Estradföreläsningen 13 december hade den lockande titeln fnuttDuchampska synvändor – Med ny blick för företagande och nya jobbfnutt. Den hölls av Göran Brulin och handlade bland annat om hur nedläggningsdrabbade regioner kan fås att blomstra med hjälp av entreprenörskap och designproduktion.
Göran Brulin är professor i arbetsorganisation samt lokala och regionala utvecklingsprocesser vid Arbetslivsinstitutet och Indek, KTH. Han forskar bland annat om jobbskapande och möjligheter att få till nya företag vid nedläggningar av större organisationer. Något som har drabbat flera orter hårt på senare år är de regementsnedläggningar som har genomförts.
– När F16 i Söderhamn lades ned uppstod en väldig jakt på idéer om vad som skulle göras i stället. Arbetslivsinstitutet fick i uppdrag att ta fram en kreativ lösning. Det resulterade i att vi startade en forskarskola. Det var ett försök att få igång ett aktionsforskningsprojekt, alltså när forskarna är med och ser till att saker och ting händer ute i verkligheten. Tanken är att få till något annat på en ort där en verksamhet har blivit obsolet, sa Göran Brulin.
Ofta är det mellanstora städer som drabbas, inte bara av att militära anläggningar stänger, utan även av att traditionell industri lägger ned. I Söderhamn hade Ericsson ett av sina stora produktionsställen. Det som blev kvar av den verksamheten flyttade senare till Flygstaden, resterna av den nedlagda flygflottiljen.
– Det är svårt att få till jobbskapande och företagande efter en sådan här nedläggning. En av våra doktorander, Cali Nuur*, jämförde orterna Söderhamn och Ljusdal i sin doktorsavhandling. Han visade bland annat hur svårt det är att skapa kreativa kluster. I Ljusdal lyckades de få till en framgångsrik callcenter-industri, men de hade en helt annan organisk tillväxt än Söderhamn. Ljusdal har lyckats leva och växa, medan Söderhamn tyvärr har haft svårt att få till det med hjälp av åtgärder från ovan.
Arbetslivsinstitutet har också dragit igång andra aktionsforskningsprojekt där de har studerat nedläggningsdrabbade orter, till exempel på Gotland. Forskningsfrågan i projektet är: går det att få igång något annat? Vilka drivkrafter kan man i så fall använda?
– Vi som Sektorsforskningsinstitut måste se till att det blir någonting gjort. Det absolut svåraste fallet i Sverige är nedläggningen av KA3 på Gotland. Det ska bli Arbetslivsinstitutets exempel på att design, upplevelse och entreprenörskap faktiskt kan få saker och ting att hända i sådana här drabbade regioner.
Sveriges Ruhrområde
Norra Gotland har länge varit avstängt för allmänheten eftersom regementen och militär har dominerat regionen. Nu har de inte bara förlorat den militära verksamheten, även kalkindustrin och andra storföretag har lagt ned. Här finns ett otal gamla stenbrott och krosstorn och marken är sönderbruten.
– Frågan är vad vi kan göra med den här typen av ödelagt område. Norra Gotland är det största, av industrin, ödelagda området i norra Europa. Det är Sveriges Ruhrområde. Vad säger vi till människor som hamnar i den här sitsen? Vad går det att göra? Kan vi få till någon slags förändring? Kan vi se det här på ett nytt sätt?
Det första man måste göra är att se vilka drivkrafter som finns i regionen. Norra Gotland är ett förött landskap, men det finns ändå någon slags attraktionsvärde i det, menade Brulin. Till exempel vill riksantikvarieämbetet ha kvar området som det är. Men för att utvecklingen ska komma igång måste något nytt komma till stånd.
– Argumentet vi har försökt driva är att vi måste försöka se det här på ett helt nytt sätt – att man ska göra så kallade Duchampska synvändor. Ni vet, konstnären Duchamp som ställde ut en vanlig pissoar som blev utsedd till 1900-talets viktigaste konstverk. Det handlade om att se något alldagligt på ett nytt sätt så att det blev konst. Om han kunde få en sådan här artefakt att bli sedd med helt nya ögon, så kan vi även få ett område på norra Gotland att bli det. Till exempel kan ett gammalt militärt stängsel bli till konst, sa Brulin.
