Lär för en osäker framtid
- Publicerad: 15 jun 2015,
- 12:00 f m
- Uppdaterad: 15 jun 2015,
- 3:25 e m
Följande text ingick även i temat ”Utbildning” som publicerades i Entré nr 2, 2015:
Entreprenörskap ska löpa som en röd tråd genom hela utbildningssystemet. Från de första stapplande stegen på förskolan via studenten och vidare in på högskolan. Det handlar både om entreprenörskap som ämne, och om det som brukar kallas för entreprenöriellt lärande. Ofta landar diskussionen i hur många företag som startas, trots att forskare och lärare betonar att det är sekundärt. Behövs entreprenörskapet i utbildningen? Hur bör en sådan satsning se ut? Och hur vet man om den är framgångsrik?
Varannan svensk har ett yrke som inte behövs om 20 år. Det visade en rapport från Stiftelsen för strategisk forskning för ett år sedan. Exaktheten i prognosen kan såklart diskuteras. Men den osäkra framtiden är i alla fall en av anledningarna till att stora pengar satsas på entreprenörskap i utbildningen. Förhoppningen är att det ska leda till en lärmiljö som förbereder elever och studenter för det oförutsedda.
Inte helt lätt kan tyckas, men alla läroplaner innehåller i alla fall numera entreprenörskap, från förskola till gymnasium. Samma gäller styrdokumenten för universitet och högskola. Tillväxtverket har i uppdrag att främja entreprenörskap generellt på landets högre utbildningar. Dessutom har de just nu en riktad satsning mot vård- och omsorgsutbildningar. Tidigare fanns ett liknande projekt med fokus på utbildningar inom konst och kultur (som Esbri höll i).
Under våren 2015 har skolor kunnat söka statsbidrag för kompetensutveckling inom entreprenörskap och entreprenöriellt lärande. Skolverket har gett i uppdrag till universitet och högskolor runtom i landet att arrangera kurser i entreprenöriellt lärande för personal på förskola och grundskola.
Kort sagt, det händer en hel del på området nu, både i skolan och den högre utbildningen. Det är bland annat ett resultat av att entreprenörskap är inskrivet som en av åtta nyckelkompetenser i EU:s policydokument Europa 2020. Entreprenörskap ses som en grundläggande färdighet, knuten till det livslånga lärandet och till utbildningsfrågor i stort. Entreprenöriella kompetenser anses vara till nytta för både individen och samhället.
– Det behövs en arena för att utveckla och sprida kunskap om entreprenörskapsutbildning och lärande. Workshopen är en brygga mellan forskning och vår praktik – utbildningen. Entreprenörskapsutbildningar finns på de flesta lärosäten numera. Det är viktigt att vi vet vad vi gör, varför vi gör det och vad vi vill uppnå med våra utbildningar, säger hon.
Det finns två huvudspår när man pratar om entreprenörskap i utbildningen. Dels utbildning i ämnet entreprenörskap, dels det som brukar kallas för entreprenöriellt lärande. De kan såklart hänga ihop: Det går att använda sig av entreprenöriella utbildningsmetoder för att lära ut entreprenörskap. Men entreprenöriellt lärande kan lika gärna tillämpas i engelska eller fysik. Det handlar mer om hur man lär ut. Eleverna ska motiveras att omsätta idéer till handling, samt till att utveckla personliga förmågor som kreativitet, initiativtagande och ansvarskänsla.
Många menar att dagens utbildningsväsen ligger ganska långt ifrån den entreprenöriella drömbilden. Barn föds med skaparglädje och utforskar världen likt små superkreativa forskare. Men när de börjar skolan får ofta den fria kreativiteten och skaparglädjen stå tillbaka för mer formell kunskap.
Det här är en av Bengt Johannissons käpphästar. Han ser entreprenörskap som ett grundläggande förhållningssätt till tillvaron, något som barn har naturligt och som skolan sedan inte underhåller. Entreprenörskap, menar han, handlar om ständig förändring och är därför intimt kopplat till lärande. Lärande i sin tur kräver prövning i konkret handling och reflektion.
– Entreprenöriellt lärande bygger på människans naturliga sätt att lära sig. Det ligger nära sättet barn leker på, säger Bengt Johannisson.
