Uppsalamodellen utmanas av globalfödda företag

Följande text publicerades även i Entré nr 1, 2008:

Anhängare av Uppsalamodellen förespråkar en långsam, stegvis internationalisering. Forskare som studerar så kallade born globals menar tvärtom att processen kan behöva vara både snabb och ryckig. Ingemar Wictor är en av dem.

Definitionerna av fnuttborn globalsfnutt skiljer sig åt, men generellt handlar det om företag som är snabba ut på flera utländska marknader. Enligt traditionell teori är det ett riskfyllt beteende, men för dessa företag är det en ren överlevnadsstrategi. Vissa är verksamma inom en smal nisch där den globala marknaden är nödvändig för att få tillräcklig volym. Andra betjänar en mogen marknad och kan inte begränsa sig till ett fåtal länder.

Ingemar Wictor, Högskolan i Halmstad, diskuterar fenomenet i sin licentiatuppsats Born Globals – Explanations to rapid internationalisation. Uppsatsen är en sammanläggning av tre artiklar.

I den första konstaterar Wictor att aktiva entreprenörer som ser globala möjligheter är avgörande för internationaliseringen. Främst är det deras nätverk och förståelse för industrin som har betydelse.

I nästa artikel följer Ingemar Wictor och hans medförfattare 135 små, tillverkande företag över tiden. De studerar internationaliseringsmönstren och exporttillväxten och finner att företag som är verksamma på dynamiska marknader med större sannolikhet söker sig utomlands. De företag som sedan fortsätter att växa internationellt har ofta byggt upp stor intern erfarenhet och/eller har en ung vd.

Uppsatsens sista artikel handlar om vikten av lärande och kunskapsöverföring mellan entreprenören och organisationen.

För mer info: ingemar.wictor@set.hh.se
———–