Svarta lådor och osäkerhetsormar. Det är två begrepp som forskaren Lena Ewertsson använder när hon beskriver utvecklingen av tv-marknaden. 11 januari 2008 föreläste hon på Estrad under titeln fnuttEntreprenöriella fönster mot tv-världenfnutt.
1956 var startpunkten för svensk tv-historia. Då inleddes de första sändningarna, efter ett beslut i Sveriges riksdag. 1969 fick vi ytterligare en kanal, men sedan dröjde det nästan 20 år innan något mer hände. 1987 startade TV3, och 1992 kom den första marksända, reklamfinansierade kanalen: TV4.
Under föreläsningen tog Lena Ewertsson oss med på en historisk exposé som sträckte sig över hela 1900-talet. Hon diskuterade bland annat hur gränser för tv har skapats och omskapats i relation till exempelvis radion, politiska partier och företag.
Ewertsson är forskare vid avdelningen för teknik- och vetenskapsstudier, Göteborgs universitet. Hennes forskning har huvudsakligen handlat om innovationer och entreprenörskap i och omkring televisionen. Föreläsningen byggde bland annat på Ewertssons bok fnuttDansen kring guldkalven? En historia om uppbyggandet av TV4 1984-1991fnutt (2005).
– Två projekt kommer att stå i fokus här i dag: TV3 och TV4. Jag kommer inte att använda mig av så många akademiska termer när jag beskriver utvecklingen. Men jag använder begreppet innovation, i betydelsen nya kombinationer. Här kan man säga att jag imiterar Schumpeter, sa Lena Ewertsson.
– Men jag har också två Lenauppfunna begrepp. Det första är fnuttSvarta lådorfnutt. Med det menar jag att när man har kommit överens om en standard, låser man också ofta fast sig politiskt. Eller man tror i alla fall att man låser fast sig. Det andra begreppet är fnuttosäkerhetsormarfnutt. Det gäller egentligen alltid när man håller på med entreprenörskap. Entreprenörer vill ta bort osäkerhet och veta riktningen för framtiden. Innan man har låst fast sig i standarder råder osäkerhetsperioder. De svarta lådorna föregås alltså av osäkerhetsormar.
Student namngav rundradion
Ewertsson tog oss sedan tillbaka till när rundradion var en innovation. Hon menade att det finns kopplingar till mer nutida tv-entreprenörer. Och ett antal svarta lådor i tv-utvecklingen började byggas redan då.
– I början av 1900-talet härjade en entreprenör som hette Marconi. När han började med sitt entreprenörskap inom det trådlösa kommunikationsområdet, var det en del som hävdade att han var ett hot mot samhället. Det anordnades konferenser om trådlös kommunikation för att förhindra att Marconi fick monopol. Flera saker låstes fast då, och mycket gäller faktiskt fortfarande.
I samma veva kom också Sveriges första lag om trådlös kommunikation. En typ av trådlös kommunikation var den som i anglosaxiska länder kallades för broadcasting. Det var en KTH-student som föreslog att den svenska översättningen skulle bli rundradio. Året var 1922.
Strax efter damp ansökningarna om att bedriva rundradio i Sverige ner i dåvarande kommunikationsdepartementets brevlåda. I februari 1923 avslogs alla ansökningar. I stället kom myndigheterna med ett förslag på hur detta skulle fungera i Sverige. Man ville att staten skulle äga sändarna och att ett företag skulle ha ensamrätt på att bedriva rundradiosändningarna.
– I princip kom förslaget att godtas, och 1924 stängdes en första viktig svart låda i Sverige: Sveriges radio skulle få ensamrätt på rundradiosändningar i landet, sa Ewertsson.
Innan den lådan stängdes rådde osäkerhet om hur rundradio skulle bedrivas i Sverige. Sedan dröjde det, i Lena Ewertssons historieskrivning, ända fram till 1950-talet innan nästa osäkerhetsorm ringlade fram över kommunikationslandskapet. Då var televisionen på intågande. Det var långt ifrån säkert att tv skulle fungera på samma sätt som ljudradion. Men till slut kom ändå regeringen fram till att den skulle det – med ett långvarigt monopol som följd. Ännu en svart låda stängdes.
