ESBRI arrangerade forum för finansieringsfrågor

En kortare version av denna artikel publicerades i Entré nr 4, 2006:

8 november genomfördes ”The Sweden–U.S. Entrepreneurial Forum 2006”. Årets forum var det tredje i ordningen, och en nyhet var att det följdes upp med parallella seminarier 9 november. Temat för båda dagarna var ”Access to Capital”.

”The Sweden–U.S.Entrepreneurial Forum” arrangeras av ESBRI, Näringsdepartementet och U.S. Department of Commerce. Syftet är att stimulera kunskaps- och erfarenhetsutbytet mellan Sverige och USA kring viktiga entreprenörskapsfrågor. ESBRIs vd Magnus Aronsson inledde med att konstatera att forumet hade alla förutsättningar att generera nytänkande.

– På plats här i dag har vi två viktiga entreprenöriella faktorer: nätverk och möjligheter. Lägg till det att vi som har samlats till detta forum är entreprenörer, finansiärer, politiker, rådgivare och policymakare från olika delar av världen. Om vi nu rör om ordentligt i grytan tror jag att nya och spännande saker kommer att hända!

Därefter introducerade han Michael Wood, USAs nya ambassadör i Sverige. Han är också entreprenör och har lyckats med bedriften att sälja sitt företag två gånger.

– Jag hade inte haft något emot att sälja mitt företag en tredje och fjärde gång, men tyvärr sparkade de ut mig efter den andra gången, sa Wood.

Skapa förutsättningar för företagande

Därefter berättade han om sina diskussioner med president Bush om entreprenörskap.

– President Bush och jag har vid ett flertal tillfällen pratat om villkoren för småföretag med färre än 100 anställda, utifrån det faktum att de skapar två tredjedelar av alla nya jobb i USA. Han brukar säga att regeringens uppgift inte är att generera välstånd, utan att skapa en miljö där andra kan generera välstånd. Jag håller med.

– Som före detta entreprenör inom tidningsbranschen förstår jag vilket mod som krävs för att vara företagare, och jag vet hur viktigt det är med sociala nätverk. Vi på ambassaden har flera uppgifter, bland annat att hjälpa amerikaner i Sverige, men jag har också formulerat en vision för min tid som ambassadör. Det är att främja samarbetet mellan USA och Sverige kring alternativa energikällor. Det är ett område som rymmer enorma entreprenöriella möjligheter, sa Michael Wood.

Nästa talare var Sven Sjögren, departementsråd på Näringsdepartementet. Han konstaterade att ”The Sweden–U.S. Entrepreneurial Forum” är ett utmärkt exempel på gott samarbete mellan Sverige och USA.

– Vid förra årets forum sa en av talarna att innovation och entreprenörskap är två sidor av samma mynt. Det handlar om att omvandla forskning och utveckling till framgångsrika affärsmöjligheter. Jag menar att det också behövs en tredje komponent: nämligen själva myntet. Därför är det mycket bra att temat för årets forum är finansiering.

– Jag är övertygad om att vi kommer att få två intressanta och lärorika dagar, och att många nya kontakter kommer att knytas, sa Sven Sjögren.

Affärsänglar, finns dom?

8 november stod fyra olika paneldiskussioner, som belyste fyra olika finansieringsaspekter, på schemat. Den första panelen bestod av Katarina Bonde, affärsängel och vd för Kubi, Mark Ollila, grundare av Telcogames, Torbjörn Wård, vd för Aptilo Networks och Kimberlie Cerrone, affärsängel och styrelseproffs. Temat var finansiering via privata investerare, så kallade affärsänglar.

Katarina Bonde är född, uppvuxen och utbildad i Sverige men har även bott långa perioder i USA. Hon delade med sig av sina erfarenheter som företagare, ängel och styrelsemedlem såväl i Sverige som i USA, och menade att det finns både likheter och skillnader mellan länderna.

– I USA har affärsängelmarknaden växt fram av egen kraft, paraplyorganisationerna kom efteråt. Skattesystemet är neutralt, och generellt är attityden till investeringar positiv.

