Jämställdhet för tillväxt

En kortare version av denna artikel publicerades i Entré nr 1, 2011:

Allt fler kvinnor driver företag. Men fortfarande dominerar männen i den här världen. Siffran varierar beroende på undersökning, men i runda slängar 22-28 procent av Sveriges företag drivs av kvinnor. Fler företagande kvinnor skulle innebära ökad sysselsättning och ekonomisk tillväxt. Här finns en outnyttjad potential, och satsningar görs på många håll för att öka kvinnors företagande. Det är också en fråga om jämställdhet och demokrati – även om det inte alltid kommer fram i debatten.

Regeringen, med Maud Olofsson i spetsen, har gett flera myndigheter i uppdrag att arbeta mot målet att fler kvinnor ska välja företagandet som karriärväg. SCB gör statistiska analyser, Tillväxtverket driver det praktiskt inriktade programmet fnuttFrämja kvinnors företagandefnutt och Vinnova finansierar forskningsprogrammet fnuttForskning om kvinnors företagandefnutt. Totalt satsas 100 miljoner per år under fyra år.

Vinnovas program har en budget på 30 miljoner kronor och sträcker sig mellan hösten 2008 och våren 2011. Tanken är att det behövs mer kunskap för att vi sedan ska kunna förbättra förutsättningarna för kvinnors entreprenörskap i Sverige. Huvudmålet med programmet är att bidra till tillväxt genom att röja undan eventuella diskriminerande hinder. I programmet finns även ett jämställdhetsmål och ett kunskapsmål.

-Tio forskningsprojekt var med och delade på Vinnovas miljoner. Ett av dem leds av Carin Holmquist, professor vid Handelshögskolan i Stockholm och en auktoritet inom området kvinnors företagande i Sverige. Hon har forskat, föreläst och agerat rådgivare i 30 år. För henne är det inte minst en fråga om demokrati.

– Kvinnor utgör halva befolkningen. Men hela näringspolitiken och strukturen kring företagande är omedvetet uppbyggd för män och för branscher där framförallt män verkar. Kvinnor ligger utanför normen och möter därför större utmaningar än män. Det är jättebra att ämnet får mycket uppmärksamhet nu, det behövs.

– Snedfördelningen drabbar inte bara kvinnodrivna företag, utan alla som avviker från normen. Många nya företag inom nya branscher har svårt att passa in i det nuvarande systemet. Det är till exempel ganska nytt att vi ser tjänsteföretag som något värt att satsa på. Fram till för några år sedan var det bara tillverkning som gällde, säger Carin Holmquist.

Policyinsatserna behövs

Därför, menar hon, är det bra att det finns olika typer av korrigerande policyåtgärder – som till exempel Tillväxtverkets ambassadörer för kvinnors företagande. Eller regeringens senaste satsning där Almi får 30 miljoner per år för att driva bland annat ett mentorskapsprogram och ett finansieringsstöd för kvinnors innovationer. Insatserna behövs, tills kvinnors företagande ses som lika normalt som mäns. Och tills den fnuttvanligafnutt företagarpolitiken tar lika stor hänsyn till den här typen av företag.

– Men på längre sikt tror jag inte på att bygga könssegregerade system. De bör ses som temporära korrigeringar som ska leda till förändring i de större strukturerna.

– Risken med sådana här åtgärder är att de kan bli fernissa ovanpå den fnuttvanligafnutt politiken. De blir ett sätt att bocka av: fnuttNu har vi fått med kvinnornafnutt. I längden handlar det om att ha ett genusperspektiv i all företagspolitik. Detsamma gäller för forskning om företagande. Alla studier behöver givetvis inte ha ett extremt genusfokus, men det bör i alla fall finnas med.

