Små verkstäder vill känna gemenskap

Följande text publicerades även i Entré nr 2, 2006:

Bo Larsson forskar om mindre verkstäders betydelse för den omgivande regionen. Han är också intresserad av deras karaktär som små och familjedrivna företag.

I sin licentiatuppsats* har ekonomhistorikern Bo Larsson studerat två uppländska verkstadsföretags utveckling mellan åren 1930-1980. Den huvudsakliga empirin kommer från intervjuer med anställda och släkt till grundarna av verkstäderna.

I uppsatsen, som har fått titeln Lokalt företagande – Lokal gemenskap. Gemeinschaft och Gesellschaft i två uppländska verkstadsföretag, undersöks verkstädernas relationer till det omgivande samhället.

Larsson utgår från de två tyska begreppen gemeinschaft och gesellschaft. Det första syftar på gemenskap med den omgivande bygden och det senare på en vändning mot världen utanför.

Vände sig verkstäderna främst mot den egna bygden eller mot en målgrupp utanför – eller kanske bådadera? Larssons slutsats är att verkstäderna i huvudsak är gemeinschaftinriktade. Men han kommer även fram till att inriktningen varierade inom företagen. En typ av produkt kunde rikta sig mot gemenskapen, medan en annan kunde rikta sig mer mot omvärlden.

Det finns också en historisk förskjutning. På 1950- respektive 1960-talen går produktionen i verkstäderna mot att bli alltmer gesellschaftorienterad. Detta, menar Larsson, hänger ihop med teknikutvecklingen inom jordbruket.

För att inte riskera att gå under på grund av den nya tekniken var verkstäderna tvungna att reagera, bland annat genom att bredda sin produktion och vända sig mer mot omvärlden. Alltså genom att växla från gemeinschaft till gesellschaft.

Men företagen lyckades aldrig riktigt genomföra växlingen. Enligt Larsson kan det bero på att vändningen mot omvärlden kom från en önskan om att stanna kvar i gemenskapen.

För mer info: bo.larsson@ekhist.uu.se

*Licentiatuppsatsen har lagts fram vid Uppsala universitet———–