Barfotaprofessor med blick för småföretag

Följande text publicerades även i Entré nr 4, 2005:

Att professor Dick Ramström var en av de verkligt stora inom småföretagsforskningen i Sverige står utom allt tvivel. När forskningen fortfarande uteslutande handlade om stora företag, uppmärksammade han de små – ett arv som i högsta grad lever kvar i dag.

Sveriges store pionjär inom forskning om småföretagande och entreprenörskap har avlidit. Som nybliven ung professor i företagsekonomi vid Umeå universitet var Dick Ramström den som satte småföretagsforskningsbollen i rullning i slutet av 1960-talet. När han lämnade Norrland för Uppsala i mitten av 1970-talet hade bollen hunnit en bra bit på väg, mycket tack vare hans eget engagemang. Bengt Johannisson är en av de fyra unga forskare som Ramström tog under sina vingar under den första tiden i Umeå.

– Med Dick kom meningen med det akademiska livet. Det fanns nästan inget sådant i Umeå innan han kom dit, det var ett helt nytt universitet. Med honom kom någon som tog ansvar för att skapa en forskarmiljö, säger Bengt Johannisson, i dag professor vid Växjö universitet.

– Dick ledde genom att skapa en miljö där vi stöttade varandra. Han skapade relationer, bland annat genom att se till att den sociala miljön var bra. Det var tydligt att det var vi tillsammans, samtidigt som det fanns en tävlingsanda – i en positiv bemärkelse. Det var inget direkt ledarskap, han ledde snarare genom att visa förtroende.

Fot i akademin

Efter åren i Uppsala lämnade Ramström officiellt akademin för att ägna sig åt konsultverksamhet. Men han stod alltid kvar med ena foten i det akademiska.

– Dick personifierar brobyggandet mellan akademi och samhälle. Man får en känsla av att han ägnade sitt liv åt att lyfta fram vikten av små företag. Han framhöll alltid de här företagens betydelse, medan många andra ansåg att det bara är en tillfällighet att det finns småföretag i mellanrummet mellan de stora, säger Johannisson.

Leif Lindmark är en annan av Ramströms tidiga adepter. I dag är han professor vid Handelshögskolan i Stockholm. Han menar att Ramströms stora bidrag var uppbyggnaden av den företagsekonomiska institutionen i Umeå och just införandet av småföretagsforskningen i Sverige.

– Dick såg det andra inte såg. Det som dominerade då var forskning om stora företag och planerade verksamheter, men det fanns något under ytan – något som Dick uppmärksammade. Eller om man pratar i entreprenöriella termer: han såg en möjlighet och exploaterade den. Anledningen till att det blev just småföretag var nog en kombination av den miljö vi befann oss i, och att Dick var lite rastlös.

– Universitetet i Umeå präglades av nybyggaranda. Det var en ung miljö med stor energi och vilja. Det var kul att jobba och till det bidrog Dick i högsta grad med sin personlighet. Samtidigt pågick en diskussion om regional utveckling, och miljön i norra Sverige var sådan att småföretagande passade in. Det här kokade ihop till något som senare fick starkt fäste i hela Sverige.

Lindmark menar att Ramströms arv i dag återfinns i forskningsmiljöer över hela landet. Det forskas om småföretagande och entreprenörskap på snart nog alla universitet och högskolor, något som vi till stor del kan tacka Dicks blick för.

– Att se något annat än det som synes ske var en av Dicks viktigaste egenskaper. En annan viktig egenskap var att ifrågasätta. En sak jag verkligen lärde mig i Umeå var att ifrågasätta existerande sanningar, säger Leif Lindmark.

Inspirerande och marknära

Dick Ramström var också en populär lärare. Carin Holmquist, professor vid Handelshögskolan i Stockholm, hade honom på c-kursen i företagsekonomi.

– Som lärare var han mycket okonventionell och rolig, jag gillade honom jättemycket. Han uppfyllde verkligen bilden av en forskare – lite tankspridd och ganska yvig under sina föreläsningar, säger Carin Holmquist.

– Jag var ung då och Dick blev som ett slags ställföreträdande pappafigur för mig. Han trodde på mig från början och frågade redan vid vårt första möte om jag inte funderade på att bli professor. Det var väldigt ovanligt då att en manlig professor sa till en ung kvinna att hon borde bli professor.

Och Holmquist menar att Ramströms stora bidrag just var att inspirera och göra forskningen till något roligt som fler ville hålla på med.

– Han var intresserad av kunskap för kunskapens egen skull. Han hade alltid barnets öga och hans öppenhet och nyfikenhet är en anledning till att många han hade kontakt med fortsatte att forska – och blev duktiga på det. Han har fostrat en hel generation med duktiga samhällsvetenskapliga forskare.

Dick Ramström myntade begreppet barfotaekonomer som handlade om att utbilda ekonomer som kunde och ville gå ut i verkligheten. Det bidrog också till att göra de små företagen mindre rädda för akademiker.

– Själv var Dick världens förste barfotaprofessor. Han var nästan aldrig på kontoret, utan alltid ute bland folk. Han var väldigt marknära och hade alltid ögat på praktiken. Han frågade sig ständigt vad vi forskare kan göra för att samhället ska bli bättre, säger Carin Holmquist.
———–