– När jag började intressera mig för detta blev jag särskilt förvånad över en sak. 1961 beslöt man att öppna upp nya frekvenser för tv. Sverige tilldelades då en frekvens för en andra tv-kanal, TV2. Men vi fick också redan då frekvenser för en tredje och, för en något geografiskt begränsad, fjärde kanal. Det här är intressant! Varför dröjde det ända till 1991 innan man började exploatera dessa frekvenser till en tredje marksänd kanal?
Treenighet i nya kombinationer
Lena Ewertsson har intresserat sig för hur olika aktörer under efterkrigstiden har kombinerat tre tekniker: laser, som sedan blev fiber, digital teknik, samt kabel.
– Man har försökt kombinera dessa på olika häftiga sätt. Ingenting var helt nytt, inte ens digital teknik var ny på 1970-talet. Det handlar om existerande tekniker som man sätter ihop i nya kombinationer och kanske finputsar lite grann. Sedan försöker man få allmänheten att använda dessa nya kombinationer på olika sätt. Man försöker få oss att köpa en Boxerlåda eller en mobiltelefon. De här nya kombinationerna är, som jag ser det, upptakten till TV3 och TV4.
Det handlade alltså mycket om teknikutvecklingen och vilka nya förväntningar och förutsättningar den bar med sig. 1966 visades principerna för fiberoptiken. Sedan följde en tid av förväntningar kopplade till den nya tekniken. 1979 användes fiberoptiken för första gången, och förväntningarna växte givetvis mycket efter det.
När Sputnik sköts upp 1957 skapades stora förväntningar på vad man kan använda satellittekniken till. 1962 visade man, med den amerikanska satelliten Telstar, att det går att använda satelliter för att sända information från en punkt till en annan.
– Då uppstod också en osäkerhetsorm innan man bestämde hur man skulle organisera satelliter för tv-sändningar. 1964-65 låstes en svart låda när den första satelliten kom, sa Ewertsson.
Här delas också satellitspåret lite, menade hon. Dels utvecklades satelliter som sände mellan två fasta stationer. Det innebar att man sände till exempel över Atlanten via satellit, och sedan marksänt ut till de enskilda hemmen. I Sverige fanns då två mottagaranläggningar för att ta emot satellitsändningar. Samtidigt förutsåg man redan tidigt att hushållen längre fram skulle ha egna mottagare för satellitsänd tv.
I USA fattade man 1972, under president Nixon, det politiska beslutet att öppna upp för sändning av satellit-tv. Vem som helst som hade tekniken kunde skicka upp en satellit och sända tv den vägen. 1975 kombinerade man för första gången kabel-tv med satelliter. Detta kopierades sedan i Europa. Men det handlade alltså fortfarande inte om satellitsändningar direkt till hushållen.
– Här kommer vi till ytterligare en viktig svart låda, eller vad man trodde var en svart låda. Man bestämde att varje land skulle få en plats i omloppsbanan för en egen satellit. Poängen är att man trodde att man låste fast sig här. Men detta kom senare att luckras upp. Samtidigt beslöt man i Europa att bygga upp ett eget satellitsystem.
Planer tar form
Två projekt började växa fram parallellt i Sverige. Det ena hade två drivande entreprenörer som pappor: Gunnar Bergvall, direktör i Bonnierkoncernen, och Ingemar Leijonborg, storebror till före detta partiledaren.
– De träffades på en konferens och började diskutera att: fnuttVisst tusan borde det finnas plats för ytterligare en tv-kanal i Sverige.fnutt Det var 1975.
– De pratade mer på en familjemiddag i april 1984. Dagen efter stämde de träff på Ingemar Leijonborgs kontor på SVT. Han var vid den tidpunkten en välrenommerad producent. Tillsammans skrev de ner en projektplan för det som till slut blev TV4. Fast då bestod det bara av tre enheter: Gunnar, Ingemar och en projektplan, konstaterade Lena Ewertsson.
