Dialogen central när ett företag blir till

Följande text publicerades även i Entré nr 3/4, 2003:

Tid och dialog är viktiga faktorer i Sami Boutaibas doktorsavhandling. Hans studie av två nya företag visar att det är farligt att låta sig fängslas av såväl ögonblicket som en utopisk framtid. Den visar också på vikten av en kritisk dialog.

När blir ett företag till? Det är ingen lätt fråga att besvara, men Sami Boutaiba är i alla fall övertygad om att det sker genom en social process. I juni 2003 la han fram sin avhandling Becoming a company – Narrative temporalities in new start-ups vid Copenhagen Business School.

– I stället för att fokusera oproportionerligt mycket på en enda entreprenör försöker jag förstå det sociala rum som konstrueras när de involverade personerna berättar om organisationens tillblivelse. Att starta ett företag är en mycket kreativ process som alltför ofta reduceras till att handla om en persons idéer, säger han.

Under ett och ett halvt års tid var Boutaiba ”flugan på väggen” i två nystartade företag. Genom intervjuer och observationer, under formella och informella möten, lärde han känna de båda företagen: Moby och YalaYala*. Mobys affärsidé var att producera ett Internetbaserat livsstilsmagasin, YalaYalas att sälja konsulttjänster till nya och förändringsinriktade företag.

Dödlig kapplöpning

Empirin samlades in vid den tid då tilltron till ”den nya ekonomin” var oändlig. Detta avspeglas i berättelserna om företagen.

– I dotcom-företaget Moby handlade det mesta om att sträva mot målet att lansera livsstilsmagasinet på nätet. Hastighet blev en avgörande parameter, för det gällde att nå målet innan någon annan hann exploatera nischen. Verksamheten levde för en framtida tidpunkt, och människorna som deltog var bara verktyg.

Stressen inom Moby gjorde att man glömde att föra en dialog om hur de anställda upplevde processen, och om vilken organisation man ville skapa.

– När lanseringstidpunkten kom började det långsamt gå upp för folk att de hade satsat allt på något de aldrig rätat ut frågetecknen kring. Kapplöpningen ledde till företagets död, konstaterar Sami Boutaiba.

Medarbetarna i YalaYala hade liknande bakgrund och delade en vision om vilken typ av konsulter de ville vara. Företaget präglades av stor entusiasm men samtidigt hindrades verksamheten av nätverkstänkandet. Individens frihet blev starkare än kollektivet.

– I YalaYala tog man dialogen på allvar: man pratade om det mesta nästan hela tiden. Men de arrangerade och spontana mötena materialiserade sig sällan i konkret handling.

– I linje med nätverksfilosofin blev YalaYala en plattform för individens möjligheter och frihet. Medarbetarna arbetade med de uppdrag de tyckte var spännande, och det var helt okej att överge YalaYala med kort varsel om något mer intressant dök upp.

Individen framför kollektivet

Inom YalaYala dyrkades individen och ögonblicket men medarbetarna saknade förpliktelser gentemot varandra, och gentemot gemenskapen. Resultatet, menar Boutaiba, blev en ”nervös samhörighetskänsla” som inte ledde till någon skapande dialog.

Avhandlingen visar att företagen fastnade i varsin fälla: YalaYala hade väldigt svårt att skapa en gemensam berättelse om sin verksamhet medan Moby snabbt låste sig vid sin berättelse. Sami Boutaiba understryker vikten av att upprätthålla en kritisk dialog, trots att det är svårt. Företag måste löpande definiera och omdefiniera sin och medarbetarnas roll, för världen ändrar sig ju hela tiden.

– Jag kommer att fortsätta fokusera på hur nystartade verksamheter berättar om sig själva. Nästa forskningsprojekt handlar om den danska filmbranschen som blomstrat under de senaste åren, säger han.

För mer info: sb.ioa@cbs.dk

* Namnet Moby är fingerat medan YalaYala är företagets riktiga namn. Mobys verksamhet är nedlagd men YalaYala är aktivt.———–