– Jag vill inte påstå att Sverige haltar efter, men här ser ju skattesystemet onekligen annorlunda ut. En viktig skillnad är också att affärsängelnätverken till stor del har växt fram med hjälp av institutionella initiativ. Attityden till att investera i kapital är inte lika positiv som i USA, även om det varierar. På mindre orter är till exempel folk mer vana vid att hjälpa varandra, kanske genom att investera i den lokala affären, sa Katarina Bonde.

I Sverige är det fortfarande vanligt att entreprenören träffar en ängel i taget, och förhandlingarna pågår under lång tid. I USA har tillvägagångssättet hunnit bli mer sofistikerat. Där träffar entreprenören en grupp änglar – tio eller fler – samtidigt och det är på förhand bestämt hur investeringsandelarna kommer att se ut.

En genomsnittlig investering, vare sig den sker via affärsänglar eller venture capital-bolag, är väsentligt mindre i Sverige än i USA. Samtidigt är svenska företagare något duktigare på att hushålla med resurserna.

Bonde pekade också på likheter mellan Sverige och USA. I båda länderna står affärsänglarna för kontinuiteten.

– Venture capital-bolagens investeringar varierar beroende på marknaden, medan de privata investerarna går in med ungefär lika mycket pengar alla år.

– De flesta änglarna investerar lokalt, och via kontakter. Det betyder att nätverket är A och O. En annan likhet mellan Sverige och USA är att kvinnliga affärsänglar fortfarande är i klar minoritet, konstaterade Katarina Bonde.

Entreprenören Mark Ollila har finländskt och australiskt påbrå men bor i Sverige. Han berättade om hur en affärsängel spelat en avgörande roll för hans företag.

– Jag har varit inblandad i flera företagsstarter: några har gått dåligt och andra har gått riktigt bra. Telcogames är från början en avknoppning från Linköpings universitet. De första åren handlade det bara om att överleva, genom hårt arbete och lite statlig finansiering. När vi sökte mer offentliga medel fick vi avslag på grund av att företaget var för litet. Däremot blev en av dem som bedömde vårt företag intresserad. Det slutade med att hon gick in med egna pengar, som affärsängel, i stället. Hon har också bidragit genom att ingå i styrelsen.

Telcogames levererar spel och annat innehåll till mobiltelefoner. Australien är en viktig marknad eftersom utvecklingen ligger lite efter där, jämfört med Europa. Enligt Mark Ollilas mening är affärsänglar företagets viktigaste intressenter. Venture capital är bra att ha i senare stadier – för att lyfta företaget till en högre nivå – men det är affärsänglar som kan hjälpa till att bygga och utveckla det nya företaget.

– Så fort vi har haft problem har vi vänt oss till änglarna igen. Det är jätteviktigt att skapa en god, långsiktig relation till dem. Det gäller att behandla affärsänglarna som folk, helt enkelt!

Egen finansiering guld värd

Torbjörn Wårds företag Aptilo Networks kopplar upp bärbara datorer på internet, och kunderna är till exempel flygplatser och hotell. Han liknade jakten på affärsängelpengar vid att valla får: det gäller att få någon intresserad för att andra ska haka på. Det visade sig dock vara svårt i Aptilo Networks fall.

– Vi gjorde flera misstag när vi sökte finansiering. Ett var att vi pratade för mycket om teknologin, och för lite om nyttan för användarna. Ett annat var att vi tryckte på hur lite pengar vi behövde.

Efter en tid insåg Wård och de övriga fem grundarna att kapitalet nästan var slut. De räknade då ut hur mycket pengar de skulle kunna skrapa ihop själva, genom att inteckna sina hus och inte ta ut någon lön. De kom fram till att de skulle kunna överleva i nio månader, och beslöt sig för att inte prata med investerare under denna tid. I stället la de all kraft på att skaffa kunder som Tele2, Scandic och Köpenhamns flygplats.

– Nu blev situationen annorlunda. Vi visade en vilja att satsa egna pengar och en förmåga att generera affärer och plötsligt sökte venture capital-bolagen upp oss.

– Många privata investerare är ju före detta entreprenörer, och jag måste säga att jag ser fram emot att bli en affärsängel en vacker dag, sa Torbjörn Wård.