Samtidigt satt en annan man, i ungefär samma ålder, och tänkte på tv. Han hette Jan Stenbeck, och hade bott och verkat i USA sedan 1960-talet och sett utvecklingen där.
– Till skillnad från Bergvall och Leijonborg hade den här entreprenören pengar. Bergvall och Leijonborg fick kämpa mycket med det i början.
På 1980-talet hörde Stenbeck talas om ett privat utvecklingsprojekt för satellitsänd tv i Luxemburg, GDL-Coronet. Stenbecks bolag Kinnevik kom att bli en av tio stora finansiärer till projektet och fick så pass stort inflytande att de kunde utse företagets första vd. Man valde Henrik Blomberg som tidigare hade jobbat på ESA.
Stenbeck fick så småningom tillgång till två transpondrar på den luxemburgska satelliten.
– fnuttVad sjutton ska jag göra med demfnutt, tänkte han. Eller, så berättas historien för mig alla fall. Han åkte runt i Norden och försökte hitta intresse för att starta den första satellitsända tv-kanalen riktad mot den marknaden. Reklamsändningar var förbjudna i Norden på den tiden. Vem vill satsa på att gå med en galen entreprenör i ett sådant projekt, när man inte ens fick sända reklam?
– Stenbeck låg i sitt badkar och tänkte: fnuttJag får väl starta en egen kanal.fnutt Han låg alltid i sitt badkar när han fick idéer. Så berättas i alla fall i historierna om honom. Stenbeck tar hjälp av en konsult och från 1985 börjar han, med Kinnevik som bas, att mobilisera folk för att förverkliga idén att skapa en ny tv-kanal. Den kom sedan att kallas för TV3.
Tanken är att TV3 ska sändas via den luxemburgska satelliten. Men alla europeiska satellitprojekt försenades på grund av problem med uppskjutningsraketen. Till slut gick den första satelliten upp 1988. Den kallades för Astra A och för första gången kunde man sända tv direkt till det privata hushållet med relativt billiga satellitmottagare.
Men personerna bakom TV3 hade hunnit bli stressade av alla förseningar. De kontaktade en annan satellitaktör för att kunna tjuvstarta sändningarna innan Astra sändes upp. Nyårsafton 1987 gick TV3 i luften, innan Astra A hade sänts upp.
TV3 gick alltså till en början ut i kabelnätet i Norden. I februari 1989 bytte TV3 till Astra och fick tillgång till en mycket större publik, eftersom de i och med det kunde sända direkt till privata tv-kunder.
Hjälpte varandra
Lena Ewertsson menade att Bergvalls och Leijonborgs idéer om att starta ytterligare en svensk tv-kanal la grunden för Kinnevik och TV3. På samma sätt banade grundandet av TV3 väg för ytterligare kanaler, bland annat TV4.
Bergvall var en av dem som på ett tidigt stadium utredde om man skulle använda de lediga frekvenserna för att starta betal-tv. Det var på den vägen han fick information om att det fanns frekvenser lediga för en tredje marksänd kanal i Sverige.
– Det här är inte oviktigt. Även om det inte blev något av med just den satsningen, så hade Bergvall tillgång till informationen.
– Bergvall och Leijonborg hade också börjat lobba för att tillåta reklam-tv, långt innan det faktiskt blev av. De gav till exempel kurser om hur man skulle kunna bygga upp ny marknad i Sverige. Fram till 1980-talet var i princip alla partier eniga om att reklam i tv skulle var förbjudet. De första som ändrade sig var de borgerliga. I september 1990 ändrar socialdemokraterna formellt inställning, sa Lena Ewertsson.
Det här tog TV3 fasta på. De gjorde en poäng av att teknik vinner över politik. Satelliten de sände via var ett projekt som var stött av Luxemburgs regering. Och det slog hål på det svenska tv-monopolet.
– Men redan 1968 fattades ett viktigt beslut i Sverige angående var gränsen mellan det privata och det statliga skulle dras. Det hade varit stridigheter om det länge. Då började man bygga centralantennanläggningar och bestämde samtidigt politiskt att de skulle vara privata. Varken Televerket eller Sveriges radio skulle äga antennerna. I stället hade exempelvis varje hyreshus sin centralantenn i privat ägo.
