Europa måste finna sin egen väg till tillväxt
- Publicerad: 1 apr 1998,
- 12:00 f m
- Uppdaterad: 1 apr 1998,
- 3:31 e m
Följande text publicerades även under vinjetten fnuttPorträttetfnutt i Entré nr 1, 1998:
– Det är dags att sluta racka ner på EU-ländernas näringspolitik.
– Vi smutskastar oss själva. Det finns mycket gott i den europeiska modellen, säger David Storey, engelsk småföretagsforskare och expertrådgivare åt den svenska regeringen.
Det har blivit Europas tur att spela rollen som det svarta fåret i världsekonomin. Vid sidan av teknologiskt överlägsna USA och unga, hungriga Sydostasien har vi inte en chans att hävda oss. Så är det – åtminstone om man ska tro den kader av politiker, forskare och företagsledare som gärna förklarar vilka politiska och ekonomiska sanningar som leder till tillväxt.
– Jag var i Sydkorea i höstas och fick då ingen känsla av annalkande kollaps, säger David Storey som kommentar till resonemangen om Asien som självklart föredöme för Europa. Sedan hemkomsten har den sydkoreanska valutan rasat, flera banker gått i konkurs och landet tvingats underkasta sig Världsbankens rekordhårda återhämtningskur.
Inte heller USA ger några självklara vägvisare för Europas politiker. Visserligen är själva tanken med EU att skapa en lika stark inre marknad som den amerikanska, men i övrigt liknar den amerikanska situationen inte Europas. David Storey menar att vi måste söka oss egna svar på våra problem, främst då arbetslösheten och det dåliga nyföretagandet.
– Att amerikanerna lyckats så bra med att sänka arbetslösheten beror snarast på att de varit duktiga på att undvika allvarliga lågkonjunkturer, säger han.
Han har en utmärkt bakgrund för att bedöma för- och nackdelarna med EU-ländernas näringspolitik. Som en av världens främste småföretagsforskare och tillika mångårig expertrådgivare åt OECD har han
specialiserat sig på att granska hur offentliga program för nyföretagande fallit ut. Just nu arbetar han tillsammans med en grupp på Nutek för att gå igenom de svenska åtgärdspaketen.
– Det handlar om saker som hjälptelefoner för nystartade företag, tekniskt stöd och olika finansieringsformer, vetenskapsparker och så vidare. Ni har några unika idéer – exempelvis riktade bidrag för kvinnliga entreprenörer. Det är mycket intressant, säger han.
Gruppens arbete är fortfarande inte slutfört, så David Storey väljer att inte komma med några definitiva
omdömen om den svenska politiken. Han är en mycket engelsk herre – lågmäld, artig och med en värdig fasad bakom vilken man kan ana ett roat leende.
Till vardags är han professor vid University of Warwick och chef för forskningsinstitutet Centre for Small and Medium Sized Enrerprises vid samma skola. Dessutom har Storey skrivit boken Understanding the Small Business Sector. I Storbritannien har han gjort sig känd som kritiker av statens breda satsning på nya företag i servicesektorn.
– Det föll inte väl ut eftersom man gav bidrag till arbetslösa hårfrisörskor, rörmokare och andra i branscher som absolut inte växer. Man hjälper en hårfrisörska men stjälper en annan. Det kan inte finnas hur många frisörsalonger som helst i en och samma stad, det säger sig självt, tycker Storey. Han tillägger att det skapats många jobb i servicesektorn på andra håll i det engelska samhället, men då på nya och ofta mer kompetenskrävande områden.
Med andra ord är han en vän av satsningar på tillväxtbranscher. Men han skyndar sig att tillägga att den slutsatsen bara gäller Storbritannien, inte Sverige. Det kan vara befogat att hjälpa typiska enmansföretag att komma på fötter, så länge det inte ensidigt drabbar redan etablerade på en statisk marknad.
– Det finns två vägar att främja småföretag, förklarar han. Antingen försöker man få fler att starta, eller så hjälper man dem som redan finns. Och staten ska göra båda delar om det ger bäst resultat.
Den klassiska skillnaden mellan Europa och USA – den starka staten – pekas ofta ut som ett verkligt hinder för det europeiska näringslivet. Regleringar, byråkrati och traditioner bromsar tillväxten. EU tycks bara spä på den utvecklingen.
– Man ska komma ihåg att för varje reglering som man vill ta bort finns det någon som riskerar att råka illa ut! Det kan vara livsmedelskontroll eller arbetsmiljö eller någonting annat. Inget utvecklat land inför byråkrati för byråkratins skull.
EUs roll är att harmonisera Europas länder – genom regleringar som i slutändan ska vara gemensamma för alla. Det kommer att stärka de små- och mellanstora företagen, tror Storey.
———–