Dubbelt motstånd för kvinnor med vårdföretag

Följande text publicerades även i Entré nr 2, 2009:

Att ha en stark yrkesidentitet kan vara en orsak att lämna ett liv som anställd. Det kan också vara en roll att hålla fast vid i en miljö där en entreprenör ofta möter negativa attityder. Som exempelvis i vårdbranschen.

Jaana Kurvinen är knuten till Handelshögskolan vid Umeå universitet, Genusforskarskolan och Högskolan i Gävle. Hon kommer själv från en företagarfamilj, men har också erfarenhet av att arbeta inom offentlig sektor. I avhandlingen Imitation och omtolkning – entreprenörers identifieringsprocesser ur ett genusperspektiv* har hon gjort djupintervjuer med 15 företagare i Gävleborgs län. Alla är kvinnor med företag av olika storlek inom branscherna vård och skola.

Det är inte självklart att som kvinna identifiera sig med rollen som företagare. En av de intervjuade säger att hennes bild av en företagare var ”en man med ett teknikföretag och minst tio anställda”. Samma person berättar om nedvärderande prat om en mässa för kvinnors företagande. Man refererade till den med ord som ”syjunta” och ”kärringsnack”.

Begrepp som ”kvinnligt företagande” eller ”entreprenörskor” riskerar att cementera föreställningen att en ”riktig” entreprenör eller företagare är en man.

– Jag skulle vilja säga att föreställningar om, och bilder av, entreprenörer och företagare bygger på manliga normer. Det innebär att kvinnor som är företagare och/eller entreprenörer har svårt att identifiera sig med rollerna, säger Jaana Kurvinen.

Lojala mot yrkesrollen

Hon ser ett behov av att nyansera bilden av företagaren. Fördomar kan göra att människor som hade kunnat starta företag väljer bort det för att de inte kan identifiera sig med bilden av den manliga entreprenören.

Till exempel i Gävle, där större företag successivt har flyttat ut och där man hoppas att nyföretagande ska rädda den regionala ekonomin. Särskilt hopp sätts till företag relaterade till den stora offentliga sektorn – och där är de flesta kvinnor.

Nedskärningar inom vården på 1990-talet ledde för många till en konflikt mellan ekonomiska krav och kravet att kunna göra sitt jobb och tillgodose patienternas behov. Den här konflikten nämner många som startar företag i vården som en motivation – de har blivit företagare för att kunna vara lojala mot sin yrkesroll.

Underskattar förmåga

Det finns ett dubbelt motstånd mot de nya företagarna. Dels underskattar kvinnorna som startar företag ofta själva sin egen förmåga att vara företagare, speglande fördomar om att kvinnors företag skulle vara mindre värda. Dels finns det ofta också ett motstånd i värderingarna hos uppdragsgivaren – den offentliga sektorn – eftersom det gärna anses oetiskt att göra vinst på saker som omvårdnad.

– Det finns en genusaspekt i det, eftersom verksamheterna drivs inom områden där det traditionellt sett arbetar fler kvinnor än män. Det förutsätts att de anställda har exempelvis omvårdande egenskaper som anses ”kvinnliga”, och mindre värda än traditionellt sett ”manliga” egenskaper som förnuft, säger Jaana Kurvinen.

– Ett sätt att bemöta motståndet har varit att tona ner företagarrollen och framhäva yrkesrollen vid möten med representanter för offentlig sektor.

Det är mest i de större företagen som chefen har övervunnit motståndet, identifierat sig med rollen som företagare och anpassat den till sina egna värderingar. Här har också fler av de intervjuade tidigare erfarenheter av att vara i en arbetsledande position.

Gemensamt är att alla har startat företag för att få arbeta på sina egna villkor, friare än i offentlig tjänst.

– De har startat företag för att kunna utöva sina yrken på ett bra sätt, säger Jaana Kurvinen.

För mer info: jaana.kurvinen@hig.se

* Avhandlingen har lagts fram vid Umeå universitet———–