Utan att överdriva är han en nestor på området i Sverige. På nämnda workshop i Lund tilldelades han årets EEEA, som första svensk. 1975 byggde han upp den första svenska, akademiska utbildningen i småföretagande på nuvarande Linnéuniversitetet i Växjö.
– Bara att studenterna skulle röra sig utanför universitetet var på den tiden jättekontroversiellt. Det har hänt mycket sedan dess, begreppet ”entreprenörskap” har tagit över efter ”småföretagande”. Ämnet har fått stor spridning, både när det gäller forskning och utbildning.
– Framtiden har alltid varit oviss, men ännu mer nu med den snabba teknikutvecklingen. Här tror jag att entreprenöriellt lärande har en viktig plats. Entreprenörskap är ett sätt att hantera en oförutsägbar och mångtydig tillvaro. Det är ett sätt att ta fasta på något, i stället för att bara passiviseras av ovissheten.
Johannisson vill se mer entreprenöriella inslag i hela utbildningssystemet, men den största bristen menar han finns på lärarhögskolan. Att entreprenörskap inte har fått genomslag där ser han som ett av sina livs stora fiaskon.
– Jag har försökt övertyga dem om att se entreprenörskap som en pedagogisk form, men inte lyckats. Det finns fortfarande ett starkt motstånd här. Jag skulle till och med kalla det för ett olagligt motstånd, eftersom entreprenörskap finns med i skollagen. Jag tycker att det är oanständigt att de får hålla på som de gör.
Ett skäl till att entreprenörskap i utbildningen inte har fått mer plats i den högre utbildningen är, enligt Johannisson, frikopplingen mellan forskning och utbildning. Han ser den som särskilt uttalad inom entreprenörskapsfältet. Eftersom ämnet är ungt känner många forskare att de, för legitimitetens skull, måste satsa enbart på att publicera sig. Undervisningen prioriteras bort. Resursfrågan är också central. Lärlingskap och experimentellt lärande kostar. Men en stor del av landets entreprenörskapsutbildningar ligger under samhällsvetenskapliga institutioner och har resurstilldelning därefter.
Caroline Wigren-Kristoferson poängterar att utbildning i entreprenörskap måste ses som ett viktigt ämne inom fältet entreprenörskapsforskning.
– Det behövs en tydligare koppling mellan hur studenter lär sig, och hur vi kan inspireras av och använda detta i entreprenörskapsutbildning. Kunskapen inom ämnet blir ibland sekundär, det primära blir att studenterna får genomföra olika aktiviteter. Att förbereda aktiviteterna och förankra dem i existerande teorier och modeller, samt att förstå varför man gör aktiviteterna och lära av dem, är viktigt. Här kan vi bland annat lära från etablerade lärteorier och pedagogisk forskning.
– Vi entreprenörskapsforskare, verksamma vid universitet och högskolor och då främst inom företagsekonomi, har för lite samverkan med pedagoger. Och pedagoger har primärt studerat lägre utbildningar. Pedagogik har ju främst ett fokus på hur barn lär sig. Här finns mycket kvar att göra, konstaterar Wigren-Kristoferson.
Entreprenörskap har en klangbotten i företagandet, och blir därför ett rött skynke på vissa håll, inte minst i skolvärlden. Även om det är till den pedagogiska metoden entreprenöriellt lärande man refererar. Bengt Johannisson saknar begreppet företagsamhet, i sin bredare betydelse, i Sverige.
– Det verkar vara bortglömt. Folk i skolsystemet måste inse att entreprenörskap är nära besläktat med att vara företagsam. Att ta sig för något. Det behöver inte alls handla om att starta företag.
En klassisk uppdelning är den mellan lärande om, för och genom entreprenörskap. Lärande om entreprenörskap går ut på att visa studenterna de olika teorier som finns. Lärande för entreprenörskap betonar att det krävs engagemang, vilja och hårt arbete. Lärande genom entreprenörskap, alltså entreprenöriell pedagogik, handlar främst om att bygga självtillit. Att få studenterna att utveckla en egen entreprenöriell identitet, där de vågar ta initiativ, experimentera och begå misstag.
– Det enda sättet att verkligen förstå entreprenörskap är att göra det själv. Man måste vara där, man måste iscensätta det. Det gäller även forskare, säger Bengt Johannisson.
Caroline Wigren-Kristoferson poängterar vikten av att bestämma utbildningens fokus, och anpassa pedagogiken efter det.
