Det finns tusentals samverkansmöjligheter där ute, det gäller bara att se dem. Och för småföretagare kan det vara en god idé att organisera sig i nätverk. Då kan de tillsammans utveckla produkter, hitta nya kunder och samverka på andra sätt.
17 februari 2011 höll professor Joakim Wincent och ekonomie doktor Daniel Örtqvist från Luleå tekniska universitet en föreläsning på Estrad under titeln ”Samverkansnätverk – småföretagens väg till innovation”.
– Småföretagare är en viktig del av svensk ekonomi, sa Joakim Wincent. 99,9 procent av alla företag är småföretag. Tillsammans sysselsätter de runt 60 procent av alla anställda i Sverige. Som småföretagare kan man hitta en nisch där man kan överleva, men det ger också stora utmaningar när det gäller resursbehov. Det kan till exempel vara svårt att driva utvecklingsprojekt ensam.
– Samhällstrenden har förändrats på senare år, sa Daniel Örtqvist. Förr låste företag in sin FoU, men under de senaste tiotal åren har man börjat prata om öppen innovation. Det vill säga forskning som sker över företagsgränserna. Vi har inte längre råd att ha utvecklingen internt i stora bolag. Det förändrar företagens sätt att organisera sig.
Ekonomen Oliver Williamson, nobelpristagare år 2009, bidrog med en ny form av organisationslösning. Han presenterade ett sätt att tänka kring hur man utvecklar produkter, kommer in på nya marknader och hittar effektiva lösningar tillsammans med andra företag. I nätverk kan rollen av förtroende och relationer många gånger sätta traditionella organisationslösningar ur spel.
– Enligt ett sådant perspektiv kan det finnas anledningar för mindre företag att organisera sig tillsammans för att möta marknaden, utveckla produkter tillsammans och jobba som systemleverantörer för att komma in på större marknader, sa Wincent.
Det kallas för samverkansnätverk. Detta alternativa perspektiv för organisering är bland annat baserat på vikten av socialt kapital och på kritik mot den så kallade transaktionskostnadsteorin.
Transaktionskostnadsteorin ignorerar vikten av ömsesidighet och samverkan i ekonomiska utbyten. Ett alternativ ges i nätverket, där betoningen ligger på dynamisk flerpartssamverkan. Det ger lovande resultat för småföretagarna. Samverkansnätverken har inspirerats av till exempel klusterregioner. Man tittar på dem som lyckats, och försöker skapa något liknande – tillsammans.
I Danmark investerades en kvarts miljard i småföretagande när man ansåg att man inte hade en naturlig förutsättning för klusterbildningar. I en efterföljande studie hyrdes konsulter in för att identifiera samverkansmöjligheter för småföretag, gärna sådana som kunde förena minst tre företag. I slutänden identifierades ungefär 2 000 samverkansmöjligheter. I uppföljningarna visade det sig att 75 procent av företagen själva ansåg att samverkan förbättrade deras konkurrenskraft, men någon större fördjupning gjordes inte.
I en amerikansk studie jämfördes en mindre grupp företag i samverkansnätverk med sådana som inte var med i något nätverk. Resultatet visar att detta kan vara ett fungerande framtida sätt att organisera sig på för mindre företag. Men inom företagen hade man inte alltid förtroende för sådana här systemlösningar, i alla fall inte i början. Många var konkurrenter och det är svårt att få företag att gå ifrån sitt traditionella sätt att arbeta.
– Det finns ganska massiva policysatsningar för att få till stånd samverkan, men väldigt få effektutvärderingar av hur man kan skapa metoder för att den ska fungera, sa Örtqvist.
– Vi pratar om allianser, kluster och sociala nätverk. Men det vi menar med organiserad samverkan är geografiskt närliggande företag, ofta verksamma inom samma bransch, som har en interaktion med varandra. Den kan vara direkt och indirekt, i syfte att skapa innovation. Det finns ofta en formalisering, en möjlighet att organisera sig och ha en gemensam identitetsbas. Man har en gemensam ledning eller styrgrupp som ska lösa utbytesproblematiken och hålla ihop företagen på något sätt.
– Vi har försökt kartlägga hur samverkan i Sverige ser ut. Frågan vi ställt till företag är: ”Vilka vänder ni er till när ni utvecklar nya produkter, och vem bollar ni nya idéer med?” Alla har inte samverkat nyligen, och så ska det vara. Man samverkar i projekt under vissa tider. Strukturbilder säger en hel del om hur samverkan ser ut, men bara att få tag på olika nätverk var komplicerat.
Forskarna gjorde en kartläggning över samverkansnätverk i Sverige. 53 nätverk identifierades. De börjar vanligen relativt små och attraherar fler medlemmar när de senare har en fungerande verksamhet. Medelvärdet på antal anställda är 31 personer och genomsnittet på årsomsättningen är ungefär 36 miljoner.
