Socker och sprit bygger kluster

Följande text publicerades även i Entré nr 2, 2011:

Världens mest kända kluster är förmodligen den där kiseldalen i Kalifornien. Och mycket av den befintliga klusterforskningen utgår från Silicon Valley-liknande förutsättningar: marknadsekonomi, högteknologi och ett stadigt flöde av innovationer. Jens Sörvik vidgar vyerna i sin studie av socker- och etanolklustren i Brasilien och på Kuba.

— Såväl i den teoretiska litteraturen som i praktiken och politiken finns en förvirring kring vad kluster är. Man likställer olika klusterinitiativ och innovationerna som kan uppkomma. Jag kunde inte hitta någon diskussion om betydelsen av institutionella arrangemang, säger Jens Sörvik.

Det var upprinnelsen till hans avhandling On the Effects of Institutional Arrangements for Innovation in Clusters med undertiteln A comparative case study of sugar clusters in São Paulo, the North East of Brazil and Cuba. Sörvik har disputerat vid forskningspolititiska institutet, Lunds universitet.

I litteraturen har han funnit fem starka argument till varför kluster är gynnsamma för innovationer: De leder till mer intensiv konkurrens. Kunskap spiller över mellan företagen. Specialiseringen är stor, både hos arbetskraften och leverantörerna. Det finns goda möjligheter till lärande mellan användare och tillverkare. Och inom klustret råder tillit som underlättar samarbeten. Men allt detta är avhängigt de så kallade institutionella arrangemangen, menar Jens Sörvik.

Han skiljer mellan marknadsarrangemang (avtal mellan två jämbördiga parter), nätverksarrangemang (allianser med förtroendekapital), kvasihierarkier (den ena parten är beroende av den andra) samt statliga arrangemang (tvingande lagstiftning styr produktionen).

– Jag har studerat tre kluster som är specialiserade på socker- och etanolproduktion. Det första är Kuba, det andra är nordöstra Brasilien och det tredje är den brasilianska delstaten São Paulo. Deras institutionella arrangemang ser olika ut, och de skiljer sig också när det gäller innovation.

1990 var Kuba bäst i världen på att exportera socker medan Brasilien hamnade på en femteplats. 2004 var rollerna ombytta.

– För att det ska uppstå dynamik i kluster behövs tekniskt kunnande. Man måste också ha förmågan att identifiera möjligheter – och ta dem till marknaden.

– På Kuba finns tekniskt kunnande men landet styrs centralt. Det finns inga mekanismer för innovation, och fristående entreprenörer har ingen möjlighet att starta företag. Alla måste köpa input av staten, det finns kvoter att fylla och priserna är redan satta. Det ger inte så mycket handlingsfrihet.

Trots att Kuba har forskningskapacitet och infrastruktur är alltså landets entreprenöriella krafter hämmade. Åtminstone inom den vita sektorn. Inom den informella, svarta sektorn finns desto fler företagsamma initiativ.

Även Brasilien har varit hårt reglerat. Fram till 1990-talet styrdes sockerindustrin av kvoter, skyddstullar och subventioner. De nordöstra delarna av landet kan liknas vid den fattiga kusinen från landet. Landskapet är kulligt och svårtillgängligt, men liksom på Kuba har staten hållit socker- och etanolindustrin under armarna. Bland annat genom att låta regionen få ta hand om exportkvoten till USA.

– Om man artificiellt försöker hålla liv i en sektor genom att boosta den med statliga medel, skapas en bubbla. För eller senare spricker den. Det är bättre att låta företag falla ifrån successivt, konstaterar Jens Sörvik.

Samtidigt har de offentliga insatserna bidragit till att utveckla landets socker- och etanolkluster i positiv riktning. São Paulo är det mest framgångsrika caset i studien. Regionen är bördig och står för 80 procent av landets sockerrörsproduktion. São Paulo är också en världsledande etanolproducent.

– I Brasilien finns en lång historia av att blanda etanol i bensinen, som ett sätt att minska oljeberoendet och gynna den inhemska industrin. Detta har staten stimulerat på olika sätt, till exempel genom att sätta forskningsinstitut på att ta fram ny teknologi.

– Genom att stödja långsiktig forskning på sockerrör, som kanske tagit tio år att genomföra, har produktionen ökat. Sådana gynnsamma resultat får man inte om industrin själv ska lösa problemen. Då blir det mer kortsiktiga lösningar.

Under 1990-talet slopade man subventionerna. Då tog innovationerna fart på allvar.

– När marknadskrafterna började verka skapades fler småföretag, nischade aktörer, forskningsbaserade startups och specialiserade underleverantörer.

– Innovation handlar om att koppla sociala och teknologiska nyheter till behov. Det finns alltid relationer i innovationer. Och det gäller att sprida upptäckter så att de kommer till användning, säger Sörvik.

Inom klassisk klusterlitteratur betonas nätverk där olika typer av socialt kapital står högt i kurs: Det är viktigt att känna varandra. Sörviks avhandling visar snarare på vikten av professionella nätverk, där forskare och företagare gemensamt drar igång nya projekt.

– Jag trodde att sociala relationer skulle vara viktigare. Men i de kluster jag har studerat handlar det inte om att vara kompisar på en country club.

– Klusterforskaren Michael Porter hävdar också att det i kluster finns en tävlan om social status. Det är heller inget tydligt resultat i min studie.

En övergripande slutsats i Jens Sörviks avhandling är att alla kluster är olika, och att de följaktligen bör behandlas olika. Han menar att kluster har varit på modet ett tag, och att många vill visa sig handlingskraftiga. Men innan man börjar implementera klusterpolitik bör man fundera på vad det är för typ av kluster man har. Finns det en samarbetsorganisation? Hur jobbar den? Och hur kan den stimuleras?

– Ofta hör jag argumentet att det finns för lite koordination mellan olika aktörer. Visst kan koordination behövas, men det är även bra med konkurrens, konstaterar Jens Sörvik.

– Det är klart att man kan bygga kluster från scratch, men det känns bara dyrt och dumt. Möjligen kan det lyckas i Kina. Jag tror att det är bättre och viktigare att satsa på områden där det finns baskunskap. Kluster är komplexa och det är många olika faktorer som spelar in: bransch, teknologisk mognad, FoU, entreprenöriellt driv, infrastruktur, incitament och skatter.

Kontakta jens.sorvik@ramboll-management.com———