När Stenbeck började sända fanns inga regler för kabelnät med under 50 hushåll. Senare höjdes gränsen till 99 hushåll. Det innebar att man kunde bygga egna små kabelnät som var helt oreglerade.
– Det här var jättesmart. Men, varför sattes gränsen till 50 och sedan 99? Svaret jag fick när jag frågade runt var att den sattes på en höft. Det var en viktig gräns som banade väg för Stenbeck och andra som ville föra in nya kombinationer och bryta monopol inom tv-branschen.
Stenbeck gjorde alltså gällande att teknik vinner över politik. När Bergvall och Leijonborg skulle lansera sin tv-kanal, gjorde de gällande att det inte är tekniken som är det viktiga, utan programmen.
13 april 1989 tillsattes en enmansutredning. Sverker Gustafsson fick i uppdrag att utreda hur framtidens tv skulle se ut. Han jobbade snabbt och blev klar 29 september samma år. Den färdigtryckta utredningen var gul.
– Det hade sin betydelse. Samtidigt kom nämligen en tvillingutredning om radion, som var blå. Tillsammans blev de den svenska flaggan. När utredningen kom hade socialdemokratin inte offentligt ändrat inställning till hur man skulle förhålla sig till reklamfinansierad tv. Det dröjde till nästa kongress. Söndagen 16 september 1990 har gått till historien som den dag då socialdemokratin sa ja till reklam.
Dagen före det historiska beslutet kom TV4 igång som en riktig tv kanal. Men redan i april 1984 hade alltså Bergvall och Leijonborg börjat skissa på sin nya tv-kanal. De lobbade för reklam-tv och jobbade hårt för att få in finansiering. Deras första projektfinansiär var Proventus. Men Proventus lämnade projektet efter ett år eftersom de inte trodde tillräckligt på det.
– Bergvall och Leijonborg blev nedstämda när Proventus hoppade av. Där stod de utan projektfinansiär och utan att ha hunnit vinna tillräckligt med legitimitet, sa Lena Ewertsson.
En satellit i varje hand
Till slut lyckades de två initiativtagarna övertala Per Lundberg från Wallenbergsfären att liera sig med dem. Då fick också projektet namnet Nordisk Television. I samma veva gick Natur & Kultur med, och ett ägarkonsortium med Wallenberg som huvudägare tog form. Men man hade fortfarande ingen distributionsväg.
– Då jobbade Bergvall stenhårt med att jaga satellitplats. Bland annat försökte han få en plats på Astra, men det gick inte. Här motarbetades han av Kinnevik förstås.
Samma dag som Bergvall fyllde år 50 fick han dubbla goda nyheter: Två olika satelliter gav grönt ljus till TV4. fnuttHär sitter jag med en satellit i varje handfnutt, kommenterade Bergvall händelsen.
– TV4 började alltså som en satellitkanal. De fick regeringens tillstånd att sända över en svensk satellit, innan riksdag och regering sagt ja till reklam i svensk tv. Det blev inte ens någon debatt om det.
11 juni 1991 beslutade riksdagen att ändra spelreglerna och tillåta en tredje marksänd kanal och att den skulle få monopol på reklamfinansierad marksänd tv. Efter sommaren började departementet att jobba med ansökningarna. Tre huvudkonkurrenter stod emot varandra: TV3, TV4 och den ännu ickeexisterande Rikstelevisionen. TV3 och Rikstelevisionen gick sedan ihop till M3 Television AB. Då stod alltså M3 på ena sidan och TV4, som då sände via satellit, på andra sidan i ansökningsförfarandet.
– Efter riksdagsvalet 1991, som innebar att en ny borgerlig regering kom till makten, hände saker som gjorde att TV4 och Kinneviks ansökningar slogs ihop. Man beslutade sig för att ha TV4:s upplägg, men med Kinnevik som ny delägare. 7 november skrev man på papperen som gav den nya alliansen bakom TV4 koncession och monopol på marksänd reklam-tv i Sverige.
Se hela föreläsningen som webb-tv
För mer info: lena.ewertsson@sociology.gu.se—