Tidigare forskning, som till exempel det Esbri-anknutna Dianaprojektet, har visat att kvinnor har svårare än män att få lån och annan finansiering till sitt företagande. Projektet som Carin Holmquist leder, där även Erik Wetter ingår, handlar om detta och har fått namnet fnuttHur påverkas bedömningar av risk och förmåga i nya företag av entreprenörens kön.fnutt

– Det finns flera förklaringar till att kvinnor inte får lån i samma utsträckning som män. En kan vara att de inte söker lån i samma utsträckning. En annan att de hindras av attityder hos till exempel bankpersonal.

Holmquist och Wetter har gjort en studie där 357 studenter och professionella kreditgivare har fått bedöma fiktiva låneansökningar. Blir bedömningarna olika beroende på om det är en man eller en kvinna som söker? Eller om det är en man eller kvinna som bedömer?

– Vi ser inga belägg för att kvinnor skulle bedömas annorlunda än män när de söker finansiering. Könet hos dem som bedömer ansökningarna betyder faktiskt mer än könet hos dem som blir bedömda. Kvinnor är mer positiva till både män och kvinnor i sina kreditbedömningar.

Fallet som skulle bedömas var medvetet valt för att vara så könsneutralt som möjligt. Det handlade om en managementkonsult som sökte lån för att köpa ett annat företag. Carin Holmquist menar att resultatet kanske hade blivit annorlunda om fallet gällt en mer traditionellt manlig bransch, som IT-branschen, eller en mer traditionellt kvinnlig bransch, som vård och omsorg.

– Det är ganska svårt att göra den här sortens studier. Man kan inte göra dem in real life eftersom inga låneansökningar är precis likadana. Variationerna kan då tillskrivas andra saker än kön.

– Men när jag satt i styrelsen för ett Swedbankkontor fick jag en uppfattning om hur det ser ut i verkligheten. Vi i styrelsen fick ta ställning till de lite större lånen. Jag kommer inte ihåg ett enda fall med en kvinna som huvudsökande. Om det fanns en kvinna på ansökan var hon medsökande till en man. Det kan tyda på att kvinnor söker lån i mindre utsträckning än män.

Fördomar måste utmanas

Även om forskarna inte finner något stöd för att kvinnor och män behandlas olika, har Holmquist en del råd till dem som fattar besluten.

– Banker är ofta väldigt konservativa. Jag önskar att de kunde utbilda sin personal i hur man tänker affärsmässigt och utmanar omedvetna fördomar, och inte bara i hur man räknar på säkerheten för ett lån. Detsamma gäller Almi och andra statliga finansiärer.

– En viktig policyåtgärd är det här med förebilder, som till exempel Tillväxtverkets ambassadörer tar fasta på. På sikt kan det förändra attityder, bekämpa fördomar och ge stärkt självkänsla till kvinnor som driver företag.

Samtidigt menar hon att attityder och fördomar är svåra att upptäcka, och tar tid att bli av med.

– Alla har dem, jag också. Fast inom just det här området har jag kanske lite färre. Män brukar ofta upptäcka sina fördomar när de ser att deras egna döttrar inte gör karriär på samma sätt som män.

– Det sämsta man kan göra är att tro att det finns en quick fix. Fördomarna är så inympade i alla. De tar tid att bryta, jättelång tid. Alla är präglade av det samhälle vi lever i, men vi får inte ge upp och bli cyniska. Vi måste tro att förändring är möjlig.

Så, hur ska man agera som kvinna som har svårt att få lån?

– Ja, det kan ju alltså ha med kön att göra. Men ett könsbyte är ganska komplicerat. Då är det kanske enklare att byta affärsidé eller ändra vad man vill uppnå i stället…

– Som kvinna gäller det att ha en bra affärsidé och en bra produkt som folk vill ha. Då kommer det gå bra för företaget, och man tjänar mycket pengar. Då får man också respekt. Och får man inte respekt, så har man åtminstone sitt företag och sina pengar, säger Carin Holmquist.