– Våra kandidatstudenter lär sig om entreprenörskap och innovation. De får också med sig verktyg för entreprenörskap och innovation. På masternivån arbetar vi med den entreprenöriella processen, där studenterna lär sig genom ett eget projektarbete. Primärt vill vi utveckla individen och skapa en brygga mellan teori och praktik. Entreprenöriellt lärande kopplar vi här till uppstartsprocessen av ett företag eller en organisation, säger hon.
Lunds masterutbildning i entreprenörskap brukar kallas för ett ”venture creation program”, där studenterna startar och driver ett eget projekt med allt vad det innebär. Enligt webbplatsen vcplist.com finns bara 18 program av den typen i hela världen. Två av dem finns i Sverige, förutom i Lund även vid Chalmers.
Chalmers entreprenörskola, eller Chalmers School of Entrepreneurship som det fulla namnet lyder, innebär två års heltidsstudier i entreprenörskap och innovation. Entreprenöriell kompetens tar tid att utveckla, menar man.
Tanken är att, i nära samarbete med Chalmers inkubator, kommersialisera forskning från andra håll på lärosätet. Forskningsidéerna matchas med entreprenörskapsstudenter, som sedan jobbar i team för att ta idén så nära förverkligande som möjligt. De gör allt utom att registrera själva företaget.
– Vår utbildning är en bra grund för ett annorlunda entreprenöriellt lärande, som leder till utvecklingen av entreprenöriell kompetens. Och även om studenterna inte registrerar bolag får de en bra skjuts i sitt företagande. 72 procent av de företag som har kommit ut från oss sedan 1997 har överlevt.
Ett exempel på examination kan vara att studenterna får använda ett entreprenöriellt verktyg som business model canvas. Dels ska de visa att de förstår själva verktyget, dels att de kan tillämpa det på ett konkret projekt och få ut ett kreativt bidrag. I efterhand får studenterna reflektera över vad som fungerade bra och mindre bra med verktyget.
– Vi vill ha en kombination av det praktiska och det teoretiska. Studenterna jobbar mycket praktiskt, men de ska också klara av att göra analyser och använda teorin.
Om det finns ett avgörande inslag i utbildningen pekar Mats Lundqvist på pitchmomentet, och förberedelserna inför det. Det är då det blir tydligt: Vilken är idén? Vad står vi för i mitt team? Varför gör jag det här och vilken roll har jag? En sådan övning triggar det entreprenöriella tänkandet och kan ha en identitetspåverkande effekt.
Lundqvist lyfter annars gärna fram det teambaserade arbetssättet. En stor del av utbildningens värde ligger här, menar han. Men även en stor del av utmaningarna. Det blir en övergång från ett jag-centrerat tänkande till att klara av en stor del av utbildningen, och bli utvärderade, som team.
– Det är en stor omställning för studenterna, framförallt första halvåret. En del har lätt för det, medan det sitter långt in för andra. I början vill många bara veta vad som kommer på tentan. Sedan är det många som i stället tycker att klassrummet är helt onödigt och bara vill jobba på med sitt. Då är utmaningen snarare att reflektionen kan komma i andra hand.
Men även om man har hamnat i ett team som är mer tärande än närande, finns det ett värde, poängterar Lundqvist. Och många som har haft en tuff teamupplevelse blir duktiga entreprenörer.
– Vi slänger studenterna i poolen, även om de inte kan simma. Det är aktionsbaserat lärande på riktigt. Men vi drar såklart upp dem innan de drunknar.
Att få en entreprenöriell identitet är en viktig del i utbildningen. Det handlar om att se dig själv – att positionera dig – som entreprenör. Och om att andra samtidigt ser dig som entreprenör. Både en inre och en yttre bekräftelse behövs. Det här går inte att lära ut, man måste utsätta sig för situationer där den entreprenöriella identiteten utvecklas, menar Mats Lundqvist.
– När studenter positioneras som entreprenörer, av sig själva och andra, har de nått en ganska hög grad av entreprenöriell kompetens.
Det finns också en viktig moralisk aspekt av entreprenörskap i utbildningen, som Mats Lundqvist har funderat en hel del på. Det man lär ut, och uppmuntrar, är innovationsbaserat tillväxtföretagande. I förlängningen är man på jakt efter nästa Google eller Facebook, företag som förändrar samhället vi lever i. Här någonstans blir också det nyliberala spöket som döljer sig i begreppet entreprenörskap som tydligast.
