I detta nu jobbar kommuner över hela landet med innovation för att skapa hållbara och attraktiva städer. Men går byråkrati och innovation verkligen ihop? I forskningsantologin Innovationsplattformar för hållbara attraktiva städer redogör åtta forskare för utmaningar och möjligheter i arbetet, och presenterar förutsättningar för att kunna styra, leda och organisera för innovation.
Varje kapitel utgår från en specifik innovationsplattform och stad, men slutsatserna är allmängiltiga. Med utgångspunkt i Stockholms stads innovationsarbete får vi i Erica Eneqvist kapitel veta allt om de utmaningar som kommunerna möter i samverkan med andra aktörer när styrningen är av en mer informell art (till Esbri-artikel om Eneqvists forskning). Ofta är processen abstrakt och utan tydlig riktning. Men det finns en hel del som kommunerna kan göra för att styra upp arbetet.
I ett annat kapitel undersöker Magnus Johansson hur en kommun initierar och organiserar processer som ska öka organisationens förmåga att arbeta innovativt. Vanligtvis plockar man erfarenheter och idéer från andra kommuner och städer för att förändra etablerade uppfattningar. Med målet att det nya ska bli rutin.
Chelsey Jo Huisman och Anna Bengtson, som agerat följeforskare i Kiruna, beskriver hur innovationslogik kan samexistera med den byråkratiska logiken (till Esbri-artikel om Huismans forskning). De menar att individer som arbetar i kommuner får vara beredda på att arbetssättet gör dem mer kreativa. Och att de kommer att tänka, agera och relatera till innovation på ett helt annat sätt än tidigare.
Boken vänder sig till alla som arbetar med innovationsprojekt och andra initiativ för omställning.