–

Män dras till företagande

Många har haft stora förhoppningar på att avregleringen av traditionellt kvinnodominerade branscher som vård, skola och omsorg ska leda till fler företagande kvinnor. Professor Elisabeth Sundin vid Linköpings universitet, även hon en auktoritet på området kvinnors företagande, har intresserat sig för ämnet. Tillsammans med docent Malin Tillmar leder hon projektet fnuttKvinnors företagande i spåren av offentlig sektors omvandlingfnutt inom Vinnovas forskningsprogram.

I projektet ingår flera delstudier. Ett av dem handlar om lagen om valfrihetssystem, lov, som reglerar det som i dagligt tal brukar kallas för kundvalsmodellen. Den innebär att fnuttkundernafnutt, eller brukarna, själva får välja utförare av vård- och omsorgstjänster. Tanken är att det ska gynna de små företagen, i synnerhet de som drivs av kvinnor, och leda till att många nya företag kommer in i branschen. I Linköpings kommun där forskarna inledde sina studier fanns stora förväntningar på lagen om valfrihetssystem. De har inte riktigt infriats.

– Om målet var att privatisera delar av den offentliga sektorn har man lyckats. Men om målet var att öka kvinnors företagande har man inte lyckats, säger Elisabeth Sundin. Resultatet är ganska deprimerande: få kvinnor, få småföretag. Det är de stora jättarna, som Carema och Attendo, som kniper kontrakten.

– Vi har sett det tidigare, och ser det nu igen. När en kvinnodominerad bransch avregleras ökar andelen män i den. Företagandet i sig verkar dra till sig män. Så en avreglering kanske inte blir som man tänkt sig ur genussynvinkel.

– Politikerna har säkert fortfarande som mål att få in småföretag och kvinnor. Jag tvivlar inte på att de verkligen vill det. Men det här verkar inte vara sättet att nå de målen.

De små företag som ändå gör ett försök har svårt att klara sig. De riskerar att bli uppköpta eller utkonkurrerade av ett stort företag. Att bli uppköpt är ju i så fall det bättre alternativet. Uppköp är också temat för ett av de doktorandarbeten som ingår i projektet.

– Det ser lite olika ut inom olika sektorer. Inom städsektorn, som vi har studerat, blev en del små uppköpta av större aktörer. Men de allra flesta blev utkonkurrerade.

Det räcker inte att driva företag med bara eget val-reformen som grund. Men om man redan finns på marknaden, kan eget val-kunderna vara ett bra komplement. Andra kommuner har provat andra metoder än just eget val, så det är inte helt enkelt att jämföra dem med varandra. Men enligt Sundin är det inte speciellt förvånande att det gått som det gått i de kommuner som har satsat på valfrihetsmodellen.

– När man bokstavligen lägger ut en hel marknad på en och samma gång, är det inte så konstigt att det är de etablerade företagen som dominerar den marknaden. Att tro något annat är orealistiskt.

– En del kommuner har gjort försök där företagen får kontrakt efter rullande scheman. Då kan man såklart nå andra resultat. När det gäller servicehus har man ansett att det inte går att jobba enligt eget val-metoden, utan har i stället valt att satsa på en anbudsmodell. Då kan de stora företagen enkelt lägga så låga bud att småföretagen inte har en chans.

Sundin och Tillmar hittade bara ett exempel på ett mindre vårdföretag i Linköping med en stabil marknadsposition. Det drivs i en avlägsen del av kommunen av två kvinnor som är undersköterskor från början.

– Området ligger så långt bort att ingen av de stora bolagen vill dit. De verkar på en rumsligt skyddad marknad kan man säga. Frågan är vad som händer när de går i pension, då kanske kommunen blir tvungen att ta över driften igen.

Många mål som konkurrerar

Så, vad kan man då göra om viljan trots allt är att fler kvinnor ska starta företag inom de här branscherna? Elisabeth Sundin menar att det beror på hur cynisk man vill vara. Om man massavskedar kvinnor inom offentlig sektor, kommer troligen nyföretagandet öka. Men är det verkligen det vi vill? Frågan är ju om det är det nödvändighets- eller det möjlighetsbaserade entreprenörskapet vi vill ha.