Nästa talare var en ängel med stor erfarenhet. Kimberlie Cerrone är verksam i Silicon Valley och har investerat i över 60 företag. Hon ser effekterna av både IT-bubblan och händelserna den 11 september 2001.

– Det finns tre typer av innovationer: radikala innovationer som skapar något helt nytt, inkrementella innovationer som förbättrar existerande produkter, och så innovationer där existerande lösningar kombineras på ett helt nytt sätt. I Silicon Valley lever vi i dag på innovationer som har utvecklats under de senaste 30 åren. IT är en mogen teknologi, och vi ser alldeles för få radikala innovationer.

– Affärsänglarna är också mer riskaverta nuförtiden. De bidrar inte med såddfinansiering längre, utan väntar till ett senare stadium i företagets liv. I förra veckan investerade jag till exempel i två företag, och de kommer att ha kunder redan till våren, sa Kimberlie Cerrone.

En annan effekt är att många företag skapar sina egna såddfinansieringsfonder, i väntan på att affärsänglarna ska komma tillbaka och ”göra sitt jobb”.

Nätverka och sålla

För entreprenörer som söker affärsänglar lönar det sig att läsa på innan de börjar gå runt med bössan. Detta intygade både Kimberlie Cerrone och Katarina Bonde.

– När jag ska ta ställning till en investering börjar jag alltid med att fundera över om jag verkligen förstår vad det är jag investerar i. Det är inte alltid så uppenbart. Som grundare av ett företag är det viktigt att inte slösa bort sin värdefulla tid. Det gäller att prata med det fåtal investerare som förstår sig på teknologin, sa Cerrone.

– Entreprenörer måste nätverka och lära sig vilka de viktiga aktörerna inom fältet är. Sedan ska dessa aktörer övertygas om att investera inte bara pengar, utan även sin expertis. Själv befattar jag mig till exempel inte med bioteknik, för det förstår jag mig inte på, sa Bonde.

Nästa paneldebatt handlade om myndigheternas roll som finansiärer. Deltog gjorde Göran Marklund från Vinnova, Kristi Craig från U.S. Small Business Administration (SBA) och Mikael Karlsson, vd för Rendera Såddkapital.

Göran Marklund inledde med att tala om den svenska situationen. Han menade att entreprenörskap och småföretagande skapar förnyelse, ekonomisk tillväxt och jobb, men att tillgången till kapital i vårt land inte är tillräcklig. Marklund diskuterade också skattelättnader och olika initiativ för att öka innovationsförmågan.

– När det gäller det generella klimatet för entreprenörskap och småföretagande tror jag att vi har mycket att lära av USA.

– Bristen på såddkapital gör också att vi har en finansiell dödsdal att brottas med i Sverige, sa Marklund.

Kristi Craig berättade om hur man handskas med dödsdalen i USA. Det amerikanska SBIC-programmet skapades på initiativ av den amerikanska kongressen 1958. Syftet var att åtgärda gapet mellan entreprenörers behov av kapital och utbudet från traditionella finansieringskällor.

– På den tiden fanns inga mellanting: antingen lånade du pengar av en bank, eller av din svåger, sa Craig.

SBIC är en fond som har byggts upp av både privata och publika medel, och den investerar långsiktigt i privata företag. 1970 stod SBIC för 20 procent av det totala satsade riskkapitalet i USA. 2005-2006 hade den andelen minskat till 2,5 procent. Det motsvarar närmare 3 miljarder dollar, investerade i över 2 000 företag.

SBIC riktar sig huvudsakligen till företag som har små finansieringsbehov, som inte är verksamma inom ”heta” områden som IT och bioteknologi, och som inte är lokaliserade till Silicon Valley, Boston eller New York City. 30 procent av medlen går till företag som är yngre än två år, och 13 procent av de finansierade företagen ägs – åtminstone till hälften – av kvinnor eller minoriteter.

– Många undrar hur man ska bära sig åt för att få SBIC-pengar, och kapitalmarknaden är onekligen tuff. Mitt bästa tips är att identifiera fem möjliga finansieringskällor för just ditt företag och sedan ägna tid åt att nätverka. Då kanske din affärsplan blir läst till slut.