Förutom företagets egna produkter utvecklades innovationer gemensamt i nätverket. Mellan 2001 och 2004 genererades 2-3 nya nätverksbaserade produkter per nätverk och år. Detta är alltså utöver den vanliga produktutvecklingen inom företagen.
Nätverkens pengar kommer från medlemsföretagens egen finansiering och från extern finansiering. I snitt är stödet ganska lågt och används till styrelsemedlemmar med viss ersättning, eller till en projektledare. De flesta nätverk finansieras till stor av offentliga medel.
– I sådana här sammanhang är det alltid kul att sticka ut hakan och säga att baserat på genomsnittberäkningar lägger vi in 250 000 kronor i offentliga medel och 250 000 i medlemsfinansiering per produkt, sa Örtqvist.
Som exempel på samverkansnätverk presenterade Örtqvist och Wincent två olika fallstudier. Det första nätverket, Ywood, är baserat i Västernorrland och Jämtland. De inriktar sig på snickerier, inredning och timmerhus. Målen är att öka förädlingsvärdet i produktnäringen och ge ökade möjligheter att lansera produkter utomlands. Företagen i nätverket har bland annat utvecklat nya produkter tillsammans.
– I början var det svårt att få vinst, men på sikt är det ett viktigt verktyg för att skapa ekonomisk konkurrenskraft och öka förädlingskraften.
Ett annat fall som forskarna har följt är Internetbay, som finns i Norrbotten, Västerbotten och Österbotten. Nätverket startade 1999 för att skapa tillväxt i internetbranschen. Det finansieras till 70 procent av offentliga medel. Inom Internetbay har man utvecklat ett antal angreppssätt för att nå ut till företag utanför nätverket, till exempel genom olika evenemang. I fallstudien jämförs effekter för medlemsföretag mot två kontrollgrupper som består av liknande företag i samma region och i samma bransch, men som står utanför nätverket.
– Det går att se en marginell ökning av anställda inom nätverket, men den är definitivt signifikant om man slår ut den under de studerade åren 2004 till 2009. Samma utveckling ser man också på omsättningen.
– Företagen har varit lyriska över möjligheten att få jobba under ett nätverksvarumärke som går ut och pratar med handelskammaren och ser till att man kan få nya kontakter i andra länder, sa Örtqvist.
Den totala ökningen av exportfakturering är markant. Internetbay är ett positivt exempel på hur nätverkssamverkan kan hjälpa småföretagare. Inom internetbranschen ligger 25 procent av företagen på negativ lönsamhet. Det innebär att nätverken har en viktig roll i produktutveckling och tillväxt. Företagens egna ekonomi räcker inte till. Just inom den här branschen är vikten av att hitta samverkan tydlig.
Merparten av nätverken som studerats har en administrativ funktion som kan likställas med en styrelse. Formen är i flera fall aktiebolag eller ekonomiska föreningar. Det gör det lättare att söka finansiella medel och avlöna personal. I snitt innehåller styrelsen 3-4 personer där en representation av medlemmar och externa finansiärer är en vanlig sammansättning.
– Nätverksstyrelser är något helt annat än en vanlig styrelse. Det handlar om en styrgrupp som driver kollektiva intressen i nätverket, konstaterade Joakim Wincent.
– Styrelsen har ett ansvar mot ägare och externa finansiärer att se till att deras pengar används och fördelas på ett bra sätt i nätverken, sa Daniel Örtqvist.
Vilka är de viktigaste parametrarna när nätverken anställer en styrelse? Ja, det behövs personer som kan lyfta visionerna och samla näringar i regionen. En bredd på kunskaper och utbildning så att man kompletterar varandra. Gärna människor som har en anknytning till andra företag och styrelser är också en förutsättning. Äldre nätverk är bättre på att fånga upp innovationer, bland annat eftersom det finns klara normer för hur man ska samverka. Nya företag som inte känner varandra diskuterar kanske först igenom mål och kontrakt.
– Små organisationer har bättre förutsättning att få ett större kapital, trots att det låter bakvänt. Anledningen är kanske att de har lättare att organisera sig och få med alla i nätverket. Att börja i liten utsträckning är bra, sa Örtqvist.
– Formeringsprocessen är väldigt viktig. Man måste låta nätverken växa fram på småföretagarnas/medlemmarnas initiativ och inte trycka in förstahjälpenlösningar från policyhåll. Det är den viktigaste faktorn för att driva utvecklingen.
Se hela föreläsningen som webb-tv
För mer info: joakim.wincent@ltu.se, daniel.ortqvist@ltu.se—