– Vi har aldrig haft så högt egenföretagande som under 1930-talskrisen. Men jag tror inte det är så många som ser det som en positiv ökning, säger Sundin.

Och det finns inga enkla, konkreta policyåtgärder för att komma till rätta med problemen, menar hon.

– Det finns så många olika mål inbakade i främjandeinsatser för kvinnors företagande. Genom att öka kvinnors företagande vill politikerna förbättra jämställdheten, minska arbetslösheten, öka integrationen och bidra till den regionala dynamiken. Det går inte att uppfylla alla de målen samtidigt, de konkurrerar inte sällan med varandra.

Doktoranden Birgitta Sköld håller i en annan studie som ingår i projektet. Hon gör en stor kvantitativ kartläggning över de kvinnodominerade branscherna med koppling till den offentliga sektorn och dess omvandling i Sverige. Sköld jämför de olika delsektorerna och undersöker hur ägarstrukturen ser ut och förändras. Var i landet finns företagen, och inom vilka sektorer? Hur är genusfördelningen bland de anställda och bland ägarna? En annan doktorand, Jenny Appelkvist, fokuserar på veterinärsektorn, en bransch under stor förändring som dessutom är ganska ostuderad.

– Vi vill få en helhetsbild av hur strukturomvandlingen av den offentliga sektorn ser ut. Att använda olika metoder och infallsvinklar gör det lättare att komma förbi enkla bilder och förklaringar, säger Elisabeth Sundin.

-Ett annat ämne det pratas mycket om för tillfället är generationsskiften, bland annat på grund av stora pensionsavgångar. Hur ser det ut för kvinnor på den fronten? Det har professor Leif Melin och Cecilia Bjursell från Cefeo, ett forskningscentrum om familjeföretagande och ägande vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping, undersökt i projektet fnuttFöreställningar om kvinnor som familjeföretagare – hinder för kvinnors övertagande vid ägarskiften.fnutt

I ett av delprojekten har de kartlagt mediebilden kring kvinnor i familjeföretag.

– Två huvudtyper syns i medierna. Dels de kända kvinnorna som tagit över ett familjeföretag, som Antonia Ax:son Johnson och Cristina Stenbeck. Här ligger fokus tyvärr nästan lika mycket på deras kändisskap som på deras företagande. Sedan finns bilden av den kraftfulla företagaren, som exempelvis Inga-Lisa Johansson, vd för säkerhetsdörrföretaget Daloc. Hon har blivit känd för sitt framgångsrika entreprenörskap, vunnit priser och hyllats för tillväxttakten i företaget sedan hon tog över, säger Leif Melin.

– En tredje dimension som tas upp i medierna är samspelet mellan familj och företag. Det är ju aktuellt för alla som driver företag, men nämns oftast när det handlar om mindre, kvinnodrivna företag. Flera artiklar speglar hur det egna företagandet är ett sätt för kvinnor att hantera familjelivet.

Pippi tar över

Melin och Bjursell har också gjort en intervjustudie med kvinnor som tagit över, eller är på väg att ta över, ett familjeföretag, samt fallstudier i några av dessa företag. I många fall när kvinnor tar över är de det enda barnet. Eller det finns i alla fall ingen son i familjen.

– En del i den äldre generationen är såklart medvetna och har inga problem med att en kvinna tar över. Men förvånansvärt många har en gammaldags syn på företagandet. En företagare är en man, helt enkelt. Det synsättet lever kvar i större utsträckning än vi trodde.

Hur går det då till när kvinnor ändå blir en del av familjeföretaget? Leif Melin beskriver två olika modeller. Den ena kallar forskarna för Pippi Långstrump-modellen. Den beskriver en kvinna som ända sedan barnsben har haft ambitionen att ta över familjeföretaget.

