Öppen innovation är en balansakt

Följande text publicerades även i Entré nr 1, 2019:

Öppen innovation har kommit att betraktas som en nödvändighet för företag som vill hänga med i utvecklingen. Men öppna innovationsprocesser har sina risker, och många företag är oroliga för att få sina idéer stulna. Ioana Stefan har studerat hur företag hanterar den här paradoxen.

”När man delar ett problem så delar man även lösningen.” Så sa en av de chefer som Ioana Stefan intervjuade i arbetet med sin doktorsavhandling, Knowing the ropes in open innovation: Understanding tensions through a paradox lens.

Öppen innovation handlar om att utveckla idéer i samarbete med en eller flera aktörer utanför den egna organisationen, exempelvis kunder, leverantörer eller lärosäten. Samarbetena kan leda till nya produkter, tjänster eller processer.

Ioana Stefans studie berör främst de spänningar som uppstår då två parter vill skapa värde av en innovation. Hon konstaterar att det blir allt vanligare med samarbeten, ofta i ett tidigt skede av processen.

– Det är nästan omöjligt att kommersialisera produkter och processer med enbart interna resurser. Men i samarbetet mellan olika parter uppstår spänningar som kan påverka utfallet. De spänningarna har jag fördjupat mig i, säger hon.

Samarbeten sker mellan företag av alla storlekar. Ibland är de jämbördiga, andra gånger råder en obalans i förhållandet – till exempel då ett mindre bolag vänder sig till en större aktör för att kommersialisera sin idé. För att få det större bolaget intresserat är den mindre aktören tvungen att presentera idén och dela med sig av sin kunskap.

– I det läget löper det lilla företaget alltid risk för att bli av med idén utan att få skäligt betalt. Det kan skapa en rädsla för att utnyttjas som hindrar båda parter från att lyckas. Den här rädslan behöver de stora aktörerna förstå och bemöta, konstaterar Stefan.

Ioana Stefan föddes i Rumänien. Föräldrarna var ingenjörer och familjens egen erfarenhet av att söka patent väckte tidigt hennes intresse för immateriella rättigheter. Hon kom till Sverige för att läsa en magisterutbildning i solenergiteknik, men precis när hon blev klar flyttade nästan hela industrin från Europa till Kina.

– Många företag i Europa gick i konkurs. Det var dålig tajming att komma ut och söka jobb just då.

I stället återvände Ioana Stefan till intresset för immateriella rättigheter. 2014 började hon sin doktorandtjänst vid KTH, i samarbete med Högskolan i Gävle.

Skyddet för immateriella rättigheter är långt ifrån fullständigt, menar Stefan. Ett patent gäller till exempel bara i ett visst land eller område, vilket inte räcker långt i vår globaliserade värld. Dessutom är det dyrt och tidskrävande att söka patent.

– Det kostar pengar att vara smart och strategisk. Alla har inte de resurserna, särskilt inte de mindre aktörerna, säger hon.

Ioana Stefan har, tillsammans med kollegor vid Högskolan i Gävle, KTH och flera andra europeiska universitet, drivit forskningsprojektet ”Öppen innovation i europeiska företag”. Hon har bland annat analyserat svaren i en enkät som skickades ut till företag i Sverige, Finland, Italien, Spanien och Storbritannien.

Enkäten följdes upp med en studie där chefer på ett flertal bolag i olika branscher, verksamma i länder som Sverige, Norge, Tyskland, Spanien, Belgien, Storbritannien och USA, intervjuades. Stefan har också intervjuat experter på öppen innovation, exempelvis jurister.

Ioana Stefan konstaterar att vissa företag har utvecklat metoder för hur de ska hantera spänningarna. Hennes forskning visar också att det finns många olika uppfattningar om hur det ska gå till.

– En del företag är slutna och riskerar att gå miste om potentiellt värdefulla möjligheter. Andra har en mer öppen inställning. Förhållningssättet varierar beroende på vilken typ av partner de samarbetar med och vad det rör sig om för innovationer, säger hon.

Samarbete kring innovationer är komplext.

– Positiva faktorer, som förtroende mellan parterna, kan slå tillbaka och få negativa effekter – som idéstöld. Parter som har stort förtroende för varandra kanske slarvar med avtalen. Det behövs en bra balans.

Å andra sidan får kontrakt inte vara för komplicerade, det kan hämma processen. Den aspekten kan större företag missa. De vill ofta samarbeta med startups för att dra nytta av deras kreativitet, men en del stora företag har så komplicerade avtal att de skrämmer bort mindre aktörer, enligt Stefan.

– I vissa fall förstod inte de mindre organisationerna kontrakten och hade inte råd med advokater som kunde hjälpa dem. De skrev inte på av rädsla för att bli lurade. Den här typen av samarbetsproblem gör processen långsam och hindrar båda parter från att skapa värde, säger hon.

Ioana Stefan tror att såväl stora som små företag kan dra nytta av hennes forskning. Resultaten ger en djupare förståelse för hur spänningar inom öppen innovation uppstår, och hur de kan hanteras på ett effektivt sätt. De stora spelarna får se frågan från de mindre aktörernas sida, och alla kan få insikter som gör det lättare att skapa värden av nya idéer. Det gäller även beslutsfattare inom såväl myndigheter som politiken.

– Patentsystemet har många år på nacken. Det behöver ses över så att det blir lättare för företag att utveckla och skapa värden av sina idéer, oavsett storlek.

Till det arbetet vill Ioana Stefan gärna bidra framöver. Tills vidare är hon kvar på KTH och Högskolan i Gävle. Hon hoppas kunna forska vidare om öppen innovation inom dynamiska nätverk, där olika aktörer kan kliva in och ut under processens gång.

– I en sådan kontext kan spänningarna bli mer komplicerade och intressanta att studera, jämfört med samarbeten mellan två parter, säger Ioana Stefan.

Kontakta ioanas@kth.se———–