i Europa. 300 forskningsparker är anslutna till IASP.

– Av företagen i forskningsparkerna har 12 procent inkuberats i parken. 9 procent har varit där ända sedan de föddes. Över 90 procent av företagarna har en universitetsexamen.

Enligt Luis Sanz är forskningsparkernas lokalisering stadd i förändring. De började som små enheter på universiteten. Därefter blev det vanligt med stora forskningsparker på billig mark utanför stadskärnorna. Nästa steg i utvecklingen blev inkubatorenheterna. Därefter har det blivit allt vanligare med forskningsparker mitt i city.

– Som nästa steg ser vi framväxten av ”forskningsstäder” – lärande samhällen.

– Det här är ett nytt koncept som jag är en stor förespråkare av. Men det finns en fara i det. Forskningsparkerna får inte bli ghetton för ljushuvudena – de måste hänga ihop med det omgivande samhället, sa Sanz.

Bioteknik i Stockholm

Professor Hans Wigzell, Karolinska institutet, representerade en svensk forskningsintensiv region. Han har varit drivande i utvecklingen som lett till kommersialisering av ett stort antal forskningsresultat från KI. Wigzell vill också skapa ett bioteknikcentrum i ”nobelklass” i Stockholmsregionen och utvecklade sina tankar kring det under rubriken ”Building a Nobel class bio-innovation region”. Han menar att om man vill ha något gjort är det bäst att ta tag i det själv.

– De flesta universiteten i Europa sitter bara och väntar. Jag tror att vi måste ta kontroll över vårt eget öde. Vi måste formulera strategier så att vi kan navigera bättre i framtiden, sa Hans Wigzell.

En vettig strategi, enligt Wigzell, är att bioteknikregionerna Uppsala och Stockholm slår sina påsar ihop. Utväxlingen blir större om de satsar gemensamt. Benchmarking är också viktigt. Genom att rita upp kartor över relationerna mellan aktörer och organisationer på den biotekniska spelplanen kan möjligheter skapas.

– Det vore oetiskt för Karolinska institutet som ett medicinskt universitet att inte försöka omvandla forskningen till produkter. Tänk om vi plötsligt satt där med ett botemedel mot cancer, men inte startade produktionen…

– Jag är glad att vi har lyckats skapa ett innovationssystem på KI, sa Wigzell.

EU-perspektiv på innovationerna

Sist ut bland talarna var Peter Löwe från Enterprise Directorate-General, EU-kommissionens företagsdivision. Han talade om ”Science and innovation for European regions” och visade bland annat en indelning av EUs medlemsländer i olika grupper. I den främsta gruppen, som kännetecknades av högteknologi, höga inkomster och väldigt stor bruttonationalprodukt, fanns Sverige och Finland.

– Men det är viktigt att komma ihåg att ett land inte behöver vara särskilt innovativt bara för att det har en hög BNP. Och forskning för forskningens egen skull är inte intressant.

– EUs regionala innovationspolitik fokuserar på konkurrenskraften. Varje region måste utveckla det som den är bra på, sa Peter Löwe.

Europa vs USA

Efter talarnas presentationer fanns det tid för några frågor till panelen. Bland annat blev det en diskussion om Europas ställning gentemot exempelvis USA eller de asiatiska länderna. De flesta verkade överens om att Europa har många fördelar, men att man måste ta hänsyn till ländernas särdrag.

– Det går inte riktigt att jämföra USAs närmare 280 miljoner invånare med Europas befolkning. Här finns en massa olika befolkningsgrupper, som dessutom talar olika språk, sa Luis Sanz.

– För att öka kvaliteten och attraktionskraften hos våra universitet och forskningsparker bör vi koncentrera oss på en stad, och därefter ett land, i taget. Det går inte att utveckla hela Europa samtidigt, sa Eero Holstila.

– Vi måste bli bättre på att samarbeta, och på att föra samman människor. Europa har stor potential, sa Hans Wigzell.

– USA är inte så bra på att producera talang – de importerar, tillade Peter Löwe.

– I Europa gäller det att hitta en balans mellan samarbete och konkurrens, fortsatte han.

En annan fråga rörde tillväxtsumman. Betyder Karolinska institutets biotekniska framgångar att tillväxten minskar någon annanstans?