Den andra modellen har fått namnet Alice i Underlandet: Kvinnorna har inte sett det som en möjlighet att bli en del av familjeföretaget, men ändå hamnat där, mer eller mindre ofrivilligt och oplanerat. De skaffar en annan utbildning, och många hinner också börja jobba i det yrket. Men förr eller senare kommer frågan upp, och då kastas de in i företagandet – som Alice kastades ner i Underlandet.

– Det är inte säkert att de går in som ledare, men kanske som aktiva ägare.

De gamla strukturerna lever kvar även bland kvinnor. Melin berättar om ett exempel där två äldre kvinnor tillsammans driver ett familjeföretag i andra generation. I tredje generation finns ingen man som kan ta över. De båda kvinnorna är skeptiska till att någon av deras döttrar ska ta över företaget.

– Det finns många historier som visar att Alice i Underlandet-modellen är ganska vanlig. Det innebär att det inte alls är givet att kvinnor uppmuntras att gå in i familjeföretaget. Då är det inte heller så konstigt att många avstår.

– Att kvinnor inte går in i familjeföretag på samma sätt som män handlar också om strukturella hinder och om attityder i samhället. Vi har inte studerat just detta, men man kan ju tänka sig att det beror på att beslutsfattarna ofta är män.

Leif Melin menar att genusfrågan bör få större utrymme i diskussioner om ägarskiften. Att skifta ett företag är oftast en komplex process. Det behövs en näringspolitik som underlättar denna process, och som även beaktar genusfrågan.

– Visst, nyföretagandet bland kvinnor ökar. Och det är ju jättebra. Men det ger inte en rättvis bild av hur det ser ut för övrigt i svenskt näringsliv. På ägandesidan står det mycket sämre till med jämställdheten. Det finns heller inga riktigt bra mätningar på hur det faktiskt ligger till med ägandet.

– Det finns en stor potential här. Många svenska företag står inför ett ägarskifte, konstaterar Leif Melin.

Segregerad universitetsvärld

Många ser också stor potential i det akademiska entreprenörskapet. Åsa Lindholm Dahlstrand, professor vid Högskolan i Halmstad, har undersökt detta närmare i projektet fnuttAkademiskt nyföretagande: inkubatorer och entreprenörsutbildning för kvinnors företagande.fnutt Till sin hjälp har hon haft en ganska stor forskargrupp som har deltagit i olika omfattning: Marita Blomkvist, Agneta Hansson, Pia Ulvenblad, Diamanto Politis och Joakim Winborg.

— Vi är en bred grupp med olika bakgrunder och erfarenheter – det tror jag är bra. För min del är det mitt första forskningsprojekt med fokus på kvinnors företagande. Jag blev faktiskt betydligt mer fascinerad av ämnet än jag hade trott, säger Åsa Lindholm Dahlstrand.

En grundtanke i projektet är att universitetsvärlden är segregerad. Bland studenter dominerar kvinnorna, medan de är klart underrepresenterade på höga befattningar.

– Är det likadant inom det akademiska entreprenörskapet eller lyckas man fånga in kvinnors företagande? Inom akademin finns ju stora möjligheter till lärande som borde kunna förbättra förutsättningarna för kvinnor att driva företag.

I projektet ingår flera delstudier, både kvantitativa och kvalitativa. Det första forskargruppen gjorde var att kartlägga Sveriges universitetskopplade inkubatorer. De hittade 44 stycken och undersökte bland annat hur dessa presenterade sig själva på internet. I skrivande stund analyseras materialet ur ett genusperspektiv.

– Det ser väl inte så bra ut, kan man säga.

När det gällde entreprenörskapsutbildningar var det svårare att få fram ett bra underlag. Forskarna har bland annat gått igenom de ansökningar som skickades in till Högskoleverket om att driva så kallad spetsutbildning i innovation och entreprenörskap.

– Det vi har hunnit se hittills ger ingen positiv bild är jag rädd. De här utbildningarna är inte utformade för att attrahera kvinnor. Det kan bero på att de har en tydlig koppling till äldre inkubatorer vid stora, forskningstunga universitet. De yngre högskolorna är bättre på att locka kvinnor.