SBIR stöd i tidiga stadier

Kristi Craig berättade helt kort om SBIR-programmet, som också administreras av U.S. Small Business Administration. Det är ett stödprogram för högteknologiska produkter och tjänster som är ett resultat av forskning och utveckling. I den första fasen kan de potentiella företagarna få upp till 100 000 dollar för att utveckla sin idé under ett halvår. I fas två kan de få upp till 750 000 dollar under en tvåårsperiod för att utveckla produkten och se om den har kommersiell bäring.

– I fas tre är det dags att flytta från laboratoriet till marknaden, men då kan man inte få mer pengar från SBIR. Företagen måste antingen hitta andra offentliga medel, eller privata investerare. Det är lite som att skicka iväg ungarna till college: ”Lycka till, hoppas att ni får finansiering…”, sa Craig.

Rendera ägs av Innovationsbron och verkar som regionalt såddkapitalbolag med basen i Östergötland. Mikael Karlsson, Renderas vd, har varit med sedan starten 2004. Han berättade att bolaget har starka kopplingar till inkubatorerna, och att man hittills har hunnit investera i 20 teknologidrivna företagsembryon.

– Jag har bytt sida från den privata till den offentliga sfären, och jag ska vara ärlig: när jag var verksam inom den privata sektorn sa jag att ”Regeringen ska inte lägga sig i”. Men nu ser jag att det inte finns tillräckligt med privata investerare i tidiga faser av företagandet.

– Renderas investeringar är inte hur stora som helst, vi har till exempel inte råd att tillsätta en ny ledning, vd eller försäljningschef. Vi får klara oss med de killar och tjejer som utgör startteamet från början. Rendera arbetar nära teamet både innan investeringen, och efteråt. Som jag ser det är Renderas, Innovationsbrons och Almis regionala struktur positiv. Det gäller att para ihop kapital med kompetens och aktivt stöd, sa Karlsson.

Forumets tredje paneldebatt hade temat ”The Few, the Proud, the Venture Capital Funded!”. I den deltog Tom Berggren, vd för Svenska Riskkapitalföreningen, Clare Fairfield, vd för Concerto Ventures och Dev Ganesan, vd för Intelliworks, Inc.

– Syftet med Svenska Riskkapitalföreningen är att främja entreprenörskap och innovation, och därmed skapa nya jobb och tillväxt. Vi har inte pratat om det så mycket i dag, men det finns ju faktiskt också en möjlighet att tjäna pengar på investeringar i företag, sa Tom Berggren.

Glada pensionärer

Han återkopplade också till temat för panelen, och konstaterade att det faktiskt inte är så få som får riskkapital. De har också all anledning att vara stolta, menade Berggren.

– De privatfinansierade portföljföretagen växer i rekordfart, och det skapar en mängd nya jobb. Det leder också till glada pensionssparare, eftersom investeringar i riskkapitalfonder har gett pensionsfonderna god avkastning. Jag önskar bara att de institutionella aktörerna skulle förstå att det här är intressant, och börja investera i nya företag igen.

Clare Fairfield inledde med att konstatera att venture capital är ett missförstått område.

– Min fru har tröttnat på att förklara vad det är jag jobbar med, så om någon frågar säger hon att jag är polis. Alla vet vad det är, men blir samtidigt lite illa till mods och ställer inga fler frågor, sa han.

Under sitt anförande delade Fairfield med sig av sina erfarenheter om den amerikanska venture capital-marknaden. I USA finns ett tusental riskkapitalfonder – och alla ska ge avkastning till dem som har investerat i fonderna, förstås.

– Både i USA och i övriga världen fokuserar man mycket på innovation. Man glömmer samtidigt att det behövs en pool av företag i tidiga stadier för att det ska finnas några företag att investera i längre fram.

Claire Fairfield menade att venture capital-bolag inte direkt är kända för att vara sympatiska. De tror att de är universums mittpunkt och arbetar under hård tidspress och tunga avkastningskrav.

– Tro inte att ditt företag kommer att vara undantaget som bekräftar regeln – så blir det inte. Storleken har betydelse. Om ditt företag inte är stort nog är det inget venture capital-bolag som vill veta av dig. Och om du är lite större kan du få avslag bara för att en avskydd konkurrent redan har investerat i ditt företag.

