Att vara en underdog, att inte ha oddsen på sin sida ”alstrar storhet och skönhet”. Det är en av Malcolm Gladwells huvudteser i David och Goliat – konsten att slåss mot jättar. En annan är att berättelserna om underhundarna ofta feltolkas. Gladwell tar, som titeln avslöjar, avstamp i Bibelns berättelse om herden David som slåss mot jätten Goliat. Här har vi alltid sett David som given underhund, och som den som enligt alla odds borde förlora. Gladwell menar i stället att Goliat aldrig hade en chans mot Davids stenslunga. Goliat var inte förberedd på den sortens strid, det var helt enkelt inte ”så man gjorde”. Att uttrycket David mot Goliat har blivit en metafor för en osannolik seger är, menar Gladwell, därför fel. Man har missat att se styrkan i svagheten. I boken tar han upp många (verkliga) exempel på underhundar som har ”lyckats” på olika sätt i livet. Han nämner bland annat att många entreprenörer och innovatörer har mycket speciella personlighetstyper, något som kanske behövs för att ro i land ett projekt av mot-alla-odds-typ. Ingvar Kamprad är ett av Gladwells exempelfall.