En annan delstudie har fokuserat på de inkubatorer som ingår i Innovationsbrons inkubatorprogram. Alla som deltar i programmet måste också rapportera till Fokus analys, Innovationsbrons initiativ för att samla in information om alla projekt och företag i inkubatorerna. 21 inkubatorer deltar i programmet, forskarna har fått tillgång till material från 19 av dessa. Totalt handlar det om cirka 1 450 företag/affärsidéer.

– Det är en stor databas, relativt sett. Studier om kvinnors företagande är ofta ganska små. Vi har verkligen lagt manken till för att ha ett stort kvantitativt material.

Kreativa näringar saknas

Samtliga inkubatorer som ingår i studien av det nationella inkubatorprogrammet har fokus på tillväxtföretag, teknik eller life science. Och de är inte speciellt bra på att locka till sig kvinnor som startar företag.

– Totalt i hela populationen är 14,7 procent kvinnor, en klart sämre siffra än andelen företag som drivs av kvinnor i samhället i stort. Det kanske inte är så konstigt när alla inkubatorer som får finansiering i programmet tillhör de gamla mansdominerade näringarna. Ingen inkubator som har fokus på exempelvis design eller kreativa näringar finns med.

– Vi har en nationell policy som ska främja inkubatorer. Samtidigt finns en annan policy som ska främja kvinnors företagande. De här två tankarna verkar inte prata med varandra, det skulle behövas lite mer samordning.

Forskarna har även satt dessa resultat i relation till hur många kvinnor som studerar vid respektive universitet.

– Många klagar på att få kvinnor startar teknikföretag. Men det är ju inte så många kvinnor som studerar teknik, så det kanske inte är så konstigt.

Inkubatorerna inom life science är relativt sett sämst på att locka till sig kvinnor. De kvinnor som studerar inom de ämnesområdena väljer i stället ofta att vända sig till en inkubator med fokus på tillväxt eller teknik om de vill starta företag. Anledningen kan vara att life science-inkubatorerna ofta har ett traditionellt tillväxtfokus, menar Lindholm Dahlstand.

Som tidigare nämnts brukar forskning ofta visa att det är svårare för kvinnor än män att få lån. Det gäller inte i inkubatorerna, här är kvinnorna betydligt mer framgångsrika än männen i att få statliga stöd och lån.

– Inkubatorföretagen som startas av kvinnor överlever också i högre utsträckning än de som startas av män.

Studierna visar även att ju längre företagen sitter i inkubatorerna, desto starkare blir de. Det här gäller för både män och kvinnor, och pekar på att inkubatorerna har en positiv inverkan på företagen.

– Ett annat intressant resultat är att ju större andel kvinnor en inkubator har, desto bättre tillväxt får alla företag som sitter där. Det här skulle kanske många genusforskare säga är självklart, att mixade grupper är mer framgångsrika. Men jag har aldrig sett det bevisat på det här sättet förut.

Det ser alltså inte så positivt ut bland landets inkubatorer och entreprenörsutbildningar, åtminstone inte om målet är att främja kvinnors företagande.

– Det som retar mig är att det uppenbart är en jätteresurs som inte tas tillvara här. Det är en samhällsekonomisk dumhet att inte satsa mer på kvinnorna inom det akademiska entreprenörskapet.

Om man nu vill locka fler kvinnor till entreprenörskapsutbildningar och inkubatorer bör man tänka om lite, menar Åsa Lindholm Dahlstrand. Man kan inte lägga alla resurser på ett antal spetsutbildningar kopplade till de vetenskapligt tyngsta institutionerna, eller på inkubatorer med starkt teknikfokus.

– Det behövs en annan bild också. Jag tror att det är jätteviktigt att få till entreprenörskapsutbildningar och inkubatorer som attraherar en högre andel kvinnor. Sådana som inte har ett traditionellt teknikfokus. Givetvis behövs båda sorterna, de ger väldigt olika resultat.—