Företagande ingen självklar väg till integration

Följande text publicerades även i Entré nr 1, 2004:

Saeid Abbasians avhandling belyser en grupp som förbisetts i tidigare forskning, nämligen kvinnor som är invandrare och egenföretagare. Han menar att företagandet inte automatiskt leder till att individen känner sig mer integrerad i det svenska samhället.

I doktorsavhandlingen Integration på egen hand – En studie av invandrade kvinnoföretagare kommer 16 kvinnliga företagare från Chile, Iran och Turkiet till tals. Avhandlingen har lagts fram vid Uppsala universitet av kulturgeografen Saeid Abbasian.

– De senaste åren har jag märkt på den allmänna debatten i Sverige att invandrares egenföretagande ses som något odelat positivt. I debatten ges inget eller mindre utrymme åt de faktiska förhållandena: hur arbetsmiljön ser ut och hur företagarna upplever sin vardag. Särskilt gäller detta kvinnorna, säger han.

Två typer av integration

När Abbasian talar om integration skiljer han mellan objektiv och subjektiv sådan. Detta är, menar han själv, ett av avhandlingens viktigaste bidrag. En individ som har jobb kan i och med sitt arbete anses vara objektivt integrerad. Men om jobbet innebär att individens utbildning eller arbetslivserfarenhet inte tillvaratas känner hon eller han sig inte integrerad. Integrationen är inte subjektiv.

– Politiker, samhällsdebattörer och andra förespråkare för småföretagande har en tendens att enbart fokusera på den objektiva integrationen.

För att få en mer nyanserad bild av integrationen ställde Saeid Abbasian två frågor till kvinnorna. fnuttKänner du dig nöjd med ditt arbete som företagare?fnutt besvarades jakande av alla 16 företagarna. De har med egna medel lyckats starta företag som de kan leva av, och de är inte beroende av någon. På frågan fnuttAnser du att du kommit på rätt plats i samhället mot bakgrund av dina kvalifikationer och övriga färdigheter?fnutt gick dock svaren isär.

– De flesta är stolta, nöjda och glada. De tycker att de är på rätt plats i samhället och de identifierar sig med sitt företag. En mindre grupp, sex företagare, är däremot inte helt nöjda.

De missnöjda kvinnorna är de som är verksamma inom en bransch de inte är utbildade för, eller som inte kan utnyttja sina tidigare meriter och kvalifikationer. Bland dem finns exempelvis en chilensk revisor som inte erkändes som auktoriserad revisor i Sverige trots sina 200 högskolepoäng.

Studien visar att det finns två huvudsakliga motiv till att starta eget: strukturella problem och personliga skäl. Lite mer än hälften av respondenterna startade eget på grund av arbetslöshet, bristande karriärmöjligheter eller diskriminering. I resten av fallen var det kvinnornas egna viljor, värderingar och attityder som fick dem att bli företagare.

Moderna pappor

Abbasian betonar att hans slutsatser inte gäller hela populationen. Invandrarkvinnor är en heterogen grupp och de egenföretagare han studerat skiljer sig från många andra. De är resursstarka individer ur medelklass som vuxit upp i jämställda hem med moderna fäder.

– Pappornas värderingar och beslut är mycket viktiga. Kvinnorna berättade att de uppmuntrats att utbilda sig och bli självständiga individer. Deras starka självkänsla bottnar i uppväxtmiljön, och deras uppfostran har banat väg för framgången i det vuxna livet.

I kvinnornas företagarvardag är arbetsdagarna många och långa, men hemarbetet delas med maken och barnen. Det etniska nätverket har inte så stor betydelse. Däremot tar många hjälp av det sociala nätverket, myndigheter, organisationer och leverantörer.

– Men företagarna förlitar sig i första hand på sig själva och sina egna krafter. I andra hand på sina närmaste och sitt nätverk, säger Saeid Abbasian.

För mer info: saeid.abbasian@kultgeog.uu.se———–