Omfamna entreprenörskapet – om paradoxer och avvikandets natur

Paul
Steen
DELA

Följande text publicerades även i Entré nr 2, 2008:

Entreprenörskapet är för komplext för att låta sig fångas. I stället bör vi omfamna paradoxen i det, och flytta fokus från tillväxt till självförverkligande. Detta diskuterar Elisabeth Jansson i sin doktorsavhandling.

Elisabeth Jansson har i avhandlingen Paradoxen (s)om entreprenörskap: en romantisk ironisk historia om ett av-vikande entreprenörskapande* valt att berätta tre historier om företagare. Den första företagaren är Elisabeth Ohlson, fotografen känd för bland annat utställningen Ecce Homo. Den andra är en entreprenör i äventyrsresor, kallad P. Den tredje entreprenörsgärningen står ett par för. De har drivit en fri teater sedan 1970-talet.

Det som entreprenörerna har gemensamt skulle kunna kallas upplevelseindustri, men det är en term som Elisabeth Jansson tycker är för godtycklig. Hon anser att den kan omfatta för mycket för att betyda något. Snarare har de alla gemensamt att de skapar utifrån en upplevd anomali – något avvikande.

Elisabeth Jansson arbetade under några år på Almi, med att främja ökat nyföretagande. Där blev hon tvungen att reflektera över vilka företag som ansågs värda att starta, och vilka som skulle få ekonomiskt bidrag.

Tillväxttänk hämmar

Mötet med de många olika personer som stod i kö för att passera den flaskhals hon representerade, verkar ha gjort henne kritisk till ett ensidigt tillväxtperspektiv på företagande. Hon vill hellre peka på företagande som en möjlighet till ett slags självförverkligande.

– Det vi inte behöver mer av, är möjlighetsexploaterande entreprenörskapsforskning i traditionella industrier, säger Elisabeth Jansson.

Hon anser inte att det är möjligt att fånga något så komplext och paradoxalt som entreprenörskapet. Hon vill därför, med sin egen terminologi, omfamna själva paradoxen i entreprenörskapet. Hon vill också visa hur en upplevd anomali kan bli grunden och energin i processen att bli, och fortsätta vara, företagare.

Ständigt vidarek

Hos Elisabeth Jansson blir ”den entreprenörskapande processen” i stort sett synonym med den konstnärliga processen som ständigt drivs vidare av en upplevd brist, mot en aldrig uppnåelig fulländning.

– Det är en avvikelse som måste börja om igen och igen och igen i en ”evig upprepning”.

Hon nämner Foucault och hans tolkning av begreppet ascèsis, det antika idealet att sträva efter att ständigt bli en bättre människa, i ett evigt självförbättringsprojekt. Den som är nöjd slutar utvecklas.

Skandinaviska forskare vill gärna visa mångfalden av företagare, men enligt Jansson omfamnar de inte tillräckligt den entreprenöriella paradoxen. Den innebär att man samtidigt hör hemma i olika sfärer, och på olika nivåer. Att det finns både en kollektiv och en individuell nivå i den avvikande strävan bort mot frihet, och hem mot en gemenskap.

Jansson beskriver människor som använder företagandet för att röra sig bort från konventioner och dominerande normer – mot en frihet att leva i enlighet med sina värderingar.

Så hur kan man använda den här berättande typen av forskning kring entreprenörskap med referenser till kulturområdet?

– Vill man visa på det genuint skapande i fenomenet – och hur detta organiseras i relation till medskapare, omgivning, sammanhang och diskurser – lär vi oss mer om vi studerar olika fält, säger Elisabeth Jansson.

För mer info: elisabeth.jansson@hv.se

* Avhandlingen har lagts fram vid Stockholms universitet
———–

1470

DELA