– Riskkapitalisters inställning förändras också med tiden. I början älskar de alla företag de ser, men med tiden hatar de alla företag.

För Dev Ganesan var det tredje gången gillt som talare på ”Sweden-U.S. Entrepreneurial Forum”. Han är vd för Intelliworks som skapar webblösningar för högre utbildningar, och har lett ett flertal framgångsrika, högteknologiska företag innan dess.

– Det bästa företaget som jag har haft var inte beroende av venture capital. Det enklaste är att finansiera sig själv, genom kassaflödet. En bra affärsplan behöver inga pengar!

– Om du ändå söker finansiering är det viktigt att du vänder dig till rätt venture capital-bolag, det vill säga de som är experter på ditt område.

Skippa klyschorna

För att förklara vad riskkapitalister vill höra tog Ganesan hjälp av Guy Kawasakis 10/20/30-regel. Kawasaki är riskkapitalist och författare.

– När du ska presentera ditt företag för ett venture capital-bolag ska du göra det med tio bilder på max tjugo minuter, och inget typsnitt får vara mindre än 30 punkter.

– Börja med att förklara problemet. Sedan redogör du i tur och ordning för lösningen, din affärsmodell, teknologin, försäljningen, konkurrensen, startteamet, milstolpar och tidsplanen. Sist drar du en sammanfattning och uppmanar till handling.

Dev Ganesan pratade också om de vanligaste lögnerna under finansieringsrundor. Som entreprenör bör du till exempel undvika att säga ”Den här prognosen är en underdrift”, ”Ingen annan kan göra det vi gör” eller ”Skynda er att skriva på, för flera andra venture capital-bolag står på kö”. Vanliga lögner från riskkapitalister är exempelvis ”Jag gillade ditt företag, men det gjorde inte mina kollegor”, ”Vi är intresserade av att gå in tillsammans med andra venture capital-bolag” och ”Vi tycker om att investera i tidiga faser”.

Dagens fjärde och sista paneldebatt hade temat fnuttPrivate vs Public Capital: Sources and Policiesfnutt. i den deltog Scévole de Cazotte, U.S. Chamber of Commerce, Andy Tsao, Silicon Valley Bank, Christer Lindberg, Almi Företagspartner Stockholm AB, och Charlotte Bohman, Fanerkompaniet AB.

Scévole de Cazotte är Senior Policy Director för European Affairs, U.S. Chamber of Commerce. Själv sammanfattade han sitt arbete med att han påverkar politiken, snarare än att skapa den.

– Avvägningen mellan privat och offentligt är svår i Europa, särskilt i Sverige. Det gäller att hitta en balans så att det inte väger över alltför mycket åt endera hållet.

Till Almi vänder sig tre kategorier av människor: Uppfinnare som har kommit på något nytt, entreprenörer som är i färd med att starta företag samt små och medelstora företag som är i behov av kapital. Om de misslyckas blir de inte återbetalningsskyldiga. Almis moderbolag ägs av staten, och det finns 21 lokala Almikontor. Christer Lindberg jämförde Almi med amerikanska SBA.

– Vi lånar också ut reda pengar. Dessutom tillhandahåller vi rådgivning, men inte så mycket i Stockholm. Då skulle vi konkurrera med lokala konsultfirmor, och det får vi inte göra, förklarade han.

Det fattas pengar

Enligt Lindberg finns det inte tillräckligt med offentliga medel tillgängliga för högteknologiska företag i Sverige. På den punkten har USA lyckats bättre. Han menade att vi också måste sänka kostnaderna för privatpersoner som vill investera.

– Jag menar att det offentliga kapitalet är tillräckligt för svenska små och medelstora företag, respektive för företagsstarter. Däremot räcker det inte till för de högteknologiska satsningarna. Venture capital-marknaden är ung och vi har inte tillräckligt med affärsänglar ännu, så Almi spelar en viktig roll, sa Christer Lindberg.

Andy Tsao startade upp Silicon Valley Bank i London för två år sedan. Banken, som har sin bas i Kalifornien, har funnits i 25 år. Den inriktar sig på finansieringslösningar för högteknologiska tillväxtföretag. Låneportföljen omfattar 3 miljarder dollar och Silicon Valley Bank har kontor över hela världen.

