Finska formgivare – mellan kreativitet och industri

Följande text publicerades även i Entré nr 1, 2009:

Finland må vara känt för sin design utomlands. Men på hemmaplan upplever finländska formgivare ett visst motstånd från industrin, som hellre anställer ingenjörer. Det visar Henrik Tötterman i sin avhandling From Creative Ideas to New Emerging Ventures – Entrepreneurial Processes Among Finnish Design Entrepreneurs*.

Henrik Tötterman har intervjuat och följt åtta företagande industridesigners, från ett stadium av sökande efter en entreprenöriell idé, tills att ett företag är startat. Han har också följt upp vad som händer sedan.

Tötterman analyserar inte kreativitet i sig, eller hur idéer uppstår. Han kan bara säga att formgivare är kreativa och öppna människor som med rätt stimulans i rätt omgivning, helt enkelt ser fler möjligheter än andra.

Hur blir då en designidé ett företag? Det enkla svaret är: Oftast inte. I stället är det representanter från industrin som kommer med en marknadsdriven idé till formgivaren.

Skapa nya marknader

Formgivare som startar företag gör det vanligen för att få ett visst mått av frihet i arbetsuppgifter och arbetstider, men tillhandahåller ungefär samma efterfrågestyrda tjänster för industrin som om de skulle ha varit anställda. Det beror bara delvis på att formgivare är asociala konstnärssjälar som är okunniga om, och handfallna inför, att starta företag.

– Samtidigt kan de arbeta mycket entreprenörsaktigt när de formar sina idéer, och i sina processer som strävar efter att skapa nytt utbud på marknaden, säger Henrik Tötterman.

För att kunna skapa nya marknader och mer designdrivna innovationer, tror han att det är nödvändigt med mer kunskap om entreprenörskap och företagande på designhögskolorna. Men det räcker inte.

– Det är viktigt att komma ihåg efterfrågans betydelse. Industrin måste själv förstå eller bli lärd om nyttan av att starkare koppla ihop design med sin verksamhet. Då räcker det inte med designrelaterade argument, utan dessa måste bestyrkas med produktions- och ekonomirelaterade redogörelser.

Formgivare är vanligen mer intresserade av att bara kunna leva på sina yrkeskunskaper och vara kreativa, än av att skaffa anställda och bygga företagsimperier. Men det finns också ett genuint motstånd hos producenter och marknadsförare, som ofta saknar referensramar för att kunna bemöta och använda formgivares kunskaper på rätt sätt. De pratar helt enkelt inte samma språk.

– En del av de intervjuade designföretagarna hade internationell arbetserfarenhet, bland annat från England och Italien. Enligt deras utsago så förstår sig industrin i Finland inte på industriell design.

Nya utbildningar

Det är först på senare år som lärosäten och företagare i den traditionella industrin har upptäckt vikten av design. Det har inrättats utbildningar i skärningspunkten mellan industridesign och management, och det finns agenturer som överbryggar gapet mellan formgivare och producenter.

– Finland har ju en viss designtradition och så kallade stjärndesigners inom möbel- och inredningsindustrin. Samtidigt har den tyngre produktionsbetonade industrin främst varit teknologidriven, konstaterar Henrik Tötterman.

För mer info: henrik.totterman@hanken.fi

*Avhandlingen har lagts fram vid Svenska handelshögskolan i Helsingfors
———–