Filantropiskt riskkapital – En ny bransch tar form

Följande text publicerades även i Entré nr 3, 2010:

När det filantropiska riskkapitalet växte fram i Europa under andra hälften av 00-talet, följde doktoranden Lisa Hehenberger processen på nära håll. I sin avhandling beskriver hon hur föreningen EVPA, i kreativ konflikt med närliggande organisationer, skapade en helt ny bransch.

År 2004 startar fem riskkapitalister föreningen European Venture Philanthropy Association (EVPA) i England. Det ska leda till att ett för Europa helt nytt affärsområde växer fram, filantropiskt riskkapital.

De filantropiska riskkapitalisterna vill bedriva aktiv välgörenhet. I stället för att bara donera pengar, blir föreningens målsättning att också bidra med kunskap. Med hjälp av traditionella affärsmodeller för uppföljning och utvärdering vill de lära välgörenhetsorganisationer och sociala företag att arbeta mer effektivt.

-Lisa Hehenberger har följt EVPA:s arbete på nära håll under fyra år. Resultatet av hennes studier presenteras i avhandlingen Field formation in the presence of diversity: a study of the emergence and evolution of venture philanthropy in Europe.

I avhandlingen undersöker Hehenberger EVPA:s roll i att forma det nya affärsområdet. Hon tar också i beaktande hur närliggande verksamheter och organisationer har medverkat till detta.

– Jag var intresserad av att ta reda på när och hur aktörerna börjar identifiera sig med ett nytt affärsområde.

– De flesta studier som görs om framväxten av nya branscher bygger på arkivmaterial. Jag deltog vid konferenser och andra aktiviteter som arrangerades av EVPA. Genom att följa föreningens arbete kunde jag få med alla detaljer av skeendet, säger Lisa Hehenberger.

Hon ser skapandet av en ny bransch som en entreprenöriell process och menar att det sker i samspelet mellan individer, institutioner och andra aktörer. Följaktligen bygger hon sin analys på en kombination av teorier om sociala rörelser, som ser till kollektivets agerande, och institutionsteori som belyser agerandet hos en central aktör, i det här fallet EVPA.

– Det kan inte vara möjligt att en individ eller aktör förändrar en hel bransch. Genom att kombinera teorierna kunde jag samtidigt titta på hur föreningen förhöll sig till närliggande organisationer.

I den inledande fasen av föreningens verksamhet saknade EVPA egen identitet. Nästan alla som var knutna till föreningen kom från riskkapitalbranschen och identiteten var starkt knuten dit. En egen identitet behövdes för att skapa legitimitet kring den nya branschen.

– Diskussionerna handlade om hur man skulle gå till väga för att stötta välgörenhetsorganisationer och sociala företag med både kapital och kunskap. Andra viktiga frågor var hur affärsmodeller kan användas för att utvärdera social vinst snarare än ekonomisk vinst, säger Hehenberger.

EVPA ansträngde sig för att få med andra medlemmar. Snart kom stora välgörenhetsorganisationer och stiftelser in i bilden.

Det gjorde att gränserna öppnades lite och arbetet gick in nästa skede. Perioden präglades av konflikter när aktörer med olika bakgrund försökte komma överens om vilka metoder man skulle använda. Konflikter som var nödvändiga för den kreativa processen, menar Hehenberger.

– De gjorde att man till slut kunde enas om ett ramverk och några primära metoder. Metoderna blev en del av den gemensamma identiteten, men också en gräns gentemot närliggande verksamheter.

I processen uppstod en ny bransch, filantropiskt riskkapital.

– Gränserna mellan välgörenhet och riskkapitalbranschen luckrades upp. Det var inte längre lika viktigt vilken bakgrund en aktör hade, utan i vilken sektor man gjorde sina investeringar, som barn, miljö, hälsovård eller en specifik region.

I det tredje och sista skedet använder man kontrasten mellan den egna branschen, filantropiskt riskkapital, och andra verksamheter för att tydliggöra sin identitet.

– EVPA går från att vara öppen i det första skedet, till att sätta gränser gentemot andra grupperingar i det sista, konstaterar Lisa Hehenberger.

Kontakta doclhehenberger@iese.edu

Filantropiskt riskkapital…

… är en översättning från engelskans venture philanthropy. Begreppet blev populärt i slutet av 1990-talet när förmögna personer ville använda kapital och erfarenheter från näringslivet till ett aktivt engagemang i välgörenhetsorganisationer och företag vars främsta mål är att skapa social nytta. Filantropiska riskkapitalister vill maximera den sociala vinsten, till skillnad från vanligt riskkapital där målet är finansiell avkastning.

De filantropiska riskkapitalisterna menar att det finns likheter mellan att hitta rätt välgörenhetsorganisation att investera kapital i, och att investera i vanliga företag. Därför kan den sociala nyttan öka om man använder ett kommersiellt synsätt i verksamheten.

Källa: Venture Philanthropy: En studie av filantropiskt riskkapital i Sverige, Ebba Larsson och Isabel Savén (Magisteruppsats, Uppsala universitet, 2009).———