– Vi som håller på med entreprenörskapsutbildning kan inte låtsas att vi bara håller på med den mysiga, breda sortens entreprenörskap. Vi är associerade med en utveckling som har gått i olycklig riktning, det måste vi förhålla oss till. Och vi måste ta upp det med våra studenter.
– För oss handlar det i slutändan om att bygga innovationsbaserade tillväxtföretag. Men vi pratar mycket om att det studenterna gör ska vara värde- och meningsskapande. Vad är entreprenörens roll, hur skapar man mening för andra? Att bygga bolag, eller en annan organisationsform, är ett sätt att fånga värdet. Vi pratar också mycket om hållbarhet.
– Effectuation hjälper studenter att komma över de fyra främsta skälen till att de inte startar en verksamhet: 1) Jag har ingen idé. 2) Jag har inga pengar. 3) Jag är rädd för att misslyckas. Och 4) Jag vet inte hur jag ska gå tillväga. Metoden fungerar för alla typer av verksamheter: företag, socialt entreprenörskap, konstnärliga projekt – och för utbildningsvärlden. Man kan lära ut effectuation, men man kan också lära ut på ett effektuellt sätt, säger Sarasvathy.
Så hur vet man att en utbildning verkligen fungerar? Ja, det är en ganska svår nöt att knäcka.
– Det handlar inte om hur många som startar företag. Det räcker med att studenterna får en ändrad inställning till entreprenörskap. Forskningen visar ändå att det oftast tar upp till 15 år efter utbildningen innan studenterna startar företag. Utbildningen ska stärka intentionen att vara företagsam, den behöver inte direkt landa i ett eget företag. En bra utbildning är en utbildning som studenterna kommer ihåg, säger Bengt Johannisson.
Mats Lundqvist har liknande tankegångar.
– Det viktigaste är att studenterna tillägnar sig en entreprenöriell kompetens. Vi värdesätter kunskap, färdigheter och att de utvecklar en personlig attityd till entreprenörskap. Vi vill att studenterna ska hitta sina egna svar på frågan varför de vill agera entreprenöriellt.
Caroline Wigren:
– Vi har inga sofistikerade sätt att mäta i dag. Vi mäter antalet startade företag men i framtiden kan vi förhoppningsvis ha fler dimensioner. Entreprenöriell kunskap är viktigt även i befintliga organisationer.
I en rapport som gjordes på uppdrag av Skolverket undersökte Martin Lackéus och Carin Sävetun, kollegor till Mats Lundqvist på Chalmers, vad lärare gör när de arbetar entreprenöriellt. De visar bland annat att lärmiljöerna inte var så entreprenöriella som man kunde vänta sig. En stor del av utbildningen var traditionell. Men studien pekar också på att de entreprenöriella inslag som faktiskt användes, ledde till ”starkt ökad motivation bland elever samt väsentligt bidrog till fördjupad inlärning av ämneskunskaper och förmågor”.
Till sist då, tiotusenkronorsfrågan: går det verkligen att utbilda i entreprenörskap?
– Min bild av en entreprenör är att det är en person som driver en organisation som går runt och skapar sysselsättning. Det är ingen kunskap vi föds med, så självklart går det att utbilda i entreprenörskap, säger Caroline Wigren.
– Ja, det går – under vissa förutsättningar. Man måste ha med praktiken. Och både lärare och studenterna måste kunna bjuda på sig själva och tillsammans skapa en stämning där verkligt lärande kan ta plats. Det handlar inte minst om att visa vad man kan lära sig genom entreprenörskapet: att ta makten över sitt eget liv, säger Bengt Johannisson.
– Jag menar att entreprenörskap är lättare att lära ut än musik och matematik, som vi tar för givet går att lära ut. Det finns lika många sätt att lyckas på inom entreprenörskap som det finns människor. Entreprenörskap bör ingå i hela utbildningssystemet, precis som vi lär ut den vetenskapliga metoden till alla. Som samhälle vill vi ha fler företag och jobb. Men vi vill också ha fler entreprenöriella individer som driver världen framåt, och inte väntar på att regeringen, gud eller tyngdkraften ska göra det åt dem, säger Saras Sarasvathy.
Kontakta
bengt.johannisson@lnu.se
mats.lundqvist@chalmers.se
sarasvathys@darden.virginia.edu
caroline.wigren@fek.lu.se