– Vi skapar långsiktiga, flexibla relationer till våra kunder. Lånelösningarna skräddarsys efter kundens förutsättningar, vi jobbar med företag i alla olika faser, och vi erbjuder också konsulttjänster.

– Jag får ofta frågan om hur vi tjänar pengar. Det gör vi genom att våra avgifter och räntor är högre än hos andra banker, berättade Tsao.

Familjeföretag vill inte vara beroende

Charlotte Bohman är vd för Fanerkompaniet, ett familjeföretag som grundades 1929. Hon gav en lite annorlunda bild av finansieringen i mindre företag.

– Vi har expanderat kraftigt i Östeuropa. När de politiska förändringarna genomfördes 1989-1991 var vi där direkt. Vi startade upp företag och anställde lokala medarbetare.

– Fanerkompaniets motto är: ”Hellre små och självfinansierade än större och finansierade av någon annan”. När företaget finansieras med interna medel kan man bestämma själv, fatta snabbare beslut och ta större risker. Ingen skulle ha beviljat oss lån för att satsa som vi gjorde i Polen och Ryssland.

Charlotte Bohman konstaterade att hennes företag förstås är privilegierat. Det har funnits länge, vuxit långsamt och haft möjlighet att bygga upp ett eget kapital. I dag kommer bankerna till henne och nästan ber om att få låna ut pengar. Om Fanerkompaniet trots allt blir tvungna att söka extern finansiering skulle hon föredra att göra det lokalt. Helst via en affärsängel som förstod sig på hennes bransch, och kunde bidra med sin expertis.

– Jag tror att en privat investerare har lättare att förstå våra idéer och visioner än vad en byråkrat skulle ha. Men det kan förstås finnas undantag.

– Jag håller med Christer Lindberg: det svenska skattesystemet är inte perfekt. Jag önskar att det vore lättare för privatpersoner och småföretag att investera i nya företag, sa Bohman.

Åtgärdspaket för entreprenörskap

Dagens sista talare var Jöran Hägglund, statssekreterare på Näringsdepartementet. Han presenterade delar av den politik som den borgerliga alliansen avser att föra inom entreprenörskapsområdet.

– I Sverige har vi ett bra klimat för innovationer, men vi dras också med vissa problem. Många – särskilt unga – står utanför arbetsmarknaden, vi behöver fler nya och växande företag och förbättrade attityder till entreprenörskap. Den nya regeringens målsättning är att skapa fler jobb, fler tillväxtföretag och bryta arbetslöshetsmönstret.

Bland annat vill alliansen sänka kostnaderna för att anställa unga, förenkla regelverket för nya företag, sänka förmögenhetsskatten, och se över socialförsäkringssystemet för entreprenörer. Andra åtgärder är att stödja forskning om kvinnors entreprenörskap, uppmuntra unga att starta eget och underlätta för privata investerare.

– Jag kan inte nog understryka vikten av kunskapsspridning om entreprenörskap. ESBRI spelar en oerhört viktig roll när det gäller att överföra forskningsresultat till policynivån. Tack för det!

– Jag uppskattar också ambassadör Michael Woods initiativ inom området alternativ energi. USA står för 11 procent av Sveriges totala export, och vi måste fortsätta att samarbeta. ”The Sweden-U.S. Entrepreneurial Forum” är en betydelsefull del i detta samarbete, och det är högst intressant för den nya regeringen, sa Jöran Hägglund.

9 november genomfördes tre mindre, parallella seminarier där policyfrågor, venture capital och affärsängelnätverk diskuterades mer ingående. Det första seminariet hade temat ”Creating Policies for Access to Capital”, det andra hette ”Venture Capitalist Training and Trends” och under det tredje seminariet diskuterades ”Structuring and Managing Business Angel Groups”.

Forumdagarna inleddes med en mottagning hos den amerikanska ambassadören 7 november. Totalt deltog mer än 270 personer i de tre evenemangen.

Samarbetspartners för forumet var Innovationsbron, NUTEK, VINNOVA, ALMI Företagspartner AB och ITPS.

För mer info: www.esbri.se/sweden-us.asp
———–