Det handlar om att se och utnyttja de möjligheter som öppnar sig vid en förändring. När den militära närvaron upphörde i regionen blev mark och byggnader som tidigare varit förbjudet område plötsligt tillgängliga. Det har bland annat lett till att Fårösunds Fästning har omvandlats till ett designhotell. Det som tidigare var fästningens nackdel, den militära hårdheten och fulheten, har nu blivit ett attraktionsvärde. Ett av målen är också att inreda hotellet med lokala designprodukter.
Ett annat exempel är kalkstensfabriken på Furillen som också har förvandlats till designhotell. Det ägs av en fotograf som tidigare hade fotat klädesbilder i det gamla kalkstensbrottet. Förr arbetade ett par hundra stenbrytare i brottet som nu har varit stängt i över 30 år. I dag arbetar i alla fall ett trettiotal personer på hotellet under högsäsong.
– På det här sättet omvandlas de tidigare militära skyddsrummen och byggnaderna till nya verksamheter. I samband med att bredbandet kom till norra Gotland, öppnade sig möjligheten för den här fotografen att skicka bilder till sina kunder. De olika sakerna har givit varandra. Det budskap som vi har försökt kommunicera i vårt aktionsforskningsprojekt är helt enkelt att det inte kommer ytterligare en industriell revolution. Det är andra, nya, saker som måste till.
– Vår tanke är att argumentera för att det som Porter kallade för globaliseringsparadoxen även gäller i perifera regioner. Den gäller i Söderhamn och Ljusdal, den gäller i Visby eller på norra Gotland, den gäller i Östersund och i Åre. Globaliseringen drar fram och ändrar förutsättningarna för storföretag som Ericsson. Då gäller det att komma ur det traditionella storföretagsberoendet eller regementsberoendet. Det handlar om att skapa ett nytt driv runt entreprenörskap. Ett driv som kan få krafter att blomma ut, sa Göran Brulin.
Hjälp till självhjälp
Ett intressant exempel på en lyckad region är de industriella distrikten i norra Italien. De har satsat hårt på fördjupad kunskap och på klustertänkande och entreprenörskap.
– Många trodde att den italienska ekonomin skulle blomstra i den västra delen runt Olivetti och Fiat. Men nu kan vi se att de områden som orkar vidmakthålla energin är de som ligger runt distrikten i nordöstra Italien. Deras framgång har byggt mycket på hjälp till självhjälp och de har fått till det mesta på egen hand. Ett exempel är förpackningsindustrin runt Bologna, som bland annat fick TetraPak att flytta dit.
– De har en helt annan mentalitet – en mentalitet som får något att hända. De italienska entreprenörerna och företagen säger att svårigheterna och motståndet inte är mindre där än någon annanstans. De har samma problem med till exempel byråkrati som i övriga världen. Men trots alla problem har de fått sina industriella system att blomstra. Kanske kan de orter som har drabbats hårt i Sverige lära något av de här regionerna.
Brulin tog också upp ett exempel på närmare håll: Gnosjö. Deras signum är att de har lyckats gå igenom ett antal olika omställningar med hälsan i behåll. Kan vi få till sådana här lokala och regionala miljöer, som trots nedläggningar ger möjligheter, även på andra håll i landet? Olika sådana här möjligheter berör Göran Brulin och Birgitta Emriksson i sin bok fnuttDesign för ett nytt arbetsliv – Gotland i omvandlingfnutt.
– En sammanfattning av vad som förenar norra Italien och Gnosjö kan vara att de har lyckats hålla en viss kultur vid liv även när de har gått över till andra typer av verksamheter. De har till exempel lyckats sammanfläta företagar- och löntagarkulturen.
Andra saker som kännetecknar de här regionerna är att kulturen är högt värderad och att den lokala identiteten betyder mycket. De har ett starkt socialt kitt – man ingår i en stor mängd föreningar, fotbollsklubbar, körer, kyrkor, fackliga organisationer, politiska partier etc. Men det är ändå inte homogena samhällen. Gnosjö har till exempel lyckats bra med att få invandrare i arbete.
– Även utveckling av kunskap är viktig. Ny kunskap och nya idéer betraktas som en gemensam tillgång för hela distriktet. Det kan jämföras med torgets funktion i latinska länder. Att införa nya processer och produktidéer ses inte som ett försök att vara förmer, utan som ett bidrag till distriktens gemensamma förnyelse. Kunskap delas mellan företagen i distriktet för att vidmakthålla hela distriktets utvecklingskraft, sa Brulin.
Handlingskultur brukar också förknippas med den här typen av industriella distrikt. Det sker en gemensam fostran av entreprenörskapet i regionen. Entreprenörskapet ligger inbäddat i samhället som i övrigt också uppmuntrar till företagande. Ett exempel som Brulin nämner är de kommunala daghemmen i staden Reggio Emilia i norra Italien, som med sin utforskande och företagande pedagogik anses vara världens bästa. De utgör också en tidig grogrund för det entreprenöriella tänkandet.
– Den fortsatta forskningsfrågan blir då: finns det drivkrafter för ett nytt arbetsliv i det här? Kan design, estetik, upplevelser, kulturarv och fnuttbildningfnutt ersätta standardiserad massproduktion i långa serier, obsolet offentlig produktion och regementen? Kan vi skapa en gemensam samling kring nya drivkrafter? Till exempel är Gnosjö nu i en sits där underleverantörer har det svårt på grund av förändrade inköpsmönster hos Volvo och Saab. Det de håller på med riskerar att bli överblivet, ytterligare en omvandling måste till.
– Tanken är att tillsammans med KK-stiftelsen försöka utveckla det här till ett starkare, mera hårt drivet aktionsforskningsprojekt. Vi vill se om det blåser så pass kraftiga förändringsvindar i en del landsbygdsregioner att de med lite hjälp att hissa segel kan fånga vindarna. Vi vill se om vi med hjälp av entreprenörskap kan få igång de drabbade regionerna.
Identriprenörer som brinner
Tanken med Arbetslivsinstitutets och KK-stiftelsens projekt är alltså att med Gotland som exempel se om designbaserade produkter kan lyfta hela regioner. Kan man med design förnya produktionsprocesser? Samtidigt gör de också jämförelser med utvecklingen i Åre som är ett av de områden där det har investerats mest de senaste åren.
– Utmärkande för de här områdena är att det finns företagare som vi i en rapport för ett tiotal år sedan valde att kalla för identriprenörer eftersom de deltar i ortens utveckling och identitetsskapande. De här personerna har ofta flyttat till orten och brinner för att få den att lyfta. Många av Gnosjöborna är exempelvis ditflyttade för att de vill bo i en ort som är präglad av entreprenörskap, sa Göran Brulin.
Han tog även upp ett par exempel på hur en liten putsning kan räcka för att få till det som behövs för en omvandling. En av entreprenörerna på Gotland som tidigare sålde pälsar och skinnmössor till militären, gör nu i stället snygga saker för allmänheten. Stenproduktionen på Gotland finns också kvar, men den handlar inte längre bara om att bryta sten. Nu sysslar de med design och konstproduktion. De har skaffat nya maskiner, och med små medel växlat upp produktionen som fanns innan.
– Allt handlar om att göra Duchampska synvändor. Om att se på nya sätt, kombinerat med att utveckla nätverken. Då kan man få till en lokal och regional utveckling som trots alla nedläggningar kan nå någon slags vändning. Det är inte lätt, men vi vill i alla fall, tillsammans med KK-stiftelsen, se om vi med hjälp av aktionsforskningsprojektet kan få igång de här processerna.
